PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

  • Om Prehospitalt
  • Utforska artiklar
  • Kontakt
  • 4 oktober 2026
    Randomiserad studie (RCT)Sekundäranalys av RCT-kohort
    Hjärtstopp & HLR • #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Intraosseös access #Intravenös access #Mortalitet #Överlevnad #Perifer venkateter (PVK) #ROSC

    Intraosseous versus intravenous access in adult out-of-hospital cardiac arrest: a Bayesian secondary analysis of the Paramedic-3 randomised controlled trial

    Det är ju helg och dags för en hjärtstoppsstudie va? Idag får det bli denna sekundäranalys av Paramedic-3-studien, som undersökte iv vs io access vid hjärtstopp utanför sjukhus. Huvudresultatet är ju redan publicerat och utgör en del av grunden i att rekommendationen om två iv-försök innan io-försök har förstärkts, eftersom io inte tycks förknippat med bättre outcomes. Det denna sekundäranalys, som var planerad på förhand, tillför är en statistisk analys med bayesiansk statistik. I all enkelhet innebär det att statistisken kan användas för att beskriva sannolikheten för olika utfall med de olika interventionerna. Resultatet stärker också den redan etablerade bilden:

    • Sannolikheten att en initial intraosseös strategi skulle förbättra 30-dagarsöverlevnaden var endast 18.1%, medan sannolikheten att den var sämre än iv-strategi var hela 81.6% (any effect).
    • För neurologisk outcome såg resultaten liknande ut som för 30-dagarsöverlevnad.
    • För ROSC visade analysen däremot hela 98% sannolikhet att en io-först-strategi var sämre än iv-först.

    I korthet så tyder analysen på att det finns gott fog för den stärkta rekommendationen om iv först tänker jag, men samtidigt pekar de på att effektstorleken är begränsad – valet kommer därmed sannolikt inte göra några underverk på vår hjärtstoppsbehandling, men det hade väl knappast någon förväntat heller med tanke på att läkemedel överlag inte är vårt starkaste kort i hjärtstoppssammanhang…

    Couper, K.; Ji, C.; Deakin, C. D.; Fothergill, R. T.; Kandiyali, R.; Nolan, J. P.; Pocock, H.; Smyth, M. A.; Wiles, J. V.; Lall, R.; Perkins, G. D. Intraosseous versus intravenous access in adult out-of-hospital cardiac arrest: a Bayesian secondary analysis of the Paramedic-3 randomised controlled trial. Resuscitation 2026:111335. doi:10.1016/j.resuscitation.2026.111335
    Sammanfattning genererad av AI:

    Förplanerad bayesiansk sekundäranalys av en RCT på vuxna med hjärtstopp utanför sjukhus som behövde kärlaccess. Jämförde intraosseös‑först med intravenös‑först. Sannolikheten att IO förbättrade 30‑dagarsöverlevnad var 18,4%, medan 81,6% talade för sämre utfall. Liknande för neurologiskt utfall; ROSC var med 98% sannolikhet sämre med IO‑först.

    – 6 082 randomiserade; primärt utfall var 30‑dagarsöverlevnad.
    – IO‑först hade låg sannolikhet för nytta och hög sannolikhet för sämre överlevnad jämfört med IV‑först.
    – Neurologiskt gynnsamt utfall följde samma mönster som överlevnad.
    – ROSC vid överlämning var med 98% sannolikhet sämre med IO‑först (OR ≤1,0).

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 3 oktober 2026
    ObservationsstudieKohort – retrospektiv
    Trauma • #Mortalitet #Överlevnad #Säkerhet & biverkningar #Thorakostomi #Thoraxdränage #Tidsintervall / prehospital tid #Trauma #Traumatiskt hjärtstopp (TCA)

    Prehospital Minithoracostomy versus Chest Drainage for Emergency Pleural Decompression in Major Trauma

    Dagens studie är en jämförelse av prehospital ”minithorakostomi”/fingerthorakostomi och mer traditionellt thoraxdränage vid trauma. Minithorakostomi var inte förknippad med längre tid på skadeplatsen (snarare tendens till kortare men skillnaden är icke signifikant), men däremot sågs färre komplikationer (dock en mycket osäker observation då registreringen av dessa skilde sig mellan grupperna). Överlevnad vid 1, 30 och 90 dagar visade ingen tydlig skillnad mellan grupperna men den prehospitala överlevnaden var lägre i minithorakostomi-gruppen, sannolikt relaterat till högre allvarlighetsgrad i dessa patienters skador. En intressant studie, men också med en del begränsningar och sannolikt även relativt beroende av kontextuella faktorer. Det är ju en relativ sällanhändelse, men vore onekligen intressant att se motsvarande med en randomiserad design.

    Tomasino, S.; Orso, D.; Grandesso, M.; Pegani, C.; Tullio, A.; Simeoni, G.; Molinari, C.; Saffer, S.; Fantin, S.; Sappada, A.; Spasiano, A.; Della Rocca, G. Prehospital Minithoracostomy versus Chest Drainage for Emergency Pleural Decompression in Major Trauma. Prehospital Emergency Care 2026:1-11. doi:10.1080/10903127.2026.2739424
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv kohort i läkarledd HEMS (2018–2024) som jämförde prehospital minithorakostomi (PHMT, n=66) med prehospitalt thoraxdrän (PHCD, n=28) vid pleuradekompression hos vuxna traumapatienter. PHMT gav inte längre scenerid (median -5,9 min; 94% sannolikhet kortare). Inga registrerade komplikationer sågs vid PHMT (0/50), medan 6/10 vid PHCD. Ingen tydlig skillnad i 1–90-dagars överlevnad; resultaten är hypotesgenererande.

    – PHMT var inte associerad med längre scenerid än PHCD.
    – Färre registrerade komplikationer rapporterades med PHMT, men uppföljning/registrering skilde sig mellan metoderna.
    – Överlevnad efter 1, 30 och 90 dagar visade inga klara skillnader; PHMT-gruppen var svårare skadad.
    – Icke-randomiserad design och få händelser motiverar prospektiva multicenterstudier.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 2 oktober 2026
    RegisterstudieRetrospektiv kohort
    Hjärtstopp & HLR Pediatrik • #Barn #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Mortalitet #Överlevnad #Pediatrik #ROSC #Tidsintervall / prehospital tid

    Duration of emergency medical services-initiated prehospital cardiopulmonary resuscitation efforts and survival for pediatric patients with out-of-hospital cardiac arrest

    Dagens studie blir på hjärtstoppstemat och en registerstudie på pediatriska icke-traumatiska hjärtstopp från USA/Kanada. Syftet var att belysa tidsfaktorns betydelse för överlevnad. Totalt var överlevnaden 10,4% och överlevnaden sjönk med 7,9% per minuts pågående HLR och var <1% vid 14,8 minuter. Vill man uppnå högre säkerhet så var den övre delen av 95% CI <1% vid 22 minuters HLR.

    Siffrorna är intressanta och belyser väl tidsfaktorns enorma betydelse vid (pediatriskt) hjärtstopp. Att fatta kliniska beslut utifrån detta är dock naturligtvis känsligt, och jag tror man ska beakta siffrorna med försiktighet både utifrån överförbarhet men också utifrån att siffrorna rör åren 2011-2015. Det är alltså delvis daterade resultat, som av någon anledning publicerats med lång fördröjning. Ändå läsvärt!

    Okubo, M.; Komukai, S.; Izawa, J.; Amagasa, S.; Ramgopal, S.; Callaway, C. W.; Berg, R. A. Duration of emergency medical services-initiated prehospital cardiopulmonary resuscitation efforts and survival for pediatric patients with out-of-hospital cardiac arrest. Resuscitation 2026;223:111028. doi:10.1016/j.resuscitation.2026.111028
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv kohortstudie i ROC-registret (USA/Kanada 2011–2015) med 1313 barn (≤18 år) med icke-traumatiskt OHCA där EMS gav HLR. Överlevnad till utskrivning var 10,4%. Den tidsberoende sannolikheten för överlevnad bland patienter med pågående HLR sjönk från 7,9% vid 1 min till <1% vid ca 14,8 min; övre 95% KI <1% vid 22 min.

    – 1313 barn med EMS-behandlat hjärtstopp utanför sjukhus; 10,4% överlevde till utskrivning.
    – 236 (18%) fick prehospital ROSC; median HLR-tid 10 min vid ROSC.
    – Bland dem med pågående HLR minskade uppskattad överlevnadssannolikhet snabbt och var <1% efter cirka 15 min.
    – Resultaten kan stödja beslut/kommunikation om fortsatt HLR bortom 15 minuter.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 1 oktober 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Smärta Smärtbehandling & läkemedel Trauma • #Äldre #Frakturer #Geriatrik #Höftfraktur / collumfraktur #Icke-farmakologisk behandling #Ketamin / esketamin #Kliniskt beslutsfattande #Kompetens #Lågenergitrauma #Läkemedel generellt #Methoxyflurane #Morfin #NRS #Opioider #Paracetamol #Paramedics #Reponering #Trauma

    Out-of-Hospital Neck of Femur Injury: An Eight-Year Observational Analysis

    Idag en intressant retrospektiv analys av patienter med collumfraktur under de senaste åtta åren i Victoria, Australien. Således också en studie med tät koppling till mitt forskningsområde prehospital smärta! Totalt inkluderades hela 15.937 patienter, varav 70% var kvinnor och medianåldern 84 år. 82% av patienterna erhöll kliniskt meningsfull smärtlindring i form av >=2 enheter på NRS-skalan. Nu är ju frågan om kliniskt meningsfull smärtlindring en pågående debatt, vilket författarna också medger, där kanske ett modernare synsätt dels är att det är individuellt beroende men också att högre baseline-smärta tenderar vara förknippat med behov av mer smärtsänkning för att anses kliniskt relevant. Dock måste man förhålla sig till nånting, och då har författarna valt två NRS-enheter, vilket jag knappast är rätt person att kritisera då jag gjort exakt detsamma i mina egna två senaste studier. 🙂 För att återgå till studiens resultat så fick många kliniskt relevant smärtlindring, men 30.5% hade också måttlig till svår smärta vid vårdmötets slut. Högre kompetens bedside i form av paramedic minskade risken för detta, vilket understryker kompetensens betydelse för adekvatsmärtlindring.

    Hartley, R.; Nehme, Z.; Schultz, B.; Nehme, E. Out-of-Hospital Neck of Femur Injury: An Eight-Year Observational Analysis. Prehospital Emergency Care 2025;30(4):453-459. doi:10.1080/10903127.2025.2500717
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv kohortstudie av 15 937 vuxna med misstänkt höftfraktur (femurhals) som behandlades av ambulanssjukvård i Victoria, Australien (2015–2023). Medianålder 84 år, 70% kvinnor, 92% efter fall. 82% uppnådde kliniskt meningsfull smärtreduktion, men 30,5% hade kvar måttlig–svår smärta vid sista bedömningen. Paramedicinsats, splint och analgetika var kopplade till bättre utfall.

    – Hög andel äldre och fallrelaterade skador i prehospital miljö.
    – Trots smärtreduktion kvarstod måttlig–svår smärta hos cirka en tredjedel vid avslut.
    – Paramedicinsats och splintning var associerade med mindre kvarstående smärta.
    – Resultaten pekar på behov av fler analgetiska alternativ och utbildning för BLS-personal.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 30 september 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Neurologi Smärtbehandling & läkemedel • #Behandlingsriktlinjer #Bensodiazepiner #Diazepam #Följsamhet #Intensivvård #Kramper #Midazolam #Status epilepticus #Tidsintervall / prehospital tid

    Status epilepticus in the prehospital setting: treatment gaps and their association with hospital course

    Idag har jag läst en intressant studie kring status epilepticus i ambulanssjukvården, inriktad på hur vår prehospitala behandling påverkar intrahospitala utfall. Mycket intressant, inte minst då jag nyligen var inblandad i en diskussion kring ett patientfall med svårbehandlade kramper, vilket gör frågan extra högaktuell just för mig. Glädjande nog är studien utförd i Litauen, ett land jag tidigare inte tror mig ha läst någon prehospital forskning från. 273 status epilepticus-fall inkluderades retrospektivt, och resultatet visade att längre tid till benzo-administration var associerat med ökad andel inläggning på sjukhus och längre tid till transport påbörjades var associerat med längre tid på sjukhus samt inom intensivvården. Kort och gott spelar vår prehospitala behandling roll för patienternas senare utfall – vilket inte är oväntat. Författarna konkluderar också att underbehandling är vanligt och att detta belyser luckor i vår följsamhet till riktlinjer!

    Dijokas, J.; Matuzevičius, B.; Puteikis, K.; Vilionskis, A.; Mameniškienė, R. Status epilepticus in the prehospital setting: treatment gaps and their association with hospital course. Seizure: European Journal of Epilepsy 2026;141:216-222. doi:10.1016/j.seizure.2026.07.020
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv tvåcenterstudie i Litauen av 273 vuxna episoder av status epilepticus som transporterades med ambulans (2015–2024). Bensodiazepiner gavs i 72,5%, men bara 19% fick riktlinjekonsekvent förstahandsbehandling. Längre tid till BZD kopplades till institutionsutskrivning, och längre tid till transportstart till längre vård- och ICU-vårdtid. Resultaten pekar på behandlings- och tidsluckor prehospitalt.

    – Bensodiazepiner underanvändes och riktlinjeanpassad förstahandsbehandling var ovanlig (19%).
    – Fördröjd BZD-behandling associerades med ökad sannolikhet för institutionsutskrivning.
    – Längre tid till transportstart var kopplad till längre total vårdtid och längre ICU-vårdtid.
    – Prehospitala tidsintervall framstår som centrala modifierbara faktorer för sjukhusförloppet.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 29 september 2026
    ObservationsstudieTvärsnittsstudie
    Geriatrik & skörhet • #Agitation #Arbetsmiljö #Demens #Empati #Etik #Geriatrik #Hot- och våld #Kompetens #Paramedics #Patientsäkerhet #Vårdarperspektiv

    Paramedic Perspectives on Managing Agitation in Older Adults: A Descriptive Mixed-Methods Cross-Sectional Survey in Alberta, Canada

    Idag en lite intressant studie från Kanada som berör agitation hos äldre. Anledningen att jag finner den intressant rä att den diskuterar olika ”restraints”, typ fysisk fasthållning, som lösning på problemet – vilket enligt deltagarna i studien upplevdes vanligt. Detta är ju något som vi inte i någon högre grad ägnar oss åt i Sverige då lagen inte riktigt tillåter detta, men i enstaka fall kan jag ju uppleva att man hamnar i situationer där det faktiskt blir en fråga. Jag är med detta sagt lite fascinerad av att det låter som en så vanlig fråga för ambulanspersonalen i studien, och för mig var det intressant läsning utifrån detta, då jag tänker att det återspeglar olika kulturer, juridiska spelrum, osv. Jag vill inte verka dömande när jag skriver detta, för i studien framkommer ju också hur ambulanspersonalen reflekterar över hur de är otillräckligt utbildade för ändamålet, reflektion kring risker för fysisk och i ännu högre grad moralisk skada, osv. Det är bra ibland med andra perspektiv, helt enkelt, och det tycker jag denna studie gav…

    Shah, F. I.; Lee, R.; Reich, K.; Crowder, K.; VandenBerg, S.; Schonnop, R.; Ismail, Z.; Lang, E.; Holroyd-Leduc, J.; Lee, J. S.; McGillivray, M.; McLane, P.; Silvius, J. L.; Ewa, V.; Bakal, J.; Seitz, D. P.; Watt, J. A.; Hoben, M.; Blanchard, I. E.; Goodarzi, Z. Paramedic Perspectives on Managing Agitation in Older Adults: A Descriptive Mixed-Methods Cross-Sectional Survey in Alberta, Canada. The Journal of Emergency Medicine 2026;87:14-30. doi:10.1016/j.jemermed.2026.04.022
    Sammanfattning genererad av AI:

    En deskriptiv tvärsnittsenkät med mixade frågor bland 162 ambulanssjukvårdare i Alberta undersökte hantering av agitation hos äldre och användning av fasthållning. Fasthållning uppgavs vara vanlig, främst vid upplevd risk för skada. Många ansåg den effektiv och utan skadehändelser, men få ansåg sig ha träning i alternativ. Fysisk skada och moralisk skada rapporterades som hög.

    – Fasthållning användes ofta vid risk för skada på patient eller andra samt vid utagerande beteende.
    – Majoriteten uppfattade fasthållning som effektiv, men få ansåg sig ha tillräcklig utbildning i alternativ.
    – Nästan hälften rapporterade fysisk skada; moralisk skada var relativt hög.
    – De-eskalering utan fasthållning uppgavs vara vanligt trots utbildningsbrister.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 28 september 2026
    Scoping reviewScoping review
    Organisation & styrning Utbildning & kompetens • #Ambulanssjuksköterska #Behandlingsriktlinjer #EMS #Kompetens #Kompetensutveckling #Mortalitet #Överlevnad #Prehospital läkare #Sjuksköterskor i ambulans #Specialistsjuksköterskor #Utbildning

    Prehospital team composition and mortality: a scoping review

    Vi inleder veckan på TOPP från Grekland med en italiensk scoping review som berör kompetens och teamsammansättning i ambulanssjukvården i förhållande till mortalitet. Totalt inkluderades 25 studier berörande EMS-system i Asien, Europa, USA och Oceanien. Det visade sig att mortaliteten som outcome varierade betydligt beroende på klinisk allvarlighetsgrad, systemets mognad, precision i utalarmeringen och den prehospitala tiden. Läkarbemannade system hade vissa fördelar gällande svåra trauman och traumatiskt hjärtstopp, medan system bemannade med sjuksköterskor, paramedics och avancerade paramedics i övrigt ofta hade jämförbara siffror, så länge standardiserade riktlinjer och robust träning fanns. Författarna konkluderar att akut-/ambulanssjuksköterskor (”emergency nurses”) bidrog substantiellt till tidig bedömning, stabilisering, kliniskt beslutsfattande och säkerhet. Stor heterogenitet sågs dock och föga förvånande så var ingen specifik modell överlägsen någon annan i alla kontexter. Istället sågs hur samspelet mellan system/organisation och teamets kompetens påverkade mortaliteten. Min slutsats? Ja, dels att kompetens inte är en prestigefråga. Ambulanssjukvården har plats för många kompetensnivåer, det gäller istället att se till att rätt kompetens kommer till rätt situation och rätt patient. Sen borde vi bli bättre på att mäta våra system, så vi vet var förbättringspotentialerna finns. På så vis kan vi också optimera kompetensen för den uppgift vi är satta att utföra!

    Rubino, A.; Lucenti, E.; Alboreo, C.; Ghidini, M.; Marrocco, M.; Tammaro, G.; Gheri, F. Prehospital team composition and mortality: a scoping review. Emergency Care Journal 2026;22(2). doi:10.4081/ecj.2026.14925
    Sammanfattning genererad av AI:

    Scoping review enligt PRISMA-ScR som kartlade evidens (25 studier, 2000–juli 2025) om samband mellan prehospital bemanning och mortalitet. Utfallet varierade med sjukdomsgrad, systemmognad, larmprecision och tidsintervall. Läkarlag gav selektiv nytta vid högakut trauma/traumatiskt OHCA, medan avancerade paramedicin-/sjukskötersketeam ofta hade likvärdig överlevnad i blandade uppdrag. Ingen modell var bäst i alla lägen.

    – 25 studier visade stor heterogenitet; systemfaktorer påverkade mortalitet starkt.
    – Läkarlag hade selektiv mortalitetsnytta vid högakut trauma och traumatiskt hjärtstopp utanför sjukhus.
    – Avancerade paramedicin- samt sjuksköterske–paramedicinteam nådde ofta likvärdig överlevnad med stöd av utbildning/protok
    – Ingen bemanningsmodell överträffade andra konsekvent; kompetens + organisation tycks avgörande.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 27 september 2026
    Annan / oklarNarrativ översikt
    Luftväg & ventilation Respiratoriskt • #Avancerad luftväg #EMS #Endotrakeal intubation (ETI) #Endtidal koldioxid (EtCO2) #Front Of Neck Access (FONA) #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Hypoxi #Intensivvård #Kliniska färdigheter #Kliniskt beslutsfattande #Krikotyroidotomi #Larynxmask #Luftvägsstopp / främmande kropp #Lyckandegrad #Paramedics #Prehospital läkare #Supraglottisk luftväg (SGA) #Ventilation

    Prehospital airway and ventilatory management: a collaborative and narrative review

    Efter gårdagens svenska tungviktare på luftvägsområdet är det väl inte mer än rätt att fortsätta lite på luftvägstemat..!? Därför blev det en narrative review av luftvägs- och ventilationsstrategier. I studien diskuteras eskaleringsplaner vid svår luftväg, med videolaryngoskopi, SGA och FONA, där det sistnämnda ju berördes här på prehospitalt bara för några dagar sedan. I vissa internationella kontexter är ju intubationstraditionen stark och den prehospitala kompetensen varierar ju också mycket, där vissa kontexter har tillgång till prehospitala läkare eller specialistenheter som utför stora mängder prehospital intubation, medan det för andra är en sällanhändelse och kanske mindre lämpat. Kanske saknar jag därför i lite högre grad en diskussion om SGA som förstahandsalternativ för denna typen av kontext, snarare än som fallback, men allt har sin plats och denna studie sammanställer ändå läget relativt fint. Läsvärt för den intresserade!

    Vieux, T.; Marjanovic, N.; Ward A. Maia, I.; Boyaci Dundar, N.; Mikkelsen, S.; Lassen, A.; Dominguez Bencomo, A. I.; Xu, J.; Landoni, G.; Robinson, A.; Freund, Y. Prehospital airway and ventilatory management: a collaborative and narrative review. Intensive Care Medicine 2026;52(9):1853-1865. doi:10.1007/s00134-026-08532-0
    Sammanfattning genererad av AI:

    Narrativ översikt av prehospital luftvägs- och ventilationshandläggning. Fokus på indikationer, timing, fysiologisk optimering, genomförande och postintubationsvård vid trakeal intubation samt användning av NIV och högflödesgrimma. Betonar preoxygenation och hemodynamisk stabilitet, strukturerad strategi vid misslyckad intubation och att supraglottiska luftvägar är ett rimligt förstahandsalternativ vid hjärtstopp.

    – Trakeal intubation är definitivt men kräver rätt indikation och vältränade utövare.
    – Fysiologisk optimering före intubation (preoxygenation, ventilation, sedationsval) är central.
    – Vid svår luftväg behövs inövad eskaleringsplan: videolaryngoskopi, SGA och FONA.
    – NIV minskar intubation/mortalitet vid APO/KOL; evidens för prehospital HFNO är mycket begränsad.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 26 september 2026
    ObservationsstudieProspektiv kohort
    Hjärtstopp & HLR Luftväg & ventilation • #Avancerad luftväg #Endotrakeal intubation (ETI) #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Hypoxi #Larynxmask #Supraglottisk luftväg (SGA) #Ventilation

    Ventilation parameters during Advanced Life Support in cardiac arrest (CAvent): A multicentre observational cohort study

    Lördag, och då bjuder ju traditionen att en hjärtstoppsstudie av något slag är nära till hands. Dagens läsning är därför den svenska CAvent-studien, en prospektiv observationsstudie utförd i Sverige och Nederländerna av Mälberg m.fl. och publicerad i ansedda Resuscitation tidigare i år. De studerade inspiratoriska och expiratoriska volymer i samband med olika luftvägsstrategier vid hjärtstopp. Man jämförde mask och blåsa, SGA och endotrakeal intubation, samt synkron respektive asynkron ventilation (dvs 30:2 vs. kontinuerliga kompressioner). I korthet kan man säga att man såg stora tecken till läckage vid mask och blåsa, medan läckaget var avsevärt mindre vid SGA och minst vid endotrakeal intubation (såklart tillkom variationer r/t ventilationsstrategi också, så detta är ett förenklat sammandrag). Vid SGA såg man dock hur läckaget ökade över tid, och vid ETT sågs oroväckande höga luftvägstryck, sannolikt i samband med att kompression av bröstkorgen och inblåsning sammanföll. Motsvarande toppar syntes inte vid SGA, vilket skulle kunna tolkas som att möjligheten till ett ”pysläckage” vid denna luftvägsstrategi rent tryckmässigt kan utgöra en viss fördel.

    Sammantaget är det svårt att dra någon annan övergripande slutsats än ”it’s complicated” och att mer studier behövs. På detaljnivå kan man ju dock göra vissa lärdomar, bland annat tyder för mig siffrorna på att SGA inte är förknippat med någon avgörande svaghet relaterat till ETI, ens vad gäller asynkron ventilation (i enlighet med gällande riktlinjer). Däremot förefaller det oerhört viktigt att inse att man inte kan utvärdera sitt luftvägshjälpmedel en gång efter att man satt det, utan att detta är något som måste ske kontinuerligt och alla ambulansorganisationer måste inse att EtCO2 på kontinuerlig kurva inte är valbart utan ett obligatorium för att tillförlitligt kunna utvärdera sin luftväg. Vad gäller ny forskning kan jag inte släppa tanken på hur intressant det vore med en RCT där man randomiserade patienter till olika luftvägsstrategier, utvärderade kliniska utfall som ROSC och 30-dagarsöverlevnad, och samtidigt monitorerade ventilationsparametrar på liknande sätt som i CAvent.

    Denna studie är obligatorisk läsning, men det kanske redan framgått..? 🙂

    Mälberg, J.; Doeleman, L.; van Eijk, J.; Spangler, D.; Hedberg, M.; Ahlström, B.; Bäckman, A.; Johansson, S.; Kalk, R.; Rodenburg, S.; Schober, P.; van Schuppen, H.; Lagedal, R.; Smekal, D.; Rubertsson, S. Ventilation parameters during Advanced Life Support in cardiac arrest (CAvent): A multicentre observational cohort study. Resuscitation 2026;227:111203. doi:10.1016/j.resuscitation.2026.111203
    Sammanfattning genererad av AI:

    Multicenter, prospektiv observationskohort i Sverige och Nederländerna som mätte ventilationsparametrar vid HLR med manuell ventilation hos vuxna med hjärtstopp. 241 patienter gav 28 120 ventilationer. Parametrar skilde sig mellan synkron/asynkron ventilation och luftväg (BVM, SAD, ETT). BVM gav låga tidalvolymer, SAD mer stabila volymer/tryck men ökande läckage, och asynkron ETT höga luftvägstryck.

    – Ventilationsparametrar under HLR varierar tydligt med ventilationsläge och luftväg.
    – BVM-ventilationer gav begränsade expiratoriska tidalvolymer jämfört med SAD/ETT.
    – SAD gav relativt konsistenta volymer/tryck, men läckage ökade över tid.
    – Asynkron ETT var kopplad till högst topptryck och längst tid med tryck ≥30 cmH2O.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 25 september 2026
    RegisterstudieRegisterstudie
    Luftväg & ventilation Respiratoriskt • #Aspiration #Avancerad luftväg #Endtidal koldioxid (EtCO2) #Front Of Neck Access (FONA) #HEMS #Hjärtstopp #Hypoxi #Kliniska färdigheter #Krikotyroidotomi #Luftvägsstopp / främmande kropp #Överlevnad #Prehospital läkare #ROSC #Specialistsjuksköterskor #Trauma #Ventilation

    Prehospital emergency cricothyroidotomy in Denmark: a nationwide cohort study, 2016–2023

    Tränade just på utförande av nödkrikotyroidotomi med kollegan på nattpasset på jobbet. Så hur passande är det inte att jag också sprang på en artikel på temat, där utförande av proceduren i Danmark under åren 2016 till 2023 studerats. Ämnet är dessutom angeläget, då Front-Of-Neck-Access (FONA) ju nämns i ERC:s guidelines från 2025, som resultat av den översikt ILCOR gjorde 2024 där de bland annat konstaterade att fler studier på incidens, lyckandegrad etc behövdes på området. Denna danska forskning är alltså efterlängtad!

    Författarna hittade 71 fall av nödkrikotyroidotomi i registren, varav 48 med hjärtstopp. De sistnämnda var i hög grad medicinska fall, medan de övriga i hög grad var traumarelaterade. Success-rate var 87.3% vilket ju onekligen får anses bra. Dock var överlevnaden dystrare, på patienter med hjärtstopp fick 25% ROSC, 4.5% överlevde till 30 dagar och endast 2.3% levde efter ett år. En bidragande förklaring till den höga success-raten, trots att proceduren utgör en påtaglig sällanhändelse, skulle kunna vara det läkarbemannade danska EMS-systemet, enligt författarna. Och ja, kanske..? Det är ju inte en åtgärd man drömmer om att göra direkt, men samtidigt så är det ju relativt basic och utförs ju av betydligt lägre kompetenser i militära sammanhang, så det torde inte vara omöjligt att träna in på bra sätt även för ex.vis specialistsjuksköterskor.

    Jensen, T. W.; Holgersen, M. G.; Blomberg, S. N.; Andersen, M. P.; Pedersen, C. T.; Lindskou, T.; Steinmetz, J.; Mikkelsen, S.; Foghsgaard, J.; Andersen, L. B.; Howitz, M. F.; Christensen, H. C. Prehospital emergency cricothyroidotomy in Denmark: a nationwide cohort study, 2016–2023. Resuscitation 2026;227:111276. doi:10.1016/j.resuscitation.2026.111276
    Sammanfattning genererad av AI:

    Nationell registerbaserad kohort i Danmark (2016–2023) av prehospital akut cricothyroidotomi. 71 fall identifierades (48 OHCA, 23 utan OHCA) via journaler/HEMS och validerades manuellt. Proceduren lyckades i 87,3% (83,3% vid OHCA; 95,7% utan OHCA). Vanliga indikationer var aspiration och orofaryngeal blödning. Vid OHCA var 30-dagarsöverlevnad 4,5% och 1-årsöverlevnad 2,3%.

    – Mycket sällsynt åtgärd: 0,12% av alla OHCA (48/39 885).
    – Hög procedursuccé totalt (87,3%), lägre vid OHCA än utan OHCA.
    – Aspiration och orofaryngeal blödning var vanligaste indikationerna.
    – Låg överlevnad vid OHCA trots intervention, vilket speglar svårt sjuka patienter.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
Föregående sida
1 2 3 4 … 29
Nästa sida
Prehospitalt (RSS)
PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

Cookie-policy Integritetspolicy

  • LinkedIn
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål. Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
  • Hantera alternativ
  • Hantera tjänster
  • Hantera {vendor_count}-leverantörer
  • Läs mer om dessa syften
Visa preferenser
  • {title}
  • {title}
  • {title}