Lördag, och då bjuder ju traditionen att en hjärtstoppsstudie av något slag är nära till hands. Dagens läsning är därför den svenska CAvent-studien, en prospektiv observationsstudie utförd i Sverige och Nederländerna av Mälberg m.fl. och publicerad i ansedda Resuscitation tidigare i år. De studerade inspiratoriska och expiratoriska volymer i samband med olika luftvägsstrategier vid hjärtstopp. Man jämförde mask och blåsa, SGA och endotrakeal intubation, samt synkron respektive asynkron ventilation (dvs 30:2 vs. kontinuerliga kompressioner). I korthet kan man säga att man såg stora tecken till läckage vid mask och blåsa, medan läckaget var avsevärt mindre vid SGA och minst vid endotrakeal intubation (såklart tillkom variationer r/t ventilationsstrategi också, så detta är ett förenklat sammandrag). Vid SGA såg man dock hur läckaget ökade över tid, och vid ETT sågs oroväckande höga luftvägstryck, sannolikt i samband med att kompression av bröstkorgen och inblåsning sammanföll. Motsvarande toppar syntes inte vid SGA, vilket skulle kunna tolkas som att möjligheten till ett ”pysläckage” vid denna luftvägsstrategi rent tryckmässigt kan utgöra en viss fördel.

Sammantaget är det svårt att dra någon annan övergripande slutsats än ”it’s complicated” och att mer studier behövs. På detaljnivå kan man ju dock göra vissa lärdomar, bland annat tyder för mig siffrorna på att SGA inte är förknippat med någon avgörande svaghet relaterat till ETI, ens vad gäller asynkron ventilation (i enlighet med gällande riktlinjer). Däremot förefaller det oerhört viktigt att inse att man inte kan utvärdera sitt luftvägshjälpmedel en gång efter att man satt det, utan att detta är något som måste ske kontinuerligt och alla ambulansorganisationer måste inse att EtCO2 på kontinuerlig kurva inte är valbart utan ett obligatorium för att tillförlitligt kunna utvärdera sin luftväg. Vad gäller ny forskning kan jag inte släppa tanken på hur intressant det vore med en RCT där man randomiserade patienter till olika luftvägsstrategier, utvärderade kliniska utfall som ROSC och 30-dagarsöverlevnad, och samtidigt monitorerade ventilationsparametrar på liknande sätt som i CAvent.

Denna studie är obligatorisk läsning, men det kanske redan framgått..? 🙂