Design: Prediktionsmodell / machine learning

  • Prediction Model for Children With Anaphylaxis Who May Not Require Emergency Department Care: A Multicenter Retrospective Cohort Study

    Måste alla barn som behandlas med adrenalin mot anafylaxi föras till akutmottagning? Kanske inte, om man läser dagens stora multicenterstudie och den prediktionsmodell som de studerat. Detta gäller då patienter som erhållit en enstaka adrenalindos, utan astmahistorik, utan kardiovaskulära symtom (innan adrenalinadministration) och inga bestående, nya eller återkommande symtom efter adrenalinbehandling. Intressant läsning!

    Dribin, T. E.; Schnadower, D.; Sampson, H. A.; Zhang, Y.; Zhang, N.; Freedman, S. B.; Neuman, M. I.; Brousseau, D. C.; Mistry, R. D.; Boyd, S.; Wolnerman, Y.; Walsh, P. S.; Wyst, C. V.; Thapar, V.; Strutt, J.; Srivastava, G.; Singh, N. V.; Russo, C. J.; Pulcini, C. D.; Ngo, T. L.; Nesiama, J. O.; Moake, M. M.; Metcalf, A. M.; Lubell, T. R.; Lee, J.; Larsen, C. D.; Kwan, K. Y.; Knoles, C. L.; Khanna, K.; Freeman, J. F.; Davis, J. R.; Daggett, A.; Cohen, J. S.; Cohen, A. R.; Chua, W.; Chinta, S. S.; Boswell, B.; Bergmann, K. R.; Aronson, P. L.; Michelson, K. A. Prediction Model for Children With Anaphylaxis Who May Not Require Emergency Department Care: A Multicenter Retrospective Cohort Study. The Journal of Allergy and Clinical Immunology: In Practice 2026;14(9):2038-2050.e5. doi:10.1016/j.jaip.2026.06.021
  • Comparative performance of manual triage systems and ML models in predicting clinical outcomes among patients transported to the emergency department by emergency medical services

    Jag har ju kanske varit lite AI-skeptiker i många avseenden här på prehospitalt (även om jag använder AI en del i vardagen och även driver mycket av funktionaliteten när jag lägger ut inlägg här med AI för att göra det tidseffektivt). Iallafall, idag kommer ändå en studie på maskinlärande och hur detta kan användas för triage och/eller förutsägande av kortsiktiga negativa outcomes (mortalitet eller intensivvårdsbehov) hos prehospitala patienter. Författarna triagerade patienter med tre olika triagesystem (Manchester Triage System, Emergency Severity Index och Turkish Ministry of Health Triage System) och jämförde med den prediktiva kapaciteten hos olika maskininlärningsmodeller baserade på Random Forest, Gradient Boosting Machine och CatBoost. Det senare är kanske grekiska, men det intressanta är att maskininlärningsmodellerna uppvisade bra prestanda med AUROC >0.8. Det gick inte att påvisa att maskininlärningen var signifikant bättre än den manuella triagens förmåga att identifiera negativ outcome, men inte heller sämre. Författarna argumenterar alltså för att maskininlärningsmodeller kan utgöra ett gott tillskott som ”second opinion” till vanlig triage. Detta är något jag själv definitivt tror på som framtiden, att integrera AI i våra ambulansjournalsystem för att föreslå tänkbara differentialdiagnoser och minska risken att något i patientens tillstånd förbises exempelvis i triage. Beslutet på klinikern, men med stöd av AI. Tekniken finns ju, så det är nästan förvånande att det inte redan är här!?

    Selvi, H.; Kalafat, U. M.; Fettahoğlu, S.; Fettahoğlu, S. T.; Yeniyurt, B.; Güner, M.; Bala, E. D.; Basa Kalafat, A. F.; Tapkan, R. B.; Doğan, S. Comparative performance of manual triage systems and ML models in predicting clinical outcomes among patients transported to the emergency department by emergency medical services. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01595-8
  • Survival effect of prehospital emergency anaesthesia with intubation in risk-stratified patients with major trauma: a causal modelling study

    Dagens studie är på tema trauma och prehospital intubation hos patienter utsatta för massivt trauma, publicerad i The Lancet. Författarna har studerat patienter (n=6467) från ett brittiskt traumacenter och använt AI och maskininlärning för att göra en tämligen komplex analys där 30-dagarsöverlevnad och behovet av tidig intubation förutsägs utifrån parametrar i ambulansjournalen (OBS! Modellen förutspådde alltså inte behov av prehospital intubation som sådan, utan “tidig” intubation). Utifrån detta har man sedan tittat på överlevnadseffekten av prehospital intubation med en statistisk metod som heter doubly robust estimation. Huvudresultaten, ur mitt perspektiv:

    • Både 30-dagarsmortalitet och sannolikheten för tidig intubation gick att förutsäga ganska väl utifrån tidiga prehospitala data.
    • I den grupp som modellen klassade som hög sannolikhet för tidig intubation var prehospital intubation kopplad till cirka 10 procentenheters lägre 30-dagarsmortalitet (absolut skillnad). I lågriskgruppen sågs inte samma nytta.

    Studien känns intressant av flera skäl. Dels är metoden ny för mig, och jag medger att jag kämpade en del med att förstå de analyser som utförts. Möjligheten som AI ger att göra så här pass ambitiösa kausala analyser baserat på observationsdata är förstås oerhört intressant, inte minst i den prehospitala vården. Man når inte RCT:ers evidensgrad, men när RCT:er är svåra att genomföra av etiska och praktiska skäl – vilket de ofta är i prehospital vård – är alternativen mycket välkomna. Det är också intressant att behovet av tidig intubation i så hög grad var förutsägbart, eftersom den typen av logik kan utgöra grund för framtida beslutsstöd, vilket även diskuteras av författarna.

    Jag ser dock också en del svagheter. Kausaliteten vilar på att justering mot Intub-8 är tillräcklig, och det är svårt att veta om tillräckligt många variabler faktiskt fångas upp. Det ter sig någonstans som att modellen fångar upp de sjukaste patienterna, och då blir analysen också känslig för confounders. Intubation är ju knappast den enda intervention dessa patienter utsätts för, utan är oftast – vilket författarna också resonerar om – snarare att se som en del av ett helt “paket” av interventioner runt patienten, ofta med andra kompetensnivåer, logistik och vårdkedja. Detta har man försökt justera för, men det är svårt att veta om man missat någon viktig variabel, vilket gör att en randomiserad kontrollerad design ofrånkomligen skulle vara starkare.

    Tyvärr blir det därför lätt att få känslan av att man slår in en öppen dörr: att underbehandling är dåligt (typ “det är ogynnsamt att inte intubera om modellen förutsäger att tidig intubation behövs”) – vilket i sig kan kännas rätt uppenbart. Det intressanta är i stället, i mitt tycke, studiens bidrag till att identifiera vilka som faktiskt vinner på tidig (prehospital?) intubation, snarare än att detta ska baseras på magkänsla.

    Den största tveksamheten gäller dock egentligen analyserna av kostnader och hälsoekonomi, där flera antaganden staplas på varandra. Ur trovärdighetsperspektiv känns det nästan som att författarna hade tjänat på att avstå den delen eller publicera den separat. Summa summarum tänker jag att studien är viktig, dels för att den är starkare än majoriteten av tidigare studier, men också för att den pekar ut en grupp patienter som tycks gynnas av prehospital intubationsförmåga – vilket stärker tidigare resultat kring TBI-patienter. (Även i denna studie var topp-prediktorn för behov av tidig intubation nedsatt GCS, vilket ofta torde hänga ihop med TBI.) Delen om kostnadseffektiviteten hade de kunnat skippa för min del, och det faktum att resultatavsnittet avslutas med: “Taken together, these findings indicate that—on NICE cost-effectiveness criteria—the national cost of HEMS is economically justified by targeted prehospital intubation alone.” blir tyvärr en formulering som inte stärker mitt intryck eller mina takeaways från studien – även om det, strikt utifrån analyserna (med deras respektive svagheter), kan vara ett korrekt påstående. Det blir en väldigt stark retorik, vilande på väldigt många antaganden.

    Nelson, A. P.; Dodds, N.; Zeina, M.; Balston, A.; Giles, D.; Seligman, W. H.; Jha, A.; Nachev, P.; Thompson, J. Survival effect of prehospital emergency anaesthesia with intubation in risk-stratified patients with major trauma: a causal modelling study. The Lancet Respiratory Medicine 2026. doi:10.1016/s2213-2600(25)00370-4