Idag en intrahospital RCT med bäring på prehospital vård publicerad i New England. Det handlar om huruvida konservativ syrgasbehandling (SpO2 <=95%) hos ventilatorbehandlade, medvetslösa patienter efter hjärtstopp gav bättre utfall än mer generös behandling (standard). Så var inte fallet. Intressant!
-
Conservative Oxygen for Unresponsive Patients after Cardiac Arrest
Conservative Oxygen for Unresponsive Patients after Cardiac Arrest. New England Journal of Medicine 2026;395(6):571-581. doi:10.1056/nejmoa2513814Sammanfattning genererad av AI:Randomiserad studie i 53 IVA-enheter med 1840 vuxna som var okontaktbara efter hjärtstopp och ventilatorbehandlades. Konservativ syrgas (SpO2-tak 95%, FiO2 ned mot 0,21) jämfördes med liberal (FiO2 minst 0,3, inget SpO2-tak). Gynnsamt funktionellt utfall vid 180 dagar (GOS-E ≥5) var likartat: 38,2% vs 39,7% (RR 0,97). Inga biverkningar rapporterades.
– Konservativ syrgas ökade inte andelen med gynnsamt funktionellt utfall vid 180 dagar jämfört med liberal strategi.
– Funktionellt utfall mättes med GOS-E; gynnsamt utfall definierades som nivå ≥5.
– Stor multicenter-RCT (1840 patienter) i Australien, Nya Zeeland och Irland.
– Inga rapporterade biverkningar i någon grupp.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prehospital Flumazenil: Five-Year Review of Use, Indications, Outcomes, and Adverse Events in Suspected Benzodiazepine Overdose
Flumazenil som antidot mot bensodiazepiner i prehospital vård har jag under mina år i den prehospitala vården upplevt delar Sverige en smula. Vissa organisationer har det, andra undviker det, vanligen (när jag hört det) motiverat med risken för oönskad effekt om det administreras till fel patienter – framförallt då kramprisk. Därför är dagens studie högintressant, där man utvärderar fem års användning av flumazenil i Kansas. Denna retrospektiva studie baseras inte på något stort urval och får därmed tas för vad den är, men bland de 69 inkluderade fallen uppstod iallafall inga oönskade händelser – trots att kontraindikationer ibland förelåg. I 24 fall av misstänkt benzo-överdos sågs även neurologisk förbättring efter administration, vilket såklart tyder på positiva effekter av läkemedlet (förvisso föga oväntat). Inget av detta är väl något att dra några långtgående slutsatser kring i sig, men jag tänker att större studier på prehospital flumazenil helt klart vore intressanta.
Prehospital Flumazenil: Five-Year Review of Use, Indications, Outcomes, and Adverse Events in Suspected Benzodiazepine Overdose. Western Journal of Emergency Medicine 2026. doi:10.5811/westjem.62063Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv observationskohort av prehospitalt flumazenilbruk i Kansas (jan 2015–aug 2020). 69 fall inkluderades. Primärt utfall var förbättring i GCS efter administrering. Inga kramper eller andra biverkningar rapporterades (0/69; 95% KI 0–4,3%), även vid möjliga kontraindikationer. Vid misstänkt bensodiazepinöverdos förbättrades neurologin i alla dokumenterade fall (24/24).
– 69 prehospitala flumazenilfall analyserades över fem år i Kansas.
– Inga rapporterade biverkningar eller kramper (0/69; 95% KI 0–4,3%).
– Vid misstänkt bensodiazepinöverdos sågs dokumenterad neurologisk förbättring i 24/24 fall.
– Resultaten talar för att protokollrestriktioner enbart p.g.a. biverkningsoro kan omvärderas; mer forskning behövs.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Temporal Trends in Mortality from Gunshot Wounds for Emergency Medical Services Compared to Private Vehicle Transport
Är det bäst med load-and-go oavsett transportmedel (läs: privat bil) eller transport med ambulans vid skottskador? Tidigare studier visar lite varierande svar på den frågan. I innevarande studie jämfördes 30-dagarsmortaliteten vid ambulanstransport med transport i privat bil. Svar på frågan vad som är bäst kan den dock knappast erbjuda, den högre 30-dagarsmortalitet som resultatet visar vid ambulanstransport kan bero på många olika faktorer, t.ex. att kanske allvarligare skador helt enkelt transporterades med ambulans i högre grad. Oaktat detta är studien dock lite småintressant som ytterligare en pusselbit i det stora pusslet…
Temporal Trends in Mortality from Gunshot Wounds for Emergency Medical Services Compared to Private Vehicle Transport. Western Journal of Emergency Medicine 2026;27(4). doi:10.5811/westjem.53151Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohortstudie av NTDB 2007–2021 med 35573 vuxna med skottskador som transporterades till nivå I–II traumacenter med markburen ambulans (≤2 h) eller privat fordon. 30-dagars sjukhusmortalitet var konsekvent högre med ambulans. Justerat minskade aOR över tid (2,2 till 1,6) men trenden var ej signifikant (P=0,17).
– Ambulanstransport var kopplad till högre 30-dagars sjukhusmortalitet än privat transport under hela perioden.
– Justerad överdödlighet för EMS minskade numeriskt 2007–2009 till 2019–2021, men utan statistiskt säker trend.
– Resultaten kan påverkas av skillnader i skadans svårighetsgrad/typ som inte fullt fångas i NTDB.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
The Prevalence of Adverse Events After Prehospital Neuromuscular Blockade-Assisted Airway Management
Idag en intressant studie från USA, där benägenheten att intubera prehospitala patienter fortfarande tycks väsentligt högre än i Sverige. Hos var fjärde patient som muskelrelaxerades och intuberades inträffade en avvikelse i form av antingen hypoxi, hypotension eller bradykardi inom tio minuter efter muskelrelaxering. Åtgärden är ju ovanligare här och kompetenserna annorlunda, men det vore intressant med motsvarande siffror från svensk kontext.
The Prevalence of Adverse Events After Prehospital Neuromuscular Blockade-Assisted Airway Management. Prehospital Emergency Care 2026:1-12. doi:10.1080/10903127.2026.2713128Sammanfattning genererad av AI:Registerbaserad tvärsnittsstudie av 2023 års amerikanska NEMSIS-data som kartlade fysiologiska biverkningar efter prehospital luftvägshantering med neuromuskulär blockad (NMBA) hos vuxna utan hjärtstopp. Bland 11 525 fall hade 27,5% minst en biverkan inom 10 min: hypoxemi 25,0%, hypotension 15,0%, bradykardi 2,7% och EMS-bevittnat hjärtstopp 1,9%. Avvikande vitalparametrar före NMBA ökade risken tydligt.
– Cirka 1 av 4 fick hypoxemi/hypotension/bradykardi inom 10 minuter efter NMBA-assisterad luftvägshantering.
– Hypoxemi (25%) och hypotension (15%) var vanligast; hjärtstopp inträffade i 1,9% inom 10 minuter.
– Preexisterande hypoxemi/hypotension ökade oddsen kraftigt för motsvarande biverkan efter NMBA.
– Hälften av hypoxemi inträffade inom ~6 min och hälften av hypotension inom ~10 min efter NMBA.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Violent offending in severe mental illness: the role of psychiatric comorbidity and crime type – insights from the first nationwide Norwegian registry linkage
Det pratas mycket om hot och våld, och inte sällan i kombination med psykiatri. Alltför ofta blir diskussionen ganska onyanserad, för att inte säga oinsatt och driven av fördomar. Därför tycker jag dagens artikel har en given roll om man vill fundera och diskutera kring våldstendenser hos psykiatriskt sjuka patienter, exempelvis i kontexten ambulanssjukvård. Mycket intressant data från vårt västra grannland!
Violent offending in severe mental illness: the role of psychiatric comorbidity and crime type – insights from the first nationwide Norwegian registry linkage. doi:10.64898/2026.07.10.26357737Sammanfattning genererad av AI:Nationell norsk registerlänkning (2008–2022) följde 3,6 miljoner personer 15–79 år för att analysera våldsbrott vid schizofrenispektrum- och bipolär sjukdom samt samsjuklighet. Personer med SMI utgjorde en minoritet av våldsförövare, medan substanssyndrom var vanligt. Absolut och relativ risk ökade kraftigt med samsjuklighet och RRs för SMI dämpades tydligt efter justering, särskilt av SUD.
– SMI stod för en mindre andel av våldsförövare (SSD 8,7%; BD 4,6%) jämfört med SUD (36,8%).
– Våldsrisk ökade markant vid samsjuklighet: SSD ensamt 5,0% vs SSD+SUD+PD 43,9%.
– RR för SSD minskade från 6,58 till 2,0 efter justering för andra psykiska diagnoser; liknande mönster sågs per brottstyp
– För SUD kvarstod förhöjda risker efter full justering i de flesta våldsbrottskategorier.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prehospital Emergency Nurse competence and pain management in patients with acute abdominal pain: a retrospective observational study
När jag ändå la ut min första delstudie i veckan är det väl lika bra att brassa på med nästa studie (?), som nu är publicerad! I denna sekundäranalys av samma population har vi kikat på olika faktorer associerade med smärtskattning, smärtlindring och re-evaluering av smärta, samt hur dessa faktorer var associerade med mild smärta vid sista smärtbedömningen. Huvudfyndet är att patienter som vårdades av en specialistutbildad ambulanssjuksköterska i högre grad erhöll smärtbedömning, smärtlindrande läkemedel och re-evaluering samt i högre grad hade mild smärta vid sista dokumenterade bedömning. Viktigt att betona att vi inte har undersökt orsakssamband, men jag tänker ändå att denna studie med sina kvantitativa data kanske kan utgöra lite tändved i kompetensdiskussionen i svensk ambulanssjukvård!?
Prehospital Emergency Nurse competence and pain management in patients with acute abdominal pain: a retrospective observational study. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01707-4Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv genomgång av 816 prehospitala journaler för vuxna med akut buksmärta. Smärtbedömning, analgesi och ombedömning dokumenterades oftare när vården gavs av specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård (PEN) jämfört med icke‑PEN. Vid måttlig–svår smärta gavs analgesi oftare i PEN‑möten och mild smärta vid sista dokumenterade bedömning var vanligare. Skillnader sågs även med ålder och längre insatstid främst i processmått.
– PEN var kopplat till högre dokumenterad smärtbedömning, analgesi och ombedömning.
– Vid måttlig–svår smärta gavs analgesi oftare i PEN‑möten.
– Mild smärta vid sista dokumenterade bedömning var vanligare efter PEN‑insats.
– Yngre ålder och längre prehospital tid gav mer dokumenterade processer, men inte mer mild smärta vid slutet.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Determinants of Timely Prehospital Thrombolysis Administration within a Pharmacoinvasive STEMI Network in Victoria, Australia
Prehospital trombolys är väl numera relativt ovanligt förekommande i Sverige, även om det används på vissa håll i ”mitt” län och säkert andra glesbygdslän. Ändå tycker jag denna australiska studie är tämligen intressant och har bäring på beteenden och arbetssätt i vår kontext. Hur mycket påverkar symtompresentationen, ex stark/svag smärta, prioriteringar och vårdtempo? Och en annan sak är de olika arbetssätt vi tillämpar… Tar man EKG bedside redan hos patienten, eller väntar man tills man kommit ut i ambulansen? Kanske finns insikter i denna studie som kan bidra till att vi bättre kan studera och forma våra egna arbetssätt…
Determinants of Timely Prehospital Thrombolysis Administration within a Pharmacoinvasive STEMI Network in Victoria, Australia. Prehospital Emergency Care 2026:1-16. doi:10.1080/10903127.2026.2711274Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohortstudie i en australiensisk STEMI-nätverksregister (2018–2023) med 1440 vuxna som fick prehospital trombolys. Endast 32,5% behandlades inom 30 min från första medicinska kontakt (median 37 min). Fördröjning kopplades till lindrig smärta, efter kontorstid och klinisk konsultation, medan tidigt EKG (≤10 min) minskade risken. Tider förbättrades över åren.
– 32,5% nådde målet FMC–PHT ≤30 min; median 37 min.
– Lindrig smärta var starkast kopplad till fördröjd trombolys.
– Tidigt EKG (≤10 min) var associerat med kortare tider och lägre fördröjningsrisk.
– Efter kontorstid och klinisk konsultation var oberoende kopplade till längre tider; förbättring sågs över studieperiodenSammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Pre-hospital care delays in trauma-related mass casualty incidents: a comparative international survey of high-income and low- and middle-income country perspectives
Pre-hospital care delays in trauma-related mass casualty incidents: a comparative international survey of high-income and low- and middle-income country perspectives. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s13049-026-01664-8Sammanfattning genererad av AI:Internationell webbenkät (maj–aug 2024) med 225 prehospitala vårdgivare från 54 länder om upplevda orsaker till förseningar vid traumarelaterade masskadehändelser. Vanligast var bristande kommunikation och geografiska hinder. LMIC angav oftare utrustningsbrister. Tematisk analys gav åtta teman, inkl. policyhinder (endast HIC) och stress. Träning och erfarenhet ansågs minska förseningar.
– Kommunikations- och samordningsproblem var den mest rapporterade orsaken till prehospitala förseningar.
– Utrustningsotillräcklighet upplevdes oftare bidra till förseningar i låg- och medelinkomstländer.
– Kvalitativa teman tillförde bl.a. responders stress/emotionell belastning samt policy/administrativa hinder (endast HIC-Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
The evolving prehospital care: a 12-year retrospective analysis
Idag har jag haft nöjet att läsa en intressant studie av Helena Johansson m.fl. kring trender i den prehospitala vården under 12 års tid. Studien är gjord i Östergötland, men det finns nog gott fog att tänka att stora delar av resultatet kan överföras på övriga Sveriges ambulanssjukvård.
The evolving prehospital care: a 12-year retrospective analysis. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01651-zSammanfattning genererad av AI:Retrospektiv populationsbaserad analys av alla primära ambulansuppdrag i Region Östergötland 2011–2022. Bland 474 647 uppdrag transporterades 83% till akutmottagning. Triage enligt RETTS försköts mot högre akutgrad (nivå 1–2 från 32% till 57%). Icke-transport ökade 5%→25%. Inläggningsgrad bland transporterade var ~50% och korttidsmortalitet stabil.
– Triageakutitet ökade över tid (OR 1,08 per år för högre RETTS-nivå).
– Icke-transportdispositioner femfaldigades under perioden.
– Inläggningsandelen bland EMS-transporterade var stabil men deras andel av alla inläggningar från akuten ökade.
– Korttidsmortalitet var stabil; triageakutitet var starkaste prediktorn för död.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).