PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

  • Om Prehospitalt
  • Kontakt
  • 7 mars 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Hjärtstopp & HLR • #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Mekaniska bröstkompressioner #Obduktion #Säkerhet & biverkningar

    Cardiothoracic injuries and mechanical cardiopulmonary resuscitation – A forensic autopsy convenience control study on 436 cases

    Dygnets sista timme och det är i grevens tid att lägga upp en artikel så inte trenden bryts 🙂 Men var lugna, jag har läst…! Idag blev det en intressant artikel från vårt sydvästra grannland Danmark, där några patologer jämfört skador orsakade av mekaniska bröstkompressioner med de orsakade av manuell hjärt-lungräddning. Det är ju ingalunda den första studien på detta område, men då resultaten från olika studier är motstridiga behövs definitivt mer data. Den aktuela studien är retrospektiv och gjordes på 436 fall, där 75 av fallen fick mekaniska bröstkompressioner. Några resultat:

    • Sternumfraktur var 2-3 gånger så vanligt och multipla revbensfrakturer var 1,6-1,7 gånger vanligare i gruppen som fått mekaniska bröstkompressioner.
    • Antal revbensfrakturer i median var 1 i manuella gruppen vs 8(!) i gruppen som fått mekaniska bröstkompressioner. Ju äldre patienten var, desto fler revbensfrakturer hade man.
    • Det kanske mest iögonfallande resultatet (då det ej beskrivits tidigare) är att incidensen av myokardruptur var signifikant högre i gruppen som fått mekaniska bröstkompressioner (4% vs 0%, p=0.0049).

    Jag tänker att studien är retrospektiv, ganska liten, och dessutom begränsad till de fall som gick till rättsmedicinsk obduktion. Fyndet kring myokardruptur är intressant och skulle behöva studeras mer, det är ju en oerhört allvarlig biverkan som i sig är (potentiellt) dödlig. Det finns dock – vilket författarna påpekar – tidigare studier som tyder på att myokardruptur kan uppstå även vid vanlig HLR, så här skulle behövas prospektiva studier och större urval. Det som också skulle behöva göras, men som är oerhört svårt, är att ta ett riktigt helhetsgrepp om studier på mekaniska kompressioner vs manuella. Jag tänker att man prospektivt och randomiserat skulle behöva studera ROSC, överlevnad, HLR-kvalitet och biverkningar i båda grupperna och justera dessa (samt säkert en massa andra faktorer) mot varandra, för att bättre förstå samspelet mellan olika faktorer. Jag tänker exempelvis att vi vet från studier att man tröttnar vid manuell HLR och att en relativ hög procent av kompressionerna då inte blir korrekta. På så sätt kan det ju vara naturligt, om en apparat orkar trycka bröstkorgen ända ner i 100% av fallen jämfört med en lägre andel om vi gör kompressioner manuellt, så torde ju också förekomsten av skador riskera öka. Om vi kan förstå dessa samband bättre, kanske vi kan hitta sätt att maxa kvaliteten samtidigt som vi minimerar skadorna, med bättre utfall som följd..? Ja, detta är bara lösa tankar från mig, men det hade onekligen varit bra om vi kunde komma fram till ett något mer robust kunskapsläge kring mekaniska bröstkompressioner.

    Bidstrup, J. E.; Löchte, L.; Busch, J. R.; Banner, J. Cardiothoracic injuries and mechanical cardiopulmonary resuscitation – A forensic autopsy convenience control study on 436 cases. Forensic Science International 2025;370:112452. doi:10.1016/j.forsciint.2025.112452
    Sammanfattning genererad av AI:

    Rättsmedicinska obduktioner av 436 icke-traumatiska dödsfall i östra Danmark (2015–2017) jämförde skador efter mekanisk HLR (mCPR, n=75) och manuell basal HLR. mCPR var associerad med högre incidens av myokardruptur (4% vs 0%). Viscerala skador (t.ex. hemothorax, perikardblödning, lungkontusion, lever/mjältskada) skilde sig inte signifikant. Revbens- och sternumfrakturer var vanligare vid mCPR.

    – mCPR gav oftare myokardruptur än manuell HLR (4% vs 0%).
    – Ingen signifikant skillnad i flera typer av viscerala skador mellan grupperna.
    – Multipla revbensfrakturer och sternumfrakturer var vanliga i båda grupper, men nästan dubbelt så vanliga vid mCPR.
    – Skadorna var främst anteriort i övre/mellersta bröstkorgen.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 6 mars 2026
    Kvalitativ studieKvalitativ innehållsanalys
    Patientsäkerhet Teamarbete & human factors • #Etik #Kommunikation #Patientsäkerhet #Personcentrerad vård (PCV) #Reflektion #Utsatta områden

    Influences on ambulance staff’s understandings and safeguarding of ethical values

    Dagens artikel är en intressant, kvalitativ innehållsanalys som utgör en sekundäranalys av ett tidigare insamlat material med intervjuer av personal i ambulanssjukvården. Syftet med analysen var att utforska ambulanspersonalens bild av vad som påverkade deras förståelse för mötet med personer som levde i utsatta (”stigmatized”) områden.

    Jag tänker att resultatet är kvalitativt och gör sig inte riktigt rättvisa att återge här (rekommenderar att läsa artikeln!), men författarnas slutsats var att ambulanspersonalens påverkades av olika influenser, som kunde antingen motverka eller bidra till en uppfattning om ”vi och dom”, baserat på område, etnicitet eller kultur. Detta riskerar i sin tur hota patientens värdighet och autonomi, vilket kan bidra till ökat lidande samt hälsomässigt negativa konsekvenser – exempelvis om patienten som resultat drar sig för att söka vård.

    Det viktigaste jag tar ur artikeln är att författarna lyfter hur reflektion och diversitet, där möjligheten att faktiskt bli utmanad i sina perspektiv, kan bidra till att minska riskerna för denna negativa process. Jag är ju ett fan av reflektion för lärande, men tänker att reflektionskompetens överlag är en av de absolut viktigaste kompetenserna i ambulanssjukvården och något som verkligen gör skillnad på så många plan. Min uppfattning är att vi både på individ- och organisationsnivå ligger väldigt olika långt fram vad gäller den saken, och för mig är det något svensk ambulanssjukvård borde satsa på. Kanske är det lite utanför ämnet för dagens artikel, men strukturerad reflektion i grupp kring olika professionella situationer (kalla det gärna grupphandledning), är något jag verkligen tror på. Jag får nog återkomma med artiklar på det temat framöver, tänker jag… 🙂

    Björklund, S.; Hagell, P.; Holmberg, M.; Lilja Hagell, P. Influences on ambulance staff’s understandings and safeguarding of ethical values. Nursing Ethics 2025;32(7):2431-2444. doi:10.1177/09697330251344170
    Sammanfattning genererad av AI:

    Kvalitativ intervjustudie med 27 ambulansanställda i två svenska ambulansdistrikt som undersökte vad som påverkar deras förståelse i möten med personer i stigmatiserade områden. Sex påverkanstyper identifierades: individuella värden, kollegor, associerade organisationer, samhällsinformation, professionella erfarenheter och ledning. Påverkan kan leda till ”othering” och hota värdighet/autonomi, men kan motverkas via kritisk reflektion och olika perspektiv.

    – Förståelsen av patienter formas av flera nivåer: individ, kollegor, organisationer, samhälle och ledning.
    – Processer av ”othering” kopplade till område/etnicitet/kultur kan minska skyddet av värdighet och autonomi.
    – Kritisk reflektion och exponering för mångfald av perspektiv kan stärka etiskt värdeskydd.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 5 mars 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Akut kardiologi Smärta • #Akut koronart syndrom #Bröstsmärta #Ketamin / esketamin #Läkemedel generellt #Morfin #Mortalitet #NRS #Opioider #Paracetamol #Säkerhet & biverkningar #Smärtskattning #VAS

    Low Dose Ketamine as an Alternative to Morphinefor Prehospital Analgesia in STEMI: The SCAKetRetrospective Feasibility Study

    Dagens artikel är en retrospektiv feasability-studie från en läkarbemannad MICU i Frankrike. De har testat ketamin, som jag så ofta talar mig varm om, för att lindra bröstsmärta hos STEMI-patienter. Studien grundas på ett kvalitetsförbättringsarbete där en riktlinje infördes för att behandla bröstsmärta NRS ≥ 5 vid STEMI med ketamin 0.3 mg/kg intravenöst. Några resultat:

    • 74 patienter inkluderades. Initial NRS hos ketamin-patienterna var 8, medan patienter som fick paracetamol hade NRS 5 och morfin NRS 7.
    • Hur stor effekt läkemedlen hade blir för mig lite oklart. I artikelns tabell 2 står det att NRS sänktes med 3 i ketamingruppen, 2 i paracetamolgruppen och 2 i morfingruppen. I löptexten står dock NRS post-analgesi som 4, 5 och 7, vilket skulle innebära att varken paracetamol eller morfin alls hade effekt. Vad gäller morfin så tycks det också vara just så att det inte gav någon smärtlindrande effekt alls, då det upprepas i diskussionen att NRS ”låg stabilt” i morfingruppen medan det reducerades från 8 till 4 i ketamingruppen.
    • Författarna upptäckte inga adverse events, ejektionsfraktionen (LVEF) var stabil mellan grupperna och varken stent-trombos eller mortalitet inom 30 dagar förekom alls – så dessa bör ha varit svåra att utvärdera.

    Jag tycker att tanken med ketamin vid STEMI är superintressant. Men det finns mycket i aktuell studie som jag inte riktigt förstår, eller tvekar kring. Samtidigt är jag på vissa områden för opåläst för att kritisera alltför hårt. Men, den första tanke som slog mig var de ganska påtagligt annorlunda effekter ketamin har jämfört med opiater, vilket författarna också påtalar i bakgrunden. Detta kan såklart vara fördelaktigt, men exempelvis opiaternas vasodilaterande effekt kan ju också vara fördelaktig vid hjärtinfarkt. Så, absolut, det kanske funkar som feasability-studie, men jag tänker att en väldigt viktig sak är att göra större och helst randomiserade studier som visar att inte patienter smärtlindrade med ketamin har sämre utfall i form av mortalitet, EF, osv. än de som smärtlindrats med opioider, vilket väl får anses som gold standard? 30-dagarsmortalitet var ju ett sekundärt outcome i denna studie, men för mig är det nog prioriterat som primär outcome framöver.

    Utöver detta så är många saker lite märkliga för mig… Till att börja med NRS 5 som tröskelvärde för smärtlindring..? För mig är det en hög tröskel även vid annan smärta, men vid (misstänkt) kardiellt orsakad smärta låter det alldeles skyhögt! Sen att paracetamol alls har en roll i studien förvånade mig lite. Det är ju förvisso god grundsmärtlindring, men för mig har det aldrig riktigt varit en stor del av diskussionen vid AKS… Lägg till detta att administration av morfin inte gav en enda enhets minskning på NRS-skalan i median, så blir jag än mer förvirrad. Vad är det som skiljer dessa STEMI-patienter åt från dem jag vårdar? Är det dosberoende? Eller hur har man uppnått detta resultat? Vidare så understryker författarna att studien utfördes i en läkarbemannad verksamhet, och att följsamhet till protokollet därav varit relativt låg, vilket såklart blir problematiskt.

    Sammantaget blir min bild oundvikligen att de slutsatser man kan dra av studien blir väldigt få. Att ketamin kan lindra kardiell bröstsmärta, ja, men att dra några egentliga slutsatser om adverse events, ketamin i förhållande till andra läkemedel eller något annat blir omöjligt. Det är ju inte heller förvånande att ett läkemedel som ketamin verkar lindrande även på bröstsmärta, särskilt inte om man använder NRS 5 som tröskel för behandling. Mer intressant vore just om det är förknippat med andra nackdelar, men de svaren får vi inte alls ut här. Jag får ändå ge ett plus till författarna för att de vidgar vyerna kring ketamin och denna gången var ju inte forskning huvudsyftet med förändringen. Men med det sagt så hoppas jag att de jobbar på större och mer väldesignade studier på detta intressanta område! 🙂

    Saget, F.; Oriot, G.; Esvan, M.; Auffret, V.; Soulat, L.; Reuter, P. G.; Peschanski, N. Low Dose Ketamine as an Alternative to Morphinefor Prehospital Analgesia in STEMI: The SCAKetRetrospective Feasibility Study. Prehospital Emergency Care 2026:1-9. doi:10.1080/10903127.2026.2627354
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv journalgranskning av prehospitalt handlagda STEMI-patienter (nov 2023–nov 2024) efter införande av protokoll där subdissociativ ketamin rekommenderades vid NRS ≥5. Av 74 som fått analgetika gavs förstahands acetaminofen 31%, ketamin 28% och morfin 41%. Smärta minskade mest efter ketamin, och dokumenterade biverkningar var få utan rapporterad andnings- eller hemodynamisk påverkan.

    – Ketamin användes nästan lika ofta som morfin som förstahandsanalgesi vid STEMI i prehospital miljö.
    – Smärtnivåer sjönk efter analgesi; ketamingruppen hade högre initial NRS men lägre NRS efter behandling än morfin i denna
    – Rescue-analgesi behövdes i 14% efter ketamin och 7% efter morfin.
    – Få dokumenterade biverkningar; inga rapporter om andningsdepression eller hemodynamisk instabilitet.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 4 mars 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Hjärtstopp & HLR • #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Mekaniska bröstkompressioner #Överlevnad #ROSC

    A retrospective comparison of plunger-type andband-type mechanical chest compression devicesfor prehospital resuscitation

    Dagens studie är en retrospektiv och baserad på registerdata där apparater för mekaniska bröstkompressioner med pistong (ex. LUCAS) jämförs med liknande apparater av den typ som är som ett band runt thorax (ex. AutoPulse). Intressant nog finner författarna att band-drivna apparater gav lägre odds för prehospital ROSC, vilket är ett resultat som skiljer sig från tidigare studier. I en subgruppsanalys av överlevnaden till utskrivning från sjukhus hos de patienter som transporterats till sjukhus utan ROSC, i syfte att få någon slags uppfattning om huruvida apparattypen var förknippad med skillnad i resultat hos dessa patienter som får HLR hela vägen till sjukhus, så fanns däremot ingen signifikant skillnad.

    Studien har sina begränsningar, exempelvis finns massvis med confounders som måste justeras för i HLR-situationer, och det är svårt att fånga in alla. Med data insamlad från många organisationer kan också skillnader i arbetssätt, förändrade riktlinjer osv. påverka resultatet, samt många andra saker. Ett högst konkret frågetecken som höjde mina ögonbryn i resultatet var att mekanisk HLR initierades i median 4.8 minuter efter ankomst till platsen. Det låter för mig snabbt med tanke på att de amerikanska guidelinesen liksom de svenska enligt studiens beskrivning inte rekommenderade rutinmässiga mekaniska hjärtkompressioner, utan endast under transport eller då manuella kompressioner är svåra att genomföra. 4,8 minuter är mindre än tre behandlingsomgångar, vilket ter sig väldigt fort även taget i beaktande att det såklart är så att det är de patienter man vill satsa på och kanske snabbt transportera som i första hand ska erhålla transport och därmed mekaniska hjärtkompressioner.

    Nåväl, resultatet är likväl intressant, och även om det redan finns en hyfsad mängd forskning kring mekaniska hjärtkompressioner så bygger ju denna observationsstudie onekligen upp en nyfikenhet på en RCT där just olika typer av apparater genomförs. Mig veterligen har det bara varit sekundärt utfall i någon tidigare studie, och inte det primära syftet med någon studie.

    Smida, T.; Handyside, R.; Crowe, R.; Merrill, P.W.; Scheidler, J.; Bardes, J. A retrospective comparison of plunger-type andband-type mechanical chest compression devicesfor prehospital resuscitation. Prehospital Emergency Care 2026:1-12. doi:10.1080/10903127.2026.2637173
    Sammanfattning genererad av AI:

    Titeln antyder en retrospektiv jämförelse av två typer av mekaniska bröstkompressionsapparater (plunger-typ vs band-typ) vid prehospital hjärt-lungräddning. Sammanfattningen bygger på mycket begränsad information (endast metadata) utan abstract/resultat, så slutsatser om effekt eller utfall kan inte dras.

    – Retrospektiv jämförelse mellan plunger- och band-typ mekaniska kompressionsenheter i prehospital HLR.
    – Endast metadata finns; inga data om utfall, metoddetaljer eller resultat kan bedömas.
    – Designen verkar vara en icke-randomiserad, observationsbaserad jämförelse.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 3 mars 2026
    Annan / oklarAnnan / oklar
    Hjärtstopp & HLR Trauma • #HEMS #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Kliniskt beslutsfattande #Prehospital läkare #Resucitativ thorakotomi #ROSC #Trauma #Traumatiskt hjärtstopp (TCA) #Tryckpneumothorax #Vätskebehandling

    Improving decision-making for prehospital Resuscitative Thoracotomy in traumatic cardiac arrest: a data-driven approach

    Dagens artikel baseras på data från London Air Ambulance och berör resucitativ torakotomi (RT) vid traumatiskt hjärtstopp. Som sådan blir den ju kanske allra mest intressant för läkare och andra som tjänstgör på prehospitala specialistenheter såsom läkarbil och helikopter. Jag tycker dock den tillför en del kring kliniska prioriteringar vid traumatiskt hjärtstopp även oss ”vanliga dödliga” prehospitala kliniker, även om detta delvis kan bero på att jag är en inbiten nörd på ämnet. Artikeln benämns som ”perspective” och metoden beskrivs inte i detalj, även om författarna klargör att de analyserat över 600 prehospitala RT. Jag uppfattar det som en expert opinion och evidensvärdet får väl utifrån detta sägas vara ganska lågt. Med det sagt så är ju dock RT ingen dussinåtgärd som är särskilt lätt att beforska, så att ta del av någon slags analys/åsikt baserat på ett så pass stort dataunderlag från en erkänt skicklig prehospital organisation, känns ju ändå som ett oerhört intressant underlag i detta i övrigt kunskapsmässiga svarta hål.

    Utifrån underlaget föreslår författarna ett slags beslutsstöd kring resucitativ thorakotomi. Att förklara det i sin helhet här blir inte bra, läs i så fall artikeln, men i korthet är grunden att 1) använda skadans etiologi och lokalisation för att skilja tamponad från massiv blödning och 2) använda EKG-rytmen för att bedöma tiden i arrest. Viktiga vattendelare är huruvida skadan är stickande, ballistisk eller orsakad av trubbigt våld, om rytmen är organiserad samt i de fall där rytmen är agonal/asystoli; tiden.

    Som sagt, själv beslutsstödet blir ju enbart relevant för de som arbetar på prehospitala enheter kapabla att utföra prehospital RT, vilket inte torde vara jättemånga i Sverige. Men för alla er som likt mig inte har denna möjlighet rekommenderar jag ändå artikeln, då den i mitt tycke ökar förståelsen och skulle kunna hjälpa mig att aningens bättre lägga pusslet av alla de mikrobeslut som ska fattas på nolltid vid traumatiskt hjärtstopp.

    ter Avest, E.; Kocierz, L.; Alvarez, C.; Hurst, T.; Ballard, D.; Lockey, D. J.; Christian, M. D.; Perkins, Z. B. Improving decision-making for prehospital Resuscitative Thoracotomy in traumatic cardiac arrest: a data-driven approach. Critical Care 2025;29(1). doi:10.1186/s13054-025-05705-z
    Sammanfattning genererad av AI:

    Prehospital resuscitativ thorakotomi (RT) kan rädda liv vid traumatiskt hjärtstopp, särskilt vid tamponad, men patientselektion är svår när etiologi och stopptid är osäkra. Artikeln föreslår ett pragmatiskt beslutsstöd med två surrogat: skadelokalisation som proxy för orsak och initial EKG-rytm som markör för fysiologisk viabilitet, för att styra när RT bör göras respektive när transfusion/blödningskontroll prioriteras.

    – Skadelokalisation används som snabb proxy för sannolik orsak (tamponad vs annan).
    – Presenterad EKG-rytm föreslås som praktisk markör för viabilitet när tidslinjen är oklar.
    – Trolig tamponad: överväg omedelbar RT vid organiserad rytm, eller kort stopptid även vid asystoli.
    – Om tamponad är osannolik: prioritera transfusion och blödningskontroll; RT främst om tamponad senare bekräftas.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 2 mars 2026
    RegisterstudieRegisterstudie
    Teknik & utrustning • #Intravenös access #Kliniska färdigheter #Lyckandegrad #Perifer venkateter (PVK) #Säkerhet & biverkningar #Vätskebehandling

    Factors associated with successful intravenous access in the prehospital setting

    PVK-sättning är ju ett vanligt fenomen i ambulanssjukvården, och även ämnet för dagens studie som är så ny av DOI-numret inte ens fungerar ännu 🙂 Jag har dock försökt lägga in länk till fulltexten manuellt, så hoppas allt ska funka. Författarna har retrospektivt tittat på ett stort antal (ca 3 miljoner) journaler och association mellan ett antal faktorer och lyckandegrad vid stickförsök. De har också tittat på insticksställe, nyttjandegrad av PVK:n m.m. Resultaten:

    • I tre fjärdedelar (76.5%) av fallen lyckades PVK-sättning på första försöket. 84.3% av patienterna i studien (OBS! Endast de med stickförsök inkluderades) hade minst ett lyckat stickförsök.
    • Armvecket var vanligaste insticksstället och rosa nål (20G) var vanligast. Större nålar var förknippade med högre lyckandegrad, gissningsvis kopplat till att patienter där man valde dessa hade tydligare/stickvänligare kärl, medan mindre nålar var förknippat med mer misslyckanden.
    • Kvinnor hade lägre lyckadegrad, likaså fanns en skillnad där non-hispanic mörka hade lägre lyckandegrad – gissningsvis baserat på pigmenteringen i huden som försvårande faktor. Insticksställe och huruvida stickförsöket gjordes på plats eller under transport var även det associerat.
    • Bland patienterna som fick en PVK så användes den i 44.6% av fallen, antingen till iv vätska, blodprodukter eller annan medicinering.

    Jag tänker att vi inte bjuds på några stora nyheter, utan mycket i denna studie bekräftar nog saker som vi redan kanske misstänkt. Att mindre än hälften av PVK:erna används är ju ett observandum. Ibland behövs ju PVK verkligen i beredskap om något skulle hända, men jag kan ha en känsla att detta är ett överanvänt argument, i förhållande till det faktiska behovet. Här vore det oerhört intressant att framöver studera om vinsterna med att sätta PVK ”just in case” överväger förlusterna med ökad infektionsrisk osv. I sammanhanget måste jag dock också lägga till lite metodkritik och ett stort observandum. Författarna definierar användning av PVK:n som att man givit någon IV medicinering, blodprodukter eller > 250 ml kristalloid vätska. Om det sistnämnda, > 250 ml, verkligen är korrekt och inte betyder ≥ 250 ml så är det i mitt tycke en stor svaghet. För mig är en normal bolusdos vätska 250 ml, sedan re-evaluerar man, och om man läser studien strikt så skulle alltså en sådan bolusdos fortfarande innebära att PVK:n ej ansågs ha nyttjats. Kan det verkligen vara så knasigt???

    Smida, T.; Handyside, R.; Crowe, R.; McDonald, A.; Scheidler, J.; Bardes, J. Factors associated with successful intravenous access in the prehospital setting. Prehospital Emergency Care 2026:1-12. doi:10.1080/10903127.2026.2636956
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv analys av 2023 års ESO Data Collaborative efter 9-1-1-samtal med ≥1 försök till perifer IV. Första försöket lyckades hos 76,5% (2,30/3,01 miljoner) och totalt lyckades minst ett försök hos 84,3%. Framgång var associerad med kön, ras, klinikerns primärintryck, kanylstorlek och insticksställe. Av dem med lyckad IV fick 44,6% någon IV-terapi prehospitalt.

    – I en nationell kohort lyckades cirka 3 av 4 IV-sättningar på första försöket.
    – Totalt hade 84,3% minst en lyckad IV-access trots flera försök.
    – Första-försöksframgång varierade med patient- och encountersfaktorer (bl.a. kön, ras, primärintryck, kanylstorlek, inste

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 1 mars 2026
    ObservationsstudiePrediktionsmodell / machine learning

    Survival effect of prehospital emergency anaesthesia with intubation in risk-stratified patients with major trauma: a causal modelling study

    Dagens studie är på tema trauma och prehospital intubation hos patienter utsatta för massivt trauma, publicerad i The Lancet. Författarna har studerat patienter (n=6467) från ett brittiskt traumacenter och använt AI och maskininlärning för att göra en tämligen komplex analys där 30-dagarsöverlevnad och behovet av tidig intubation förutsägs utifrån parametrar i ambulansjournalen (OBS! Modellen förutspådde alltså inte behov av prehospital intubation som sådan, utan “tidig” intubation). Utifrån detta har man sedan tittat på överlevnadseffekten av prehospital intubation med en statistisk metod som heter doubly robust estimation. Huvudresultaten, ur mitt perspektiv:

    • Både 30-dagarsmortalitet och sannolikheten för tidig intubation gick att förutsäga ganska väl utifrån tidiga prehospitala data.
    • I den grupp som modellen klassade som hög sannolikhet för tidig intubation var prehospital intubation kopplad till cirka 10 procentenheters lägre 30-dagarsmortalitet (absolut skillnad). I lågriskgruppen sågs inte samma nytta.

    Studien känns intressant av flera skäl. Dels är metoden ny för mig, och jag medger att jag kämpade en del med att förstå de analyser som utförts. Möjligheten som AI ger att göra så här pass ambitiösa kausala analyser baserat på observationsdata är förstås oerhört intressant, inte minst i den prehospitala vården. Man når inte RCT:ers evidensgrad, men när RCT:er är svåra att genomföra av etiska och praktiska skäl – vilket de ofta är i prehospital vård – är alternativen mycket välkomna. Det är också intressant att behovet av tidig intubation i så hög grad var förutsägbart, eftersom den typen av logik kan utgöra grund för framtida beslutsstöd, vilket även diskuteras av författarna.

    Jag ser dock också en del svagheter. Kausaliteten vilar på att justering mot Intub-8 är tillräcklig, och det är svårt att veta om tillräckligt många variabler faktiskt fångas upp. Det ter sig någonstans som att modellen fångar upp de sjukaste patienterna, och då blir analysen också känslig för confounders. Intubation är ju knappast den enda intervention dessa patienter utsätts för, utan är oftast – vilket författarna också resonerar om – snarare att se som en del av ett helt “paket” av interventioner runt patienten, ofta med andra kompetensnivåer, logistik och vårdkedja. Detta har man försökt justera för, men det är svårt att veta om man missat någon viktig variabel, vilket gör att en randomiserad kontrollerad design ofrånkomligen skulle vara starkare.

    Tyvärr blir det därför lätt att få känslan av att man slår in en öppen dörr: att underbehandling är dåligt (typ “det är ogynnsamt att inte intubera om modellen förutsäger att tidig intubation behövs”) – vilket i sig kan kännas rätt uppenbart. Det intressanta är i stället, i mitt tycke, studiens bidrag till att identifiera vilka som faktiskt vinner på tidig (prehospital?) intubation, snarare än att detta ska baseras på magkänsla.

    Den största tveksamheten gäller dock egentligen analyserna av kostnader och hälsoekonomi, där flera antaganden staplas på varandra. Ur trovärdighetsperspektiv känns det nästan som att författarna hade tjänat på att avstå den delen eller publicera den separat. Summa summarum tänker jag att studien är viktig, dels för att den är starkare än majoriteten av tidigare studier, men också för att den pekar ut en grupp patienter som tycks gynnas av prehospital intubationsförmåga – vilket stärker tidigare resultat kring TBI-patienter. (Även i denna studie var topp-prediktorn för behov av tidig intubation nedsatt GCS, vilket ofta torde hänga ihop med TBI.) Delen om kostnadseffektiviteten hade de kunnat skippa för min del, och det faktum att resultatavsnittet avslutas med: “Taken together, these findings indicate that—on NICE cost-effectiveness criteria—the national cost of HEMS is economically justified by targeted prehospital intubation alone.” blir tyvärr en formulering som inte stärker mitt intryck eller mina takeaways från studien – även om det, strikt utifrån analyserna (med deras respektive svagheter), kan vara ett korrekt påstående. Det blir en väldigt stark retorik, vilande på väldigt många antaganden.

    Nelson, A. P.; Dodds, N.; Zeina, M.; Balston, A.; Giles, D.; Seligman, W. H.; Jha, A.; Nachev, P.; Thompson, J. Survival effect of prehospital emergency anaesthesia with intubation in risk-stratified patients with major trauma: a causal modelling study. The Lancet Respiratory Medicine 2026. doi:10.1016/s2213-2600(25)00370-4
    Sammanfattning genererad av AI:

    Studien analyserade 6467 traumapatienter vid ett brittiskt traumacenter och använde maskininlärning samt doubly robust kausal modellering för att uppskatta effekten av prehospital akut anestesi med intubation. Intubationsbehov och 30-dagarsmortalitet kunde förutsägas väl. Modellen indikerade att tidig prehospital intubation minskade 30-dagarsmortalitet med ca 10%.

    – Observationsdata modellerades kausalt med doubly robust metod och invers sannolikhetsviktning.
    – Maskininlärning predicerade både tidig intubation (AUC 0,943) och 30-dagarsmortalitet (AUC 0,867).
    – Skattad behandlingseffekt tydde på ca 10% lägre 30-dagarsmortalitet med prehospital intubation.
    – Resultaten används för att argumentera för riskstratifierad styrning och ökad tillgång till prehospital kritisk vård.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 28 februari 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Hjärtstopp & HLR • #Blodsocker #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Metabola rubbningar #Mortalitet #Överlevnad #ROSC

    Influence of Intra-arrest Glucose on Patient Outcomes in Out-of-Hospital Cardiac Arrest

    Lördag och hjärtstoppsstudie! 🙂 Idag har jag läst en studie som dök upp online så sent som den 19 februari, som undersöker samband mellan blodsocker och outcomes vid hjärtstopp utanför sjukhus. Författarna har gjort en retrospektiv analys av en relativt stor population i USA, där 16.847 patienter slutligen inkluderades. Lite bakgrundsdata och resultat:

    • Etiologin till hjärtstopp bedömdes som kardiell i 81.6% av fallen, respiratorisk i 9.6% av fallen, överdos 5.0% och annat 3.7%. 20% hade defibrillerbar rytm initialt. 35.9% fick sedemera ROSC.
    • Ett samband mellan incidensen av ROSC och blodsocker, men sambandet var icke linjärt och varierade med blodsockernivåer. Min bedömning är dock att det p.g.a. icke-lineariteten är väldigt svårt att utläsa någon kliniskt användbar data ur detta resultat, utan det får istället bli underlag för vidare forskning.
    • En tendens fanns möjligen mot att ett milt till måttligt förhöjt blodsocker var förknippat med bättre outcomes.
    • Behandling med glukos (dextros/D-glukos) var däremot inte förknippat med förbättrade outcomes oavsett ursprunglig blodsockernivå. Vid vissa nivåer var det rent av skadligt.

    Studien är intressant läsning, men som jag antyder redan i punkterna ovan ganska svår att dra slutsatser kring. Blodsocker ingår ju i 4H/4T i svenska guidelines under den inte alltför kortfattade punkten ”Hypo-/hyperkalemi eller andra elektrolyt eller metabola rubbningar”, vilket väcker lite tankar här då evidensstödet inte är övertygande. Författarna till aktuell studie föreslår att ett initialt lågt blodsocker kanske snarare ska ses som en prognostiskt negativ indikator, än en indikation för behandling, givet att behandling utifrån studien inte tycktes förbättra outcome. Detta är ju dock en retrospektiv studie med dessutom ganska spretigt resultat, så slutsatsen får som så många gånger förr bli att vi behöver fler studier, större studier och prospektiva randomiserade sådana, för att bli kloka på vad som egentligen bör gälla.

    Influence of Intra-arrest Glucose on Patient Outcomes in Out-of-Hospital Cardiac Arrest.
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv analys av 165847 vuxna med icke-traumatisk hje4rtstopp utanff6r sjukhus de4r intra-arrest blodsocker me4ttes. Samband se5gs mellan blodsockernive5 och ROSC: be5de le5ga (≤160 mg/dL) och mycket hf6ga (≥351 mg/dL) nive5er hade le4gre odds e4n 161300 mg/dL. Dextros gav ingen ff6rbe4ttring vid le5ga ve4rden och var kopplat till le4gre ROSC vid >90 mg/dL.

    – ROSC var vanligast vid intra-arrest BGL 161300 mg/dL; avvikande le5ga och mycket hf6ga nive5er hade le4gre odds.
    – Ingen signifikant skillnad i ROSC ff6r BGL ≤90 mg/dL mellan dem som fick dextros och inte.
    – Vid kumulativ BGL >90 mg/dL var dextros associerat med le4gre odds ff6r ROSC.
    – Observationsdesign begre4nsar kausala slutsatser; mer robusta studier behf6vs.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 27 februari 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Bedömning & triage Pediatrik • #Barn #Beslutsstöd #Kliniskt beslutsfattande #Pediatrik #Pediatrisk bedömningstriangel (PAT) #Prioritering #Reassessment

    Prehospital Pediatric Assessment Triangle—Real World Data: Emergency Medical Services Use of the Pediatric Assessment Triangle in the Prehospital Environment

    Dagens studie rör något av ett favoritverktyg, i all enkelhet: PAT-triangeln (Pediatric Assessment Triangle). Som gammal PEPP-instruktör har jag tillbringat många timmar med denna triangel, och upplevt hur den kan guida bedömningen av sjuka barn både initialt och vid re-evaluering. Studien var retrospektiv, inkluderade 2929 patienter 0-15 år, och analyserade förhållandet mellan PAT-bedömning (poäng 0-3 där avvikelse i varje del ger 1 poäng) och transportbeslut/prehospital vårdnivå (ALS/BLS), prehospitala interventioner samt interventioner på akutmottagning och beslut om inläggning. Lite om fynden:

    • De flesta patienter (65.9%) hade normal PAT (PAT-score=0). Bland de som hade PAT-score >0 var onormalt uppträdande vanligast (50.7%) följt av andningsarbete (23.2%) och därefter kombinationen uppträdande-andningsarbete (10.9%).
    • Patienter med avvikelse på någon del i PAT transporterades i högre grad med ALS-ambulans. Endast 1% av patienterna som transporterades med BLS hade PAT-score>0.
    • Högre PAT-score var förknippat med mer prehospitala interventioner och särskilt ALS-interventioner. Det var även förknippat med högre prioritet efter ankomst på akutmottagningen.
    • 56.5% av patienterna med avvikande andningsarbete fick någon slags prehospital respiratorisk intervention, däribland läkemedelsbehandling. Betydligt fler fick dock dylika interventioner på akutmottagningen, och lite oroväckande är att en en väsentlig andel (51.5%) av patienter som fick respiratoriska interventioner på akuten inte hade påverkat andningsarbete i den prehospitala PAT-bedömningen. En majoritet av dessa skrevs dock hem från akuten, medan 22% skrevs in på vårdavdelning och 10.2% i intensivvård.
    • PAT-score >=2 var förknippat med ökade odds för inläggning både till vårdavdelning och intensivvård, medan 83% av patienterna med normal PAT skrevs hem från akuten. Lägst andel som skrevs hem fanns hos patienterna med påverkat andningsarbete (65.5%).

    Tja, det där blev ju en liten lista och jag tyckte nog helt enkelt att det finns väldigt många intressanta aspekter i studien. Läs fulltexten, för jag har bara nämnt ett urval. Sammantaget blir min tolkning att PAT ger en god första indikation om allvarlighetsgrad, men också värdefull information för transportbeslut, vårdnivå och beslut om interventioner. Lite oroväckande är den höga (förmodade) förekomsten av respiratoriska besvär på akutmottagningen på patienter utan påverkat andningsarbete i PAT-bedömningen. Mer studier skulle behöva göras, inte minst prospektiva sådana. Ett bifynd som förresten slog mig är att där jag jobbar finns inte ens fält i journalen för att dokumentera en PAT-score, såsom det uppenbarligen gör där studien utfördes. Det borde såklart åtgärdas, för utan den informationen blir liknande retrospektiv forskning svår att göra framöver! Sen har vi ju en skyldighet att dokumentera bedömningar som vi gör, så att ha fält för de verktyg vi implementerat är ju inte orimligt..? 🙂

    Heyming, T.; Knudsen-Robbins, C.; Kain, A.; Morphew, T.; Ta-Perez, Z.; Darabpour, A.; Lee, H.; Brukman, S.; Shelton, S. K. Prehospital Pediatric Assessment Triangle—Real World Data: Emergency Medical Services Use of the Pediatric Assessment Triangle in the Prehospital Environment. Prehospital Emergency Care 2025:1-9. doi:10.1080/10903127.2025.2581753
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv kohortstudie av 2929 barn (0–15 år) transporterade med ambulans till barnakut (2022–2023) som utvärderade användning av Pediatric Assessment Triangle (PAT). 65,9% hade PAT=0. PAT ≥1 var starkt kopplat till ALS-transport. PAT ≥2 ökade oddsen för inläggning, särskilt IVA/kirurgi/död. Resultaten tyder på att PAT speglar klinisk stabilitet och kan stödja triage och återkoppling.

    – Majoriteten hade PAT=0; av avvikelser var ”appearance” vanligast.
    – PAT ≥1 var starkt associerat med transport via ALS jämfört med PAT=0.
    – PAT ≥2 var kopplat till högre sannolikhet för inläggning, inklusive högre vårdnivå.
    – PAT kan vara ett praktiskt verktyg för prehospital bedömning och kvalitetsuppföljning.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 26 februari 2026
    ObservationsstudieProspektiv kohort
    Trauma • #Avancerad luftväg #Endotrakeal intubation (ETI) #Erfarenhet #Glesbygd #Mortalitet #Överlevnad #Trauma #Volym-utfall

    Emergency Medical Individual Clinician Volume and Mortality in Trauma Patients

    Här kommer en rykande färsk studie från USA publicerad i JAMA Surgery. Det är i själva verket en sekundäranalys, där författarna analyserat mortalitet efter trauma (inom 6 timmar, 24 timmar och under sjukhusvistelsen) samt andra kvalitetsmått såsom lyckandefrekvens vid intubation i relation till den genomsnittliga volym traumapatienter den behandlande prehospitala klinikern exponeras för de senaste tre åren.

    6769 patientmöten inkluderades, omfattande 359 kliniker och 3649 patienter. Medianvolymen var 46 traumafall (IQR 29.3-61.0) per år.

    • Klinikerns traumavolym var korrelerad med en lägre 6-timmarsmortalitet (för varje ytterligare 5 traumapatienter klinikern exponerats för sjönk mortaliteten med 10%, aOR 0.899, 95% CI 0.811-0.996) och en sänkning av mortaliteten under sjukhusvistelsen med 2.6% (aOR 0.974, 95% CI 0.949-0.999). 24-timmarsmortaliteten påverkades däremot inte signifikant.
    • För patienter med högre risk för mortalitet var påverkan av den behandlande klinikerns trauma-exponering större.
    • Varje ytterligare 5 traumapatienters exponering minskade tiden på plats med 13.7%.
    • Antalet år klinikern varit anställd eller dennes exponering för icke traumafall påverkade inte mortaliteten.

    Jag tänker att vi i Sverige har stora diskrepanser beroende på var man jobbar, där vissa stationer med låg beläggning ger låg volym patienter, medan andra ger hög volym. Jag har själv arbetat i olika kontexter inklusive glesbygd, och det vore intressant att se en liknande svensk studie. Låga volymer torde kunna vara problematiska, men glesbygdskontexten kräver ofta också en annan ambitionsnivå i prehospital behandling än i stadsmiljö där transporttiden ofta är kort och inte medger lika mycket åtgärder. Kanske är volymexponering något vi i ambulanssjukvården måste börja följa upp på individnivå? Som parallell kan nämnas att ERC:s guidelines från 2025 berör uppföljning av enskilda klinikers exponering för hjärtstoppssituationer. Intressant är vidare att anställningstiden inte spelade någon roll på utfallet. Här väcks reflektioner om skillnaden på ”erfarenhet” och ”år i yrket”. Författarna sammanfattar det ganska kraftfullt själva:

    ”It also suggests that a long certified and experienced prehospital clinician who sees a low volume of injured patients over that time may not be better than a new prehospital clinician who is seeing a high volume of trauma patients.”

    Jag vill avsluta med en annan intressant diskussion författarna driver, utifrån att liknande intrahospitala studier saknar motsvarande volym-kopplingar. De menar att man där har fler kollegor att dela besluten med, medan vi i ambulanssjukvården är ”ensamma” och bara har vår kollega att förlita oss på. Denna diskussion för osökt mina tankar till debatten om vilka kompetenser vi ska bemanna ambulanssjukvården med. Blir det ett mer patientsäkert system om man säkerställer att båda personerna i en ambulansbesättning besitter hög kompetens?

    Beiriger, J.; Martin-Gill, C.; Silver, D. S.; Sperry, J. L.; Lu, L.; Guyette, F. X.; Wisniewski, S.; Moore, E. E.; Schreiber, M.; Joseph, B.; Wilson, C. T.; Cotton, B.; Ostermayer, D.; Fox, E. E.; Harbrecht, B. G.; Patel, M.; Brown, J. B. Emergency Medical Individual Clinician Volume and Mortality in Trauma Patients. JAMA Surgery 2026. doi:10.1001/jamasurg.2025.6741
    Sammanfattning genererad av AI:

    Prospektiv observationskohort (sekundär analys) av 3649 svårt skadade traumapatienter (ISS ≥9) transporterade av två EMS‑organisationer 2017–2021. Högre individuell traumavolym per crew (medel över 3 år) var kopplad till lägre tidig mortalitet: +5 patienter/år gav ca 10% lägre 6‑timmarsmortalitet och liten minskning av sjukhusmortalitet. Högre volym hängde också ihop med kortare tid på skadeplats och bättre intubationsutfall vid högre procedurvolym.

    – Ökad traumavolym per EMS‑crew var associerad med lägre 6‑timmarsmortalitet efter trauma.
    – Effekten sågs även i subgrupper med traumatisk hjärnskada och prehospital chock.
    – Högre volym var kopplad till kortare tid på skadeplats (scene time).
    – Större intubationsprocedurvolym var associerad med högre sannolikhet för lyckad intubation utan hypotension/hypoxi.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
1 2 3 … 7
Nästa sida
Prehospitalt (RSS)
PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

Cookie-policy Integritetspolicy

  • LinkedIn
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål. Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
  • Hantera alternativ
  • Hantera tjänster
  • Hantera {vendor_count}-leverantörer
  • Läs mer om dessa syften
Visa preferenser
  • {title}
  • {title}
  • {title}