Tagg: Akutmottagning

  • Factors Associated with Low-Acuity EMS Transport to the Emergency Department: An Observational Study Guided by the Andersen Behavioral Model

    Idag en intressant studie som undersöker faktorer förknippade med att anlända medelst ambulans till akutmottagningen hos patienter med lågakuta tillstånd. Det visade sig att socioekonomiska faktorer såsom att vara arbetslös, pensionerad eller ha någon form av funktionshinder var en stark faktor, likaså var besök på natten förknippat med ambulanstransport. Mest intressant är dock fyndet att etablerad kontakt med primärvården innebar lägre sannolikhet för ankomst via ambulans. Intressant, som sagt, men föga förvånande. Det är naturligtvis ofrånkomligt, givet sjukvårdens komplexitet, att vissa patienter som hade kunnat hanteras i primärvård hamnar i akutsjukvården – och då ska vi naturligtvis bemöta dem där, hantera dem där och om möjligt hänvisa dem till rätt vårdnivå som en integrerad del av processen. För patienter som ligger där i gränslandet mellan vårdnivåerna är det dock av stort värde tänker jag att primärvården finns och är lättillgänglig, då det både kan innebära att vissa problem kan hanteras helt utanför akutsjukvården, men också då det innebär en möjlighet att få en initial bedömning av en verksamhet som förhoppningsvis känner patienten och dess besvär, för att sedan bli hänvisad vidare i de fall patienten faktiskt visar sig behöva akutsjukvård. Jaja, nog resonerat – jag är trött efter en dag fullspäckad med kvalitativ metod. Jag rekommenderar iallafall läsning, som alltid!

    Muthersbaugh, H. C.; Winslow, J. E.; Grover, J. M.; Gillette, C. M. Factors Associated with Low-Acuity EMS Transport to the Emergency Department: An Observational Study Guided by the Andersen Behavioral Model. Prehospital Emergency Care 2026:1-16. doi:10.1080/10903127.2026.2747036
  • Disparities in direct access to acute geriatric care – an observational analysis of geographic variations of ambulance conveyance

    Varierar benägenheten att direkthänvisa patienter till geriatrisk avdelning beroende på geografiska områden/sjukhusområden? Denna fråga ställde sig författarna till dagens studie utifrån Stockholms geografi och vårdplatstillgång. Det visade sig att andelen direktinläggningar, som var 7% över hela området, varierade mellan 4 och 21%. Närhet till en geriatrisk enhet och större tillgång på platser var förknippade med minskad variation, och om jag förstår saken rätt var även ägarskapet (privat eller offentligt) till den geriatriska enheten en faktor. Oavsett så konstaterar författarna att inget av detta förklarar hela skillnaden.

    Jag tycker studien är intressant då den ger en bild av faktorer som kan påverka valet av transportdestination, men jag känner också att den litegrann lämnar mig med obesvarade frågor kring vad som förklarar resten av skillnaderna… Är det nån slags behandlingstradition? Olika grad av anpassning till nya arbetssätt? Eller finns det faktiska och mer praktiska faktorer som spelar in? Hade gärna vetat mer om detta, och misstänker att det kan bli ett föremål för kommande studier förhoppningsvis.

    Varg, S.; Vicente, V.; Hagman, M.; Johansson, N.; Lindgren, P.; Heintz, E.; Rehnberg, C. Disparities in direct access to acute geriatric care – an observational analysis of geographic variations of ambulance conveyance. BMC Geriatrics 2026;26(1). doi:10.1186/s12877-026-08370-1
  • Cardiopulmonary Resuscitation Quality During the Transition in Care from Paramedic Services to Emergency Department Teams

    Det är mycket HLR i mitt liv just nu, så fortsätter på det temat..! Överrapportering från ambulanspersonal till akutmottagning är som bekant ett känsligt område som kan vara avgörande för patienten. Därför är det glädjande att läsa dagens studie, som retrospektivt utifrån defibrillator-inspelningar undersökt HLR-kvalitet före, under och efter överrapporteringen till personal på akutmottagningen. Resultatet är också upplyftande; överlag var HLR-kvaliteten i linje med riktlinjerna (American Heart Association) med chest compression fraction på 8992% och kompressionsfrekvens mellan 110-118, utan att försämras vid överrapportering. Det enda att egentligen anmärka på var i så fall kompressionsdjupet, som var i enlighet med riktlinjerna prehospitalt men som ökade och låg över målvärdena i samband med överrapportering på akuten.

    Överlag en intressant studie där man som så ofta gärna hade sett liknande resultat från andra kontexter. Också mycket glädjande att det enda som avvek från guidelines var potentiellt övertaggad personal som tog över kompressioner på akuten och tryckte för djupt, även om såklart även den avvikelsen ska respekteras och helst mitigeras. Jag kan inte låta bli att fundera över hur resultatet skulle se ut i min egen kontext, och än mer över hur resultatet skulle vara om man även mätte kvalitetsfaktorer kopplade till teamarbete. Kanske finns detta redan? Annars vore det ett intressant uppslag till ny studie!

    Myers, V.; Drennan, I. R.; Lin, S.; Cheskes, S.; Bradshaw, D.; Mok, G. Cardiopulmonary Resuscitation Quality During the Transition in Care from Paramedic Services to Emergency Department Teams. Prehospital Emergency Care 2026:1-7. doi:10.1080/10903127.2026.2731188
  • Teaching Acute Coronary Syndrome High-Risk ECG Interpretation and Clinical Decision-Making Through FOAMed Videos and Podcast Versus Print-Based Materials Among Emergency Care Providers: Randomized Controlled Mixed Methods Trial

    Ett av de vanligaste utbildnings-önskemålen jag hör mina kollegor nämna är EKG-tolkning. Ofta vill man ha en föreläsning, en snabbkurs eller liknande, något som ofta gör mig ambivalent då jag alltid vill uppmuntra utbildning – men samtidigt upplever EKG-tolkning som en svår sak att ”quickfixa”. Att göra det kan rentav innebära risker, då man kanske luras tro man vet mer än vad man faktiskt gör… Av dessa skäl fann jag dagens studie på pedagogiskt tema intressant. Det är en RCT där deltagare 1:1-randomiserats till att antingen erhålla EKG-utbildning på en digital lärplattform eller ett pappersbaserat skriftligt läromaterial på samma tema. Båda utbildningarna genomfördes i en klassrumsmiljö med lärare. Av 103 deltagare visade de 48 som utförde den digitala utbildningen större förbättringar i EKG-tolkning och AKS-relaterat beslutsfattande än de som utförde den pappersbaserade utbildningen. Utvärderingen gjordes genom ett pre-test samt ett post-test som utfördes direkt efter utbildningen. Resultatet är intressant, men skillnaderna är inte överväldigande och tyvärr skulle jag säga att det mest intressanta saknas i studien – nämligen hur kunskapen består över tid. Det vore oerhört intressant att se en jämförelse hur kunskaperna stod sig efter två månader, sex månader och ett år eller något i den stilen. Detta är ju ofta denna typen av mindre utbildningsinterventioners stora problem, att kunskapshöjningarna blir tillfälliga. Ändå, läsvärd studie och kul område för en randomiserad pedagogisk studie!

    Turner, W.; Fessele, K.; Fandler, M.; Ehlers, J. P.; Nitsche, J. Teaching Acute Coronary Syndrome High-Risk ECG Interpretation and Clinical Decision-Making Through FOAMed Videos and Podcast Versus Print-Based Materials Among Emergency Care Providers: Randomized Controlled Mixed Methods Trial. JMIR Medical Education 2026;12:e87587-e87587. doi:10.2196/87587
  • Prediction Model for Children With Anaphylaxis Who May Not Require Emergency Department Care: A Multicenter Retrospective Cohort Study

    Måste alla barn som behandlas med adrenalin mot anafylaxi föras till akutmottagning? Kanske inte, om man läser dagens stora multicenterstudie och den prediktionsmodell som de studerat. Detta gäller då patienter som erhållit en enstaka adrenalindos, utan astmahistorik, utan kardiovaskulära symtom (innan adrenalinadministration) och inga bestående, nya eller återkommande symtom efter adrenalinbehandling. Intressant läsning!

    Dribin, T. E.; Schnadower, D.; Sampson, H. A.; Zhang, Y.; Zhang, N.; Freedman, S. B.; Neuman, M. I.; Brousseau, D. C.; Mistry, R. D.; Boyd, S.; Wolnerman, Y.; Walsh, P. S.; Wyst, C. V.; Thapar, V.; Strutt, J.; Srivastava, G.; Singh, N. V.; Russo, C. J.; Pulcini, C. D.; Ngo, T. L.; Nesiama, J. O.; Moake, M. M.; Metcalf, A. M.; Lubell, T. R.; Lee, J.; Larsen, C. D.; Kwan, K. Y.; Knoles, C. L.; Khanna, K.; Freeman, J. F.; Davis, J. R.; Daggett, A.; Cohen, J. S.; Cohen, A. R.; Chua, W.; Chinta, S. S.; Boswell, B.; Bergmann, K. R.; Aronson, P. L.; Michelson, K. A. Prediction Model for Children With Anaphylaxis Who May Not Require Emergency Department Care: A Multicenter Retrospective Cohort Study. The Journal of Allergy and Clinical Immunology: In Practice 2026;14(9):2038-2050.e5. doi:10.1016/j.jaip.2026.06.021
  • A pilot randomized feasibility clinical trial of intranasal vs. intravenous naloxone in pediatric opioid poisoning

    Idag en norsk-iransk, mindre (feasibility-)RCT med pediatriskt fokus (i akutmottagningskontext). Forskarna har 1:1-randomiserat barn 1-12 år med misstänkt opioidförgiftning till intranasal respektive intravenös administration av naloxon. Jag kan tycka studien är lite meckigt gjord, men de kom iallafall fram till att intranasal administration var feasible, förknippad med rimligt hög föräldranöjdhet och framförallt gav den en effekt jämförbar med iv-administration, samtidigt som tiden från beslut till administration var betydligt kortare. Ett bifynd var att anslagstiden vid iv administration var mycket, mycket snabbt, något som författarna berör i diskussionen och som iallafall jag fann intressant. Läsvärt!

    Gholami, N.; Skulberg, A. K.; Farnaghi, F.; Zamani, N.; Kolahi, A.; McDonald, R.; Hassanian-Moghaddam, H. A pilot randomized feasibility clinical trial of intranasal vs. intravenous naloxone in pediatric opioid poisoning. Drug and Alcohol Dependence 2026;286:113259. doi:10.1016/j.drugalcdep.2026.113259
  • Trauma undertriage at a University Hospital in North Norway: the need to look beyond mechanism of injury

    Intressant norsk studie om ISS, NISS, undertriage och traumalarm. Nu har ju inte vi exakt lika system i Sverige, men skalorna används ju och här finns nog saker att fundera på även för oss.

    Hønsi, S. F.; Dehli, T.; Lauritzen, H.; Skjesol, H.; Bakke, H. K. Trauma undertriage at a University Hospital in North Norway: the need to look beyond mechanism of injury. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s13049-026-01675-5
  • Addressing Racial and Ethnic Inequities in Pediatric Pain Management in Emergent Settings

    Mer på smärttema..! Hur undviker vi diskriminering grundat i ras och etnicitet vid smärtlindring av barn i akuta miljöer? Läsvärd artikel idag, även om den delvis rör sig i icke-prehospital kontext och med andra förutsättningar än vi kanske oftast jobbar med!

    Hippolyte, J.; Ward, C. E.; Goyal, M. K.; Owusu-Ansah, S.; Washick, M.; Wright, J. L. Addressing Racial and Ethnic Inequities in Pediatric Pain Management in Emergent Settings. Pediatrics 2026;158(Supplement 1). doi:10.1542/peds.2026-076070e
  • The evolving prehospital care: a 12-year retrospective analysis

    Idag har jag haft nöjet att läsa en intressant studie av Helena Johansson m.fl. kring trender i den prehospitala vården under 12 års tid. Studien är gjord i Östergötland, men det finns nog gott fog att tänka att stora delar av resultatet kan överföras på övriga Sveriges ambulanssjukvård.

    Johansson, H.; Wilhelms, D.; Wretborn, J. The evolving prehospital care: a 12-year retrospective analysis. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01651-z
  • Prehospital physiologic instability and in-hospital mortality among non-trauma patients with low-risk emergency department triage

    Oerhört intressant artikel idag. Om vitala parametrar stabiliseras under den prehospitala episoden, är det då rimligt att triagera ner patienterna? Dagens studie antyder, som jag tolkar det, att man kanske ska tillämpa en viss försiktighet med detta. Iallafall så visar studiens resultat att patienter som erhöll låg triage på akutmottagningen hade ökad risk för mortalitet om de haft avvikande/instabila vitala parametrar i den prehospitala fasen. In och läs!

    Lee, S. G. W.; Kim, J. H.; Choi, A.; Yoon, H.; Park, C.; Han, E. Prehospital physiologic instability and in-hospital mortality among non-trauma patients with low-risk emergency department triage. Prehospital Emergency Care 2026:1-10. doi:10.1080/10903127.2026.2695257