Tagg: Akut koronart syndrom

  • The impact of direct pre-hospital conveyance of patients with out-of-hospital cardiac arrest and a shockable rhythm to a regional cardiac arrest centre

    I ERC:s guidelines 2025 berörs cardiac arrest centers (CAC) och budskapet är att sjukvårdssystemet bör arrangeras på så sätt att hjärtstoppspatienter får vård vid ett dylikt centra. Därför är dagens brittiska observationsstudie intressant, då den jämför en period när hjärtstoppspatienter överfördes till CAC baserat på klinisk bedömning (vanligen vid STEMI eller misstänkt kardiell orsak) med en senare period då alla patienter med initial defibrillerbar rytm fördes direkt till CAC, samt även de med STEMI pre-arrest eller post-ROSC (oavsett initial rytm). Primär outcome i studien var 30-dagarsmortalitet och sekundär outcome överlevnad med god neurologisk outcome definierad som CPC 1-2. När det nya protokollet infördes ökade andelen patienter med initial defibrillerbar rytm som transporterades direkt till CAC från 44% till 84%. Samtidigt minskade 30-dagarsmortaliteten mfrån 81% till 67% (p<0.001) och överlevnaden med god neurologisk outcome ökade från 16% till 30%. Skillnaden uppstod i gruppen med initial defibrillerbar rytm, medan den senare gruppen patienter (alltså de med icke defibrillerbar rytm men kardiell misstanke) inte uppvisade några skillnader.

    Intressant läsning, och den tolkningen av studien måste ju bli att den stödjer transport direkt till CAC i nämnda lägen. Sen ska man dock ta i beaktande att den är icke randomiserad och förhållandevis liten (850 patienter totalt). Vore intressant att se samma upplägg genomfört i fler kontexter, då jag föreställer mig att faktorer såsom geografi, transporttider m.m. kan påverka resultatet.

    Sajjad, U.; Simpson, R.; Movio, G.; Ibrahim, A.; Butt, H.; Khan, S.; Dawood, K.; Sabih, H.; Sandutu, T.; Osondu, M.; Omar, A.; Prisenznakova, D.; Johnson, T. W.; Curzen, N.; Clesham, G.; Maccaroni, M.; Mion, M.; Rees, P.; Feldt, J. V. V.; Alsinbili, A.; Jagathesan, R.; Cook, C.; Demir, O. M.; Mohamed, M. O.; Karamasis, G.; Hildick-Smith, D.; Davies, J. R.; Pareek, N.; Keeble, T. R. The impact of direct pre-hospital conveyance of patients with out-of-hospital cardiac arrest and a shockable rhythm to a regional cardiac arrest centre. European Heart Journal: Acute Cardiovascular Care 2026;15(9):678-689. doi:10.1093/ehjacc/zuag057
  • Teaching Acute Coronary Syndrome High-Risk ECG Interpretation and Clinical Decision-Making Through FOAMed Videos and Podcast Versus Print-Based Materials Among Emergency Care Providers: Randomized Controlled Mixed Methods Trial

    Ett av de vanligaste utbildnings-önskemålen jag hör mina kollegor nämna är EKG-tolkning. Ofta vill man ha en föreläsning, en snabbkurs eller liknande, något som ofta gör mig ambivalent då jag alltid vill uppmuntra utbildning – men samtidigt upplever EKG-tolkning som en svår sak att ”quickfixa”. Att göra det kan rentav innebära risker, då man kanske luras tro man vet mer än vad man faktiskt gör… Av dessa skäl fann jag dagens studie på pedagogiskt tema intressant. Det är en RCT där deltagare 1:1-randomiserats till att antingen erhålla EKG-utbildning på en digital lärplattform eller ett pappersbaserat skriftligt läromaterial på samma tema. Båda utbildningarna genomfördes i en klassrumsmiljö med lärare. Av 103 deltagare visade de 48 som utförde den digitala utbildningen större förbättringar i EKG-tolkning och AKS-relaterat beslutsfattande än de som utförde den pappersbaserade utbildningen. Utvärderingen gjordes genom ett pre-test samt ett post-test som utfördes direkt efter utbildningen. Resultatet är intressant, men skillnaderna är inte överväldigande och tyvärr skulle jag säga att det mest intressanta saknas i studien – nämligen hur kunskapen består över tid. Det vore oerhört intressant att se en jämförelse hur kunskaperna stod sig efter två månader, sex månader och ett år eller något i den stilen. Detta är ju ofta denna typen av mindre utbildningsinterventioners stora problem, att kunskapshöjningarna blir tillfälliga. Ändå, läsvärd studie och kul område för en randomiserad pedagogisk studie!

    Turner, W.; Fessele, K.; Fandler, M.; Ehlers, J. P.; Nitsche, J. Teaching Acute Coronary Syndrome High-Risk ECG Interpretation and Clinical Decision-Making Through FOAMed Videos and Podcast Versus Print-Based Materials Among Emergency Care Providers: Randomized Controlled Mixed Methods Trial. JMIR Medical Education 2026;12:e87587-e87587. doi:10.2196/87587
  • Sex disparities in pre-hospital delay in patients with acute myocardial infarction: a systematic review and meta-analysis

    Systematisk översikt och metaanalys av könsskillnader i behandlingen av hjärtinfarkt… Varför är vi så mycket sämre på att behandla kvinnor i tid?

    Hu, D.; Duan, Y.; Song, J.; Wei, L. Sex disparities in pre-hospital delay in patients with acute myocardial infarction: a systematic review and meta-analysis. BMC Cardiovascular Disorders 2026;26(1). doi:10.1186/s12872-026-05995-3
  • Determinants of Timely Prehospital Thrombolysis Administration within a Pharmacoinvasive STEMI Network in Victoria, Australia

    Prehospital trombolys är väl numera relativt ovanligt förekommande i Sverige, även om det används på vissa håll i ”mitt” län och säkert andra glesbygdslän. Ändå tycker jag denna australiska studie är tämligen intressant och har bäring på beteenden och arbetssätt i vår kontext. Hur mycket påverkar symtompresentationen, ex stark/svag smärta, prioriteringar och vårdtempo? Och en annan sak är de olika arbetssätt vi tillämpar… Tar man EKG bedside redan hos patienten, eller väntar man tills man kommit ut i ambulansen? Kanske finns insikter i denna studie som kan bidra till att vi bättre kan studera och forma våra egna arbetssätt…

    Bishop, A.; Nehme, Z.; Stub, D.; Murdoch, K.; Dantanarayana, A.; Wijaya, J.; Meadley, B. Determinants of Timely Prehospital Thrombolysis Administration within a Pharmacoinvasive STEMI Network in Victoria, Australia. Prehospital Emergency Care 2026:1-16. doi:10.1080/10903127.2026.2711274
  • Performance of the SVEAT (Symptoms, Vascular Disease History, Electrocardiography, Age, and Troponin) score for predicting 90-day major adverse cardiac events in patients with acute chest pain

    Idag en artikel i akutmottagningskontext, men som berör prediktion av Major Adverse Cardiac Eventes (MACE), vilket omskrivits här ur prehospitalt fokus tidigare, och utifrån min bedömning högintressant även ur prehospitalt perspektiv.

    Två grejer 100% vid sidan om ämnet är 1) att det är roligt att röra sig runt i Sverige. Fick ”ledighets-samverka” vid en liten incident på Willys i Kungälv med två glada kollegor från VGR. Så kul och härligt att se yrkestiteln ”Avancerad specialistsjuksköterska”! 💛💚 2) Desto dystrare är att jag läser i nyhetsmedia att det idag varit ett drunkningstillbud med mindre barn inblandat i min hemstad, som utifrån vad man kan utläsa av mediauppgifterna låter mycket allvarligt. Gårdagens budskap i finvädret kan inte nog understrykas – repetera HLR vid drunkning!

    Nu tar jag ett dopp följt av en kall. Håll ut i värmen!

    Ayvaz, A.; Avci, A.; Tugcan, M. O.; Can, M. M.; Urfalioglu, A. B.; Aksay, E.; Simsek, Y.; Seven, S. Y.; Avci, B. S.; Kaya, E. B.; Sancaktar, A.; Bankir, M.; Guven, R. Performance of the SVEAT (Symptoms, Vascular Disease History, Electrocardiography, Age, and Troponin) score for predicting 90-day major adverse cardiac events in patients with acute chest pain. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01685-7
  • Prehospital 12-lead ECG and outcomes in acute coronary syndrome

    Är det så även i Sverige att en inte oväsentlig andel av patienterna som vore betjänta av det inte får ett 12-avlednings-EKG avläst prehospitalt? Läs gärna dagens intressanta studie och reflektera själv!

    Prehospital 12-lead ECG and outcomes in acute coronary syndrome.
  • Temporal trends and prognostic impact of pre-hospital delay in ST-elevation myocardial infarction—20-year observational study from the SWEDEHEART registry

    Idag har jag läst en nypublicerad studie baserat på SWEDEHEART-registret, som undersökt vilken effekt prehospital tid/fördröjning har på prognosen vid STEMI. Jag hinner inte skriva någon lång text, men resultatet är hyfsat väntat och intressant; risken för mortalitet inom 14 dagar ökade med 2% per timmes fördröjning, och för 1- och 5-årsmortalitet var siffran 1%. Tidstrender var svåra att analysera, eftersom olika behandlingsstrategier (trombolys resp. PCI) medfört helt olika fokus kring transport till sjukhus vs. behandling. Ett fynd jag dock vill lyfta som intressant är att i subgruppsanalys så visade sig kvinnor, personer > 70 år samt diabetespatienter ha längre prehospitala tider (+25-30 min) än övriga. Liknande fynd finns ju i andra sammanhang, där t.ex. äldre har längre prehospitala tider generellt i min egen forskning, och utifrån att grupperna kan anses utsatta känns det viktigt att fundera över bakgrunderna kring detta och på vilket sätt det påverkar. Enbart tidsaspekten i detta skulle ju kunna innebära en ca 1%-ig ökning av mortaliteten, utifrån studiens fynd, men det skulle förvisso också – antar jag – kunna vara en förklarande faktor där de längre tiderna hos patienter med ökad risk för mortalitet är en av orsakerna bakom sambandet…?

    Ericsson, M.; Alfredsson, J.; Strömberg, A.; Thylén, I.; Sederholm Lawesson, S. Temporal trends and prognostic impact of pre-hospital delay in ST-elevation myocardial infarction—20-year observational study from the SWEDEHEART registry. European Heart Journal: Acute Cardiovascular Care 2025;15(6):432-442. doi:10.1093/ehjacc/zuaf165
  • AI-enhanced ECG for acute coronary syndrome triage: A state-of-the-art review

    Jag har inte fått något hårt slag i huvudet även om man kan tro det, här kommer nämligen ännu en uppdatering kring AI i enlighet med gårdagens tema 🙂 Dagens studie är en review kring AI-baserad prehospital EKG-tolkning, och hur denna kan användas för att aktivera PCI-flöde samt utesluta akut hjärtinfarkt (det senare i kombination med högkänsligt troponin). Jag skriver ingen lång text om resultatet idag, men summan är iallafall att författarna ser AI-tolkning av EKG som en lämplig second opinion i klinisk verksamhet gällande inklusion till koronarangiografi samt för uteslutande av akut hjärtinfarkt – det senare om det kombineras med högkänsligt troponin för att uppnå tillräcklig sensitivitet (>99%). AI-tolkning av EKG bör dock enligt författarna även fortsatt ses som ett verktyg under utveckling, och stora randomiserade studier behövs för att säkerställa att sensitiviteten är tillräcklig i stora och heterogena populationer.

    Garg, K.; Bhanushali, V.; Gautam, N.; Sawalha, K.; Rana, A.; Agrawal, A.; Spraggins, R. F.; Bruich, L.; Alhwarat, B.; Almasri, M.; Saucedo, J. F.; AbuHalimeh, A.; Tayal, B.; Rahman, F.; Al'Aref, S. J. AI-enhanced ECG for acute coronary syndrome triage: A state-of-the-art review. Cardiovascular Revascularization Medicine 2026. doi:10.1016/j.carrev.2026.06.015
  • Artificial intelligence in prehospital assessment of acute coronary syndrome: a scoping review

    Mängden forskning om olika AI-tillämpningar har vuxit enormt de senaste åren, och olika artiklar på AI-temat är ständigt återkommande i mina sökningar. Dock har jag hittills i hög grad duckat dem (utöver ett undantag den 8 maj), då jag faktiskt sällan finner dem riktigt intressanta. Ofta handlar det om väldigt spetsiga use case, eller så ligger forskningen för långt från att kunna tillämpas kliniskt för att bli intressant för mig. I dagens artikel har författarna gjort en scoping review kring användningen av AI vid vård av patienter med misstänkt akut koronart syndrom (AKS), och det känns som att det kan ha framtiden för sig. Det första man tänker på då är väl ändå AI-stöd vid EKG-tolkning, och mycket riktigt är det ett av områdena som berörs i artikeln. Som det verkar finns god potential att låta AI tolka eller stötta i tolkningen av 12-avlednings-EKG med lika bra eller bättre prestanda som en mänsklig kliniker. Även i riskstratifiering för olika outcomes och diagnostik där inte bara EKG inkluderades visade AI potential.

    Jag väljer att ta med denna studien eftersom jag bedömer att detta faktiskt är ett område där AI inom relativt snar framtid kan – och förmodligen bör – implementeras i ambulanssjukvården. Många apparater ger ju redan en bedömning av EKG till exempel, och att få denna bedömning gjord med bättre precision och lärande av AI låter väl högst rimligt. Som så ofta med AI återstår ju dock frågor och inte minst då: Vem ska ta ansvar för AI:s bedömning? Sånt här behöver klaras ut, men jag tror personligen att ambulanssjukvården med sin komplexitet, tidspress och risk för kognitiv overload har mycket att vinna på den nya tekniken i exempelvis sån här diagnostik, men också exempelvis som stöd i journalen… Varför skulle inte AI kunna föreslå undersökningar man missat, att man glömt utvärdera sin smärtlindring, tänkbara farliga diagnoser, osv. utifrån det man matat in? Löser vi ansvars och sekretessfrågor så erbjuder tekniken sannolikt mycket som kan gynna utfallet för våra patienter.

    Khonakdar, K.; Faghani, R. S.; Keyhanian, F.; Ramezanian, S.; Ganji, H. Z. Artificial intelligence in prehospital assessment of acute coronary syndrome: a scoping review. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01636-2
  • Evaluation of Pre-hospital Point of Care Troponin Testing

    Idag kör vi ett kliv bort från de vanliga tidskriftsartiklarna publicerade i tidsskrifter med peer review. Istället blir det en utvärderingsrapport från ett projekt i Manchester som utgör del av något de kallar Advanced Diagnostics Accelerator Programme. Projektet som utvärderas syftade till att utvärdera implementering och tänkbar impact av prehospital point-of-care-testning av högkänsligt troponin (POCTT), vilket ju är ett ämne som omskrivits på prehospital tidigare kring en review-studie.

    I projektet användes testning av högkänsligt troponin i den prehospitala fasen som del i ett riskstratifieringsverktyg som kallas T-MACS. Vill man sätta sig in i T-MACS så kan man ex.vis hitta en kalkylator för T-MACS-score här. I den tidigare publicerade review:n återfanns inga studier med T-MACS, eftersom det saknades sådana där scoringen – inklusive troponin – utfördes av ambulanspersonal. Men nu tycks det alltså vara gjort, dock ej i syfte att validera scoringen prehospital alltså, utan mer ur implementeringsperspektiv…

    Fynden i studien var iallafall att det var genomförbart att använda POCTT prehospitalt. Fall där testning användes tog i genomsnitt 9 minuter längre tid på hämtplatsen än motsvarande händelser utan testning. I den senare delen av studien gav 86% av testerna valida resultat, att jämföra med en något lägre siffra tidigare under testperioden. Författarna uppger att drygt 46.000 patienter söker för bröstsmärta i deras område varje år, och beräknar att om de olika gruppernas proportioner från studien projiceras på hela den populationen så skulle drygt 29.000 patienter kunna få en mer ändamålsenlig väg in i vården med POCTT och nästan 14.000, d.v.s. 30%, kvarstanna på hämtplats.

    Jag tänker att det finns flera intressanta delar att vidare beforska här. En multi-centerstudie kring implementering i fler olika kontexter? En studie på sensistivitet och specificitet i den prehospitala kontexten? Framförallt är man nyfiken på falskt negativa, patienter som riskerar få försämrad/felaktig behandling. Sen vore som alltid patientperspektiv intressant. Oavsett vad, jag tycker det är en spännande rapport och det här är något jag verkligen förväntar mig på bredden i den prehospitala vården inom inte alltför lång tid. Med bröstsmärta som vanligaste sökorsak finns ju enorma vinster i mer ändamålsenlig vård för patienten och minskade belastning på akutsjukvården.

    Williams, R.; Jones, P.; Body, R.; Chikumbanje, M. Evaluation of Pre-hospital Point of Care Troponin Testing. amber – ambulance research repository 2026. doi:20.500.12417/2162