Jag har inte skrivit mycket på prehospitalt direkt relaterat till krigssjukvård, men idag blir det en studie på traumatiskt hjärtstopp och resuscitativ thorakotomi (RT) i Ukraina-kriget. Författarna har i denna retrospektiva analys tittat på nyttan, indikationer och outcomes vid RT i nämnda krig. Totalt inkluderades 406 patienter, alla män. 14.5% av patienterna genomgick RT enligt ATLS och bland skadorna fanns penetrerande skada på hjärtat (55.9%), bröstkorgs-/lungskador (15.3%), organskada i buken (20.3%) och kärl- eller skelettskador i extremiteter (8.5%). Alla patienter uppvisade någon slags tecken på liv initialt. HLR-gruppen, d.v.s. den grupp som ej genomgick RT, hade en överlevnad på 27.7% att jämföra med RT-gruppen som hade 36%. Skillnaden var ej statistiskt signifikant, men det var däremot skillnaden i 3-dagarsöverlevnad som var 48% vs. 8.3% till RT-gruppens fördel. Effektiviteten i interventionen thorakotomi var starkt korrelerad med tiden till intervention, och överlevnaden sjönk från 85.3% till 3.1% under de första 60 minutrarna.
Jag tänker att resultatet av studien är ganska svårt att värdera. Det är en – utefter omständigheterna och svårigheten att studera en sån här intervention – relativt stor grupp, men den är i stridskontexten och överförbarheten till civil kontext är inte självklar. Medelåldern var också tämligen låg (42.3 år) och patienterna hade naturligtvis svåra skador där de även var beroende av andra interventioner, t.ex. erhöll många tourniquet, 100% fick blodprodukter, osv. Det är också så att indikationerna för resuscitativ thorakotomi är snäv, och störst nytta kan det förväntas ha på patienter med penetrerande skada på eller precis vid hjärtat. Således är referensgruppen som fick bara HLR sannolikt en annan grupp, där man på grund av skadornas natur valde att inte göra RT. Jämförelser gör sig således inte alls enkelt. Det man ändå kan ta med sig är att åtgärden faktiskt kan vara framgångsrik, att selektion bör ske tämligen snävt utifrån skadelokalisation och -typ samt att ett snävt tidsfönster för inklusion sannolikt är rimligt om interventionen ska vara ”välinvesterad”. Författarna har goda resonemang om detta i artikeln, så för den intresserade kan jag rekommendera vidare läsning…