Dagens studie är från vårt västra grannland Danmark och del av den eminenta hjärtstoppsforskning de bedriver. Likt Sverige har de ett system för att larma ut frivilliga livräddare vid hjärtstopp (systemet drivs av samma aktör som SMSlivräddare, det svenska företaget Heartrunner). Dagens studie är en retrospektiv analys av 29.445 fall av hjärtstopp utanför sjukhus i Danmark, varav man har inkluderat 21.413 patienter i analysen (bl.a. har fall som bedömdes utsiktslösa från ambulansens ankomst exkluderats). Författarna har analyserat utifrån vem som initierade HLR i tre grupper; bystander på plats (n=12613), utlarmad livräddare (n=2155) eller ambulansen (n=6140). Primära outcomes var överlevnad i 30 respektive 365 dagar. Resultatet visade på en mer än dubbelt så hög överlevnadschans om bystander på plats påbörjade HLR, jämfört med både utlarmade livräddare och ambulans. De senare två var det nämligen inga väsentliga signifikanta skillnader mellan.
Driver man system som smslivräddare kan detta såklart vara lite tråkiga nyheter, och det sätter frågetecken på hur utlarmning av frivilliga påverkar överlevnaden. Jag tänker dock att resultatet också bör betraktas med försiktighet, och att det kanske är en indikation att det är tiden till åtgärd som är betydligt viktigare än vem som utför den. Här vet vi att vi bl.a. i Sverige har problem med ambulansresponstider, och om jag inte minns fel från någon föreläsning jag var på ligger Danmark betydligt bättre till i det avseendet, samtidigt som Sverige har andra geografiska utmaningar. Det förändrar heller inte det som påvisats i tidigare studier, att system med utlarmning av frivilliga kan minska tid till HLR och ge mer bystander-HLR. För egen del är jag lite nyfiken på sidan 2155, som är det antal gånger som HLR påbörjades av en utlarmad livräddare. Jag vet inte hur det ser ut i Sverige, men spontant skulle jag gissat att vi hade en mycket högre siffra där smslivräddare var först på plats..?
På det hela taget kan vi konstatera att utlarmning av frivilliga livräddare fortfarande är en ytterst högaktuell fråga, och för egen del tror jag framförallt att det handlar om ”när”, ”hur” och ”var” snarare än ”om”. Dock ska alla fakta beaktas, och innevarande studie sätter på ett bra sätt fingret på att detta inte är en svartvit fråga, utan att mer forskning behövs (helst randomiserad sådan) och att inga effekter ska tas för givna!