Kan prehospital laktatmätning användas som stöd för att förutsäga tidens betydelse för mortalitet? Detta är författarna inne på i dagens prospektiva observationsstudie…
Tagg: Tidsintervall / prehospital tid
-
Empathy towards the older person in paramedic-led out-of-hospital healthcare: A scoping review
Vad vet vi om empati i den prehospitala vården av den äldre patienten? Det frågade sig dessa australiska forskare och gjorde en scoping review. Ämnet har delvis berörts här innan och kanske framkommer inget supernytt, men jag lyfter artikeln då jag tror ämnet förtjänar mer forskningsfokus. Här finns också tydliga potentiella barriärer i resursslimmade organisationer, då exempelvis tid identifieras som viktig faktor för empatisk vård. Viktigt tänker jag att vi identifierar hur vi kan göra / bibehålla(?) vården effektiv och empatisk – inte det ena eller det andra.
Empathy towards the older person in paramedic-led out-of-hospital healthcare: A scoping review. Australasian Emergency Care 2026. doi:10.1016/j.auec.2026.05.003Sammanfattning genererad av AI:En scoping review enligt JBI som kartlade vad som är känt om ambulanssjukvårdares och paramedicinstudenters empatiska vård av äldre (>65 år) i prehospital miljö. Sex studier identifierades och tematiserades. Fyra gemensamma teman var kommunikation, individualiserad vård, tid och professionalism; ytterligare ett tema var oro för egen välmående. Empati kopplas till bättre utfall och starkare relation.
– Endast sex studier hittades, vilket visar att empati i prehospital vård av äldre är sparsamt studerat.
– Empatisk/icke-empatisk vård beskrevs genom kommunikation, individualisering, tid och professionalism.
– Paramedics/studenter lyfte även belastning och behov av att värna egen hälsa vid empatiskt arbete.
– Utbildning bör inkludera evidensbaserad empati-träning och strategier för att hantera hinder.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Travel time to hospitals and mortality patterns: A multidimensional analysis by age, sex and cause of death
Idag en artikel från det geovetenskapliga fältet som jag tycker är intressant, inte minst givet de senaste decenniernas centralisering av svensk vård. Högspecialisering har såklart många fördelar, men var går skiljelinjen där nackdelarna överväger? Här finns såklart oerhört många aspekter att väga in, och jag tänker att det för oss i ambulanssjukvården blir oerhört konkret när tiderna till sjukhus ökar…
Travel time to hospitals and mortality patterns: A multidimensional analysis by age, sex and cause of death. Applied Geography 2026;196:104154. doi:10.1016/j.apgeog.2026.104154Sammanfattning genererad av AI:Studien analyserar hur restid med bil till sjukhus hänger samman med dödlighet i Spanien 2010–2019, uppdelat på ålder, kön och dödsorsak. Restid mäts från bostadsnära censussektioner till genomsnittet av de fem närmaste sjukhusen. Längre restider kopplas till högre dödlighet, särskilt hos ≥65 år och vid tidskänsliga tillstånd; cirkulationssjukdomar visar samband även vid korta restider.
– Längre restid till sjukhus är associerad med högre total dödlighet.
– Starkast samband ses hos äldre (65+) och för tidskänsliga dödsorsaker.
– Cirkulationssjukdomar påverkas redan vid relativt korta restider; externa orsaker har brantare gradient vid längre avstå
– Resultaten är robusta i känslighetsanalys med närmaste sjukhus som alternativt mått.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Timing of mechanical CPR deployment and defibrillation process quality in shockable cardiac arrest: a multicenter retrospective cohort study
Dagens artikel kommer med viss tvekan, då den till stor del berör en slags icke-fråga. Forskningsfrågan rör nämligen applicering av mekaniska bröstkompressioner före- eller efter första defibrillering, där det förstnämnda ju är något vi tämligen uppenbart inte ska ägna oss åt givet gällande guidelines men också givet vad vi vet är viktigt vid hjärtstopp; tidig upptäckt/larm, tidig HLR, tidig defibrillering. Valde ändå att ta med den, då den innehåller en del intressanta tider. Jag hör ibland kollegor argumentera vad fort det går att applicera mekaniska bröstkompressioner, men här ser vi att tiden till första defibrillering i dessa fall var ca 90 sekunder längre. Oavsett exakt tid ska vi inte förlora en enda sekund, så en bra idé är väl att inte ens tänka tanken på mekaniska bröstkompressioner innan applicering av defibrillator! Observera också att användandet för mekaniska kompressioner givet de förtydliganden som gjorts i HLR-rådets utbildningsmaterial från 2026 är tämligen smalt, så det finns all anledning att läsa in sig på det, och fundera över när och hur man ev. applicerar hjälpmedel för mekanisk HLR. 🙂
Timing of mechanical CPR deployment and defibrillation process quality in shockable cardiac arrest: a multicenter retrospective cohort study. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01726-1Sammanfattning genererad av AI:Multicenter, retrospektiv kohortstudie av 486 vuxna med initialt chockbar rytm (2022–2024) som jämförde manuell HLR till första chock med mCPR aktiverad före första chock. Pre‑shock mCPR var kopplat till längre tid till första defibrillering (median 202 vs 112 s; justerad tidskvot 1,83) samt längre pauser och lägre kompressionsfraktion. Sannolikheten för fördröjning ≥180 s var 75,9% vs 3,0%.
– mCPR före första chock var associerat med cirka 90 s längre tid till första defibrillering.
– Rytmanalys‑till‑chock samt pre‑/peri‑shock‑pauser var längre med pre‑shock mCPR.
– Bröstkompressionsfraktionen var lägre när mCPR startades före första chock.
– Resultaten var robusta i flera känslighetsanalyser; ingen stark OHCA/IHCA‑skillnad för primärutfallet.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Missed opportunity for fibrinolysis in ST-segment–elevation myocardial infarction: the nationwide France-PCI registry
Har vi STEMI-patienter som erhåller PCI så sent att de istället borde erbjudits trombolys? Det är ungefär vad denna franska studie berör. Jag är osäker både på hur målvärden och läget ser ut i Sverige, men studien väcker sannerligen funderingar om vi också borde titta mer på saken..?
Missed opportunity for fibrinolysis in ST-segment–elevation myocardial infarction: the nationwide France-PCI registry. European Heart Journal – Quality of Care and Clinical Outcomes 2026;12(5):770-779. doi:10.1093/ehjqcco/qcag041Sammanfattning genererad av AI:I France-PCI-registret (2014–22) analyserades 19 472 STEMI ≤24 h. 64,9% fick PPCI inom 120 min från första diagnostiska EKG, 30,3% fick fördröjd PPCI och 4,8% fibrinolys. Bland fördröjd PPCI var 55,6% tidiga presenterare (symtom–EKG ≤3 h) utan tydliga kontraindikationer, men fick ändå ingen fibrinolys; detta var stabilt över tid med stor regional variation.
– Fibrinolys användes sällan och minskade över tid trots riktlinjer vid väntad PPCI-fördröjning >120 min.
– Över hälften av fördröjda PPCI hos tidiga, strikt fibrinolys-berättigade patienter utgjorde en kvarstående ”missad-fibri
– Markant regional heterogenitet talar för system- och triagefaktorer.
– Mobila IVA-enheter/helikopter och längre avstånd gynnade fibrinolys; högre ålder kopplades till fördröjd PPCI utan fibriSammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
No-flow duration and outcomes in adult blunt traumatic out-of-hospital cardiac arrest
Längesedan det skrevs om traumatiskt hjärtstopp här nu! I denna intressanta studie på bevittnade, trubbiga traumatiska hjärtstopp i Japan undersöktes hur ”no-flow”-tiden påverkade chansen till överlevnad. Jag är osäker hur intressant resultatet egentligen är, utifrån hur låg överlevnaden med gott neurologiskt utfall var, men för den intresserade kan studien vara värd att läsa och själv värdera.
No-flow duration and outcomes in adult blunt traumatic out-of-hospital cardiac arrest. The American Journal of Emergency Medicine 2026. doi:10.1016/j.ajem.2026.07.047Sammanfattning genererad av AI:Nationell retrospektiv registerkohort i Japan med vuxna med bevittnat trubbigt traumatiskt hjärtstopp utanför sjukhus (2010–2023). No-flow (tid till EMS startar HLR) analyserades mot 30-dagars neurologiskt gott utfall och överlevnad via dynamiska sannolikhetskurvor. Endast 0,5% fick gott neurologiskt utfall och 1,8% överlevde; <1% chans krävde 0 min no-flow för gott utfall och 6 min för överlevnad.
– Mycket låg prognos vid bevittnat trubbigt traumatiskt OHCA (0,5% gott neurologiskt utfall; 1,8% 30-dagarsöverlevnad).
– Kort no-flow är avgörande: <1% chans till gott neurologiskt utfall redan vid 0 min.
– För 30-dagarsöverlevnad låg <1%-tröskeln vid 6 min (95% KI 4–8).
– Resultaten baseras på nationellt register och retrospektiv kohortanalys med sannolikhetskurvor.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prehospital Emergency Nurse competence and pain management in patients with acute abdominal pain: a retrospective observational study
När jag ändå la ut min första delstudie i veckan är det väl lika bra att brassa på med nästa studie (?), som nu är publicerad! I denna sekundäranalys av samma population har vi kikat på olika faktorer associerade med smärtskattning, smärtlindring och re-evaluering av smärta, samt hur dessa faktorer var associerade med mild smärta vid sista smärtbedömningen. Huvudfyndet är att patienter som vårdades av en specialistutbildad ambulanssjuksköterska i högre grad erhöll smärtbedömning, smärtlindrande läkemedel och re-evaluering samt i högre grad hade mild smärta vid sista dokumenterade bedömning. Viktigt att betona att vi inte har undersökt orsakssamband, men jag tänker ändå att denna studie med sina kvantitativa data kanske kan utgöra lite tändved i kompetensdiskussionen i svensk ambulanssjukvård!?
Prehospital Emergency Nurse competence and pain management in patients with acute abdominal pain: a retrospective observational study. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01707-4Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv genomgång av 816 prehospitala journaler för vuxna med akut buksmärta. Smärtbedömning, analgesi och ombedömning dokumenterades oftare när vården gavs av specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård (PEN) jämfört med icke‑PEN. Vid måttlig–svår smärta gavs analgesi oftare i PEN‑möten och mild smärta vid sista dokumenterade bedömning var vanligare. Skillnader sågs även med ålder och längre insatstid främst i processmått.
– PEN var kopplat till högre dokumenterad smärtbedömning, analgesi och ombedömning.
– Vid måttlig–svår smärta gavs analgesi oftare i PEN‑möten.
– Mild smärta vid sista dokumenterade bedömning var vanligare efter PEN‑insats.
– Yngre ålder och längre prehospital tid gav mer dokumenterade processer, men inte mer mild smärta vid slutet.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Determinants of Timely Prehospital Thrombolysis Administration within a Pharmacoinvasive STEMI Network in Victoria, Australia
Prehospital trombolys är väl numera relativt ovanligt förekommande i Sverige, även om det används på vissa håll i ”mitt” län och säkert andra glesbygdslän. Ändå tycker jag denna australiska studie är tämligen intressant och har bäring på beteenden och arbetssätt i vår kontext. Hur mycket påverkar symtompresentationen, ex stark/svag smärta, prioriteringar och vårdtempo? Och en annan sak är de olika arbetssätt vi tillämpar… Tar man EKG bedside redan hos patienten, eller väntar man tills man kommit ut i ambulansen? Kanske finns insikter i denna studie som kan bidra till att vi bättre kan studera och forma våra egna arbetssätt…
Determinants of Timely Prehospital Thrombolysis Administration within a Pharmacoinvasive STEMI Network in Victoria, Australia. Prehospital Emergency Care 2026:1-16. doi:10.1080/10903127.2026.2711274Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohortstudie i en australiensisk STEMI-nätverksregister (2018–2023) med 1440 vuxna som fick prehospital trombolys. Endast 32,5% behandlades inom 30 min från första medicinska kontakt (median 37 min). Fördröjning kopplades till lindrig smärta, efter kontorstid och klinisk konsultation, medan tidigt EKG (≤10 min) minskade risken. Tider förbättrades över åren.
– 32,5% nådde målet FMC–PHT ≤30 min; median 37 min.
– Lindrig smärta var starkast kopplad till fördröjd trombolys.
– Tidigt EKG (≤10 min) var associerat med kortare tider och lägre fördröjningsrisk.
– Efter kontorstid och klinisk konsultation var oberoende kopplade till längre tider; förbättring sågs över studieperiodenSammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Pre-hospital care delays in trauma-related mass casualty incidents: a comparative international survey of high-income and low- and middle-income country perspectives
Pre-hospital care delays in trauma-related mass casualty incidents: a comparative international survey of high-income and low- and middle-income country perspectives. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s13049-026-01664-8Sammanfattning genererad av AI:Internationell webbenkät (maj–aug 2024) med 225 prehospitala vårdgivare från 54 länder om upplevda orsaker till förseningar vid traumarelaterade masskadehändelser. Vanligast var bristande kommunikation och geografiska hinder. LMIC angav oftare utrustningsbrister. Tematisk analys gav åtta teman, inkl. policyhinder (endast HIC) och stress. Träning och erfarenhet ansågs minska förseningar.
– Kommunikations- och samordningsproblem var den mest rapporterade orsaken till prehospitala förseningar.
– Utrustningsotillräcklighet upplevdes oftare bidra till förseningar i låg- och medelinkomstländer.
– Kvalitativa teman tillförde bl.a. responders stress/emotionell belastning samt policy/administrativa hinder (endast HIC-Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).