Idag en mycket intressant metaanalys som fokuserar på utökningen av inklusionstiden för strokelarm upp till 24-timmar baserat på möjligheten till endovaskulär behandling (trombektomi). Läsvärd!
Tagg: Stroke
-
Evaluating stroke recognition and prehospital quality metrics in emergency dispatch: a retrospective cohort study comparing mimics and confirmed strokes
Vad är specificiteten för identifiering av stroke på larmcentralen? Det har författarna till dagens studie funderat över, i norsk kontext. De följde upp 8.261 patienter som larmats ut som strokemisstanke mellan 1 januari 2021 och 31 december 2022. Stroke-misstanken identifierades med Norweigan Medical Priority Dispatch System, den norska triage-algoritmen för larmcentraler, inom vilken 11 olika stroke-relaterade kriterier finns. Det visade sig att specificiteten var urusel, 14.3% av larmen bekräftades vara stroke eller TIA. Av de stroke-relaterade kriterierna så visade andningsbesvär, yrsel, synfältsbortfall, ataxi/konfusion och huvudvärk sig i väldigt låg grad (<10%) resultera i en senare stroke-diagnos. FAST-kriterierna (alltså Face-Arm-Speech-Test) uppvisade betydligt större specificitet och var förknippat med en odds ratio om 3.55 för stroke-diagnos efter justering för ålder och kön.
Att studien uppvisar en problematiskt hög övertriage är svårt att komma ifrån. Vad som är lite synd, vilket författarna också diskuterar, är att studien utifrån sin design inte var kapabel att identifiera undertriage, d.v.s. icke detekterade stroke:ar. I diskussionen hänvisar författarna själva till två tidigare studier i deras kontext som indikerat en sensitivitet för stroke i utalarmeringen på endast 58-62%, vilket ju i så fall indikerar att även sensitiviteten är usel. Det skulle i så fall indikera stora problem med identifieringen överlag, och med så hög undertriage ter det sig såklart potentiellt mer motiverat med kraftig övertriage. Överlag ter det sig dock som att mer forskning på området är mycket angelägen, då båda siffrorna är tämligen usla – sagt med ödmjukhet såklart för att området är svårt, särskilt om man vill fånga upp de lite lurigare fallen med stroke i vertebrobasilarisområdet. Sammantaget var studien intressant läsning, och jag önskar jag hade mer insikter i hur de norska kriterierna för identifiering ser ut i förhållande till de svenska!
Evaluating stroke recognition and prehospital quality metrics in emergency dispatch: a retrospective cohort study comparing mimics and confirmed strokes. BMJ Open 2026;16(5):e119267. doi:10.1136/bmjopen-2026-119267Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohort i Västra Norge (2021–2022) med 8 261 larm där larmcentralen misstänkte stroke. Endast 1 181 (14,3%) bekräftades som stroke/TIA (PPV 14,3%), vilket visar stor övertriage med strokeimitationer. FAST-kriterier var associerade med bekräftad stroke (justerad OR 3,55). Svarstider var liknande, men imitationer hade längre tid på plats.
– Lågt PPV (14,3%) för strokeidentifiering vid larmcentral tyder på omfattande övertriage.
– Flera dispatchkriterier (t.ex. yrsel, huvudvärk) gav >90% strokeimitationer.
– FAST-baserade kriterier förbättrade diskriminering för bekräftad stroke.
– Strokeimitationer band mer resurser genom längre tid på skadeplats trots liknande responstid.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Time‐Dependent Association Between Prehospital Blood Pressure and Outcomes in Acute Spontaneous Intracerebral Hemorrhage
Idag har jag läst en artikel på neurologiskt tema. Författarna har undersökt hur olika blodtrycksparametrar (första prehospitala blodtrycket, första blodtryck vid ankomst till akutmottagning, MAP och pulstryck) hos patienter med spontana intracerebrala blödningar är associerade med mortalitet och stroke under utveckling, i två grupper baserat på om mer eller mindre än tre timmar gått efter symtomdebut. Bland totalt 690 patienter så var resultatet i korthet att ett högre prehospitalt blodtryck och högre pulstryck vid ankomst var förknippat med ökad mortalitet i gruppen där mer än tre timmar gått från symtomdebut (efter justering för confounders), medan sådana associationer saknades om mindre än tre timmar gått. Författarna själva resonerar om detta som ett tecken på att blodtrycksskiftningar under de första timmarna snarare kan vara tecken på stressrespons och brister i autoreglering tidigt i blödningsförloppet, medan ett kvarstående högt blodtryck i högre grad är kopplat till sekundära skademekanismer som också kan förvärras av ett högt blodtryck med sämre mikrovaskulär perfusion och ökad utveckling av ödem. Resultaten är knappast av den grad att de kan påverka behandlingsrekommendationer, men ur perspektivet blodtryck som prognostisk faktor är de ändå intressant information tycker jag.
Time‐Dependent Association Between Prehospital Blood Pressure and Outcomes in Acute Spontaneous Intracerebral Hemorrhage. European Journal of Neurology 2026;33(5). doi:10.1111/ene.70616Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohortstudie från strokeregister (Taipei, 2016–2022) med 690 vuxna med spontan intracerebral blödning som transporterats med ambulans inom 24 h. För patienter som anlände ≥3 h efter debut var högre prehospitalt systoliskt BT, MAP och pulstryck kopplat till högre odds för sjukhusmortalitet. Inga tydliga samband sågs vid ankomst ≤3 h; kopplingar till SIE var svagare.
– Prehospitalt BT hade prognostiskt värde främst vid senare ankomst (≥3 h).
– Högre systoliskt BT, MAP och pulstryck prehospitalt var kopplat till ökad sjukhusmortalitet i ≥3 h-gruppen.
– Ankomstpulstryck var också associerat med mortalitet i ≥3 h-gruppen.
– Samband med stroke in evolution och tidig BT-skillnad försvagades efter justering.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Barriers to action: behavioral determinants of bystander intervention in medical emergencies – a scoping review
Idag har jag läst en intressant studie som kanske inte direkt handlar om ambulanssjukvård, men den berör ambulanssjukvård. Studien är en scoping review kring ingripanden av lekmän vid akut sjukdom eller olycka, med fokus på vilka barriärer som finns mot att agera. Totalt inkluderades 42 studier. En majoritet handlade om hjärtstopp (94%), medan trauma representerade 6%, stroke 2% och opioidöverdos 2%. 76% var utförda i publik miljö, och 24% i institutionell miljö inklusive skolor, universitet och arbetsplatser. Brist på kunskap (24%), förmåga (18%) och tilltro till den egna förmågan (10%) var vanliga barriärer, men även kulturella barriärer (10%), plats (9%), frågor om kön/gender (8.1%), oro att orsaka skada (8.1%), avsaknad av organiserad akutsjukvård (5.8%), rädsla för juridiska följder (2.3%) och etnicitet (2.3%) rapporterades som potentiella negativa faktorer ute i samhället. I institutionell kontext var avsaknad av kunskap vanligast (29.4%), även där följt av brist på förmåga (26.4%) och tilltro till den egna förmågan (11.7%). Av någon anledning var rädsla för juridiska konsekvenser betydligt högre i den kontexten.
En kanske ännu mer intressant fråga som författarna tittat på, men som bara rapporterades i 9 studier, var vilka faktorer som motiverar bystanders att ingripa. Där identifierades ung ålder (26.6%), utbildning/träning (26.6%), gynnsam miljö (26.6%), relation till offret (13.3%) och tidigare erfarenhet (6.67%).
Som sagt, lite utanför ambulanssjukvårdens område, men vi vet ju vikten av rådiga ingripanden i vissa sammanhang och jag tycker därför att ovan resultat är intressant. Skriver inga mer reflektioner nu, istället ska jag ruva lite på detta och fundera på det över helgen 🙂
Barriers to action: behavioral determinants of bystander intervention in medical emergencies – a scoping review. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01572-1Sammanfattning genererad av AI:Scoping review av 42 studier om vad som påverkar lekmäns ingripande vid medicinska akutfall. De flesta studier gällde hjärtstopp och skedde i samhällsmiljö. Vanliga hinder var brist på kunskap, färdigheter och självtillit, med skillnader mellan samhälls- och institutionsmiljö. Motivatorer var bl.a. yngre ålder, utbildning/träning och stödjande miljö.
– 42 studier inkluderades efter bred litteratursökning och screening.
– Hjärtstopp dominerade (95%) och majoriteten av studierna var i communitymiljö (76%).
– Centrala barriärer: brist på kunskap/färdigheter och låg self-efficacy.
– Möjliga drivkrafter: utbildning/träning och en stödjande omgivning.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Eye-related emergency calls and prehospital management in region Zealand, Danmark: a register-based cohort study
Dagens studie kommer från Danmark och rör ett lite udda ämne: ögon-relaterade larm. Författarna har gått igenom patientjournaler för samtliga patienter som sökte för ögon-relaterade symtom i en dansk region under åren 2017-2025. Totalt inkluderades 376 patienter med en medelålder av 50 år och 62% män. Vanligast var prio 2 (eller B som det heter i Danmark) och problemen var i 32% av fallen relaterade till kemisk exponering, 26% synförlust och 18% trauma mot ögat. Synstörning var det vanligaste dokumenterade symtomet i ambulansjournalen (54%). I 27% av fallen genomfördes ögonsköljning. Intressant och tänkvärt är att 7.4% av patienterna fick en TIA eller stroke-diagnos, vilket – även om det inte i ren numerär är många patienter – understryker att man såklart bör beakta detta vid synrelaterade symtom. Något som förvånade mig lite var att främmande kropp endast stod för 7.8% av diagnoserna – en siffra som jag nog tänkte skulle vara högre av någon anledning. Bra läsning för lite överblick av ett ovanligt område, blir sammanfattningen!
Eye-related emergency calls and prehospital management in region Zealand, Danmark: a register-based cohort study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s13049-026-01618-0Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv registerbaserad kohort av 1-1-2-samtal i Region Själland (2017–2025) med ögonsymtom (n=340). Medianålder 49,5 år, 62% män, oftast prioritet B. Vanligaste problem var kemisk exponering, synförlust och trauma; åtgärder dokumenterades sällan (sköljning vanligast). 11,5% misstänktes stroke prehospitalt och 7,4% av inlagda fick TIA/stroke.
– Kemisk exponering, synförlust och trauma dominerade bland ögonrelaterade 1-1-2-samtal.
– De flesta ärenden triagerades som prioritet B och vårdtiderna var ofta korta.
– Prehospitala insatser noterades sällan; sköljning var vanligast vid dokumentation.
– En andel av fallen visade sig vara TIA/stroke, vilket pekar på behov av bättre igenkänning av visuella strokesymtom vidSammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prehospital Trauma Labeling Delays Acute Stroke Reperfusion: A Matched-Pair Analysis
Dagens studie är en lite kortare och mindre sådan, i form av en retrospektiv analys av registerdata. Data från ett register över traumalarm matchats mot ett register över strokelarm som trombektomerats. Författarna fann att ”märkningen” av en patient som trauma fördröjde tiden till reperfusion med så mycket som 80 minuter eller mer, och att dessa fördröjningar i grunden inte verkade bero på diagnostisk osäkerhet utan i högre grad på felmärkning, vårdflödenas utformning och sättet på vilket resurser aktiveras. Endast ett mindre antal case inkluderades, och studien får i högsta grad ses som hypotesgenererande snarare än någonting annat. Frågan är dock i högsta grad intressant, dels eftersom iallafall jag ibland upplever diagnostisk osäkerhet i någon slags hönan-och-ägget-diskussion, men också då det finns all anledning att fundera över hur man kan optimera flödet även för patienter som initialt hamnar fel. Vi vet ju att felaktiga arbetsdiagnoser hos akutpatienter kan bestå en lång tid in i den intrahospitala vården, och ett system som effektivt förebygger detta kommer gynna patienterna.
Prehospital Trauma Labeling Delays Acute Stroke Reperfusion: A Matched-Pair Analysis. Stroke 2026;57(4). doi:10.1161/strokeaha.126.055131Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv matched-pair-analys av ambulansburna patienter med AIS och främre cirkulations-LVO som genomgick omedelbar trombektomi vid två trauma- och trombektomikapabla center (2021–2024). 14 prehospitala trauma-larm matchades mot 28 stroke-larm. Traumamärkning var kopplad till >80 min längre median dörr‑till‑punktions-tid, trots liknande baslinjedata, vilket tyder på systemdrivna, potentiellt förebyggbara förseningar.
– Prehospital traumamärkning vid misstänkt stroke kan kraftigt fördröja reperfusion (≈>80 min längre dörr‑till‑punktions-t
– Förseningarna verkade inte bero på diagnostisk osäkerhet utan på vårdflöden och aktivering av resurser.
– Resultaten är explorativa (liten sample, deskriptiv analys) men pekar på behov av integrerad stroke‑trauma-triage.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Factors associated with missed stroke diagnosis in prehospital triage: a single-center cohort study
Dagens artikel är åter en från grannlandet Danmark, där författarna har tittat på karaktäristika och symtombild hos patienter där diagnosen stroke missas i den prehospitala fasen. Studien är en registerstudie på nästan 20k patienter mellan 2018-2022. Här kommer några resultat:
- 8.361 patienter bekräftades ha stroke, de flesta en ischemisk sådan (87%) och övriga med hemorragisk dito (13%). Totalt inkluderades dock 19.372 patienter under perioden, då 38.7% fick olika andra diagnoser som liknar stroke, 12.9% hade en TIA och 5.3% andra cerebrovaskulära sjukdomar.
- En femtedel (19.7%) av patienterna med bekräftad stroke missades initialt, och remitterades först senare till strokeenhet/strokeflöde.
- De patienter som missades var äldre, i högre grad av kvinnligt kön, bodde ensamma och färre hade känd tid för symtomdebut.
- Symtommässigt så hade de missade patienterna i lägre grad fokalneurologiska bortfall och istället oftare icke-motoriska symtom såsom påverkad medvetandegrad, synfältsbortfall och afasi.
- Hos patienter med ischemisk stroke var reperfusionsterapi (trombolys eller endovaskulär sådan) mer än tre gånger så vanligt (36% vs 10%) för patienter som skrevs in direkt på strokeenhet.
Studien är intressant och kan i någon mån visa på tänkbara fallgropar i strokebedömningen, där det också känns logiskt att exempelvis påverkad medvetandegrad – som ju är relativt ospecifikt – i högre grad är associerat med missad stroke. I sammanhanget tänker jag att det bör beaktas att inklusion till strokeflöde i studien skedde via telekonferens mellan den prehospitala klinikern och en neurolog, vilket jag tänker skiljer sig en del från det vanliga förloppet i Sverige där man väl vanligen som prehospital kliniker aktiverar Rädda Hjärnan-larm baserat på ett bedömningsverktyg (som kan variera lite beroende på vilken region man arbetar i). Min spontana tanke/spekulation är att den danska modellen kanske ger högre precision, men potentiellt kanske också det blir ett smalare spektrum av patienter som inkluderas – kanske rentav för smalt? Med det inte sagt att strokar inte missas i Sverige, för det vet vi ju att det gör. Lika lätt som det ofta är att bedöma patienter med uppenbara fokalneurologiska symtom – lika svårt kan det ju vara att pricksäkert bedöma de med mindre uttalade/karaktäristiska symtom. Studien innehåller f.ö. massor av data – mycket rikare än jag kan presentera här naturligtvis – så gå in och läs själv!
Factors associated with missed stroke diagnosis in prehospital triage: a single-center cohort study. BMC Neurology 2026;26(1). doi:10.1186/s12883-026-04688-wSammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohortstudie från ett danskt strokecentrum (2018–2022) av 861 bekräftade stroke. 19,7% missades prehospitalt och lades först in på akuten. Missad stroke var vanligare hos äldre, kvinnor och personer som bodde ensamma (OR 1,51), samt vid okänd insjuknandetid. Dessa patienter hade oftare icke-motoriska symtom (medvetandepåverkan, synfältsbortfall, afasi) och fick mer sällan reperfusionsbehandling.
– Nästan var femte stroke missades i prehospital triage och omhändertogs initialt på akuten.
– Att bo ensam var oberoende kopplat till missad stroke; kvinnor var också överrepresenterade.
– Missade fall hade mindre klassiska motoriska bortfall och mer icke-motoriska symtom.
– Reperfusionsbehandling var betydligt vanligare vid direktinläggning på strokeenhet än vid missad triage.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).