Längesedan det skrevs om traumatiskt hjärtstopp här nu! I denna intressanta studie på bevittnade, trubbiga traumatiska hjärtstopp i Japan undersöktes hur ”no-flow”-tiden påverkade chansen till överlevnad. Jag är osäker hur intressant resultatet egentligen är, utifrån hur låg överlevnaden med gott neurologiskt utfall var, men för den intresserade kan studien vara värd att läsa och själv värdera.
Design: Retrospektiv kohort
-
No-flow duration and outcomes in adult blunt traumatic out-of-hospital cardiac arrest
No-flow duration and outcomes in adult blunt traumatic out-of-hospital cardiac arrest. The American Journal of Emergency Medicine 2026. doi:10.1016/j.ajem.2026.07.047Sammanfattning genererad av AI:Nationell retrospektiv registerkohort i Japan med vuxna med bevittnat trubbigt traumatiskt hjärtstopp utanför sjukhus (2010–2023). No-flow (tid till EMS startar HLR) analyserades mot 30-dagars neurologiskt gott utfall och överlevnad via dynamiska sannolikhetskurvor. Endast 0,5% fick gott neurologiskt utfall och 1,8% överlevde; <1% chans krävde 0 min no-flow för gott utfall och 6 min för överlevnad.
– Mycket låg prognos vid bevittnat trubbigt traumatiskt OHCA (0,5% gott neurologiskt utfall; 1,8% 30-dagarsöverlevnad).
– Kort no-flow är avgörande: <1% chans till gott neurologiskt utfall redan vid 0 min.
– För 30-dagarsöverlevnad låg <1%-tröskeln vid 6 min (95% KI 4–8).
– Resultaten baseras på nationellt register och retrospektiv kohortanalys med sannolikhetskurvor.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Implementation of double sequential defibrillation (DSD): an Aotearoa New Zealand observational study
Ger dubbeldefibrillering högre överlevnad? I denna retrospektiva jämförelse av överlevnad före respektive efter implementation på Nya Zeeland så blev författarnas svar ”nej”. Evidensvärdet i en dylik observationsstudie är ju dock inte superstarkt, och utöver det beror saken på hur man implementerar både genomförande av interventionen och studien som utvärderar. Jag menar inte att innevarande studie på något vis är dålig, tvärtom läsvärd, men däremot tror jag vi ska avvakta de stora randomiserade studier som pågår med att dra vidare slutsatser.
Implementation of double sequential defibrillation (DSD): an Aotearoa New Zealand observational study. Resuscitation 2026:111138. doi:10.1016/j.resuscitation.2026.111138Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohortstudie av hjärtstopp i Nya Zeelands ambulanssjukvård före och efter införande av dubbel sekventiell defibrillering (DSD) vid refraktär VF/VT. Bland 1401 patienter sågs ingen skillnad i ROSC eller 30-dagars överlevnad mellan perioderna. Postperioden fick 43% DSD; DSD (särskilt sen) var associerad med lägre överlevnad, troligen pga konfondering.
– Ingen förbättring i ROSC eller 30-dagars överlevnad efter införande av DSD.
– 43% fick DSD i postperioden; sena DSD-försök var kopplade till lägre ROSC/överlevnad i justerade analyser.
– Tidiga DSD visade inga signifikanta samband med utfall.
– Resultaten kan spegla att DSD används hos patienter med sämst prognos; optimal timing behöver studeras vidare.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prehospital Flumazenil: Five-Year Review of Use, Indications, Outcomes, and Adverse Events in Suspected Benzodiazepine Overdose
Flumazenil som antidot mot bensodiazepiner i prehospital vård har jag under mina år i den prehospitala vården upplevt delar Sverige en smula. Vissa organisationer har det, andra undviker det, vanligen (när jag hört det) motiverat med risken för oönskad effekt om det administreras till fel patienter – framförallt då kramprisk. Därför är dagens studie högintressant, där man utvärderar fem års användning av flumazenil i Kansas. Denna retrospektiva studie baseras inte på något stort urval och får därmed tas för vad den är, men bland de 69 inkluderade fallen uppstod iallafall inga oönskade händelser – trots att kontraindikationer ibland förelåg. I 24 fall av misstänkt benzo-överdos sågs även neurologisk förbättring efter administration, vilket såklart tyder på positiva effekter av läkemedlet (förvisso föga oväntat). Inget av detta är väl något att dra några långtgående slutsatser kring i sig, men jag tänker att större studier på prehospital flumazenil helt klart vore intressanta.
Prehospital Flumazenil: Five-Year Review of Use, Indications, Outcomes, and Adverse Events in Suspected Benzodiazepine Overdose. Western Journal of Emergency Medicine 2026. doi:10.5811/westjem.62063Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv observationskohort av prehospitalt flumazenilbruk i Kansas (jan 2015–aug 2020). 69 fall inkluderades. Primärt utfall var förbättring i GCS efter administrering. Inga kramper eller andra biverkningar rapporterades (0/69; 95% KI 0–4,3%), även vid möjliga kontraindikationer. Vid misstänkt bensodiazepinöverdos förbättrades neurologin i alla dokumenterade fall (24/24).
– 69 prehospitala flumazenilfall analyserades över fem år i Kansas.
– Inga rapporterade biverkningar eller kramper (0/69; 95% KI 0–4,3%).
– Vid misstänkt bensodiazepinöverdos sågs dokumenterad neurologisk förbättring i 24/24 fall.
– Resultaten talar för att protokollrestriktioner enbart p.g.a. biverkningsoro kan omvärderas; mer forskning behövs.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Temporal Trends in Mortality from Gunshot Wounds for Emergency Medical Services Compared to Private Vehicle Transport
Är det bäst med load-and-go oavsett transportmedel (läs: privat bil) eller transport med ambulans vid skottskador? Tidigare studier visar lite varierande svar på den frågan. I innevarande studie jämfördes 30-dagarsmortaliteten vid ambulanstransport med transport i privat bil. Svar på frågan vad som är bäst kan den dock knappast erbjuda, den högre 30-dagarsmortalitet som resultatet visar vid ambulanstransport kan bero på många olika faktorer, t.ex. att kanske allvarligare skador helt enkelt transporterades med ambulans i högre grad. Oaktat detta är studien dock lite småintressant som ytterligare en pusselbit i det stora pusslet…
Temporal Trends in Mortality from Gunshot Wounds for Emergency Medical Services Compared to Private Vehicle Transport. Western Journal of Emergency Medicine 2026;27(4). doi:10.5811/westjem.53151Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohortstudie av NTDB 2007–2021 med 35573 vuxna med skottskador som transporterades till nivå I–II traumacenter med markburen ambulans (≤2 h) eller privat fordon. 30-dagars sjukhusmortalitet var konsekvent högre med ambulans. Justerat minskade aOR över tid (2,2 till 1,6) men trenden var ej signifikant (P=0,17).
– Ambulanstransport var kopplad till högre 30-dagars sjukhusmortalitet än privat transport under hela perioden.
– Justerad överdödlighet för EMS minskade numeriskt 2007–2009 till 2019–2021, men utan statistiskt säker trend.
– Resultaten kan påverkas av skillnader i skadans svårighetsgrad/typ som inte fullt fångas i NTDB.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prehospital Emergency Nurse competence and pain management in patients with acute abdominal pain: a retrospective observational study
När jag ändå la ut min första delstudie i veckan är det väl lika bra att brassa på med nästa studie (?), som nu är publicerad! I denna sekundäranalys av samma population har vi kikat på olika faktorer associerade med smärtskattning, smärtlindring och re-evaluering av smärta, samt hur dessa faktorer var associerade med mild smärta vid sista smärtbedömningen. Huvudfyndet är att patienter som vårdades av en specialistutbildad ambulanssjuksköterska i högre grad erhöll smärtbedömning, smärtlindrande läkemedel och re-evaluering samt i högre grad hade mild smärta vid sista dokumenterade bedömning. Viktigt att betona att vi inte har undersökt orsakssamband, men jag tänker ändå att denna studie med sina kvantitativa data kanske kan utgöra lite tändved i kompetensdiskussionen i svensk ambulanssjukvård!?
Prehospital Emergency Nurse competence and pain management in patients with acute abdominal pain: a retrospective observational study. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01707-4Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv genomgång av 816 prehospitala journaler för vuxna med akut buksmärta. Smärtbedömning, analgesi och ombedömning dokumenterades oftare när vården gavs av specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård (PEN) jämfört med icke‑PEN. Vid måttlig–svår smärta gavs analgesi oftare i PEN‑möten och mild smärta vid sista dokumenterade bedömning var vanligare. Skillnader sågs även med ålder och längre insatstid främst i processmått.
– PEN var kopplat till högre dokumenterad smärtbedömning, analgesi och ombedömning.
– Vid måttlig–svår smärta gavs analgesi oftare i PEN‑möten.
– Mild smärta vid sista dokumenterade bedömning var vanligare efter PEN‑insats.
– Yngre ålder och längre prehospital tid gav mer dokumenterade processer, men inte mer mild smärta vid slutet.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Determinants of Timely Prehospital Thrombolysis Administration within a Pharmacoinvasive STEMI Network in Victoria, Australia
Prehospital trombolys är väl numera relativt ovanligt förekommande i Sverige, även om det används på vissa håll i ”mitt” län och säkert andra glesbygdslän. Ändå tycker jag denna australiska studie är tämligen intressant och har bäring på beteenden och arbetssätt i vår kontext. Hur mycket påverkar symtompresentationen, ex stark/svag smärta, prioriteringar och vårdtempo? Och en annan sak är de olika arbetssätt vi tillämpar… Tar man EKG bedside redan hos patienten, eller väntar man tills man kommit ut i ambulansen? Kanske finns insikter i denna studie som kan bidra till att vi bättre kan studera och forma våra egna arbetssätt…
Determinants of Timely Prehospital Thrombolysis Administration within a Pharmacoinvasive STEMI Network in Victoria, Australia. Prehospital Emergency Care 2026:1-16. doi:10.1080/10903127.2026.2711274Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohortstudie i en australiensisk STEMI-nätverksregister (2018–2023) med 1440 vuxna som fick prehospital trombolys. Endast 32,5% behandlades inom 30 min från första medicinska kontakt (median 37 min). Fördröjning kopplades till lindrig smärta, efter kontorstid och klinisk konsultation, medan tidigt EKG (≤10 min) minskade risken. Tider förbättrades över åren.
– 32,5% nådde målet FMC–PHT ≤30 min; median 37 min.
– Lindrig smärta var starkast kopplad till fördröjd trombolys.
– Tidigt EKG (≤10 min) var associerat med kortare tider och lägre fördröjningsrisk.
– Efter kontorstid och klinisk konsultation var oberoende kopplade till längre tider; förbättring sågs över studieperiodenSammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
The evolving prehospital care: a 12-year retrospective analysis
Idag har jag haft nöjet att läsa en intressant studie av Helena Johansson m.fl. kring trender i den prehospitala vården under 12 års tid. Studien är gjord i Östergötland, men det finns nog gott fog att tänka att stora delar av resultatet kan överföras på övriga Sveriges ambulanssjukvård.
The evolving prehospital care: a 12-year retrospective analysis. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01651-zSammanfattning genererad av AI:Retrospektiv populationsbaserad analys av alla primära ambulansuppdrag i Region Östergötland 2011–2022. Bland 474 647 uppdrag transporterades 83% till akutmottagning. Triage enligt RETTS försköts mot högre akutgrad (nivå 1–2 från 32% till 57%). Icke-transport ökade 5%→25%. Inläggningsgrad bland transporterade var ~50% och korttidsmortalitet stabil.
– Triageakutitet ökade över tid (OR 1,08 per år för högre RETTS-nivå).
– Icke-transportdispositioner femfaldigades under perioden.
– Inläggningsandelen bland EMS-transporterade var stabil men deras andel av alla inläggningar från akuten ökade.
– Korttidsmortalitet var stabil; triageakutitet var starkaste prediktorn för död.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Significant room for improvement in the prehospital assessment and treatment of acute abdominal pain: a retrospective observational study
Här kommer med viss ambivalens en fortsättning på senaste dagarnas smärt-tema. Det handlar om den första artikeln från mitt eget doktorandprojekt, där vi deskriptivt beskrivit förekomsten av smärtskattning, smärtlindring och re-evaluering hos patienter med buksmärta. Har länge vacklat kring att lägga in egen-publicerad forskning här, men tänker att ämnet är relevant och att det blivit tid nu. Godkände just proof på min andra artikel, så inom lite tid kommer säkert den också på prehospitalt… 🙂 Några mer kommentarer än såhär blir det dock inte på mina egna alster, utan tänker istället att har du som läsare tankar/funderingar/synpunkter kring innehållet, så vore det jättekul om du kontaktade mig.
Significant room for improvement in the prehospital assessment and treatment of acute abdominal pain: a retrospective observational study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2025;33(1). doi:10.1186/s13049-025-01328-zSammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohortstudie i svensk ambulanssjukvård med 816 patienter med akut buksmärta. Smärta bedömdes endast i 55%. Bland dem hade 90% måttlig–svår smärta (median NRS 8) och 62% fick farmakologisk behandling. Smärta återbedömdes i 50% efter behandling. Median smärtreduktion var 4 NRS. Endast 10% hade låg senast registrerad smärta.
– Smärtbedömning dokumenterades i drygt hälften av fallen.
– Trots ofta hög smärta fick inte alla analgetika och återbedömning saknades ofta.
– När bedömning, behandling och återbedömning genomfördes sågs tydlig smärtlindring (median −4 NRS).
– De flesta lämnade prehospital vård med okänd eller fortsatt måttlig–svår smärta enligt dokumentation.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prehospital physiologic instability and in-hospital mortality among non-trauma patients with low-risk emergency department triage
Oerhört intressant artikel idag. Om vitala parametrar stabiliseras under den prehospitala episoden, är det då rimligt att triagera ner patienterna? Dagens studie antyder, som jag tolkar det, att man kanske ska tillämpa en viss försiktighet med detta. Iallafall så visar studiens resultat att patienter som erhöll låg triage på akutmottagningen hade ökad risk för mortalitet om de haft avvikande/instabila vitala parametrar i den prehospitala fasen. In och läs!
Prehospital physiologic instability and in-hospital mortality among non-trauma patients with low-risk emergency department triage. Prehospital Emergency Care 2026:1-10. doi:10.1080/10903127.2026.2695257Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv multicenterkohort av icke-traumapatienter transporterade med ambulans till 13 akutmottagningar i Seoul (2021–2024). Bland patienter med låg risk vid ED-triage (NEWS 0–4) ökade sjukhusmortaliteten med högre prehospital NEWS: 1,2% (låg) till 2,4% (medel) och 6,8% (hög). Justerade OR för mortalitet var 1,93 respektive 4,10.
– Prehospital fysiologisk instabilitet var kopplad till högre in-hospital mortalitet trots låg ED-triage.
– Risken ökade stegvis med prehospital NEWS även inom samma ED-triagekategori.
– Normaliserade vitalparametrar vid ankomst kan ändå innebära kvarstående risk.
– Sambandet sågs även för kombinerat utfall mortalitet/IVA-inläggning.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Post-resuscitation pre-hospital emergency anaesthesia for exchange of a supraglottic airway device with an endotracheal tube – a multicentre observational study
Post-resuscitation pre-hospital emergency anaesthesia for exchange of a supraglottic airway device with an endotracheal tube – a multicentre observational study. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01668-8Sammanfattning genererad av AI:Multicenter observationsstudie av vuxna OHCA-patienter med ROSC där en supraglottisk luftväg byttes till endotrakealtub prehospitalt. 202 inkluderades; 126 fick prehospital akut anestesi (PHEA). Efter propensity score-matchning sågs ingen statistisk skillnad i hemodynamiska komplikationer (re-arrest, hypotension eller behov av antihypotensiva) eller luftvägskomplikationer mellan PHEA och ingen PHEA.
– 202 patienter med ROSC och SGA→ETT inkluderades; 62% fick PHEA.
– Primärt utfall: minst en hemodynamisk komplikation under postresusciteringsvård.
– Ingen statistiskt säkerställd skillnad i odds för hemodynamiska eller luftvägskomplikationer mellan grupperna.
– Propensity score-matchning användes för att justera för flera bakgrundsfaktorer.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).