Tagg: Arbetsmiljö

  • Cross-sectional study of workplace violence prevention training among emergency medical services personnel and students

    Om en vecka från imorgon är det ett år sedan vi förlorade Helena, så även om det av och till blir mycket hot- och våld här så fortsätter jag på det temat en dag till med gott samvete. Idag en studie där finsk ambulanspersonal (samt -studenter) fått svara på vilken träning de fått i att hantera hot- och våld. Det tycks som att välstrukturerad träning finns, men att den ändå är otillräcklig i omfattning samt heterogen. Hur skulle motsvarande resultat sett ut i Sverige? Tål att tänkas på…

    Windahl, T.; Hämäläinen, J.; Venesoja, A. Cross-sectional study of workplace violence prevention training among emergency medical services personnel and students. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01592-x
  • Impact of Workplace Violence Against Emergency Medical Services (EMS)

    Vad innebär hot och våld på arbetsplatsen för personalen i ambulanssjukvården, och vilka konsekvenser får det? Denna studie, förvisso från en USA-kontext, ger en dyster bild där informanterna uttrycker hur samhället och patienter/anhöriga tappat respekten för ambulanssjukvården, och beskrev hur de inte ens tänkt på verbalt våld som våld, eftersom det var så vanligt. Jag hoppas vi inte riktigt är där i Sverige än, och upplever det inte själv så, men tyvärr tror jag denna artikel är läsvärd och något vi absolut måste fundera över.

    McGuire, S. S.; Lampman, M. A.; Smith, O. A.; Clements, C. M. Impact of Workplace Violence Against Emergency Medical Services (EMS). Prehospital Emergency Care 2024;29(2):129-137. doi:10.1080/10903127.2024.2381218
  • Workplace violence from the ambulance personnel’s perspective, a qualitative study

    Ojoj, idag kommer en studie på våldstema (det var ett tag sen nu!) som jag tycker är högintressant, men som jag också tror kan provocera en del kollegor rejält. Det handlar om ett gäng Örebro-forskare (tror jag) som i fokusgrupper undersökt ambulanspersonalens uppfattning om varför våldsincidenter uppstår. Deltagarna skulle ha jobbat i ambulanssjukvården minst två år, och själv ha varit utsatta för våld i arbetet någon form. Resultatet är tre teman som handlar om att brist på kompetens och vilja kan leda till våld, att oförmåga att hantera sina egna känslor hos ambulanspersonalen kan leda till våld och att begränsad kontroll i oförutsägbara situationer kan leda till våld. Flera av huvudfynden handlar alltså om hur vårt eget beteende faktiskt riskerar leda till våld och att detta kan mötas med bl.a. kompetens. För egen del så är jag helt övertygad om att detta stämmer och att vi måste reflektera över det, men misstänker att det kanske inte faller i lika god jord hos andra. Sen ska man såklart komma ihåg, vilket är viktigt på hot- och våldstemat, att det är en komplex sak där inte ett ensamt svar finns eller en sak löser hela problemet. Jag följer mediedebatten dagligen och kan inte låta bli att förundras över hur många – inte minst egna kollegor – som verkar tycka detta är en skitenkel grej. Hallå? Om det var skitenkelt hade saken redan varit löst, såklart. Jag tycker definitivt att vår arbetsmiljö är av högsta prioritet, men jag är mycket ödmjuk över att ambulanssjukvård nog inte kan bli helt riskfri, och att detta är svåra problem att lösa. För att återkoppla till artikeln så menar jag att det såklart finns oberäkneliga patienter och miljöer, de som ryms i tredje kategorin, där det kanske inte spelar någon roll alls hur vi som ambulanspersonal bemöter eller agerar mot patienten, vi blir utsatta ändå. Detta är såklart den farligaste delen och den svåraste att lösa, även om delar av det kan lösas med situationsmedvetenhet. Det begreppet diskuteras av författarna och man relaterar till hur situationsmedvetenhet faktiskt är kompetensrelaterat och något man kan förbättra med relativt små utbildningsinsatser. Dock… Studiens första och andra kategori är för mig kanske än mer intressanta då de sannolikt ännu enklare kan påverkas av oss själva, som individer och ambulanspersonal. Kanske borde vi fundera lite mer på detta..? Att det sedan finns enstaka hot- och våldssituationer där vårt agerande, vår kompetens, etc. inte räcker oavsett hur hög den kan vara, utan där andra delar av systemet måste skydda oss, det är nog bara så det är. Där gäller det nu att det prehospitala systemet och arbetsgivarna i framtiden erbjuder lösningar som minimerar riskerna. Men det uppfattar jag utanför artikelns fokus, så nog med mitt svamlande. Gå nu in och läs artikeln istället! 🙂

    Viking, M.; Hugelius, K.; Höglund, E.; Kurland, L. Workplace violence from the ambulance personnel’s perspective, a qualitative study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01680-8
  • Psychosocial work environment and health among ambulance clinicians in northern Sweden

    Viktig svensk enkätstudie på temat psykosocial arbetsmiljö och hälsa. Läs!

    Hedqvist, A.; Lindström, V.; Ericsson, C.; Aléx, J. Psychosocial work environment and health among ambulance clinicians in northern Sweden. Discover Mental Health 2026;6(1). doi:10.1007/s44192-026-00573-7
  • The second victim phenomenon in out-of-hospital emergency care: Conceptual boundaries, emotional consequences, and organizational responsibility

    Idag en lite ”udda fågel” för att vara här på prehospitalt i form av en editorial av bland annat vår svenska professor Veronica Lindström. Oerhört intressant text om det intressant begreppet ”second victim”. Diskussionen författarna för är oerhört intressant och berör ett område där jag misstänker att många ambulansverksamheter – inte minst ”min egen” – har mycket att jobba på. Vi behöver aktivt lyfta avvikande händelser, inklusive att helt vända på det skuldbeläggande man ofta kan uppleva, och fastslå verksamhetens ansvar att säkerställa att man inte hamnar i dessa negativa situationer. Förmodligen skulle det vara väldigt nyttigt för alla oss som arbetar i ambulanssjukvården att fundera mer över vad en schysst, lärande och icke skuldbeläggande miljö är… Läs!

    Lindström, V.; Venesoja, A. The second victim phenomenon in out-of-hospital emergency care: Conceptual boundaries, emotional consequences, and organizational responsibility. Paramedicine 2026. doi:10.1177/27536386261477337
  • Violent offending in severe mental illness: the role of psychiatric comorbidity and crime type – insights from the first nationwide Norwegian registry linkage

    Det pratas mycket om hot och våld, och inte sällan i kombination med psykiatri. Alltför ofta blir diskussionen ganska onyanserad, för att inte säga oinsatt och driven av fördomar. Därför tycker jag dagens artikel har en given roll om man vill fundera och diskutera kring våldstendenser hos psykiatriskt sjuka patienter, exempelvis i kontexten ambulanssjukvård. Mycket intressant data från vårt västra grannland!

    Tesli, M.; Fazel, S.; Hauge, L. J.; Tesli, N.; Nerland, S.; Stavseth, M. R.; Bukten, A.; Ziaka, L.; Heilskov, S. E. R.; Haukvik, U. K.; Reneflot, A.; Skardhamar, T.; Friestad, C.; Rokicki, J. Violent offending in severe mental illness: the role of psychiatric comorbidity and crime type – insights from the first nationwide Norwegian registry linkage. 2026. doi:10.64898/2026.07.10.26357737
  • Pre-hospital care delays in trauma-related mass casualty incidents: a comparative international survey of high-income and low- and middle-income country perspectives

    Alruqi, F.; Althobiani, M. A.; Cole, E.; Brohi, K. Pre-hospital care delays in trauma-related mass casualty incidents: a comparative international survey of high-income and low- and middle-income country perspectives. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s13049-026-01664-8
  • Exploring prehospital perceptions of interprofessional knowledge as a factor in emergency centre handover: a qualitative study of prehospital emergency care personnel

    Idag en intressant studie från sydafrika, som undersöker den prehospitala personalens upplevelser från överrapporteringssituationen på akuten, och betydelsen av interprofessionell kompetens i detta sammanhang. Studien diskuterar detta utifrån brister i interprofessionell kunskap, brist på förståelse för olika kontexter/arbetsmiljöer, den prehospitala personalens förståelse för pressen på akutmottagningen och behovet av interprofessionell utbildning och samverkan.

    Studien kommer ju dels från en kontext som skiljer sig ganska mycket från den svenska, exempelvis vad gäller yrkesroller (vi har ju sjuksköterskor prehospitalt i hög grad), resurser och organisation – men den ger ju dels också bara ena sidans perspektiv. Ibland när jag läste den upplevde jag den som något ”biased” åt den prehospitala personalens perspektiv, vilket ju dock inte är förvånande utan snarare en del i syftet då det ju är den prehospitala personalens upplevelse som är i fokus. Däremot bör det såklart beaktas när man värderar den, att den inte ger akutmottagningspersonalens bild.

    Med detta sagt tycker jag studien fångar upp något intressant även för den svenska kontexten, i form av bristerna i förståelse för varandras miljöer. Detta är definitivt en ömsesidig brist, men jag kan nog sticka ut näsan lite, hålla med respondenterna i studien och säga att det även i Sverige är så att förståelsen möjligen är än sämre för det prehospitala på akuten än vice versa. Det faller sig också ganska naturligt givet bemanningen med sjuksköterskor, undersköterskor m.m. Alla dessa, inkl. sjuksköterskor på ambulansen, har ju en väsentlig del praktik från slutenvården inom ramen för sin utbildning, och i de flesta fall även efter. Det är dock långtifrån alla som inom denna ram får prehospital erfarenhet och förståelse. Problemet är dock som sagt dubbelriktat, och det sista temat i studien föreslår interprofessionell utbildning och samarbete, vilket torde vara en viktig del av lösningen. En början skulle jag säga är att bredvidgång på akuten borde vara obligatorisk del av ambulans-intro, men att också bredvidgång på ambulansen borde vara obligatorisk del av akut-intro. Läs gärna artikeln och reflektera själv – det är mer eller mindre andra sidan jordklotet, men ändå finns gemensamma nämnare! 🙂

    Makkink, A.W.; Stein, C.O.A. Exploring prehospital perceptions of interprofessional knowledge as a factor in emergency centre handover: a qualitative study of prehospital emergency care personnel. Pan African Medical Journal 2026;54(3). doi:10.11604/pamj.2026.54.3.42529
  • “We need to accept our limited resources”: a qualitative study exploring ambulance clinicians’ experiences of working conditions when caring for patients with breathlessness

    Dagens artikel är kvalitativ, svensk och utgör en sekundäranalys av en tidigare insamlad datamängd. Fokuset ligger på vårdarnas upplevelse av arbetsförhållandena vid vårdande av patienter med andnöd. Jag skriver på telefonen, så det blir en kort text här, men det finns en del intressanta fynd. Särskilt spännande tycker jag diskussionen är kring hur begränsningarna i organisation och vårdmiljö både medför att man ibland behöver kompromissa med den egna säkerheten, men även hur detta kan utgöra en etisk stress där kreativitet, improvisation och tänkande utanför boxen blir nödvändigt för att leverera bra vård. Detta är för mig en del av kärnan i jobbet, och att då samtidigt ha förmågan att synka denna improvisation på ett professionellt sätt mot riktlinjer, evidens och beprövad kunskap. Läsvärt!

    Kauppi, W.; Hedman, K.; Söderholm, H. M.; Hagiwara, M. A. “We need to accept our limited resources”: a qualitative study exploring ambulance clinicians’ experiences of working conditions when caring for patients with breathlessness. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01620-w
  • Service Ready Ambulance Surfaces and Emergency Medical Services Clinicians are Routinely Contaminated with Clinically Important Pathogens

    En purfärsk och mycket spännande studie idag, på ett mycket angeläget tema, nämligen vårdhygien. I denna prospektiva observationsstudie inkluderades 20 ambulanser (10 transport- och 10 akut-ambulanser) och 27 ambulanspersonal med totalt 941 prov tagna från olika ytor i ambulansen, på uniformerna och i näsborrarna som analyserades för kliniskt viktiga patogener. Detta definierades som meticillin-känsliga stafylokockus aureus (MSSA), meticillin-resistenta dito (MRSA), vankomycin-resistenta enterokocker (VRE) och chlostridium difficile. Hygienrutinerna i verksamheten innefattade att personalen tvättade sina kläder hemma, till skillnad från i Sverige. De desinficerade viktiga tagytor i ambulansen mellan varje patient, och på kvällen efter skiftet slut-desinficerades ambulanserna av besättningen (alla ytor inkl. golv som jag förstår det) och morgonen efter innan nästa skift togs prov från ambulanserna när dessa alltså var ”service ready”. Efter det desinficerade studieteamet ambulansen med ett klorbaserat rengöringsmedel (som vid stickprov säkerställdes eliminera alla intressanta patogener) och därefter rullade ambulansen i drift hela dagen innan den och personalen på nytt provtogs innan kvällens desinfektion. På så vis fick studieteamet både prover på vad som skulle vara en ren bil på morgonen, och därefter blev alltså bilen rent faktiskt ren innan den sedan på kvällen provtogs efter en dags arbete.

    Resultatet då? Jo, 18.5% av alla prover visade sig härbärgera minst en av patogenerna. MSSA var vanligast (12.8%), följt av MRSA och VRE. Chlostridier var mycket sällsynta. Riktigt oroväckande är att vid början på skiften, när ambulans och personal alltså var ”service ready” och borde vara rena, så hade 63.1% av personalen och 60% av ambulanserna något prov med minst en av patogenerna. Efter skiftet var motsvarande siffror 67.6% vs 60%. Situationen var sämre i akutambulanser än i transport-dito.

    Det ter ju sig oerhört oroväckande att siffrorna redan i början av ett skift – när det torde vara rent – är så höga. Sen är det ju svårt att veta hur noga personalen var med tvätt och hur denna gick till (ex.vis temperatur), inte minst eftersom detta skedde hemma. I samband med studien fick dock personalen skatta den upplevda vikten av olika hygienrutiner etc för att undvika smitta, och resultaten där var generellt höga. Även om de inte är beskrivna i extrem detalj, så tycks ju inte heller rutinerna för desinfektion av ambulansen vara mindre noggranna än Sverige. Att sprita tagytor och de ytor patienten varit i kontakt med är ju rutin här också, med skillnaden att vi iallafall inte där jag arbetar har någon större städning på kvällen likt de hade i studien. Så möjligen är vi rentav sämre på detta…

    Om man inte redan förstått det blir ju denna studie en liten ögonöppnare kring hur mycket smitta vi i ambulanssjukvården faktiskt åker runt med. Det understryker med kraft inte bara vikten av att följa basala hygienrutiner, utan hur vi faktiskt måste arbeta för att förbättra det här området. Sen är studien inte på något vis enorm och får väl ses som endast hypotesgenererande, men bara de risker för smittspridning som studien belyser torde vara nog för tänka till rejält, tycker jag. Fullständigt obligatorisk läsning!

    Schaps, D.; Warren, B. G.; Isaacson, J.; Graves, A. M.; Barrett, A.; King, C.; Godfrey, A. W.; Joiner, A. P.; Anderson, D. J. Service Ready Ambulance Surfaces and Emergency Medical Services Clinicians are Routinely Contaminated with Clinically Important Pathogens. Prehospital Emergency Care 2026:1-15. doi:10.1080/10903127.2026.2681882