Jag har lyckats hålla mig borta från HLR-relaterade studier en dryg vecka, men nu kommer lite god lördagsläsning! 🙂 Här en prospektiv, fransk studie – förvisso baserad på observationer och få inkluderade fall, men ändå oerhört intressant. Författarna har undersökt bl.a. inspiratorisk och expiratorisk volym vid ventilation med mask och blåsa utförd av Basic Life Support (BLS)-utövare vid hjärtstopp utanför sjukhus. I median uppmättes ett luftläckage på 222 ml och endast 273 ml utandad luft. I guidelines anges inte någon fast rekommenderad volym i ml (riktlinjen är synlig bröstkorgshöjning). Däremot rekommenderas vid mekanisk ventilation en volym om 6-8 ml/kg, vilket gör att patientvikt 67-100 kg motsvarar en rekommendation om 400-600 ml. Studiens resultat ligger klart under detta. Resultatet visade också att teknik där två personer hanterar mask och blåsa (en håller masken, en trycker på blåsan) bara minskade läckaget med 6% (icke signifikant), tydande på att den lösningen kanske inte riktigt räddar situationen så bra som man kunde tro?
På HLR-rådet pratar vi om ”att mäta för att veta” i ALS-sammanhang, syftande till att vi måste veta hur vi presterar för att kunna förbättra. Även om evidensen är otillräcklig för att ILCOR och ERC ska rekommendera det (ännu) funderar man ju på om inte feedback i realtid skulle vara något..? Vi behöver veta att andetagen är lagom stora, att kompressionerna är tillräckligt djupa, att frekvensen är bra och att vi släpper upp tillräckligt. Det finns för övrigt en intressant studie av Drennan et al (2024) på realtidsfeedback vid ventilation. Man undrar ju:
- Hur skulle vi ALS-utförare prestera i en liknande studie? (gärna med större urval)
- Vad är optimal tidalvolym? Detta vet vi faktiskt inte och behovet av randomiserade studier med överlevnad som utfallsmått (och hänsyn tagen till faktisk inblåst och utandad volym) torde vara stort. Volymen påverkar ju tiden som krävs för utandning, och det torde finnas komplexa korrelationer med bl.a. längden på kompressionsuppehåll. Var på volymkurvan peakar överlevnaden? Är det så att mindre andetag (mindre uppmätt inspiratorisk volym av mätenheten), men optimerat så att luften verkligen hamnar där den ska, vore bättre? Konceptet High Performance CPR arbetar redan i den riktningen…
Ja, jag skulle kunna skriva massor om detta, men nu får jag verkligen ge mig. God läsning!