Kriterier för avslutande av återupplivning (Termination Of Resuscitation, ToR) är ett komplext område. Denna artikel undersöker frågan i sammanhanget luftvägsstopp, och visar på att den använda algoritmen klassade 150 av 228 fall som ”ToR-positiva”, samtidigt som två av de 150 patienterna överlevde med gynnsam neurologisk outcome. Slutsatser? 1) Det är komplext. 2) Kritier måste sannolikt tillämpas med stor försiktighet, baserat på omfattande klinisk kompetens och hänsyn till etiologi. Eller nåt i den stilen…
Område: Luftväg & ventilation
-
Performance of Termination-of-Resuscitation Rules in Foreign Body Airway Obstruction-Related Out-of-Hospital Cardiac Arrest: A Prospective Multicenter Registry Analysis
Performance of Termination-of-Resuscitation Rules in Foreign Body Airway Obstruction-Related Out-of-Hospital Cardiac Arrest: A Prospective Multicenter Registry Analysis. Prehospital Emergency Care 2026:1-7. doi:10.1080/10903127.2026.2703842Sammanfattning genererad av AI:Registerbaserad sekundäranalys av MOCHI (25 japanska sjukhus, 2020–2023) utvärderade AHA 2025 BLS- och ALS-termination-of-resuscitation (TOR) vid OHCA p.g.a. främmande kropp i luftväg. Av 248 patienter överlevde 19,8% 30 dagar och 3,6% hade gott neurologiskt utfall. BLS-TOR skulle ha klassat 2 med gott utfall som TOR-positiva; ALS-TOR var restriktiv men underlaget litet.
– FBAO-relaterad OHCA är potentiellt reversibel och kan påverka TOR-prestanda.
– BLS-TOR gav 2 falskt positiva (gott neurologiskt utfall trots TOR-positiv).
– ALS-TOR klassade få som TOR-positiva; inga med gott utfall men viss 30-dagarsöverlevnad.
– TOR-kriterier bör tolkas försiktigt och etiologimedvetet vid misstänkt FBAO.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
The use of Capnometry in Prehospital Intubation and Association with 30-Day Mortality: A Nationwide Registry Study
Mer luftväg..! Idag lite intressanta fynd om kapnometri vid prehospital intubation i Danmark, i form av en retrospektiv studie. Användning av kapnometri var associerat med lägre 30-dagarsmortalitet. Jag kanske är oinformerad här, men jag var dock mest förvånad att man inte rutinmässigt använde kapnometri (eller snarare -grafi) på samtliga patienter man intuberade. Det känns väl ändå som gold standard? Nåväl… Det är nog mest jag som är oinformerad, och kanske ser det lika ut i Sverige? Lite intressant iaf…
The use of Capnometry in Prehospital Intubation and Association with 30-Day Mortality: A Nationwide Registry Study. Prehospital Emergency Care 2026:1-13. doi:10.1080/10903127.2026.2717533Sammanfattning genererad av AI:Nationell dansk registerbaserad retrospektiv kohort (2016–2021) av 8 625 prehospitala intubationer. Kapnometri användes i 80,3% och ökade över tid. Användning var vanligare bland överlevare och associerades med lägre 30-dagarsmortalitet (aOR 0,52). Avvikande EtCO2 var vanligt; särskilt låga värden kopplades till högre mortalitet.
– Kapnometri användes inte rutinmässigt vid alla prehospitala intubationer (80%).
– Kapnometrianvändning var oberoende associerad med lägre 30-dagarsmortalitet.
– Abnorma EtCO2-värden var vanliga; hypocapni hade högst mortalitet.
– Resultaten stödjer rekommendationer om rutinmässig EtCO2-monitorering.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Airway management in acutely poisoned patients with Glasgow Coma Scale less than 9: a retrospective cohort study
Är prehospital intubation viktig för att undvika aspirationspneumoni hos intoxikerade patienter med GCS lägre än 9? Dagens studie är bara en observationsstudie och ger därför inget svar på den frågan. Men bland de 84 patienter som inkluderades sågs iallafall inga skillnader mellan gruppen som intuberades och den som inte intuberades. Läs för att få veta mer!
Airway management in acutely poisoned patients with Glasgow Coma Scale less than 9: a retrospective cohort study. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01714-5Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohort av 84 akut förgiftade med GCS ≤8, funna hjälplösa offentligt och inlagda på toxcenter. 10 intuberades prehospitalt (lägre GCS: 3 vs 7), 74 intuberades inte. Aspirationspneumonit var ovanlig (6,8%) och skilde ej mellan grupper. Endast 2,7% behövde senare ventilation och inga dog. Resultaten talar för individualiserad luftvägshantering snarare än GCS ensam.
– Majoriteten med GCS ≤8 intuberades inte prehospitalt och hade goda utfall.
– Aspiration var sällsynt och ingen mortalitet rapporterades.
– Fördröjd ventilation förekom hos få (2,7%) bland icke-intuberade.
– Fynden stödjer att GCS ensamt är otillräckligt som intubationskriterium vid förgiftning.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
The Prevalence of Adverse Events After Prehospital Neuromuscular Blockade-Assisted Airway Management
Idag en intressant studie från USA, där benägenheten att intubera prehospitala patienter fortfarande tycks väsentligt högre än i Sverige. Hos var fjärde patient som muskelrelaxerades och intuberades inträffade en avvikelse i form av antingen hypoxi, hypotension eller bradykardi inom tio minuter efter muskelrelaxering. Åtgärden är ju ovanligare här och kompetenserna annorlunda, men det vore intressant med motsvarande siffror från svensk kontext.
The Prevalence of Adverse Events After Prehospital Neuromuscular Blockade-Assisted Airway Management. Prehospital Emergency Care 2026:1-12. doi:10.1080/10903127.2026.2713128Sammanfattning genererad av AI:Registerbaserad tvärsnittsstudie av 2023 års amerikanska NEMSIS-data som kartlade fysiologiska biverkningar efter prehospital luftvägshantering med neuromuskulär blockad (NMBA) hos vuxna utan hjärtstopp. Bland 11 525 fall hade 27,5% minst en biverkan inom 10 min: hypoxemi 25,0%, hypotension 15,0%, bradykardi 2,7% och EMS-bevittnat hjärtstopp 1,9%. Avvikande vitalparametrar före NMBA ökade risken tydligt.
– Cirka 1 av 4 fick hypoxemi/hypotension/bradykardi inom 10 minuter efter NMBA-assisterad luftvägshantering.
– Hypoxemi (25%) och hypotension (15%) var vanligast; hjärtstopp inträffade i 1,9% inom 10 minuter.
– Preexisterande hypoxemi/hypotension ökade oddsen kraftigt för motsvarande biverkan efter NMBA.
– Hälften av hypoxemi inträffade inom ~6 min och hälften av hypotension inom ~10 min efter NMBA.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Risk factors associated with fatal vs non-fatal drowning in Denmark: A nationwide cohort study from 2016 to 2023
Perfekt läsning under parasollet – eller på jobbet – dessa varma sommardagar. Passa gärna även på att repetera handläggningen vid drunkning, t.ex. med kursböckerna för A-HLR vuxen/barn.
Risk factors associated with fatal vs non-fatal drowning in Denmark: A nationwide cohort study from 2016 to 2023. Public Health 2026;258:106401. doi:10.1016/j.puhe.2026.106401Sammanfattning genererad av AI:Nationell registerbaserad kohortstudie av drunkningstillbud i Danmark 2016–2023, identifierade via prehospitala journaler och manuell validering. Av 1483 med 30-dagarsuppföljning var 711 icke-fatala och 722 fatala. Lägre 30-dagarsöverlevnad sågs vid ålder ≥18 år, ej bevittnad händelse och nedsänkning >5 min samt vid drunkning i naturvatten, hamnar och privata miljöer jämfört med offentliga pooler.
– 1664 fall identifierades; 1483 hade komplett 30-dagarsuppföljning (711 icke-fatala, 722 fatala).
– Incidensen av icke-fatal drunkning minskade över tid, medan fatal incidens var relativt oförändrad.
– Starkast kopplade till lägre överlevnad: vuxen ålder, obevittnat tillbud och submersion >5 min.
– Överlevnaden varierade med plats: sämre i naturvatten, hamnar och privata platser än i offentliga pooler.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Post-resuscitation pre-hospital emergency anaesthesia for exchange of a supraglottic airway device with an endotracheal tube – a multicentre observational study
Post-resuscitation pre-hospital emergency anaesthesia for exchange of a supraglottic airway device with an endotracheal tube – a multicentre observational study. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01668-8Sammanfattning genererad av AI:Multicenter observationsstudie av vuxna OHCA-patienter med ROSC där en supraglottisk luftväg byttes till endotrakealtub prehospitalt. 202 inkluderades; 126 fick prehospital akut anestesi (PHEA). Efter propensity score-matchning sågs ingen statistisk skillnad i hemodynamiska komplikationer (re-arrest, hypotension eller behov av antihypotensiva) eller luftvägskomplikationer mellan PHEA och ingen PHEA.
– 202 patienter med ROSC och SGA→ETT inkluderades; 62% fick PHEA.
– Primärt utfall: minst en hemodynamisk komplikation under postresusciteringsvård.
– Ingen statistiskt säkerställd skillnad i odds för hemodynamiska eller luftvägskomplikationer mellan grupperna.
– Propensity score-matchning användes för att justera för flera bakgrundsfaktorer.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
“We need to accept our limited resources”: a qualitative study exploring ambulance clinicians’ experiences of working conditions when caring for patients with breathlessness
Dagens artikel är kvalitativ, svensk och utgör en sekundäranalys av en tidigare insamlad datamängd. Fokuset ligger på vårdarnas upplevelse av arbetsförhållandena vid vårdande av patienter med andnöd. Jag skriver på telefonen, så det blir en kort text här, men det finns en del intressanta fynd. Särskilt spännande tycker jag diskussionen är kring hur begränsningarna i organisation och vårdmiljö både medför att man ibland behöver kompromissa med den egna säkerheten, men även hur detta kan utgöra en etisk stress där kreativitet, improvisation och tänkande utanför boxen blir nödvändigt för att leverera bra vård. Detta är för mig en del av kärnan i jobbet, och att då samtidigt ha förmågan att synka denna improvisation på ett professionellt sätt mot riktlinjer, evidens och beprövad kunskap. Läsvärt!
“We need to accept our limited resources”: a qualitative study exploring ambulance clinicians’ experiences of working conditions when caring for patients with breathlessness. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01620-wSammanfattning genererad av AI:Kvalitativ studie med 16 ambulanskliniker i sydvästra Sverige som genom dyadiska semistrukturerade intervjuer efter simulering utforskade arbetsvillkor vid vård av patienter med andnöd. Teman rörde begränsningar i vårdmiljön, professionellt omdöme inom organisatoriska ramar och ansvar i osäkra situationer. Riktlinjer hjälper men kan bli snäva; beslut om att inte transportera upplevs särskilt betungande.
– Ambulansvård vid andnöd sker ofta under brådska, osäkerhet och resursbegränsningar, ibland med bristande säkerhet för AC
– Kliniska riktlinjer stödjer beslut men kan upplevas restriktiva när patienten inte passar standardrekommendationer
– AC utvecklar adaptiva strategier för att hantera miljö- och organisationsbegränsningar
– Icke-transportbeslut vid andnöd beskrivs som särskilt komplexa och etiskt belastandeSammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Advanced Airway Device Use Order During Out-of-Hospital Cardiac Arrest
Helg och hjärtstoppsvård börjar bli tradition här. Det finns ett antal studier på avancerade luftvägsåtgärder vid hjärtstopp utanför sjukhus, men i dagens har författarna fokuserat på ordningen i vilken de används. Studien är från USA och använder data från deras National EMS Information System database, där 650.440 patienter som erhållit en avancerad luftväg vid hjärtstopp mellan 2018-2023 inkluderats. Traditionen av intubation (ETI) är ju fortfarande stark i USA och i 70.5% av fallen gjordes det första försöket att etablera avancerad luftväg med ETI, övriga 29.5% fick en supraglottisk luftväg (SGA). I 77.4% av alla fall var det första försöket lyckat, men i 22.6% av fallen misslyckades man alltså initialt. Några intressanta fakta:
- SGA hade betydligt högre initial success rate (93%) jämfört med ETI (71%).
- Endast i 27.7% av fallen där ETI misslyckades var den slutliga avancerade luftvägen SGA. Benägenheten att byta metod var alltså låg, trots att lyckandefrekvensen om byte till SGA skedde var 94.1% jämfört med endast 70.5% vid fortsatta försök med ETI.
- Överlag i fall med flera försök till avancerad luftväg så fortsatte utföraren med det initiala valet av luftväg i 71.5% av fallen, oavsett om det initiala valet var SGA eller intubation.
Ett litet frågetecken kring studiens metodik har jag, eftersom författarna vid upprepade försök alltid betraktat de tidigare försöken som felaktiga. För egen del tänker jag att det riskerar införa en bias i studiens resultat, eftersom det framförallt vid SGA kan finnas skäl att senare i förloppet göra ETI-försök, utan att SGA-sättningen för den delen ska anses misslyckad. Det kan rentav röra sig om att efter ROSC etablera en säker luftväg – precis i enlighet med hur man faktiskt föreslår i ex.vis ERC:s guidelines (där föreslås att man överväger att avvakta med ETI till efter ROSC). Oavsett så tänker jag att studiens resultat understryker de kognitiva utmaningar vi har i ambulanssjukvården att kontinuerlgt omvärdera situationer och söka de lösningar som är bäst för stunden. Re-evaluera mera, helt enkelt!
Advanced Airway Device Use Order During Out-of-Hospital Cardiac Arrest. JAMA Network Open 2026;9(1):e2553413. doi:10.1001/jamanetworkopen.2025.53413Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv tvärsnittsstudie av NEMSIS-data (USA) 2018–2023 om avancerad luftväg vid vuxen OHCA. Av 650 440 med ETI/SGA var ETI vanligast först (70,5%) men SGA hade högre förstapassframgång (93% vs 71%). Vid misslyckad första ETI fortsatte oftast med ETI (72,3%); byte till SGA förekom (27,7%) och gav högre slutlig framgång.
– ETI användes oftast som första avancerade luftväg vid OHCA, trots lägre förstapassframgång än SGA.
– SGA hade högre förstapassframgång (93%) än ETI (71%).
– Efter misslyckad första insats fortsatte de flesta med samma device snarare än att byta.
– Sekvens/byte av device (ETI→SGA) kan påverka slutlig procedurframgång och bör beaktas i protokoll/träning.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Manual bag-valve-mask ventilation during out-of-hospital cardiopulmonary resuscitation: a prospective observational study
Jag har lyckats hålla mig borta från HLR-relaterade studier en dryg vecka, men nu kommer lite god lördagsläsning! 🙂 Här en prospektiv, fransk studie – förvisso baserad på observationer och få inkluderade fall, men ändå oerhört intressant. Författarna har undersökt bl.a. inspiratorisk och expiratorisk volym vid ventilation med mask och blåsa utförd av Basic Life Support (BLS)-utövare vid hjärtstopp utanför sjukhus. I median uppmättes ett luftläckage på 222 ml och endast 273 ml utandad luft. I guidelines anges inte någon fast rekommenderad volym i ml (riktlinjen är synlig bröstkorgshöjning). Däremot rekommenderas vid mekanisk ventilation en volym om 6-8 ml/kg, vilket gör att patientvikt 67-100 kg motsvarar en rekommendation om 400-600 ml. Studiens resultat ligger klart under detta. Resultatet visade också att teknik där två personer hanterar mask och blåsa (en håller masken, en trycker på blåsan) bara minskade läckaget med 6% (icke signifikant), tydande på att den lösningen kanske inte riktigt räddar situationen så bra som man kunde tro?
På HLR-rådet pratar vi om ”att mäta för att veta” i ALS-sammanhang, syftande till att vi måste veta hur vi presterar för att kunna förbättra. Även om evidensen är otillräcklig för att ILCOR och ERC ska rekommendera det (ännu) funderar man ju på om inte feedback i realtid skulle vara något..? Vi behöver veta att andetagen är lagom stora, att kompressionerna är tillräckligt djupa, att frekvensen är bra och att vi släpper upp tillräckligt. Det finns för övrigt en intressant studie av Drennan et al (2024) på realtidsfeedback vid ventilation. Man undrar ju:
- Hur skulle vi ALS-utförare prestera i en liknande studie? (gärna med större urval)
- Vad är optimal tidalvolym? Detta vet vi faktiskt inte och behovet av randomiserade studier med överlevnad som utfallsmått (och hänsyn tagen till faktisk inblåst och utandad volym) torde vara stort. Volymen påverkar ju tiden som krävs för utandning, och det torde finnas komplexa korrelationer med bl.a. längden på kompressionsuppehåll. Var på volymkurvan peakar överlevnaden? Är det så att mindre andetag (mindre uppmätt inspiratorisk volym av mätenheten), men optimerat så att luften verkligen hamnar där den ska, vore bättre? Konceptet High Performance CPR arbetar redan i den riktningen…
Ja, jag skulle kunna skriva massor om detta, men nu får jag verkligen ge mig. God läsning!
Manual bag-valve-mask ventilation during out-of-hospital cardiopulmonary resuscitation: a prospective observational study. Resuscitation 2025;217:110895. doi:10.1016/j.resuscitation.2025.110895Sammanfattning genererad av AI:Prospektiv observationsstudie av manuell bag‑valve‑mask-ventilation under 30:2-HLR i prehospital miljö, med monitorering där displayen var maskerad. 106 vuxna OOHCA gav 3 017 ventileringar. Median expiratorisk tidalvolym var låg (273–327 mL) och 79,2 % ≤400 mL; läckage var vanligt (median 222 mL). Volymer ökade över tid men nådde ej riktlinjenivåer.
– De flesta ventilationer gav låga expiratoriska tidalvolymer (≤400 mL).
– Betydande maskläckage var vanligt förekommande.
– Tidalvolymen ökade under pågående HLR men låg fortsatt under riktlinjemål.
– Tvåpersonsteknik minskade läckage marginellt utan statistisk signifikans.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).