Måndag och tillbaka i smärt-träsket 🙂 Här en rykande färsk preprint från Schweiz kring användningen av oralt transmukosalt fentanylcitrat (kanske mer känt från militär användning som ”fentanylklubba”) på skid- och cykelåkande traumapatienter. Författarna fann att fentanylklubbor var ett effektivt och säkert sätt att behandla både vuxna och barn. Med effektivt menar de en smärtlindring på 2 NRS-enheter (vuxna) och 3 NRS-enheter (barn). Detta är ju på respektive precis över den gräns på två enheter som brukar betraktas som kliniskt betydelsefull. Dock hade patienterna en initial smärta på mellan 7-8 i median på NRS-skalan, vilket ju dessvärre innebär att det fanns en kvarstående måttlig smärta även efter behandling. Vad som hade varit spännande att veta är hur lång tid efter effekten utvärderades, hur effekten blev i kombination med andra analgetika, osv. Kanske är fentanylklubbor ett bra komplement att sticka i handen på en patient tidigt i förloppet, för att komplettera med annat senare?
Studietyp: Observationsstudie
-
Oral transmucosal fentanyl citrate analgesia in prehospital trauma care: a retrospective observational cohort study focusing on age and gender differences
Oral transmucosal fentanyl citrate analgesia in prehospital trauma care: a retrospective observational cohort study focusing on age and gender differences. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s13049-026-01544-1Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohortstudie i civil fjällräddning av 365 traumapatienter med svår smärta (NRS ≥4) utan i.v.-access som fick oral transmukosal fentanyl (OTFC). Median initial NRS var 8 och smärtan minskade signifikant med median 2 enheter (IQR 1–3), i snitt 32% relativt. Effekten var liknande mellan kön och åldersgrupper, inkl. barn 6–16 år. Inga allvarliga biverkningar rapporterades.
– OTFC gav kliniskt relevant smärtlindring prehospitalt utan behov av nål/i.v.-access.
– Smärtreduktionen var jämförbar mellan ålders- och könsgrupper, inklusive barn/ungdomar.
– Inga allvarliga biverkningar (t.ex. andningsdepression/naloxonbehov) rapporterades.
– Kan vara särskilt användbart i avlägsna miljöer där i.v.-access är svår att etablera.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Features and circumstances of out-of-hospital cardiac arrests caught on camera: an analysis of publicly available online videos
Jag fortsätter på inslaget tema, det är väl aldrig fel med en riktig HLR-helg..? Dagarna före jul kom denna artikel där författarna sökt upp ett större antal videodokumenterade hjärtstopp publikt tillgängliga på internet och analyserat dessa. Studien tillför på ett sätt inte så mycket nytt, då informationen i klippen ofta var begränsad och urvalet – främst bestående av unga män som utövar fysisk aktivitet på allmän plats – inte är det minsta representativt för populationen med hjärtstopp som helhet. Inte heller rör studien direkta ”hands-on-åtgärder” i ambulanssjukvården. Trots allt tycker jag den är intressant att fundera kring för alla oss som kommer i närkontakt med hjärtstoppspatienter i det akuta skedet, då den kan bidra till att öka grundförståelsen för utvecklingen vid plötsligt hjärtstopp:
- Nästan alla som drabbades hade visuellt synliga varningstecken, de flesta dock bara några sekunder (median 3 sekunder).
- Många hade kramper eller agonal andning i början på hjärtstoppet, vilket ofta misstolkades av bystanders.
- Endast 38% av patienterna erhöll bystander-HLR och bystander-användning av AED var sällsynt, trots att personer var framme hos patienten inom i median 2 sekunder.
Features and circumstances of out-of-hospital cardiac arrests caught on camera: an analysis of publicly available online videos. Resuscitation 2025:110939. doi:10.1016/j.resuscitation.2025.110939Sammanfattning genererad av AI:En deskriptiv analys av offentligt delade onlinevideor av hjärtstopp utanför sjukhus (YouTube/Google, 2024–2025) inkluderade 127 videor med 145 unika fall globalt (1984–2025). Nästan alla fall visade prodromala tecken strax före kollaps (median 3 s), och två tredjedelar hade postkollapstecken som kunde misstolkas. Åskådare reagerade snabbt men ett glapp sågs mellan igenkänning och insats.
– 145 unika OHCA-fall från videomaterial; 51% från övervakningskameror.
– Prodromala tecken sågs i 98% och var oftast mycket korta (median 3 sek).
– Efter kollaps sågs bl.a. kramp-liknande rörelser (36%) och agonala andetag (22%) i bedömbara fall.
– Åskådare noterade kollaps snabbt (median 1 s), men ett handlingsglapp mellan igenkänning och intervention kvarstod.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Manual bag-valve-mask ventilation during out-of-hospital cardiopulmonary resuscitation: a prospective observational study
Jag har lyckats hålla mig borta från HLR-relaterade studier en dryg vecka, men nu kommer lite god lördagsläsning! 🙂 Här en prospektiv, fransk studie – förvisso baserad på observationer och få inkluderade fall, men ändå oerhört intressant. Författarna har undersökt bl.a. inspiratorisk och expiratorisk volym vid ventilation med mask och blåsa utförd av Basic Life Support (BLS)-utövare vid hjärtstopp utanför sjukhus. I median uppmättes ett luftläckage på 222 ml och endast 273 ml utandad luft. I guidelines anges inte någon fast rekommenderad volym i ml (riktlinjen är synlig bröstkorgshöjning). Däremot rekommenderas vid mekanisk ventilation en volym om 6-8 ml/kg, vilket gör att patientvikt 67-100 kg motsvarar en rekommendation om 400-600 ml. Studiens resultat ligger klart under detta. Resultatet visade också att teknik där två personer hanterar mask och blåsa (en håller masken, en trycker på blåsan) bara minskade läckaget med 6% (icke signifikant), tydande på att den lösningen kanske inte riktigt räddar situationen så bra som man kunde tro?
På HLR-rådet pratar vi om ”att mäta för att veta” i ALS-sammanhang, syftande till att vi måste veta hur vi presterar för att kunna förbättra. Även om evidensen är otillräcklig för att ILCOR och ERC ska rekommendera det (ännu) funderar man ju på om inte feedback i realtid skulle vara något..? Vi behöver veta att andetagen är lagom stora, att kompressionerna är tillräckligt djupa, att frekvensen är bra och att vi släpper upp tillräckligt. Det finns för övrigt en intressant studie av Drennan et al (2024) på realtidsfeedback vid ventilation. Man undrar ju:
- Hur skulle vi ALS-utförare prestera i en liknande studie? (gärna med större urval)
- Vad är optimal tidalvolym? Detta vet vi faktiskt inte och behovet av randomiserade studier med överlevnad som utfallsmått (och hänsyn tagen till faktisk inblåst och utandad volym) torde vara stort. Volymen påverkar ju tiden som krävs för utandning, och det torde finnas komplexa korrelationer med bl.a. längden på kompressionsuppehåll. Var på volymkurvan peakar överlevnaden? Är det så att mindre andetag (mindre uppmätt inspiratorisk volym av mätenheten), men optimerat så att luften verkligen hamnar där den ska, vore bättre? Konceptet High Performance CPR arbetar redan i den riktningen…
Ja, jag skulle kunna skriva massor om detta, men nu får jag verkligen ge mig. God läsning!
Manual bag-valve-mask ventilation during out-of-hospital cardiopulmonary resuscitation: a prospective observational study. Resuscitation 2025;217:110895. doi:10.1016/j.resuscitation.2025.110895Sammanfattning genererad av AI:Prospektiv observationsstudie av manuell bag‑valve‑mask-ventilation under 30:2-HLR i prehospital miljö, med monitorering där displayen var maskerad. 106 vuxna OOHCA gav 3 017 ventileringar. Median expiratorisk tidalvolym var låg (273–327 mL) och 79,2 % ≤400 mL; läckage var vanligt (median 222 mL). Volymer ökade över tid men nådde ej riktlinjenivåer.
– De flesta ventilationer gav låga expiratoriska tidalvolymer (≤400 mL).
– Betydande maskläckage var vanligt förekommande.
– Tidalvolymen ökade under pågående HLR men låg fortsatt under riktlinjemål.
– Tvåpersonsteknik minskade läckage marginellt utan statistisk signifikans.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Bleeding resuscitation in the ambulance service, an observational study of standard care in Sweden
Prehospital behandling av blödande patienter är ett ständigt hett ämne. Denna deskriptiva observationsstudie från svensk ambulanssjukvård ger några intressanta perspektiv. GI-blödning och trauma var vanligast, och 50% erhöll blodtransfusion vid ankomst till sjukus. Detta samtidigt som endast 28% fick tranexamsyra prehospitalt och 41% av patienterna hade koagulopati. Det kan såklart ha varit så att man i de flesta fall hade korta prehospitala tider där TXA hade fördröjt handläggningen (vilket motsägs lite av att en tredjedel av patienterna fått >1000 ml vätska), men man undrar ju ändå om ökad administration av TXA hade kunnat minska mängden koagulopati och kanske även förbättra outcome? Läsvärt!
Bleeding resuscitation in the ambulance service, an observational study of standard care in Sweden. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2025;33(1). doi:10.1186/s13049-025-01439-7Sammanfattning genererad av AI:Prospektiv multicenter observationsstudie av 181 vuxna blödningspatienter där ambulansen startade kristalloid vätskebehandling. Vanligaste orsaker var gastrointestinal blödning (48%) och trauma (23%). Medelvolym kristalloider 626 mL; en tredjedel fick ≥1000 mL. 41% hade koagulopati vid ankomst. SI >1,3 förutsade transfusionsbehov; blödning ≥500 mL ökade 24 h-mortalitet (totalt 7,2%).
– GI-blödning och trauma var vanligaste orsakerna till prehospital svår blödning.
– Kristalloidvolymer varierade; cirka en tredjedel fick ≥1000 mL.
– Koagulopati vid ankomst var vanligt (41%).
– SI >1,3 och blödning ≥500 mL var kopplade till transfusionsbehov respektive högre 24 h-mortalitet.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Description of patients presenting with mental illness in emergency medical services: a retrospective observational study
När vi ändå är inne på svenska studier så är det väl lika bra att vi kör en till, också publicerad under 2025?! Patienter med psykiatriska symtom i ambulanssjukvården är ju på många sätt högaktuellt. Här finns enorma kunskapsluckor, så denna studie av Natalie Bergman m.fl. känns oerhört angelägen. De fann att var tjugonde patient sökte för psykisk sjukdom, och många av dem (fyra av tio) var fler- eller mångsökare. Suicidhot/-försök och intoxikationer var vanligast. Många jobb hade hög prioritet ut till patient, men få in till sjukhus – om patienten alls transporterades. Fyra av tio kvarstannade nämligen på hämtplatsen. En slutsats författarna drar är att triagesystemet inte var väl anpassat för psykiatriska sökorsaker.
Jag tänker att vi helt klart behöver relevanta triagesystem, och dessa behöver kombineras med relevanta styrningar och avlämningsplatser. Att hänvisa psykiatriska åkommor till somatisk akutmottagning torde inte vara särskilt mycket bättre än att köra traumapatienter till medicinjouren, eller..? Här finns ett skriande behov av mer forskning om hur vi faktiskt utformar vården bäst för patienterna!
Description of patients presenting with mental illness in emergency medical services: a retrospective observational study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2025;33(1). doi:10.1186/s13049-025-01453-9Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv observationsstudie av 1 304 EMS-bedömningar 2023 av personer >13 år med symtom på psykisk ohälsa. Fler kvinnor än män, medianålder 39 år. Initial prioritet var ofta 1–2 men sänktes efter bedömning och många transporterades inte. Vanligast var suicidhot/-försök och intoxikation (oftast inlagd). Många saknade triagefärg och få lades in, vilket tyder på svårigheter att styra till rätt vårdnivå.
– 1 304 EMS-kontakter för psykisk ohälsa; fler kvinnor och relativt ung medianålder (39 år).
– Prioritet ändrades ofta ned efter bedömning och många fick ingen transport/”ingen prioritet”.
– Suicidrelaterade ärenden och intoxikation dominerade; intoxikation gav oftare sjukhusvård.
– 40,4% saknade triagefärg, vilket kan signalera brister i triagering/remittering.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).