Dagens studie är lite extra viktig, detta eftersom den rör barn. Sjuka barn är såklart ömmande i sig, men anledningen att jag pekar ut den som extra viktig är det faktum att barn i hög grad diskrimineras i forskningen. Det måste vi som håller på med forskning vara självkritiska kring, anser jag. Vi exkluderar dem ur de flesta studier, ofta förvisso av goda skäl ex.vis för att resultaten ska vara jämförbara och pga skillnader mellan grupperna vuxna och barn. Då är det dock viktigt att vi gör motsvarande studier på barn och de hälsoproblem som är relevanta för dem. Och helt ärligt… Hur stora skillnader är det inte på 25-åringar och 89-åringar, men ändå buntar vi allt som oftast ihop vuxna som en grupp?
Nåväl, studien har undersökt hur socioekonomisk status i det område som barnet bor i påverkar incidens och utfall vid pediatriskt hjärtstopp utanför sjukhus (pOHCA) i västra Australien, med ”pediatriskt” definierat som barn <15 år. Vi vet från tidigare studier att socioekonomisk status brukar vara en faktor, men det aktuell studie tillför är bland annat andra mått för att mäta socioekonomisk status samt att den pediatriska gruppen delats upp i spädbarn (<1 år), yngre barn (1-5 år) och äldre barn (6-14 år). Totalt inkluderades 411 fall av pOHCA, vilket utgjorde 1.5% av alla hjärtstopp i området under åren 2015-2024. Spädbarn var tydligt överrepresenterade med 37.5% av fallen (n=154), d.v.s. grovt räknat ungefär lika många som i de betydligt större åldersspannen ovanför (yngre barn 37.5%, äldre barn 30.7%). Medicinsk etiologi var vanligast, med plötslig spädbarnsdöd (SIDS) dominerande bland spädbarnen. Överlevnaden var låg (7.8% 30-dagarsöverlevnad, 11.7% ROSC) och intressant nog hade endast 3.7% av fallen defibrillerbar rytm, vilket är betydligt lägre än de siffror runt 10% som annars brukar cirkulera.
Kopplingen till socioekonomisk status var tydlig och nästan hälften av fallen inträffade i områden med låg socioekonomisk status. Spädbarn var tydligt mer utsatta i dessa områden (43% av fallen vs 22% i områden med hög socioekonomisk status), och drunkning var vanligare som etiologi, eventuellt relaterat till brister i simkunnighet (även om studien inte berör detta)?! Studien indikerar att styrkan i kopplingen till socioekonomisk status är som starkast ju yngre man är, och incidensen av pOHCA hos spädbarn i områden med hög socioekonomisk status var 80% lägre än i de med låg socioekonomisk status.
Resultatet från studien är ju överlag ganska beklämmande, och här finns ett enormt arbete att göra i samhället. Vad kan vi i ambulanssjukvården plocka med oss? Ja, kanske att sannolikheten att möta en defibrillerbar rytm vid pOHCA eventuellt är ännu lägre än tidigare rapporterat och att preventiva åtgärder behövs. Jag tycker att vi i ambulanssjukvården har ett ansvar att reflektera kring den typ av skillnader som beskrivs i artikeln. Ska barn växa upp med sämre förutsättningar att överleva baserat på föräldrarnas socioekonomiska status? Vad kan vi göra åt saken? Många av oss verkar ju i utanförskapsområden, och jag tänker att det finns all anledning att reflektera kring hur vi kan påverka. Och som vanligt… Mer forskning behövs, och extra mycket gäller det prehospital forskning på barn!
