Vad vet vi om empati i den prehospitala vården av den äldre patienten? Det frågade sig dessa australiska forskare och gjorde en scoping review. Ämnet har delvis berörts här innan och kanske framkommer inget supernytt, men jag lyfter artikeln då jag tror ämnet förtjänar mer forskningsfokus. Här finns också tydliga potentiella barriärer i resursslimmade organisationer, då exempelvis tid identifieras som viktig faktor för empatisk vård. Viktigt tänker jag att vi identifierar hur vi kan göra / bibehålla(?) vården effektiv och empatisk – inte det ena eller det andra.
Tagg: Äldre
-
Empathy towards the older person in paramedic-led out-of-hospital healthcare: A scoping review
Empathy towards the older person in paramedic-led out-of-hospital healthcare: A scoping review. Australasian Emergency Care 2026. doi:10.1016/j.auec.2026.05.003Sammanfattning genererad av AI:En scoping review enligt JBI som kartlade vad som är känt om ambulanssjukvårdares och paramedicinstudenters empatiska vård av äldre (>65 år) i prehospital miljö. Sex studier identifierades och tematiserades. Fyra gemensamma teman var kommunikation, individualiserad vård, tid och professionalism; ytterligare ett tema var oro för egen välmående. Empati kopplas till bättre utfall och starkare relation.
– Endast sex studier hittades, vilket visar att empati i prehospital vård av äldre är sparsamt studerat.
– Empatisk/icke-empatisk vård beskrevs genom kommunikation, individualisering, tid och professionalism.
– Paramedics/studenter lyfte även belastning och behov av att värna egen hälsa vid empatiskt arbete.
– Utbildning bör inkludera evidensbaserad empati-träning och strategier för att hantera hinder.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Scoping review on alternative care options for patients calling the ambulance
Scoping review on alternative care options for patients calling the ambulance. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01672-ySammanfattning genererad av AI:Scoping review som kartlägger alternativa vårdvägar för patienter som ringer ambulans för att minska transport till akutmottagning. 59 artiklar inkluderades. Fem typer av insatser identifierades: ”hear and treat/refer” samt ”see and treat/refer” och transport till annan enhet än ED. Särskilt låg-akuta, äldre, palliativa och psykiatriska patienter kan gynnas genom samarbete med andra professioner och alternativa destinationer.
– Identifierar fem alternativa vårdspår: telefonbaserad handläggning eller bedömning på plats med behandling/hänvisning, +
– alternativ transport till icke-ED-enhet.
– Målgrupper som kan gynnas inkluderar låg-akuta, äldre, palliativa, psykiatriska och patienter med kroniska försämringar.
– Samarbete mellan ambulanspersonal och t.ex. sjuksköterskor, socialarbetare samt rehabprofessioner beskrivs som centralt.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
CHARACTERISTICS OF RESPONSES FROM AN AUSTRALIAN EMERGENCY MEDICAL SERVICE THAT RESULTED IN NON-CONVEYANCE: A RETROSPECTIVE CROSS-SECTIONAL STUDY
Nästan hälften av de icke-transporterade patienterna larmades ut som högsta prioritet i denna australiska studie. Hur ser det ut i Sverige? Intressant också att vanligaste huvudsymtomet hos icke transporterade patienter var smärta.
CHARACTERISTICS OF RESPONSES FROM AN AUSTRALIAN EMERGENCY MEDICAL SERVICE THAT RESULTED IN NON-CONVEYANCE: A RETROSPECTIVE CROSS-SECTIONAL STUDY. International Journal of Paramedicine 2026;15:153-166. doi:10.56068/EEGN4929Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv tvärsnittsstudie i en australisk ambulansverksamhet (2019–2020) som beskriver ärenden där patienter bedömdes men inte transporterades till sjukhus. Av 1
533
453 vuxna var 12,6% icke-transporterade. 43,7% prioriterades initialt som akuta utryckningar. Personer ≥65 år utgjorde 44%. Smärta var vanligast diagnos, och <1% hänvisades till alternativ vård.– 12,6% av bedömda vuxna transporterades inte till sjukhus.
– Nästan hälften av fallen prioriterades initialt som akuta (ljud/ljus).
– Äldre (≥65 år) stod för 44% av icke-transport.
– <1% dokumenterades som hänvisade till annan vårdnivå trots icke-transport.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Differences in emergency ambulance use between older and younger individuals in Denmark: a nationwide register-based study
Idag blickar vi mot Danmark igen och en studie på hur användandet av ambulanssjukvården skiljer sig mellan äldre (≥ 65 år) och yngre (< 65 år) patienter. Totalt inkluderades drygt 3 miljoner ärenden, varav 48% var yngre och 52% äldre. Äldre använde i högre grad ambulans upprepade gånger (28% vs 15% hade flera ärenden) och hade en 4x så hög incidens av ambulansbehov per 1000 invåndare som yngre. Hos yngre var bröstsmärta en vanlig kontaktorsak, medan äldre oftare sökte för medvetandesänkning, förlamning eller yrsel. De yngre fick i högre grad en hög prioritet. Jag tänker att de danska trenderna torde likna de vi har i Sverige och att det inte är några stora nyheter. Skillnaderna i sökorsaker och även i prioritet gör dock att mer forskning behövs, kring hur vi ev. kan förbättra handläggningen utifrån åldersbaserade hänsyn men också för att säkerställa att skillnaderna i prioritetsgrad motsvaras av att behoven faktiskt är mer icke akuta, snarare än exempelvis svårigheter att uttrycka sig i larmsamtalet, kognitiva svårigheter eller annat.
Differences in emergency ambulance use between older and younger individuals in Denmark: a nationwide register-based study. Scientific Reports 2026. doi:10.1038/s41598-026-53513-4Sammanfattning genererad av AI:Nationell registerstudie av alla ambulansutryckningar i Danmark 2018–2024 jämförde kontakter från äldre (≥65 år) och yngre (≤65 år). Äldre stod för över hälften av alla larm och hade över fyra gånger högre ambulansanvändning, men triagerades mer sällan till högsta prioritet. De hade oftare symtom som sänkt medvetande, förlamning eller yrsel, och återkommande användning var vanligare.
– Äldre utgjorde mer än hälften av alla ambulanskontakter och hade klart högre användning.
– Trots högre behov fick äldre mer sällan högsta brådskandeprioritet.
– Symtombilden skilde sig: sänkt medvetande/förlamning/yrsel vanligare hos äldre; bröstsmärta vanligare hos yngre.
– Upprepade ambulanskontakter var betydligt vanligare bland äldre.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Equal cardiac arrest care — a qualitative study of healthcare professionals’ experiences
Vad passar väl bättre än att kicka igång helgen med en artikel på hjärtstoppstemat? Återigen är det kvalitativt, och denna gång berör studien jämlik hjärtstoppsvård, där författarna intervjuat (semi-strukturerat) 12 läkare och sjuksköterskor om ämnet, för att sedan använda tematisk analys.
Hjärtstoppsvården uppfattades i stora delar jämlik, där den algoritm-/protokolldrivna vården vid hjärtstopp som jag tolkar det gav en fördel i att man gjorde lika för alla. Vad som däremot också diskuterades var en etisk problematik främst kopplad till ålder, där osäkerheten (kring patientens möjlighet att tillgodogöra sig behandlingen?) kunde skapa frågetecken. Även i denna studie nämns strukturerad reflektion efter händelsen, vilket respondenterna tyckte var viktigt men vilket också sällan förekom. Detta är i mitt tycke en stor brist, men föga oväntad och det är knappast lokalt bundet utan förekommer nog i väldigt många kontexter. Hjärtstoppsvård är ett kvalificerat teamarbete, och det borde vara rutin och mer eller mindre obligatoriskt att inom verksamheten ha rutiner för strukturerad reflektion och erfarenhetsinhämtning efteråt. Det behöver inte vara omfattande tidsmässigt alltid, men det bör inte förbises. Med detta välkomnar jag helgen och rekommenderar läsning av denna fina, svenska artikel!
Equal cardiac arrest care — a qualitative study of healthcare professionals’ experiences. BMC Medical Ethics 2026;27(1). doi:10.1186/s12910-026-01428-0Sammanfattning genererad av AI:Kvalitativ intervjustudie med 12 svenska läkare och sjuksköterskor om jämlikhet i hjärtstoppvård. HLR upplevdes som i grunden jämlik och protokollstyrd utan tydlig diskriminering kopplad till kön, etnicitet eller socioekonomi. Samtidigt kunde ålder, prognososäkerhet, känslomässiga faktorer, teamkompetens och kontext (plats/säkerhet/kultur) påverka beslut och fördröja insatser. Behov av DNAR-tydlighet och strukturerad reflektion lyftes.
– HLR beskrevs som automatiserad och likvärdig för de flesta patienter.
– Äldre ålder påverkade beslut mest och kan innebära risk för ålderism.
– Teamets kompetens och kontextuella faktorer kan skapa sårbarheter i jämlik vård.
– Strukturerad reflektion och tydligare DNAR-kriterier/kommunikation efterfrågades.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prehospital Assessment and Triage of Traumatic Brain Injury: A Narrative Review of Strategies and Tools
Dagens artikel är en narrativ översikt och rör prehospital bedömning av traumatisk hjärnskada (TBI). På grund av de inkluderade studiernas (n=32) heterogenitet gjordes ingen systematisk metaanalys, utan endast narrativ syntetisering. Författarna fann 37 olika bedömningsverktyg för TBI, i ett spann med allt ifrån isolerad bedömning av Glasgow Coma Scale (GCS) till biomarkörer, Near Infrared Spectorscopy (NIRS), undersökningar med mikrovågor och verktyg baserade på maskininlärning. GCS var vanligast studerat, och denna skala visade brister i sensitivitet för identifiering av TBI, inte minst hos äldre och personer med antikoagulantiabehandling – vilket var de grupper där undertriage var vanligast. Annars var övertriage vanligt förekommande och sensitivitet tycktes värderas högre än specificitet. Bland algoritmer med maskininlärning och point-of-care-tester fanns lovande verktyg, som dock ej var tillräckligt validerade utifrån författarnas slutsatser. Summan av kardemumman så fann de att många vanliga verktyg riskerade missa signifikanta skador, inte minst i nyss nämnda grupper där undertriage var vanligt. Därför rekommenderade författarna en multimodal strategi med flera olika verktyg/indikatorer för att identifiera traumatisk hjärnskada.
Prehospital Assessment and Triage of Traumatic Brain Injury: A Narrative Review of Strategies and Tools. Neurotrauma Reports 2026;7. doi:10.1177/2689288×261428955Sammanfattning genererad av AI:Systematisk översikt av engelskspråkiga studier (2015–2024) om prehospitala verktyg/protokoll för att identifiera, prognosticera och triagera misstänkt/konstaterad traumatisk hjärnskada i ambulanssjukvård. 32 studier och 37 strategier ingick. GCS var vanligast men hade begränsningar, särskilt hos äldre och vid milda symtom. Nya ML‑algoritmer och point‑of‑care-enheter lovar men saknar bred validering; övertriage var vanligt, undertriage hos geriatriska/antikoagulerade.
– 32 studier identifierade 37 unika prehospitala TBI-verktyg/strategier.
– GCS användes oftast men presterade sämre hos äldre och vid mild TBI.
– Noggrannhet varierade stort; övertriage var vanligt och undertriage sågs särskilt hos äldre/antikoagulerade.
– Nya ML- och point-of-care-lösningar är lovande men behöver robust prospektiv validering.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Ethical challenges and action alternatives: Case reflections in ambulance care
Idag kommer posten i sista minuten, och det beror på att jag ägnat dagen åt föreläsningar och diskussion kring forskningsetik, som del av mina studier. Så, vad passar väl bättre än en artikel kring etiska utmaningar i ambulanssjukvård? Inget tänker jag, så dagens artikel är en där författarna har utforskat olika handlingsalternativ i en etiskt utmanande omvårdnadssituation i ambulanssjukvården. Detta gjorde de genom att genomföra ett antal Ethics Case Reflection (ECR)-sessioner med ambulanspersonal utifrån metoden 6SM (6-step model), där de utgick från ett videoinspelat case (med skådespelare).
Den trogne läsaren vet att jag tycker det är vanskligt att sammanfatta resultat från kvalitativa studier, och jag kan meddela att det i särskilt hög grad gäller en studie som tar sig an etiska dilemman och handlingsalternativ. Jag tänker därför inte göra detta med någon nämnvärd detaljnivå. Det som kan nämnas är att deltagarna uppfattade det etiska dilemmat i caset som framförallt rörande den äldre personens autonomi, och de identifierade ett ganska stort antal handlingsalternativ – som också var tämligen heterogena. Jag skulle säga att studien belyser hur etiskt komplex ambulanssjukvård ofta är, där man kommer in i en kritisk fas av människors liv, i vitt skilda situationer, och med bristande information ska fatta ett beslut där man samtidigt ofta är en ”spindel i nätet” som på något vis ska koordinera patientens väg in i alternativt vidare i vårdapparaten. Ofta behövs inte en enskild strategi för att göra detta, utan man behöver kombinera olika arbetssätt, strategier och idéer i ett komplext samspel där patientens vilja, närstående och vårdapparatens begränsningar alla på något sätt behöver beaktas för att resultatet ska bli bra. För egen del blev jag också nyfiken på ECR-konceptet. Jag är som tidigare omnämnts här på Prehospitalt en stark anhängare av strukturerad reflektion, och att tillämpa det på temat etiska dilemman ter sig både intressant och prioriterat med tanke på vårt arbetes komplexitet. Jag ser fram emot att läsa mer på etiktemat framöver!
Ethical challenges and action alternatives: Case reflections in ambulance care. Nursing Ethics 2025. doi:10.1177/09697330251403138Sammanfattning genererad av AI:Studien undersökte vilka handlingsalternativ ambulanskliniker diskuterar i etikfallsreflektioner vid vårdutmaningar som inte följer standardiserade akutflöden. 78 kliniker i 14 grupper reflekterade efter att ha sett en filmad patientkontakt. Innehållsanalys visade en stor bredd av möjliga åtgärder och pekade på både stort professionellt handlingsutrymme och tysta kompetenser. Etikreflektion kan fördjupa beslut om autonomi och främja holistisk, vårdande ansats.
– Etikfallsreflektioner genererade många konkreta handlingsalternativ i komplexa vårdsituationer.
– Formatet tycks lämpa sig för etiska frågor som avviker från ”typiska” akutlarm.
– Resultaten antyder professionellt handlingsutrymme och implicit/tyst kunnande hos ambulanskliniker.
– Potentiell nytta: stärkt etiskt beslutsfattande med fokus på autonomi och helhetssyn.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Direct in-hospital admission via ambulance (DIVA): A retrospective observational study
Igår var ämnet hänvisning till egenvård för geriatriska, sköra patienter. Jag tänker att det idag blir en slags fortsättning på temat, i form av en artikel om hur vi eventuellt skulle kunna förbättra hanteringen för patienter som – i motsats till de i gårdagens artikel – verkligen uppenbart behöver sjukhusvård. Författarna till dagens artikel har nämligen undersökt hur direktinläggning till vårdavdelning kan göras baserat på sjuksköterskans bedömning i ambulanssjukvården. Vi vet att det för äldre, sköra patienter finns omfattande risker med att vistas på akutmottagningen, och att dessa vistelser kan bli långa, så kan man passera detta steg i ”uppenbara fall” torde det finnas potential till stora vinster. Projektet i aktuell studie är långt ifrån det enda på temat, så ta det för vad det är – en variant på direktinläggning och en liten studie, men ändå en intressant sådan tycker jag. Några fynd:
- 127 patienter inkluderades, varav 45 i direktinläggningsgruppen och 82 i referensgruppen. Medianålder i direktinläggningsgruppen var 86 år, så man kan konstatera att detta sannolikt är något för äldre äldre, vilket verkar rimligt.
- 24 av 45 utvalda för direktinläggning blev direktinlagda (efter att vårdplatskoordinator och läkare – vars uppgift var att acceptera eller avslå direktinläggningen – fått säga sitt). Av de 21 som nekades lades dock 20 in från akutmottagningen, vilket såklart kan handla både om skador/sjukdom som behövde tas omhand på akutmottagning – men också tänkbart att ambulanssjukvårdens bedömning om direktinläggning var rätt från början.
- Tiden från att ambulanssjukvården nådde patienten till denne lämnades över på mottagande vårdavdelning var 49.5 minuter (IQR 44-64) i median i direktinläggningsgruppen att jämföra med 278.5 minuter (IQR 224-369) i referensgruppen. Det är alltså brutala 229 minuter – nästan fyra timmar – skillnad!
- Direktinläggningsgruppen hade högre mortalitet, ingen skrevs hem inom 72 timmar och hade en längre vårdtid (9 vs 4 dygn) än i referensgruppen.
Nu är detta en liten studie och mer forskning behövs naturligtvis – och det finns ju även fler liknande försök, där resultaten kan se annorlunda ut. Man får därmed trippa lite försiktigt… Med det sagt så tyder ju aktuella resultat på att sjuksköterskor har god förmåga att göra rätt bedömning (med ett mycket simpelt beslutsstöd, se artikeln!), att rätt kategori patienter inkluderas och att tidsvinsten är stor med direktinläggning. Synd att så få patienter inkluderats – det torde gått att få fler om försöket pågått dygnet runt istället för som nu mellan 8-17, samt om studieperioden var längre. Jag ser fram emot nya, större studier på området och där man även inkluderar analys av felhändelser kopplat till flödet, kvalitativa studier på inblandad vårdpersonals upplevelser och inte minst patientupplevelser. Låter nånstans som ett extremt intressant doktorandprojekt?! 🙂
Direct in-hospital admission via ambulance (DIVA): A retrospective observational study. International Emergency Nursing 2020;52:100906. doi:10.1016/j.ienj.2020.100906Sammanfattning genererad av AI:Akutmottagningar kan ge längre vårdtider och ökad risk för äldre. Ett förbättringsinitiativ, DIVA, infördes för att låta ambulanssjuksköterska identifiera icke-akuta patienter med behov av inläggning och vid behov lägga in dem direkt på sjukhus. I en retrospektiv observationsstudie (45 DIVA, 82 referens) lades 24 direkt in. Median tid till inläggning var 49,5 vs 278,5 min (p≤0,01).
– Direktinläggning via ambulans kopplades till kortare tid till inläggning.
– Endast en del av DIVA-patienterna (24/45) blev direktinlagda.
– Jämförelse gjordes mot referensgrupp i retrospektiv observationsdesign.
– Resultaten tyder på potential att minska väntetid för utvalda icke-akuta patienter.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Balancing care needs – a qualitative study on prehospital emergency nurses’ experiences of providing self-care advice and home referrals for frail older patients
Dagens studie är från Sverige, kvalitativ, baserad på semi-strukturerade intervjuer och belyser ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att hänvisa till egenvård hos äldre, sköra patienter. Detta är ju en oerhört central del av vårt jobb med tanke på att ca 70% av våra patienter är geriatriska, och väldigt många både sköra och multisjuka. Precis som diskuterats i tidigare artiklar publicerade här på Prehospitalt så betonas vikten av samspel med närstående, för att kunna hänvisa tryggt i många fall. Det är också tydligt hur svår denna uppgift är, och informanterna berör bland annat svårigheten som uppstår när patientens förväntningar inte alls motsvarar det som vården kan erbjuda, jag tänker exempelvis på när förväntan finns att icke akuta åkommor ska utredas och åtgärdas på jourtid på akutmottagning. En annan viktig sak som diskuteras är den ganska vanliga otillräckligheten i samarbete mellan olika vård- och omsorgsinstanser, där förbättringar och utsuddade gränser förmodligen skulle gynna denna patientgrupp enormt, tänker jag. Sammanfattningsvis kanske denna artikel inte innehåller jättemånga stora nyheter för oss som jobbar med detta dagligdags, men vikten av att befästa dessa kunskaper och erfarenheter i forskning är oerhört hög, för att man med tyngd ska kunna påvisa behovet att förbättra exempelvis nyss nämnda samarbete. In och läs, säger jag!
Balancing care needs – a qualitative study on prehospital emergency nurses’ experiences of providing self-care advice and home referrals for frail older patients. BMC Emergency Medicine 2025;25(1). doi:10.1186/s12873-025-01355-0Sammanfattning genererad av AI:Kvalitativ intervjustudie med 10 prehospitala akutsjuksköterskor i sydvästra Sverige om erfarenheter av att ge egenvårdsråd och rekommendera sköra äldre att stanna hemma. Beslut präglas av osäkerhet kring kognitiv/funktionell förmåga, avvägning mellan autonomi och säkerhet samt etiska spänningar. Bristande resurser, otydliga vårdstrukturer och samverkan försvårar hållbara beslut.
– PENs upplever stora dilemman i bedömning och ansvar när sköra äldre hänvisas till egenvård/hemma.
– Kommunikationssvårigheter (inkl. språkbarriärer) påverkar tydlighet och tillit.
– Organisatoriska hinder och svag samverkan begränsar möjligheten till säkra och etiskt hållbara beslut.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).