Dagens läsning är en retrospektiv studie från Frankrike som undersökt 30-dagarsöverlevnad vid direktinläggning på intensivvårdsavdelning jämfört med omhändertagande på akutmottagning hos patienter med prehospital septisk chock (baserat på sepsis-2-kriterier, inte sepsis-3). För tydlighet ska då sägas att den prehospitala kontexten inte är ”vanlig” ambulanssjukvård, utan det handlar om patienter som vårdats av en läkarbemannad prehospital, mobil intensivvårdsenhet. Det är ju en ganska viktig passus tänker jag, för när man erhållit prehospital intensivvård blir det ju inte jätteförvånande att resultatet också indikerar en fördel med direktinläggning till intensivvård på sjukhus. Det skulle ju nästan vara märkligt om det då var bättre att föras till vanlig akutmottagning. Dock är skillnaden i 30-dagarsmortalitet inte enorm; aRR för 30-dagarsmortalitet vid transport till akutmottagning var 1.05 (IQR 1.00-1.09) och omvänt fanns en aRR på 0.90 (IQR 0.86-0.95) vid hänvisning till intensivvård. Siffermässigt ter sig sambandet alltså inte superstarkt, och förutom att det som sagt ter sig som ett ganska förväntat resultat så är det ju fullt tänkbart att det finns confounders man inte justerat för. Jag tänker att studien borde utgöra ett utmärkt underlag att designa en större, randomiserad multi-centerstudie på temat..?! En sådan torde vara praktiskt och etiskt fullt genomförbar med tanke på den relativt begränsade skillnaden mellan grupperna, och då kunde man på allvar se om direktinläggning till intensivvård faktiskt gav en fördel.
Tagg: Direktinläggning
-
Direct admission to the intensive care unit for patients with prehospital septic shock is associated with a lower 30-day mortality rate
Direct admission to the intensive care unit for patients with prehospital septic shock is associated with a lower 30-day mortality rate. Scientific Reports 2026;16(1). doi:10.1038/s41598-026-49834-zSammanfattning genererad av AI:Multicenter retrospektiv studie av 587 patienter med prehospitalt behandlad septisk chock (2016–2022) undersökte om inläggningsväg påverkade 30-dagarsmortalitet. Efter IPTW/propensity-justering var ED-inläggning kopplad till högre mortalitet (aRR 1,05), medan direkt IVA-inläggning var kopplad till lägre mortalitet (aRR 0,90). Total 30-dagarsmortalitet var 30%.
– 587 patienter med septisk chock analyserades; 58% lades in på IVA och 42% via akuten.
– Efter justering var akutinläggning associerad med något högre 30-dagarsmortalitet.
– Direkt inläggning på IVA var associerad med lägre 30-dagarsmortalitet.
– Fynden tyder på att vårdnivå/triage kan påverka utfall, men kausalitet kan inte säkerställas.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Factors associated with missed stroke diagnosis in prehospital triage: a single-center cohort study
Dagens artikel är åter en från grannlandet Danmark, där författarna har tittat på karaktäristika och symtombild hos patienter där diagnosen stroke missas i den prehospitala fasen. Studien är en registerstudie på nästan 20k patienter mellan 2018-2022. Här kommer några resultat:
- 8.361 patienter bekräftades ha stroke, de flesta en ischemisk sådan (87%) och övriga med hemorragisk dito (13%). Totalt inkluderades dock 19.372 patienter under perioden, då 38.7% fick olika andra diagnoser som liknar stroke, 12.9% hade en TIA och 5.3% andra cerebrovaskulära sjukdomar.
- En femtedel (19.7%) av patienterna med bekräftad stroke missades initialt, och remitterades först senare till strokeenhet/strokeflöde.
- De patienter som missades var äldre, i högre grad av kvinnligt kön, bodde ensamma och färre hade känd tid för symtomdebut.
- Symtommässigt så hade de missade patienterna i lägre grad fokalneurologiska bortfall och istället oftare icke-motoriska symtom såsom påverkad medvetandegrad, synfältsbortfall och afasi.
- Hos patienter med ischemisk stroke var reperfusionsterapi (trombolys eller endovaskulär sådan) mer än tre gånger så vanligt (36% vs 10%) för patienter som skrevs in direkt på strokeenhet.
Studien är intressant och kan i någon mån visa på tänkbara fallgropar i strokebedömningen, där det också känns logiskt att exempelvis påverkad medvetandegrad – som ju är relativt ospecifikt – i högre grad är associerat med missad stroke. I sammanhanget tänker jag att det bör beaktas att inklusion till strokeflöde i studien skedde via telekonferens mellan den prehospitala klinikern och en neurolog, vilket jag tänker skiljer sig en del från det vanliga förloppet i Sverige där man väl vanligen som prehospital kliniker aktiverar Rädda Hjärnan-larm baserat på ett bedömningsverktyg (som kan variera lite beroende på vilken region man arbetar i). Min spontana tanke/spekulation är att den danska modellen kanske ger högre precision, men potentiellt kanske också det blir ett smalare spektrum av patienter som inkluderas – kanske rentav för smalt? Med det inte sagt att strokar inte missas i Sverige, för det vet vi ju att det gör. Lika lätt som det ofta är att bedöma patienter med uppenbara fokalneurologiska symtom – lika svårt kan det ju vara att pricksäkert bedöma de med mindre uttalade/karaktäristiska symtom. Studien innehåller f.ö. massor av data – mycket rikare än jag kan presentera här naturligtvis – så gå in och läs själv!
Factors associated with missed stroke diagnosis in prehospital triage: a single-center cohort study. BMC Neurology 2026;26(1). doi:10.1186/s12883-026-04688-wSammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohortstudie från ett danskt strokecentrum (2018–2022) av 861 bekräftade stroke. 19,7% missades prehospitalt och lades först in på akuten. Missad stroke var vanligare hos äldre, kvinnor och personer som bodde ensamma (OR 1,51), samt vid okänd insjuknandetid. Dessa patienter hade oftare icke-motoriska symtom (medvetandepåverkan, synfältsbortfall, afasi) och fick mer sällan reperfusionsbehandling.
– Nästan var femte stroke missades i prehospital triage och omhändertogs initialt på akuten.
– Att bo ensam var oberoende kopplat till missad stroke; kvinnor var också överrepresenterade.
– Missade fall hade mindre klassiska motoriska bortfall och mer icke-motoriska symtom.
– Reperfusionsbehandling var betydligt vanligare vid direktinläggning på strokeenhet än vid missad triage.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Direct in-hospital admission via ambulance (DIVA): A retrospective observational study
Igår var ämnet hänvisning till egenvård för geriatriska, sköra patienter. Jag tänker att det idag blir en slags fortsättning på temat, i form av en artikel om hur vi eventuellt skulle kunna förbättra hanteringen för patienter som – i motsats till de i gårdagens artikel – verkligen uppenbart behöver sjukhusvård. Författarna till dagens artikel har nämligen undersökt hur direktinläggning till vårdavdelning kan göras baserat på sjuksköterskans bedömning i ambulanssjukvården. Vi vet att det för äldre, sköra patienter finns omfattande risker med att vistas på akutmottagningen, och att dessa vistelser kan bli långa, så kan man passera detta steg i ”uppenbara fall” torde det finnas potential till stora vinster. Projektet i aktuell studie är långt ifrån det enda på temat, så ta det för vad det är – en variant på direktinläggning och en liten studie, men ändå en intressant sådan tycker jag. Några fynd:
- 127 patienter inkluderades, varav 45 i direktinläggningsgruppen och 82 i referensgruppen. Medianålder i direktinläggningsgruppen var 86 år, så man kan konstatera att detta sannolikt är något för äldre äldre, vilket verkar rimligt.
- 24 av 45 utvalda för direktinläggning blev direktinlagda (efter att vårdplatskoordinator och läkare – vars uppgift var att acceptera eller avslå direktinläggningen – fått säga sitt). Av de 21 som nekades lades dock 20 in från akutmottagningen, vilket såklart kan handla både om skador/sjukdom som behövde tas omhand på akutmottagning – men också tänkbart att ambulanssjukvårdens bedömning om direktinläggning var rätt från början.
- Tiden från att ambulanssjukvården nådde patienten till denne lämnades över på mottagande vårdavdelning var 49.5 minuter (IQR 44-64) i median i direktinläggningsgruppen att jämföra med 278.5 minuter (IQR 224-369) i referensgruppen. Det är alltså brutala 229 minuter – nästan fyra timmar – skillnad!
- Direktinläggningsgruppen hade högre mortalitet, ingen skrevs hem inom 72 timmar och hade en längre vårdtid (9 vs 4 dygn) än i referensgruppen.
Nu är detta en liten studie och mer forskning behövs naturligtvis – och det finns ju även fler liknande försök, där resultaten kan se annorlunda ut. Man får därmed trippa lite försiktigt… Med det sagt så tyder ju aktuella resultat på att sjuksköterskor har god förmåga att göra rätt bedömning (med ett mycket simpelt beslutsstöd, se artikeln!), att rätt kategori patienter inkluderas och att tidsvinsten är stor med direktinläggning. Synd att så få patienter inkluderats – det torde gått att få fler om försöket pågått dygnet runt istället för som nu mellan 8-17, samt om studieperioden var längre. Jag ser fram emot nya, större studier på området och där man även inkluderar analys av felhändelser kopplat till flödet, kvalitativa studier på inblandad vårdpersonals upplevelser och inte minst patientupplevelser. Låter nånstans som ett extremt intressant doktorandprojekt?! 🙂
Direct in-hospital admission via ambulance (DIVA): A retrospective observational study. International Emergency Nursing 2020;52:100906. doi:10.1016/j.ienj.2020.100906Sammanfattning genererad av AI:Akutmottagningar kan ge längre vårdtider och ökad risk för äldre. Ett förbättringsinitiativ, DIVA, infördes för att låta ambulanssjuksköterska identifiera icke-akuta patienter med behov av inläggning och vid behov lägga in dem direkt på sjukhus. I en retrospektiv observationsstudie (45 DIVA, 82 referens) lades 24 direkt in. Median tid till inläggning var 49,5 vs 278,5 min (p≤0,01).
– Direktinläggning via ambulans kopplades till kortare tid till inläggning.
– Endast en del av DIVA-patienterna (24/45) blev direktinlagda.
– Jämförelse gjordes mot referensgrupp i retrospektiv observationsdesign.
– Resultaten tyder på potential att minska väntetid för utvalda icke-akuta patienter.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).