Tagg: Direktinläggning

  • Factors associated with missed stroke diagnosis in prehospital triage: a single-center cohort study

    Dagens artikel är åter en från grannlandet Danmark, där författarna har tittat på karaktäristika och symtombild hos patienter där diagnosen stroke missas i den prehospitala fasen. Studien är en registerstudie på nästan 20k patienter mellan 2018-2022. Här kommer några resultat:

    • 8.361 patienter bekräftades ha stroke, de flesta en ischemisk sådan (87%) och övriga med hemorragisk dito (13%). Totalt inkluderades dock 19.372 patienter under perioden, då 38.7% fick olika andra diagnoser som liknar stroke, 12.9% hade en TIA och 5.3% andra cerebrovaskulära sjukdomar.
    • En femtedel (19.7%) av patienterna med bekräftad stroke missades initialt, och remitterades först senare till strokeenhet/strokeflöde.
    • De patienter som missades var äldre, i högre grad av kvinnligt kön, bodde ensamma och färre hade känd tid för symtomdebut.
    • Symtommässigt så hade de missade patienterna i lägre grad fokalneurologiska bortfall och istället oftare icke-motoriska symtom såsom påverkad medvetandegrad, synfältsbortfall och afasi.
    • Hos patienter med ischemisk stroke var reperfusionsterapi (trombolys eller endovaskulär sådan) mer än tre gånger så vanligt (36% vs 10%) för patienter som skrevs in direkt på strokeenhet.

    Studien är intressant och kan i någon mån visa på tänkbara fallgropar i strokebedömningen, där det också känns logiskt att exempelvis påverkad medvetandegrad – som ju är relativt ospecifikt – i högre grad är associerat med missad stroke. I sammanhanget tänker jag att det bör beaktas att inklusion till strokeflöde i studien skedde via telekonferens mellan den prehospitala klinikern och en neurolog, vilket jag tänker skiljer sig en del från det vanliga förloppet i Sverige där man väl vanligen som prehospital kliniker aktiverar Rädda Hjärnan-larm baserat på ett bedömningsverktyg (som kan variera lite beroende på vilken region man arbetar i). Min spontana tanke/spekulation är att den danska modellen kanske ger högre precision, men potentiellt kanske också det blir ett smalare spektrum av patienter som inkluderas – kanske rentav för smalt? Med det inte sagt att strokar inte missas i Sverige, för det vet vi ju att det gör. Lika lätt som det ofta är att bedöma patienter med uppenbara fokalneurologiska symtom – lika svårt kan det ju vara att pricksäkert bedöma de med mindre uttalade/karaktäristiska symtom. Studien innehåller f.ö. massor av data – mycket rikare än jag kan presentera här naturligtvis – så gå in och läs själv!

    Gude, M. F.; Nisgaard, L. B.; Damgaard, D.; Iversen, A. B.; Lisby, M.; Diedrichsen, T.; Hougaard, K. D.; Simonsen, C. Z.; Blauenfeldt, R. A. Factors associated with missed stroke diagnosis in prehospital triage: a single-center cohort study. BMC Neurology 2026;26(1). doi:10.1186/s12883-026-04688-w
  • Direct in-hospital admission via ambulance (DIVA): A retrospective observational study

    Igår var ämnet hänvisning till egenvård för geriatriska, sköra patienter. Jag tänker att det idag blir en slags fortsättning på temat, i form av en artikel om hur vi eventuellt skulle kunna förbättra hanteringen för patienter som – i motsats till de i gårdagens artikel – verkligen uppenbart behöver sjukhusvård. Författarna till dagens artikel har nämligen undersökt hur direktinläggning till vårdavdelning kan göras baserat på sjuksköterskans bedömning i ambulanssjukvården. Vi vet att det för äldre, sköra patienter finns omfattande risker med att vistas på akutmottagningen, och att dessa vistelser kan bli långa, så kan man passera detta steg i ”uppenbara fall” torde det finnas potential till stora vinster. Projektet i aktuell studie är långt ifrån det enda på temat, så ta det för vad det är – en variant på direktinläggning och en liten studie, men ändå en intressant sådan tycker jag. Några fynd:

    • 127 patienter inkluderades, varav 45 i direktinläggningsgruppen och 82 i referensgruppen. Medianålder i direktinläggningsgruppen var 86 år, så man kan konstatera att detta sannolikt är något för äldre äldre, vilket verkar rimligt.
    • 24 av 45 utvalda för direktinläggning blev direktinlagda (efter att vårdplatskoordinator och läkare – vars uppgift var att acceptera eller avslå direktinläggningen – fått säga sitt). Av de 21 som nekades lades dock 20 in från akutmottagningen, vilket såklart kan handla både om skador/sjukdom som behövde tas omhand på akutmottagning – men också tänkbart att ambulanssjukvårdens bedömning om direktinläggning var rätt från början.
    • Tiden från att ambulanssjukvården nådde patienten till denne lämnades över på mottagande vårdavdelning var 49.5 minuter (IQR 44-64) i median i direktinläggningsgruppen att jämföra med 278.5 minuter (IQR 224-369) i referensgruppen. Det är alltså brutala 229 minuter – nästan fyra timmar – skillnad!
    • Direktinläggningsgruppen hade högre mortalitet, ingen skrevs hem inom 72 timmar och hade en längre vårdtid (9 vs 4 dygn) än i referensgruppen.

    Nu är detta en liten studie och mer forskning behövs naturligtvis – och det finns ju även fler liknande försök, där resultaten kan se annorlunda ut. Man får därmed trippa lite försiktigt… Med det sagt så tyder ju aktuella resultat på att sjuksköterskor har god förmåga att göra rätt bedömning (med ett mycket simpelt beslutsstöd, se artikeln!), att rätt kategori patienter inkluderas och att tidsvinsten är stor med direktinläggning. Synd att så få patienter inkluderats – det torde gått att få fler om försöket pågått dygnet runt istället för som nu mellan 8-17, samt om studieperioden var längre. Jag ser fram emot nya, större studier på området och där man även inkluderar analys av felhändelser kopplat till flödet, kvalitativa studier på inblandad vårdpersonals upplevelser och inte minst patientupplevelser. Låter nånstans som ett extremt intressant doktorandprojekt?! 🙂

    Jacobsson, A.; Kurland, L.; Höglund, E. Direct in-hospital admission via ambulance (DIVA): A retrospective observational study. International Emergency Nursing 2020;52:100906. doi:10.1016/j.ienj.2020.100906