Idag en mycket intressant metaanalys som fokuserar på utökningen av inklusionstiden för strokelarm upp till 24-timmar baserat på möjligheten till endovaskulär behandling (trombektomi). Läsvärd!
Område: Neurologi
-
Evaluating stroke recognition and prehospital quality metrics in emergency dispatch: a retrospective cohort study comparing mimics and confirmed strokes
Vad är specificiteten för identifiering av stroke på larmcentralen? Det har författarna till dagens studie funderat över, i norsk kontext. De följde upp 8.261 patienter som larmats ut som strokemisstanke mellan 1 januari 2021 och 31 december 2022. Stroke-misstanken identifierades med Norweigan Medical Priority Dispatch System, den norska triage-algoritmen för larmcentraler, inom vilken 11 olika stroke-relaterade kriterier finns. Det visade sig att specificiteten var urusel, 14.3% av larmen bekräftades vara stroke eller TIA. Av de stroke-relaterade kriterierna så visade andningsbesvär, yrsel, synfältsbortfall, ataxi/konfusion och huvudvärk sig i väldigt låg grad (<10%) resultera i en senare stroke-diagnos. FAST-kriterierna (alltså Face-Arm-Speech-Test) uppvisade betydligt större specificitet och var förknippat med en odds ratio om 3.55 för stroke-diagnos efter justering för ålder och kön.
Att studien uppvisar en problematiskt hög övertriage är svårt att komma ifrån. Vad som är lite synd, vilket författarna också diskuterar, är att studien utifrån sin design inte var kapabel att identifiera undertriage, d.v.s. icke detekterade stroke:ar. I diskussionen hänvisar författarna själva till två tidigare studier i deras kontext som indikerat en sensitivitet för stroke i utalarmeringen på endast 58-62%, vilket ju i så fall indikerar att även sensitiviteten är usel. Det skulle i så fall indikera stora problem med identifieringen överlag, och med så hög undertriage ter det sig såklart potentiellt mer motiverat med kraftig övertriage. Överlag ter det sig dock som att mer forskning på området är mycket angelägen, då båda siffrorna är tämligen usla – sagt med ödmjukhet såklart för att området är svårt, särskilt om man vill fånga upp de lite lurigare fallen med stroke i vertebrobasilarisområdet. Sammantaget var studien intressant läsning, och jag önskar jag hade mer insikter i hur de norska kriterierna för identifiering ser ut i förhållande till de svenska!
Evaluating stroke recognition and prehospital quality metrics in emergency dispatch: a retrospective cohort study comparing mimics and confirmed strokes. BMJ Open 2026;16(5):e119267. doi:10.1136/bmjopen-2026-119267Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohort i Västra Norge (2021–2022) med 8 261 larm där larmcentralen misstänkte stroke. Endast 1 181 (14,3%) bekräftades som stroke/TIA (PPV 14,3%), vilket visar stor övertriage med strokeimitationer. FAST-kriterier var associerade med bekräftad stroke (justerad OR 3,55). Svarstider var liknande, men imitationer hade längre tid på plats.
– Lågt PPV (14,3%) för strokeidentifiering vid larmcentral tyder på omfattande övertriage.
– Flera dispatchkriterier (t.ex. yrsel, huvudvärk) gav >90% strokeimitationer.
– FAST-baserade kriterier förbättrade diskriminering för bekräftad stroke.
– Strokeimitationer band mer resurser genom längre tid på skadeplats trots liknande responstid.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Time‐Dependent Association Between Prehospital Blood Pressure and Outcomes in Acute Spontaneous Intracerebral Hemorrhage
Idag har jag läst en artikel på neurologiskt tema. Författarna har undersökt hur olika blodtrycksparametrar (första prehospitala blodtrycket, första blodtryck vid ankomst till akutmottagning, MAP och pulstryck) hos patienter med spontana intracerebrala blödningar är associerade med mortalitet och stroke under utveckling, i två grupper baserat på om mer eller mindre än tre timmar gått efter symtomdebut. Bland totalt 690 patienter så var resultatet i korthet att ett högre prehospitalt blodtryck och högre pulstryck vid ankomst var förknippat med ökad mortalitet i gruppen där mer än tre timmar gått från symtomdebut (efter justering för confounders), medan sådana associationer saknades om mindre än tre timmar gått. Författarna själva resonerar om detta som ett tecken på att blodtrycksskiftningar under de första timmarna snarare kan vara tecken på stressrespons och brister i autoreglering tidigt i blödningsförloppet, medan ett kvarstående högt blodtryck i högre grad är kopplat till sekundära skademekanismer som också kan förvärras av ett högt blodtryck med sämre mikrovaskulär perfusion och ökad utveckling av ödem. Resultaten är knappast av den grad att de kan påverka behandlingsrekommendationer, men ur perspektivet blodtryck som prognostisk faktor är de ändå intressant information tycker jag.
Time‐Dependent Association Between Prehospital Blood Pressure and Outcomes in Acute Spontaneous Intracerebral Hemorrhage. European Journal of Neurology 2026;33(5). doi:10.1111/ene.70616Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohortstudie från strokeregister (Taipei, 2016–2022) med 690 vuxna med spontan intracerebral blödning som transporterats med ambulans inom 24 h. För patienter som anlände ≥3 h efter debut var högre prehospitalt systoliskt BT, MAP och pulstryck kopplat till högre odds för sjukhusmortalitet. Inga tydliga samband sågs vid ankomst ≤3 h; kopplingar till SIE var svagare.
– Prehospitalt BT hade prognostiskt värde främst vid senare ankomst (≥3 h).
– Högre systoliskt BT, MAP och pulstryck prehospitalt var kopplat till ökad sjukhusmortalitet i ≥3 h-gruppen.
– Ankomstpulstryck var också associerat med mortalitet i ≥3 h-gruppen.
– Samband med stroke in evolution och tidig BT-skillnad försvagades efter justering.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prehospital Assessment and Triage of Traumatic Brain Injury: A Narrative Review of Strategies and Tools
Dagens artikel är en narrativ översikt och rör prehospital bedömning av traumatisk hjärnskada (TBI). På grund av de inkluderade studiernas (n=32) heterogenitet gjordes ingen systematisk metaanalys, utan endast narrativ syntetisering. Författarna fann 37 olika bedömningsverktyg för TBI, i ett spann med allt ifrån isolerad bedömning av Glasgow Coma Scale (GCS) till biomarkörer, Near Infrared Spectorscopy (NIRS), undersökningar med mikrovågor och verktyg baserade på maskininlärning. GCS var vanligast studerat, och denna skala visade brister i sensitivitet för identifiering av TBI, inte minst hos äldre och personer med antikoagulantiabehandling – vilket var de grupper där undertriage var vanligast. Annars var övertriage vanligt förekommande och sensitivitet tycktes värderas högre än specificitet. Bland algoritmer med maskininlärning och point-of-care-tester fanns lovande verktyg, som dock ej var tillräckligt validerade utifrån författarnas slutsatser. Summan av kardemumman så fann de att många vanliga verktyg riskerade missa signifikanta skador, inte minst i nyss nämnda grupper där undertriage var vanligt. Därför rekommenderade författarna en multimodal strategi med flera olika verktyg/indikatorer för att identifiera traumatisk hjärnskada.
Prehospital Assessment and Triage of Traumatic Brain Injury: A Narrative Review of Strategies and Tools. Neurotrauma Reports 2026;7. doi:10.1177/2689288×261428955Sammanfattning genererad av AI:Systematisk översikt av engelskspråkiga studier (2015–2024) om prehospitala verktyg/protokoll för att identifiera, prognosticera och triagera misstänkt/konstaterad traumatisk hjärnskada i ambulanssjukvård. 32 studier och 37 strategier ingick. GCS var vanligast men hade begränsningar, särskilt hos äldre och vid milda symtom. Nya ML‑algoritmer och point‑of‑care-enheter lovar men saknar bred validering; övertriage var vanligt, undertriage hos geriatriska/antikoagulerade.
– 32 studier identifierade 37 unika prehospitala TBI-verktyg/strategier.
– GCS användes oftast men presterade sämre hos äldre och vid mild TBI.
– Noggrannhet varierade stort; övertriage var vanligt och undertriage sågs särskilt hos äldre/antikoagulerade.
– Nya ML- och point-of-care-lösningar är lovande men behöver robust prospektiv validering.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prehospital Trauma Labeling Delays Acute Stroke Reperfusion: A Matched-Pair Analysis
Dagens studie är en lite kortare och mindre sådan, i form av en retrospektiv analys av registerdata. Data från ett register över traumalarm matchats mot ett register över strokelarm som trombektomerats. Författarna fann att ”märkningen” av en patient som trauma fördröjde tiden till reperfusion med så mycket som 80 minuter eller mer, och att dessa fördröjningar i grunden inte verkade bero på diagnostisk osäkerhet utan i högre grad på felmärkning, vårdflödenas utformning och sättet på vilket resurser aktiveras. Endast ett mindre antal case inkluderades, och studien får i högsta grad ses som hypotesgenererande snarare än någonting annat. Frågan är dock i högsta grad intressant, dels eftersom iallafall jag ibland upplever diagnostisk osäkerhet i någon slags hönan-och-ägget-diskussion, men också då det finns all anledning att fundera över hur man kan optimera flödet även för patienter som initialt hamnar fel. Vi vet ju att felaktiga arbetsdiagnoser hos akutpatienter kan bestå en lång tid in i den intrahospitala vården, och ett system som effektivt förebygger detta kommer gynna patienterna.
Prehospital Trauma Labeling Delays Acute Stroke Reperfusion: A Matched-Pair Analysis. Stroke 2026;57(4). doi:10.1161/strokeaha.126.055131Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv matched-pair-analys av ambulansburna patienter med AIS och främre cirkulations-LVO som genomgick omedelbar trombektomi vid två trauma- och trombektomikapabla center (2021–2024). 14 prehospitala trauma-larm matchades mot 28 stroke-larm. Traumamärkning var kopplad till >80 min längre median dörr‑till‑punktions-tid, trots liknande baslinjedata, vilket tyder på systemdrivna, potentiellt förebyggbara förseningar.
– Prehospital traumamärkning vid misstänkt stroke kan kraftigt fördröja reperfusion (≈>80 min längre dörr‑till‑punktions-t
– Förseningarna verkade inte bero på diagnostisk osäkerhet utan på vårdflöden och aktivering av resurser.
– Resultaten är explorativa (liten sample, deskriptiv analys) men pekar på behov av integrerad stroke‑trauma-triage.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Hyperoxaemia in acute brain injured patients: too much of a good thing?
Idag har jag läst en artikel som nog får sägas vara i utkanten av vad jag hittills inkluderat på Prehospitalt. Men, det är ju jag som bestämmer vad som får plats och mantrat har ju varit att artikeln ska ha ”bäring” på Prehospital vård. Texten för dagen handlar om hyperoxemi hos hjärnskadade patienter och är tämligen inriktad på intensivvård, men ämnet är såklart högst relevant även för oss prehospitala kliniker. För, vad innebär egentligen för mycket syrgasleverans till skadade celler i hjärnan?
Artikeln är resonerande och någon slags editorial eller summering av kunskapsläget (någon läsare kanske kan kategorisera den mer korrekt?), och därför kan inte heller något resultat sägas finnas. Men författarna för intressanta resonemang om hur kunskapen mer och mer pekar mot de skadliga effekter av alltför frikostig syrgasbehandling som finns, exempelvis vid hypoxisk ischemisk encefalopati efter hjärtstopp. Samtidigt måste risken för att hyperoxygenera patienten och därigenom skapa sekundär hjärnskada såklart vägas mot riskerna för hypoxemi i andra änden, vilket också riskerar förvärra outcomes (minst lika mycket eller mer). Inom intensivvården finns som bekant goda möjligheter till monitorering med ex.vis täta blodgaser, medan vi i ambulanssjukvården är mer begränsade och sannolikt kommer få förhålla oss till ”målsaturation 94-98%” ett tag till i de flesta situationer. Som jag flaggade redan från början är texten kanske lite ute i tassemarken för scopet här på Prehospitalt, men jag fann den intressant och rekommenderar den för alla som vill öka sin förståelse för frågans komplexitet. Svunna tiders ”syrgas till (nästan) allt” känns väldigt, väldigt långt borta.
Hyperoxaemia in acute brain injured patients: too much of a good thing?. Intensive Care Medicine 2026. doi:10.1007/s00134-026-08334-4Sammanfattning genererad av AI:Akut hjärnskada kräver god syresättning, men för höga syrgasnivåer kan vara skadliga. Hyperoxi kan ge cerebral vasokonstriktion, ökad oxidativ stress, mitokondrieskada och endoteldysfunktion. Observationsdata kopplar hyperoxi till sämre utfall vid flera hjärnskador, medan RCT-resultat är blandade. Pågående stora RCT:er väntas klargöra om konservativa mål i ICU förbättrar prognosen.
– Hyperoxi kan paradoxalt minska cerebral O2-leverans och öka oxidativ vävnadsskada.
– Observationsstudier länkar hyperoxi till mortalitet och sämre neurologiskt utfall vid flera diagnoser.
– RCT:er i ICU visar blandade resultat, delvis p.g.a. begränsad separation mellan syremål.
– Stora pågående studier kan avgöra om konservativ syrgasstrategi är säkrare än liberal.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Factors associated with missed stroke diagnosis in prehospital triage: a single-center cohort study
Dagens artikel är åter en från grannlandet Danmark, där författarna har tittat på karaktäristika och symtombild hos patienter där diagnosen stroke missas i den prehospitala fasen. Studien är en registerstudie på nästan 20k patienter mellan 2018-2022. Här kommer några resultat:
- 8.361 patienter bekräftades ha stroke, de flesta en ischemisk sådan (87%) och övriga med hemorragisk dito (13%). Totalt inkluderades dock 19.372 patienter under perioden, då 38.7% fick olika andra diagnoser som liknar stroke, 12.9% hade en TIA och 5.3% andra cerebrovaskulära sjukdomar.
- En femtedel (19.7%) av patienterna med bekräftad stroke missades initialt, och remitterades först senare till strokeenhet/strokeflöde.
- De patienter som missades var äldre, i högre grad av kvinnligt kön, bodde ensamma och färre hade känd tid för symtomdebut.
- Symtommässigt så hade de missade patienterna i lägre grad fokalneurologiska bortfall och istället oftare icke-motoriska symtom såsom påverkad medvetandegrad, synfältsbortfall och afasi.
- Hos patienter med ischemisk stroke var reperfusionsterapi (trombolys eller endovaskulär sådan) mer än tre gånger så vanligt (36% vs 10%) för patienter som skrevs in direkt på strokeenhet.
Studien är intressant och kan i någon mån visa på tänkbara fallgropar i strokebedömningen, där det också känns logiskt att exempelvis påverkad medvetandegrad – som ju är relativt ospecifikt – i högre grad är associerat med missad stroke. I sammanhanget tänker jag att det bör beaktas att inklusion till strokeflöde i studien skedde via telekonferens mellan den prehospitala klinikern och en neurolog, vilket jag tänker skiljer sig en del från det vanliga förloppet i Sverige där man väl vanligen som prehospital kliniker aktiverar Rädda Hjärnan-larm baserat på ett bedömningsverktyg (som kan variera lite beroende på vilken region man arbetar i). Min spontana tanke/spekulation är att den danska modellen kanske ger högre precision, men potentiellt kanske också det blir ett smalare spektrum av patienter som inkluderas – kanske rentav för smalt? Med det inte sagt att strokar inte missas i Sverige, för det vet vi ju att det gör. Lika lätt som det ofta är att bedöma patienter med uppenbara fokalneurologiska symtom – lika svårt kan det ju vara att pricksäkert bedöma de med mindre uttalade/karaktäristiska symtom. Studien innehåller f.ö. massor av data – mycket rikare än jag kan presentera här naturligtvis – så gå in och läs själv!
Factors associated with missed stroke diagnosis in prehospital triage: a single-center cohort study. BMC Neurology 2026;26(1). doi:10.1186/s12883-026-04688-wSammanfattning genererad av AI:Retrospektiv kohortstudie från ett danskt strokecentrum (2018–2022) av 861 bekräftade stroke. 19,7% missades prehospitalt och lades först in på akuten. Missad stroke var vanligare hos äldre, kvinnor och personer som bodde ensamma (OR 1,51), samt vid okänd insjuknandetid. Dessa patienter hade oftare icke-motoriska symtom (medvetandepåverkan, synfältsbortfall, afasi) och fick mer sällan reperfusionsbehandling.
– Nästan var femte stroke missades i prehospital triage och omhändertogs initialt på akuten.
– Att bo ensam var oberoende kopplat till missad stroke; kvinnor var också överrepresenterade.
– Missade fall hade mindre klassiska motoriska bortfall och mer icke-motoriska symtom.
– Reperfusionsbehandling var betydligt vanligare vid direktinläggning på strokeenhet än vid missad triage.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prehospital rescue treatment of cluster epileptic seizures and status epilepticus
Denna färska artikel går igenom de vanligaste och mest relevanta bensodiazepinerna vid behandling av kramper. Det är en narrativ litteraturöversikt och levererar således inga kioskvältande nyheter eller ny evidens, men jag kan tycka att den erbjuder en bra genomgång av styrkor och svagheter hos olika behandlingsalternativ. Inte minst påminner den om de högst relevanta fördelarna med midazolam med bl.a. flexibla administrationsvägar, hög biotillgänglighet och förhållandevis kort halveringstid r/t snabbare metabolisering och mindre uttalad fettackumulation, vilket gynnar inte minst våra geriatriska patienter. Således: Inte högsta evidensvärdet, men god läsning om du vill fräscha upp dig kring prehospital krampbehandling!
Prehospital rescue treatment of cluster epileptic seizures and status epilepticus. Neurological Sciences 2026;47(1). doi:10.1007/s10072-025-08643-4Sammanfattning genererad av AI:Översikten belyser bensodiazepiners roll vid klusteranfall och status epilepticus i prehospital vård. Tidig behandling med diazepam, lorazepam eller särskilt midazolam kan korta anfallsduration och minska mortalitet samt risk för refraktär SE. Midazolam lyfts fram för flexibla administrationsvägar när iv-access saknas. Samtidigt diskuteras risker som andningsdepression och hypotension samt behov av utbildning och standardiserade protokoll.
– Tidig prehospital bensodiazepinbehandling kopplas till bättre utfall vid SE.
– Midazolam framhålls som praktiskt prehospitalt p.g.a. flera administrationssätt.
– Biverkningsrisker kräver korrekt dosering och monitorering.
– Tillgång, personalutbildning och standardiserade rutiner påverkar genomförandet.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).