Mycket att göra och det blir därför en lite kortare text idag. Det ska dock inte tolkas till nackdel för dagens artikel, som är en ganska fritt skriven review/sammanställning av kunskapsläget kring det ganska ovanliga ämnet trauma hos gravida. I artikeln finns en genomgång av fysiologiska förändringar hos den gravida kvinnan, prehospital bedömning, triage och åtgärder utifrån airway, breathing, circulation, pain osv. Även resucitativ hysterotomi, thorakotomi m.fl. tämligen avancerade åtgärder berörs. Detta berör ju riktiga sällanhändelser, men händelser där all kunskap kommer kännas extremt välkommen om man ställs inför dem. Rekommenderar läsning!
Design: Narrativ översikt
-
Trauma in Pregnancy: A Modern Review of the Literature
Trauma in Pregnancy: A Modern Review of the Literature. Current Emergency and Hospital Medicine Reports 2026;14(1). doi:10.1007/s40138-025-00331-zSammanfattning genererad av AI:Översikten beskriver handläggning av gravida traumapatienter från prehospital vård till initial bedömning, resuscitering, bilddiagnostik och disposition. Gravida bör i regel bilddiagnostiseras som icke-gravida och skydd/”shielding” rekommenderas inte längre. OBGYN kan kopplas in tidigt och ”fetal FAST” föreslås för tidig fosterbedömning/viabilitet. Resuscitativ hysterotomi kan startas tidigare än 4-minutersregeln; TEG och flödescytometri lyfts som nya verktyg.
– Bilddiagnostik bör i stort följa samma principer som för icke-gravida; shielding avråds.
– Tidigt OBGYN-stöd och ”fetal FAST” kan hjälpa vid tidig fosterbedömning och viabilitet.
– Resuscitativ hysterotomi kan vara rimlig att initiera tidigare än tidigare 4-minutersrekommendation.
– TEG och flödescytometri nämns som framväxande diagnostiska verktyg vid trauma hos gravida.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Threat, access and survivability: a comparative analysisof medical responses to civilian terrorism incidents in Australia, the United States and the United Kingdom/Europe
Idag blir det en lite kortare text, som handlar färsk artikel som jämför den medicinska insatsen efter terroristhändelser i Australien, USA och England. Approachen i USA uppges präglas av tidig tillgång till offer, begränsad vård i varm zon och en större kunskap om blödningskontroll hos allmänheten. Bilden i europa beskrivs som mer heterogen mellan olika länder, men där man i Storbritannien har en tydligare command-and-control – som dock inte nödvändigtvis ger tidigare tillgång till patienterna. Den australiska modellen beskrivs som mer säkerhetsmedveten, med risk att tillgång till patienterna också fördröjs. Författaren diskuterar hur den kanske viktigaste variabeln som skiljer sig åt i sjukvårdens svar på terrorism mellan olika länder/kulturer inte är typen av attack, bakomliggande ideologi eller sjukvårdssystemets kapacitet – utan snarare hur juridik, föreskrifter, rutiner och regler begränsar tidig tillgång till patienter och balansen mellan nytta och risk. Jag kan tycka ur ett källkritiskt perspektiv att det är en lite väl offensiv och långt dragen slutsats i förhållande till vad den komparativa analysen tycks visa, då denna inte med någon form av rimlig säkerhet värderar olika faktorer mot varandra. Mycket möjligt att det stämmer, men påståendet kan nog ses i lika hög grad som ett inlägg i debatten som ett objektivt resultat. Gå in och läs och avgör själv!
Threat, access and survivability: a comparative analysisof medical responses to civilian terrorism incidents in Australia, the United States and the United Kingdom/Europe. Journal of High Threat & Austere Medicine 2026;8(1). doi:10.33235/JHTAM.8.1.13-19Sammanfattning genererad av AI:Artikeln jämför hur USA, Storbritannien/utvalda Europa och Australien organiserar medicinsk respons vid civila terrorhändelser där hot, tillträde och säkerhet konkurrerar. Med TECC som ramverk betonas att utfallet ofta avgörs av om skadade nås tidigt. Skillnader i hur ”hot” tolkas styr timing för blödningskontroll, triage och extraktion. Australien föreslås utveckla tydligare hotanpassad doktrin, samverkansutbildning och AAR.
– Tidigt tillträde till skadade, inte bara klinisk förmåga, framhålls som avgörande för överlevnad.
– TECC beskriver hotanpassad vård i faser (direkt/indirekt hot och evakuering) och behov av integration med polis/räddning
– Systemens tolkning och operationalisering av hot påverkar när blödningskontroll, luftvägsstöd, triage och extraktion kan
– Australien bedöms behöva en mer explicit ram för hög-hot-respons, inklusive samverkansövning, AAR och sjukhus-surgeSammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Artificial intelligence in the prehospital setting – potentials, challenges, and practice-relevant fields of application in emergency medical services
Idag blev det en narrativ review om AI i prehospital vård, med fokus på existerande och potentiella AI-användningar i ambulanssjukvården. Författarna fokuserade på fyra faser av den prehospitala vården; larmsamtal och intervju, alarmering och resursallokering, operationella/taktiska användningar samt klinisk användning. I alla faser fanns framgångsrika resultat, exempelvis vad gällde att identifiera hjärtstopp i larmsamtalet (säkrare och snabbare), att öka tillgängligheten genom att allokera resurser utifrån lärdomar från maskininlärning, att tolka EKG eller att hjälpa till med tolkning av ultraljud (POCUS). De flesta tillämpningar var dock pilotprojekt, och författarna såg bland annat tänkbara problem att lösa kring saker såsom implementering, reglering och datasäkerhet om man ska tillämpa AI mer storskaligt. Jag nöjer mig med att beskriva det så, men rekommenderar artikeln för en liten överblick av AI-fältet.
Artificial intelligence in the prehospital setting – potentials, challenges, and practice-relevant fields of application in emergency medical services. BMC Artificial Intelligence 2026;2(1). doi:10.1186/s44398-026-00027-8Sammanfattning genererad av AI:Narrativ översikt om AI i prehospital akutsjukvård. Litteraturen analyseras efter vårdkedjans faser (larmsamtal, prioritering/dispatch, operativt-taktiskt och kliniskt) och relateras till Donabedians kvalitetsdimensioner. AI kan förbättra upptäckt av hjärtstopp, resursallokering samt snabb och träffsäker tolkning av t.ex. EKG och ultraljud, men tillämpningar är oftast lokala pilotprojekt.
– AI tillämpas över hela prehospitala flödet men är främst i pilot- och lokala lösningar.
– AI vid larmsamtal kan öka upptäckt av hjärtstopp och minska tiden till detektion.
– AI-stöd för dispatch kan ge små förbättringar i punktlighet för akuta larm.
– Kliniska/operativa AI-verktyg kan ge snabb och hög träffsäker analys av prehospitala data och stödja triage.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prehospital Management of Traumatic Cardiac Arrest: A Narrative Review of Evidence and Implications for Emergency Nursing
Idag blev det en narriativ review av handläggning vid traumatiskt hjärtstopp, med viss inriktning mot implikationer för sjuksköterskor i akut-/ambulanssjukvård. Skulle rentav säga att studiens fokus är mer på prehospital vård än på akutmottagning, även om det inte tydligt anges av författarna. Studien utgår från fem frågeställningar som rör betydelsen av en standardiserad TCA-algoritm, jämförelse mellan olika luftvägsåtgärder, thorakostomi vs nåldekompression, betydelsen av (externa) bröstkompressioner, betydelsen av adrenalin samt betydelsen av blodprodukter – samtliga fem områden alltså högintressanta potentiella vattendelare vid TCA. Jag kommer inte sammanfatta några resultat eftersom studien i sig är sammanfattande till sin karaktär, men rekommenderar starkt läsning för dig som är intresserad och vill ha en god överblick av området. För egen del fann jag diskussionen om kriterier för Termination Of Resucitation (TOR) särskilt intressant, då dagens relativt fixerade 15-minutersregel (efter åtgärd av reversibla orsaker) sannolikt är mindre relevant. Där finns också flera enskilda studier att läsa, eventuellt återkommer jag till dessa här på Prehospitalt.
God söndagsläsning!
Prehospital Management of Traumatic Cardiac Arrest: A Narrative Review of Evidence and Implications for Emergency Nursing. Journal of Emergency Nursing 2026. doi:10.1016/j.jen.2025.12.001Sammanfattning genererad av AI:Narrativ översikt av evidens om prehospital handläggning vid traumatiskt hjärtstopp. Överlevnaden är oftast ≤10% men kan vara högre i utvalda grupper beroende på skademekanism, system och tillgång till avancerade insatser. Prognosen påverkas av snabb korrigering av reversibla orsaker (blödning, hypoxemi, övertryckspneumothorax, tamponad). Stöd finns för tidig thoraxdekompression, hemostatisk resuscitering och blodprodukter prehospitalt; evidensen är mestadels heterogen och observationsbaserad.
– Överlevnaden är låg men förbättras när reversibla orsaker åtgärdas tidigt.
– Konventionella bröstkompressioner/vasopressorer har varierande stöd; fokus bör vara på orsak-först.
– Prehospital thoraxdekompression, hemostatisk resuscitering och blodprodukter stöds av viss evidens.
– Systemfaktorer (t.ex. läkarbemannad HEMS) kan påverka utfall men data är heterogena.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Emergency care for avalanche buried patients – a narrative review
Idag blir det en narrative review igen, och en riktigt bra sådan. Så sent som förra veckan gick en större lavin i Riksgränsen, med ett stort räddningspådrag som följd. Kanske var någon läsare där, rentav? Som jag förstått det är snötäcket instabilt i relativt stora delar av fjällkedjan, med hög lavinrisk som följd, på grund av torrare, sprödare snö i botten och tyngre skikt av blötare snö ovanpå (om jag förstått saken rätt). Oavsett vad så passar väl få saker så bra som en riktigt välskriven och nypublicerad översikt över lavinräddning, inkluderande såväl SAR, prehospital vård och intrahospital akutsjukvård. Här resoneras kring asfyxi, hypotermi och traumatiska skador, men även om critical burial (helkropp) vs partial burial (del av kroppen), initierande av resuscitering (samt när man kanske ska låta bli), utrustning för personal i lavinområde, betydelsen av luftfickor, m.m. Det är svårt att meningsfullt sammanfatta något från en sammanfattning, men jobbar ni i alpin miljö ska ni definitivt gå in och läsa! Kanske borde rentav även ni som jobbar i icke-alpin miljö göra det? Vi hade ju i mitt eget närområde en tragisk händelse i vintras där en skolpojke begravdes i en snödriva. Det är ju inte en lavin i sig, men alla omständigheter imiterar ju lavinens, så samma principer torde vara tillämpbara vid en sådan händelse. Och snödrivor finns ju faktiskt ända nere i Smygehuk, nån gång ibland 🙂
Emergency care for avalanche buried patients – a narrative review. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01543-2Sammanfattning genererad av AI:Översikten beskriver akut omhändertagande av lavinbegravda patienter, där död orsakas av asfyxi, trauma och hypotermi. Överlevnad beror på snabb friläggning, avsaknad av trauma, fri luftväg och luftficka, tidig behandling i fält samt snabb transport till rätt sjukhus via SAR/EMS. Den diskuterar triage, transport och sjukhusvård samt möjliga förbättringar med HEMS, SOP/checklistor och drönare.
– Snabb extrikation och tidig prehospital behandling är avgörande för överlevnad.
– Fri luftväg/luftficka och frånvaro av trauma lyfts som centrala prognostiska faktorer.
– Organiserade SAR/EMS med checklistor/SOP och snabb transport till lämpligt sjukhus betonas.
– Teknik och resurser som HEMS, modern räddningsutrustning och drönare kan förbättra utfallet.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Hyperoxaemia in acute brain injured patients: too much of a good thing?
Idag har jag läst en artikel som nog får sägas vara i utkanten av vad jag hittills inkluderat på Prehospitalt. Men, det är ju jag som bestämmer vad som får plats och mantrat har ju varit att artikeln ska ha ”bäring” på Prehospital vård. Texten för dagen handlar om hyperoxemi hos hjärnskadade patienter och är tämligen inriktad på intensivvård, men ämnet är såklart högst relevant även för oss prehospitala kliniker. För, vad innebär egentligen för mycket syrgasleverans till skadade celler i hjärnan?
Artikeln är resonerande och någon slags editorial eller summering av kunskapsläget (någon läsare kanske kan kategorisera den mer korrekt?), och därför kan inte heller något resultat sägas finnas. Men författarna för intressanta resonemang om hur kunskapen mer och mer pekar mot de skadliga effekter av alltför frikostig syrgasbehandling som finns, exempelvis vid hypoxisk ischemisk encefalopati efter hjärtstopp. Samtidigt måste risken för att hyperoxygenera patienten och därigenom skapa sekundär hjärnskada såklart vägas mot riskerna för hypoxemi i andra änden, vilket också riskerar förvärra outcomes (minst lika mycket eller mer). Inom intensivvården finns som bekant goda möjligheter till monitorering med ex.vis täta blodgaser, medan vi i ambulanssjukvården är mer begränsade och sannolikt kommer få förhålla oss till ”målsaturation 94-98%” ett tag till i de flesta situationer. Som jag flaggade redan från början är texten kanske lite ute i tassemarken för scopet här på Prehospitalt, men jag fann den intressant och rekommenderar den för alla som vill öka sin förståelse för frågans komplexitet. Svunna tiders ”syrgas till (nästan) allt” känns väldigt, väldigt långt borta.
Hyperoxaemia in acute brain injured patients: too much of a good thing?. Intensive Care Medicine 2026. doi:10.1007/s00134-026-08334-4Sammanfattning genererad av AI:Akut hjärnskada kräver god syresättning, men för höga syrgasnivåer kan vara skadliga. Hyperoxi kan ge cerebral vasokonstriktion, ökad oxidativ stress, mitokondrieskada och endoteldysfunktion. Observationsdata kopplar hyperoxi till sämre utfall vid flera hjärnskador, medan RCT-resultat är blandade. Pågående stora RCT:er väntas klargöra om konservativa mål i ICU förbättrar prognosen.
– Hyperoxi kan paradoxalt minska cerebral O2-leverans och öka oxidativ vävnadsskada.
– Observationsstudier länkar hyperoxi till mortalitet och sämre neurologiskt utfall vid flera diagnoser.
– RCT:er i ICU visar blandade resultat, delvis p.g.a. begränsad separation mellan syremål.
– Stora pågående studier kan avgöra om konservativ syrgasstrategi är säkrare än liberal.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Terror Medicine: A Review for Emergency Physicians
Dagens artikel blir lite annorlunda och är en review kring terrormedicin riktad mot läkare i akutsjukvården. Medförfattare är Fredrik Granholm, läkare med stort intresse för området och arrangör av kongressen Tactical Trauma, som jag hört mycket gott om och verkligen hoppas få chans att bevista någon gång.
Begreppet terrormedicin är i ärlighetens namn i princip nytt för mig, även om jag är bekant med åtminstone mycket av innehållet i artikeln. Läsaren får en bred och av naturliga skäl inte alltför djup genomgång av begreppets scope, relaterade viktiga begrepp, skademekanismer, prehospital vård, psykologiska faktorer, etiska problem m.m. Med tanke på hur sällan dessa händelser ändå händer – och inte minst då CBRN-händelser (som är överlägset ovanligast) – så tycker jag det mest intressanta är resonemangen kring hur vi bygger motståndskraft, uthållighet och skapar handlingsberedskap. Sådant är ju oftast enklare för vardagshändelser, än för det som händer sällan men samtidigt medför enorma konsekvenser när det väl händer. Ibland tilltalas jag av lite matematiska sätt att konkretisera saker, och en (kanske banal) sak som fångade mig i artikeln är följande formel:
Impact of disaster = (Hazard x Vulnerability) / (Preparedness x Resilience)
Jag tänker att vulnerability kan vi i någon mån påverka, preparedness och resilience kan vi definitivt påverka, medan hazard är ekvationens ”X”. Den insikten ger oss kanske inte så mycket konkret, men den är iallafall för mig en bra tankeväckare om vilka faktorer vi behöver arbeta med för att minimera följderna av en allvarlig händelse, såsom terror.
Terror Medicine: A Review for Emergency Physicians. Journal of Acute Care, Trauma and Emergency Medicine 2025;1(2):38-42. doi:10.5005/jactem-11048-0018Sammanfattning genererad av AI:Artikeln verkar vara en översikt om ”terror medicine” riktad till akutmottagningens läkare, sannolikt med fokus på handläggning vid terrorrelaterade händelser. Sammanfattningen bygger på mycket begränsad information (endast titel/metadata) och kan därför vara osäker och ofullständig.
– Förefaller vara en översiktsartikel riktad till akutsjukvård/akutläkare om terrorrelaterad medicin.
– Troligen behandlar den klinisk beredskap och handläggning vid masskadehändelser/terrorattentat.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prehospital rescue treatment of cluster epileptic seizures and status epilepticus
Denna färska artikel går igenom de vanligaste och mest relevanta bensodiazepinerna vid behandling av kramper. Det är en narrativ litteraturöversikt och levererar således inga kioskvältande nyheter eller ny evidens, men jag kan tycka att den erbjuder en bra genomgång av styrkor och svagheter hos olika behandlingsalternativ. Inte minst påminner den om de högst relevanta fördelarna med midazolam med bl.a. flexibla administrationsvägar, hög biotillgänglighet och förhållandevis kort halveringstid r/t snabbare metabolisering och mindre uttalad fettackumulation, vilket gynnar inte minst våra geriatriska patienter. Således: Inte högsta evidensvärdet, men god läsning om du vill fräscha upp dig kring prehospital krampbehandling!
Prehospital rescue treatment of cluster epileptic seizures and status epilepticus. Neurological Sciences 2026;47(1). doi:10.1007/s10072-025-08643-4Sammanfattning genererad av AI:Översikten belyser bensodiazepiners roll vid klusteranfall och status epilepticus i prehospital vård. Tidig behandling med diazepam, lorazepam eller särskilt midazolam kan korta anfallsduration och minska mortalitet samt risk för refraktär SE. Midazolam lyfts fram för flexibla administrationsvägar när iv-access saknas. Samtidigt diskuteras risker som andningsdepression och hypotension samt behov av utbildning och standardiserade protokoll.
– Tidig prehospital bensodiazepinbehandling kopplas till bättre utfall vid SE.
– Midazolam framhålls som praktiskt prehospitalt p.g.a. flera administrationssätt.
– Biverkningsrisker kräver korrekt dosering och monitorering.
– Tillgång, personalutbildning och standardiserade rutiner påverkar genomförandet.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).