Idag blir det en narrative review igen, och en riktigt bra sådan. Så sent som förra veckan gick en större lavin i Riksgränsen, med ett stort räddningspådrag som följd. Kanske var någon läsare där, rentav? Som jag förstått det är snötäcket instabilt i relativt stora delar av fjällkedjan, med hög lavinrisk som följd, på grund av torrare, sprödare snö i botten och tyngre skikt av blötare snö ovanpå (om jag förstått saken rätt). Oavsett vad så passar väl få saker så bra som en riktigt välskriven och nypublicerad översikt över lavinräddning, inkluderande såväl SAR, prehospital vård och intrahospital akutsjukvård. Här resoneras kring asfyxi, hypotermi och traumatiska skador, men även om critical burial (helkropp) vs partial burial (del av kroppen), initierande av resuscitering (samt när man kanske ska låta bli), utrustning för personal i lavinområde, betydelsen av luftfickor, m.m. Det är svårt att meningsfullt sammanfatta något från en sammanfattning, men jobbar ni i alpin miljö ska ni definitivt gå in och läsa! Kanske borde rentav även ni som jobbar i icke-alpin miljö göra det? Vi hade ju i mitt eget närområde en tragisk händelse i vintras där en skolpojke begravdes i en snödriva. Det är ju inte en lavin i sig, men alla omständigheter imiterar ju lavinens, så samma principer torde vara tillämpbara vid en sådan händelse. Och snödrivor finns ju faktiskt ända nere i Smygehuk, nån gång ibland 🙂
Tagg: Hypotermi
-
Emergency care for avalanche buried patients – a narrative review
Emergency care for avalanche buried patients – a narrative review. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01543-2Sammanfattning genererad av AI:Översikten beskriver akut omhändertagande av lavinbegravda patienter, där död orsakas av asfyxi, trauma och hypotermi. Överlevnad beror på snabb friläggning, avsaknad av trauma, fri luftväg och luftficka, tidig behandling i fält samt snabb transport till rätt sjukhus via SAR/EMS. Den diskuterar triage, transport och sjukhusvård samt möjliga förbättringar med HEMS, SOP/checklistor och drönare.
– Snabb extrikation och tidig prehospital behandling är avgörande för överlevnad.
– Fri luftväg/luftficka och frånvaro av trauma lyfts som centrala prognostiska faktorer.
– Organiserade SAR/EMS med checklistor/SOP och snabb transport till lämpligt sjukhus betonas.
– Teknik och resurser som HEMS, modern räddningsutrustning och drönare kan förbättra utfallet.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Effect of active external rewarming on esophageal temperature in simulated prehospital accidental hypothermia: a randomized crossover trial
Många teman återkommer här, och nu är hypotermi tillbaka. Denna gången med en ganska spännande, randomiserad crossover-studie där elva deltagare erhöll läkemedel som förhindrade huttring och kyldes sedan ner till 35 grader eller max två timmar, det som först uppnåddes. Därefter värmdes de i en timme. Hälften randomiserades till att värmas passivt, medan andra hälften randomiserades till aktiv, extern uppvärmning i kombination med passiv uppvärmning. Fem dagar senare fick de genomgå samma sak, men med motsatt uppvärmningsmetod mot vid första tillfället. Esofagustemperatur, hudtemperatur och vitala parametrar monitorerades, samt att deltagarna subjektivt fick bedöma sin upplevelse. Och resultatet då?
- Genomsnittlig temperaturförändring i aktiva gruppen var +0.15°C (-0.16°C – +0.45°C). I den passiva gruppen var förändringen -0.05°C (-0.33°C – +0.23°C). Uppvärmningstakten skiljde alltså med 0.2°C i timmen.
- I deltagarnas subjektiva upplevelse upplevdes den aktiva uppvärmningen bättre.
Det finns lite andra resultat kring hudtemperatur etc också, men jag tycker att kärntemperaturen är intressantast. Det vi ser är alltså att afterdrop-effekten är påtaglig även om man är mycket väl passivt isolerad under första timmen efter nedkylning till hypotermigränsen. Temperaturen steg under de första 10 minutrarna i båda grupperna, för att sedan stabiliseras i den aktiva gruppen men minska i den passiva. Dessa resultat gäller åtminstone om kroppens förmåga till huttring är utslagen, vilket den ju inte normalt är vid dessa temperaturer, men däremot om man går längre ner och under ca 32 grader eller ev. vid utmattning, sjukdom, osv. Man får ju också säga att uppvärmningshastigheten inte var sådär rasande snabb. Är man riktigt gravt hypoterm kan ju den saken vara av godo, men risken att accidentellt råka värma någon för fort ter sig utifrån resultatet inte direkt jättehög (iallafall med externa metoder) – och kanske skulle en del milt-måttligt hypoterma patienter gynnas av att kunna värmas snabbare, inte minst om man varit utsatt för trauma!? Här behövs uppfinnarjockar som kan komma på bättre grejer, som lämpar sig för prehospitalt bruk, helt enkelt 🙂
Effect of active external rewarming on esophageal temperature in simulated prehospital accidental hypothermia: a randomized crossover trial. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2025;34(1). doi:10.1186/s13049-025-01528-7Sammanfattning genererad av AI:I en randomiserad crossover‑fältstudie kyldes 11 friska, icke‑skakande volontärer i våta kläder i −2 °C till 35 °C esofagustemp. Därefter jämfördes 1 h passiv värmning med passiv + aktiv extern värmning. Aktiv värmning gav högre rewarming‑takt (skillnad 0,2 °C/h) och bättre komfort, och kan minska initial fortsatt temperaturfall i kyla.
– Randomiserad crossover i simulerad prehospital miljö med farmakologiskt hämmat frossbeteende.
– Aktiv extern värmning ökade esofageal uppvärmning jämfört med enbart passiv (skillnad 0,2 °C/h; osäkerhet inkluderar 0).
– Hudtemperatur steg snabbare och komforten var bättre med aktiv värmning.
– Resultaten stödjer att aktiv värmning kan motverka fortsatt temperatursänkning tidigt i behandling i kalla miljöer.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Survival from cardiac arrest at a core temperature of 14.0 °C on hospital arrival caused by cold exposure hypothermia treated with extracorporeal cardiopulmonary resuscitation: a case report
Idag blir det en case-report på det för Prehospitalt återkommande temat hypotermi. Artikeln, som är från Japan, berör en kvinna i 70-årsåldern som hittades utomhus i -10 grader i Sapporo. Kvinnan hade asystoli, ljusstela pupiller, och var stel i käken. HLR påbörjades utifrån förmodad hypotermi och vid ankomst till sjukhuset, som hade ECMO-kapacitet, var rektaltempen 14 grader. Vad kärntempen var är således oklart, men den bör ha varit mycket låg och eventuellt rentav lägre än tidigare kända fall hos vuxna. Kvinnan kanylerades på ECMO efter en del problem och relativt snart övergick hjärtrytmen till VF som till sist defibrillerades framgångsrikt till ROSC vid kärntemperatur 25.6 grader. ECMO avbröts efter 22 timmar, kvinnan vaknade efter fyra dygn och skrevs ut efter två månader med en CPC-score på ett, d.v.s. neurologiskt intakt.
Att överlevnad är möjlig vid mycket låga temperaturer är känt sedan tidigare och inte en engångshändelse. Det finns flera kända fall inte minst från Sverige som påvisar detta. Vi har Stella-fallet från västkusten, vi har ungdomarna i Ånnsjön utanför Åre och inte minst fallet med Anna Bågenholm som fastnade i fjällbäcken utanför Tromsö. Vad den aktuella case-reporten tillför och totalt avgörande för att jag väljer att skriva om den här, det är att det rör en patient som är 70 år gammal. Tidigare fall av överlevnad vid hjärtstopp med grav hypotermi handlar om barn, ungdomar eller unga vuxna. Här ser vi att det faktiskt finns potential – om inte annat hos utvalda patienter – även längre upp i åldrarna. Så budskapet är nu tydligare än någonsin, alla hypoterma patienter ska erhålla återupplivningsförsök, om inte mycket starka faktorer som talar emot finns.
Survival from cardiac arrest at a core temperature of 14.0 °C on hospital arrival caused by cold exposure hypothermia treated with extracorporeal cardiopulmonary resuscitation: a case report. Resuscitation Plus 2026;28:101265. doi:10.1016/j.resplu.2026.101265Sammanfattning genererad av AI:Fallrapport om 70-årig kvinna med hjärtstopp efter misstänkt exponering för kyla. Vid ankomst var rektal temperatur 14,0 °C och S-K 8,68 mmol/L. ECPR med VA-ECMO startades. Ventrikelflimmer uppstod och defibrillering gjordes först vid 25,6 °C, vilket gav ROSC och gott neurologiskt utfall. HOPE-score predicerade 40% överlevnad. Fallet belyser djup hypotermis neuroprotektiva effekt.
– Överlevnad trots extrem hypotermi (14,0 °C) vid ankomst och hjärtstopp.
– ECPR/VA-ECMO användes som återuppvärmnings- och cirkulationsstöd.
– Defibrillering skedde efter uppvärmning till 25,6 °C och gav ROSC med gott neurologiskt utfall.
– HOPE-score angavs med predikterad överlevnad 40%.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Factors related to 30-day survival rate following accidental hypothermia – a retrospective single-center study from Northern Finland
Det är märkligt hur vissa ämnen återkommer här trots att jag bara hållt på en månad. Vill tro att det inte beror bara på min selektion, utan det dyker helt enkelt upp många artiklar på vissa områden. I dagens är det hypotermi som återkommer, och studien är en retrospektiv granskning från Finland. Några intressanta iakttagelser:
- Alkohol och ålder > 65 år var de dominerande faktorer som förelåg samtidigt med hypotermin (49% vs 42%).
- Alkohol var dock, ironiskt nog, förknippat med lägre mortalitet. Det handlar kanske inte främst om alkoholen som sådan tänker jag, utan gissningsvis dels om det händelseförlopp som föregår och leder fram till hypotermin och delvis kanske också förekomsten av hög ålder och andra i sammanhanget negativa faktorer.
- I övrigt var exponering utomhus och nedsänkning i vatten utan asfyxi gynnsamt, att jämföra med exempelvis nedsänkning med asfyxi samt trauma som var negativa prognostiska faktorer.
- Överlevnaden hos de ca 20% av patienterna som hade hjärtstopp var hög (47%). Vanligaste initialrytmen var asystoli (53%) och av dessa överlevde 20%, vilket naturligtvis är en fantastisk siffra jämfört med asystoli vid icke hypotermi. Mest gynnsamt var dock PEA, som var förknippat med 63% överlevnad, strax före VF som hade 60%.
Det är ingen nyhet, men en takeaway får ändå bli de närmast fantastiska förutsättningarna som finns vid hypotermirelaterat hjärtstopp. Inte minst att asystoli var förknippat med så hög överlevnad. Hela artikeln är intressant, såklart – in och läs!
Factors related to 30-day survival rate following accidental hypothermia – a retrospective single-center study from Northern Finland. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2025;33(1). doi:10.1186/s13049-025-01491-3Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv registerstudie av vuxna med oavsiktlig hypotermi inlagda 2008–2019 vid Oulu universitetssjukhus (n=241). 30-dagarsmortalitet var 15% och överlevnad efter hjärtstopp 47%. Alkoholmissbruk (49%) och ålder ≥65 år (42%) var vanliga. Icke-överlevare var oftare äldre, hittades inomhus, på dagtid och hade lägre temperatur. Submersion och trauma ökade dödsrisk.
– 30-dagarsmortalitet 15%; överlevnad efter hjärtstopp 47%.
– Alkoholmissbruk och hög ålder var vanliga samsjukligheter.
– Icke-överlevare hittades oftare inomhus, på dagtid och med lägre uppmätt temperatur.
– Submersion och trauma var oberoende riskfaktorer för mortalitet.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Defibrillation in patients with accidental hypothermia and core temperatures ≤30°C – a retrospective observational study
För er som läser Prehospitalt återkommande ska jag nu ytterligare bygga på intrycket att jag är besatt av hypotermi. Så är inte fallet, men det bara poppar in intressanta artiklar på temat, så jag bjuder på det 😉 I dagens artikel har författarna undersökt defibrillering hos patienter med kroppstemperatur <30 grader utifrån retrospektiva data i det Internationella Hypotermiregistret. Svenska och europeiska guidelines rekommenderar i dagsläget tre defibrilleringsförsök med högsta möjliga energinivå och därefter fortsatt A-HLR utan defibrillering (dock är läkemedel också exkluderade) för uppvärmning, exempelvis i hjärt-lungmaskin/ECMO.
I studien inkluderades totalt 37 patienter, varav 20 defibrillerades före uppvärmning och 17 under uppvärmning. Några intressanta resultat:
- Hos 59% av patienterna lyckades defibrillering. Vanligast var att två defibrilleringar krävdes.
- Högre kärntemperatur (median) var förknippat med fler framgångsrika defibrilleringar. Inte vid något tillfälle lyckades defibrillering vid kärntemperatur <24.8 grader.
- Administration av adrenalin var associerat med mindre framgång.
- Vid den kärntemperatur som var median i studien, 26.8 grader, var chansen till lyckad defibrillering avsevärt högre om patienten erhöll extracorporeal uppvärmning (ECLS), 78% vs 48%. En viktig faktor torde vara att dessa patienter får effektiv oxygenering oberoende av hjärtats funktion. Men sannolikt spelar även helhetsbilden in, där patienter med bedömt större chans till ROSC och överlevnad torde ha större sannolikhet att bli kandidat för ECMO.
Studien omfattar få fall, och resultaten bör såklart tolkas oerhört försiktigt. Området är dock inte så lätt att göra stora studier på, och om man ska se några kliniska implikationer kan det kanske vara en indikation om att defibrilleringsförsök under 25 grader ter sig relativt meningslöst, men att defibrillering mellan 25-30 grader däremot absolut är meningsfullt att försöka med och särskilt om patienten har extracorporeal syresättning.
Defibrillation in patients with accidental hypothermia and core temperatures ≤30°C – a retrospective observational study. Resuscitation 2026:110971. doi:10.1016/j.resuscitation.2026.110971Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv studie från International Hypothermia Registry av 37 patienter med hypoterm hjärtstopp (kärntemp ≤30°C) och chockbar rytm. Total defibrilleringsframgång var 59%. Framgång var högre under pågående uppvärmning än före (100% vs 25%) och vid högre temperatur (median 29,0°C vs 25,8°C). Ingen defibrillering lyckades vid ≤24,8°C. Temperatur var en stark, oberoende prediktor.
– Defibrillering kan lyckas vid Tc ≤30°C, men sannolikheten ökar vid högre temperatur.
– Under uppvärmning var framgångsfrekvensen betydligt högre än före uppvärmning (100% vs 25%).
– Ingen lyckad defibrillering sågs vid Tc ≤24,8°C; vid ≤25°C är det osannolikt.
– Fynden behöver bekräftas i större studier.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Stability of emergency medications during extreme cold: a controlled environmental study
Ni får inte tro att jag är besatt av hypotermi och köld, men det är absolut ett intressant område som jag nog ofta kikar lite extra på. Men sen bor vi ju också i ett förhållandevis kallt land? Dagens studie är ännu en från ”bergsgetterna” (skrivet med beundran, inte förakt) nere i Alperna. I samband med scenarioträning i en kontrollerad, kall simuleringsmiljö mätte de temperaturer i ryggsäckar där läkemedel förvarades, och i efterhand analyserades läkemedlens kemiska stabilitet. De läkemedel som kontrollerades var acetazolamide, amiodarone, dexamethason, adrenalin, ketamin, naloxon, noradrenalin och rocuronium. Trots kraftigt fluktuerande temperaturer i akutväskorna (32 graders diff) så upprätthöll alla de testade läkemedlen sin koncentration och kemiska stabilitet till minst 90%, samtidigt som inga tecken till frysning, spruckna ampuller eller annat noterades.
Att läkemedlen motstår kraftiga värmeskillnader och stark köld är såklart en relevant insikt för oss som jobbar i kalla miljöer. Vad jag hoppas på härnäst är en studie som undersöker effekten av läkemedlen i kall miljö vid olika administrationssätt. För egen del har jag exempelvis negativa erfarenheter av ketamin/esketamin intranasalt när det är kallt, vilket däremot brukar fungera utmärkt i varmare miljö (iv fungerar också bra trots kyla). Min tolkning är att detta beror på frysning och nedsatt cirkulation i nässlemhinnan snarare än förändringar i läkemedlets sammansättning, men det vore verkligen högintressant att få mer kunskap om hur själva effekten av läkemedlen påverkas mellan olika miljöer, temperaturer och administrationssätt!
Stability of emergency medications during extreme cold: a controlled environmental study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2025;34(1). doi:10.1186/s13049-025-01509-wSammanfattning genererad av AI:Kontrollerad miljöstudie i klimatsimuleringsanläggning där åtta akuta läkemedel (bl.a. adrenalin, noradrenalin, ketamin) förvarades förseglade i isolerad väska i räddningsryggsäck och utsattes för sex temperaturcykler: 45 min vid −15 °C följt av 15 min vid +18 °C. Ingen synlig förändring sågs och masspektrometri visade ≥90% kvarvarande halt, vilket talar för stabilitet vid extrem kyla med isolerad förvaring.
– Sex cykler mellan −15 °C och +18 °C simulerade upprepade fjällräddningsinsatser.
– Inga fysiska förändringar sågs vid visuell inspektion av ampuller.
– Kemisk analys visade att alla åtta läkemedel behöll minst 90% av märkt koncentration.
– Resultaten gäller för förseglade ampuller i isolerad packning; direkt exponering bör studeras vidare.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Effect of cold environments on technical performance and perceived workload and stress during advanced medical procedures: a randomized controlled simulation study
Det har varit några svinkalla dagar där jag bor med mer än 20 minusgrader, och även övriga Sverige har haft det ganska kallt har jag uppfattat. Så, vad passar bättre än en simuleringsstudie där deltagare av olika yrkeskategorier (läkare, paramedic, sjuksköterska) fick utföra olika avancerade procedurer (videolaryngoskopering, Front Of Neck Access och fingerthorakostomi) i vanlig rumstemperatur (+20 grader, ingen vind, låg luftfuktighet) respektive stark kyla (-20, ingen vind, högre luftfuktighet)? Tiderna för att utföra procedurerna var längre i kyla, men bara ganska marginellt. Däremot fann författarna att den upplevda arbetsbelastningen och stressen ökade i kall miljö. Extra tydligt var detta för mindre erfarna utförare.
En relativt liten studie vars generaliserbarhet kanske är begränsad, men likväl en intressant studie som är tankeväckande. Tränar ni i den miljö ni arbetar, eller i en varm, upplyst och uppvärmd miljö? I eftermiddag och ikväll jobbar jag kliniskt, så om tid finns tar jag med mig kollegan ut i närmsta snödriva för att göra något krångligt! Vad väntar du på..? Ut i snön du också!
Effect of cold environments on technical performance and perceived workload and stress during advanced medical procedures: a randomized controlled simulation study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2025;33(1). doi:10.1186/s13049-025-01373-8Sammanfattning genererad av AI:Randomiserad crossover-simulationsstudie med 36 alpinräddningsmedicinare som utförde videolaryngoskopisk intubation, mini-thorakostomi och FONA i −20 °C jämfört med +20 °C. Procedurtider var något längre i kyla (störst för intubation), men lyckandefrekvensen var >90% på första försöket i båda miljöer. Kyla ökade tydligt upplevd arbetsbelastning och stress, särskilt hos mindre erfarna.
– Kyla påverkade procedurtid marginellt men ökade upplevd workload och stress signifikant.
– Första-försöksframgång var hög (>90%) oavsett temperatur.
– Mindre erfarna rapporterade större stress/arbetsbelastning i kyla.
– Erfarenhet gav snabbare utförande och lägre stress/workload vid vissa procedurer.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).