Det är ju ändå helg, så här kommer en artikel på HLR-tema. Dagens artikel är retrospektiv och avhandlar frågan huruvida mekaniska bröstkompressioner under transport ger ökad överlevnad vid traumatiskt hjärtstopp. Några viktiga ”men” finns dock. Dels så inkluderades bara patienter utsatta för trubbigt våld, men det ska också tydliggöras att den intervention man tittade på var mekaniska bröstkompressioner under färd – efter att ha gjort manuella kompressioner på plats. Gruppen man jämförde mot fick också manuella kompressioner på plats, men inga kompressioner under färd. Viktigt att veta alltså, att ingen grupp tycks ha fått manuella kompressioner under färd. Det kan såklart vara rimligt utifrån att det arbetsmiljömässigt är mycket tveksamt, men det är ju inte heller orimligt att det kan påverka utfallet högst väsentligt åt endera riktningen (huruvida kompressioner är positivt eller negativt i sammanhanget är som bekant inte riktigt klarlagt).
Av 610 inkluderade patienter fick 63.9% manuell HLR på plats enbart, medan 36.1% fick mekaniska kompressioner med LUCAS. De flesta (42.3%) hade en huvudskada (AIS 4.68), medan 24.1% hade en bröstkorgsskada (AIS 3.32). Ett intressant fynd är också att endast 1.1% av patienterna hade defibrillerbar rytm, vilket är avsevärt lägre än tidigare beskrivet. Median responstid var 8 minuter, men på plats-tiden hela 40 minuter och total prehospital tid i median 83 minuter. 7.5% av patienterna hade ROSC vid ankomst till sjukhus, varav 5.9% i gruppen med manuella kompressioner och 10.5% i gruppen med mekaniska kompressioner. Detta återspeglades dock inte i 30-dagarsöverlevnaden (som för övrigt var allt annat än upplyftande med 0.7%, totalt 4 överlevare). Bland de som överlevde till sjukhus (eller man kanske snarare ska säga fall där man inte avbröt innan ankomst till sjukhus), så var överlevnaden nämligen 2.7% i gruppen som fick manuella kompressioner och 0% (n=0) i gruppen som fick mekaniska dito. Den ökade andelen ROSC i mekaniska gruppen återspeglades alltså inte alls i någon mer meningsfull överlevnad. Siffrorna är små, nästan så små att man kan fundera över värdet i dem (p=0.041). Dock så ser man ändå någon slags liten tendens till trend när man tittar på överlevnad i faserna till sjukhus, första 24h, 1 dag-2 veckor samt 30 dagar. De som erhållit mekaniska kompressioner överlever i högre grad till sjukhus samt i 24 timmar, men kurvan sluttar neråt och sedan möter den kurvan för manuella kompressioner där överlevnaden istället är något högre vad gäller 1 dag-2 veckor samt 30 dagar.
Studiens fråga är intressant, men jag måste säga att när jag läst studien vet jag inte hur mycket den ger..? Jag tror var och en får värdera själv. Det är små siffror, och som jag tolkar metoden finns många risker för bias. En hel del siffror sticker dessutom ut jämfört med tidigare studier. Överlevnaden är mycket låg, och de prehospitala tiderna inkl. tiden på plats väldigt lång. Vill man vara lite elak skulle man säga att med den tiden på plats är det inte förvånande att överlevnaden är låg. Det finns också risk för bias såsom survival bias, där de deltagare som får tidig ROSC har lägre sannolikhet till att erhålla mekaniska kompressioner av den enkla anledningen att de inte har indikation för det. Grupperna tycks också i övrigt skilja sig mycket åt. Patienter som fick mekanisk HLR jämfört med manuell HLR hade i högre grad primär bröstkorgsskada (30.5% vs 20.5%), erhållit bystander-HLR (15.9% vs 6.7%), erhållit adrenalin (95% vs 26.4%), PEA som initialrytm (41% vs 19.6%) och initial defibrillerbar rytm (10.5% vs 0.6%). Så ja, summa summarum… Kanske finns intressant data att dra ur denna studie, men överlag får man nog akta sig vilka slutsatser man drar. Läs själv och värdera!
