Imorgon släpps HLR-rådets utbildningsmaterial 2026 och denna veckan får därför hjärt-lungräddning lite extra uppmärksamhet. För dig som vill vara väl förberedd kommer här en artikel jag läst otaliga gånger, nämligen ERC:s guidelines för avancerad hjärt-lungräddning till vuxna som släpptes i höstas och som HLR-rådets riktlinjer baseras på. Artikeln är alltså inte så ny som majoriteten av det som publicerats här brukar vara, men den är desto viktigare att ta del av och om du missat den tycker jag definitivt du ska läsa. Bland nyheterna från artikeln finns att tidigt A-HLR lyfts upp mer, betoning på HLR av god kvalitet med både högkvalitativa kompressioner men även god ventilation, möjlighet till vektorbyte vid refraktärt VF samt förladdning av defibrillator innan analys, ytterligare tryck på EtCO2-mätning med kontinuerlig kurva, fortsatt fokus på reversibla orsaker m.m. Dubbeldefibrillering, som det pratas en hel del om, rekommenderas endast i forskningskontext. Vill du ha en djupgående förståelse för de åtgärder vi kommer göra vid hjärtstopp på vuxna de kommande fem åren, då är detta obligatorisk läsning helt enkelt – för mycket detaljer här kommer du aldrig kunna läsa i det svenska utbildningsmaterialet.
Tagg: Dubbeldefibrillering
-
European Resuscitation Council Guidelines 2025 Adult Advanced Life Support
European Resuscitation Council Guidelines 2025 Adult Advanced Life Support. Resuscitation 2025;215:110769. doi:10.1016/j.resuscitation.2025.110769Sammanfattning genererad av AI:ERC:s riktlinjer 2025 för avancerad hjärt–lungräddning (ALS) hos vuxna bygger på ILCOR:s CoSTR-konsensus och inkluderar evidensen som informerar rekommendationerna. För ämnen som ILCOR inte behandlat ger ERC:s ALS-grupp egna råd med underbyggande evidens. Avsnittet ger rekommendationer för ALS vid hjärtstopp både i och utanför sjukhus och betonar tidiga, effektiva insatser för att öka överlevnad.
– Bygger på ILCOR CoSTR och sammanfattar bakomliggande evidens.
– Innehåller ERC-rekommendationer även för områden utan ILCOR-ställningstagande.
– Riktar sig till ALS vid hjärtstopp hos vuxna, både intra- och extra-hospitalt.
– Fokus på tidiga och effektiva ALS-interventioner för bättre överlevnad.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prediction of Shock-refractory Ventricular Fibrillation in Patients with Out-of-Hospital Cardiac Arrest: External Validation of an ECG-based Approach
Lördag och hjärtstoppstema. I dagens studie, utförd i Sydkorea, försöker författarna validera en modell för att förutsäga refraktärt VF utifrån EKG-karaktäristika från Zoll-defibrillatorer. Det visar sig också fungera relativt bra och de lyckas uppnå en AUC på 0.782 för att förutsäga behov av ≥3 defibrilleringar och 0.805 för att förutsäga behov av ≥3 på varandra följande defibrilleringar. Framförallt var EKG-data från minuten efter den första defibrilleringen användbart, men modellen använde också data från före defibrillering.
Vad skulle då en dylik prediktionsmodell kunna användas till? Jag tänker att detta i framtiden skulle kunna vara intressant för att ex.vis överväga antiarytmikum tidigare än efter tredje defibrilleringen, men även saker såsom vektorbyte eller dubbeldefibrillering kan ju potentiellt användas tidigt i processen – samt ej att förglömma snabb transport till sjukhus för ev. andra åtgärder såsom PCI eller rentav ECPR. Detta blir såklart spekulativt än så länge, då både prediktionsmodellen och tekniker som DSED ännu är otillräckligt beforskade, men att tidigare förstå karaktäristika kring den hjärtstoppspatient vi har framför oss torde kunna ge oss viktiga fördelar för att möjligen kunna pressa upp överlevnaden lite extra.
Prediction of Shock-refractory Ventricular Fibrillation in Patients with Out-of-Hospital Cardiac Arrest: External Validation of an ECG-based Approach. Resuscitation 2026:111114. doi:10.1016/j.resuscitation.2026.111114Sammanfattning genererad av AI:Studien validerade externt en tidigare ECG-baserad metod för att förutsäga chockrefraktärt ventrikelflimmer vid hjärtstopp utanför sjukhus i en asiatisk kohort. I en retrospektiv analys av Seoul OHCA-register (2020–2023) användes 3-sekunders ECG före/efter första chocken och 25 scalogram-funktioner i logistisk modell. AUC var 0,782–0,805 och liknade originalstudien.
– Retrospektiv kohort från Seoul OHCA-register med initialt chockbar rytm (n=428).
– Chockrefraktärt VF definierades som ≥3 chocker totalt eller ≥3 i följd.
– Logistisk modell med 25 ECG-funktioner gav god prediktion (AUC ~0,78–0,81).
– Prestandan skilde sig inte signifikant från den ursprungliga studiens rapporterade AUC.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
A comparison of the epidemiology and outcomes of true refractory and recurrent ventricular fibrillation out-of-hospital cardiac arrest: a retrospective study
Dagens studie är en riktigt intressant, retrospektive på temat refraktära VF/VT. Jag skriver dock detta på fredagkvällen och efter 13,5 timme kliniskt arbete tar jag mig friheten att hålla sammanfattningen här ganska kort. 🙂 Artikeln går ut på att författarna skiljer på å ena sidan refraktära (true refractory) VF/VT, definierat som att VF/VT består inom 5 sekunder efter defibrillering, och återkommande (recurrent) VF/VT definierat som minst fem sekunder omslag i rytmen men att VF/VT återkommit efter en kompressionscykel (2 minuter). För att kort sammanfatta resultatet så var en stor majoritet VF/VT återkommande snarare än verkligt refraktära, och ju fler defibrilleringar som gick – desto färre var verkligt refraktära, då de vanligen slog om efter upprepade defibrilleringar. Verkligt refraktära VF gav också avsevärt sämre outcomes, så att snabbt identifiera dessa kan vara av värde för att kunna maximera behandlingens effektivitet. Detta tänker jag kan vara intressanta aspekter för vår svenska Double-D-studie. Ser verkligen fram emot de insikter jag föreställer mig att de kommande åren kommer ge på temat refraktära hjärtstopp.
A comparison of the epidemiology and outcomes of true refractory and recurrent ventricular fibrillation out-of-hospital cardiac arrest: a retrospective study. Resuscitation Plus 2026;29:101302. doi:10.1016/j.resplu.2026.101302Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv analys av vuxna OHCA med initialt chockbar rytm och kompletta defibrillatorinspelningar (2019–2022) jämförde true-refractory VF/pVT (kvarstående 5 s efter chock) med recurrent VF/pVT. True-refractory minskade med fler chocker (28,9% efter 1:a; 5,0% efter 3:e). Den var kopplad till lägre ROSC prehospitalt och lägre överlevnad till utskrivning. Äldre ålder och längre HLR associerades.
– True-refractory VF/pVT var vanligast efter första chocken men blev snabbt ovanligare vid upprepade chocker.
– True-refractory VF/pVT gav lägre odds för prehospital ROSC och överlevnad till utskrivning än recurrent VF/pVT.
– Äldre patienter och längre resuscitering var oftare true-refractory.
– Tillståndet verkar ofta vara tidsbegränsat och kan svara på upprepade defibrilleringar.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
The impact of defibrillation current and pad position on return of spontaneous circulation during refractory ventricular fibrillation
Jisses, jag har så mycket spännande artiklar i kö att läsa nu så jag vet knappt var jag ska börja. Idag har jag iallafall återvänt till hjärtstoppstemat, trots avsaknad av helg. Det är dr Sheldon Cheskes, mannen bakom DOSE-VF (den nu välkända dubbeldefibrilleringsstudien), som är tillbaka med ännu en sekundäranalys av nämnda studie. Denna gången är fokus på hur strömstyrka, elektrodernas placering och ROSC hänger ihop vid refraktärt VF, vilket författarna precis som i huvudstudien definierat som kvarstående/återkommande VF efter tre defibrilleringar. Fokus i studien var på de första sex defibrilleringarna, och senare defibrilleringar exkluderades för att undvika confounding – exempelvis det uppenbara faktum att chansen till ROSC efter så lång tid rent generellt bör vara ganska låg om det inte redan uppnåtts, och då kan bero på komorbiditeter osv. I egenskap av sekundäranalys per-protokoll så är ju studien retrospektiv och får ses som hypotesgenererande snarare än konfirmerande, men resultatet är onekligen ändå intressant:
- 342 fall inkluderades, patienternas genomsnittliga ålder var 64 år och 85% var män. Av 849 defibrilleringar utfördes 51.6% på standardvis, 25.4% efter vektorbyte och 22.9% med dubbelsekvensdefibrillering (DSED).
- Den genomsnittliga strömmen var högre för anterio-posterior (AP) elektrodplacering än för anterio-lateral dito (både vid standarddefibrillering och DSED). Ingen signifikant koppling mellan strömstyrka och ROSC fanns däremot.
- AP elektrodplacering var däremot associerat med ROSC, i jämförelse med AL (aOR 2.01, 95%CI 1.12-3.59).
Summa summarum så uppvisar ju studien en relativt stark koppling mellan AP elektrodplacering och möjligheten att uppnå ROSC vid 3:e till 6:e defibrilleringen vid refraktärt VF. Här finns dock många begränsningar, exempelvis kring olika defibrillatorfabrikat, det uppenbara att studien är retrospektiv med risker för confounding, relativt litet antal fall, osv. Men, sätter man det i perspektiv till DOSE-VF-studien så blir ju ändå en hypotes att den stora faktorn kanske inte handlar om strömstyrkan och den minskade impedans i bröstkorgen (för andra stöten) som två stötar i rad kan innebära, utan att det kanske i högre grad handlar om elektrodernas placering. Följaktligen vore det ju oerhört intressant att se en välplanerad RCT på olika initiala elektrodplaceringar, och om jag förstår Dr. Cheskes rätt på LinkedIn så är det exakt detta de planerar i en kommande studie som de kallar POSITION RCT. Denna ser vi fram emot, och skulle ju faktiskt kunna bli vägledande i hur riktlinjer ska formuleras framöver, beroende på hur resultatet utfaller i denna men även i de stora DSED-studier som dragits igång, däribland exempelvis svenska, högintressanta Double D.
Som en parentes kan ju konstateras att European Resuscitation Council, om man bara ser till innevarande studies resultat, kanske lagt sig på en ganska bra nivå när man i 2025 års guidelines rekommenderar att överväga vektorbyte till AP position efter tre misslyckade defibrilleringar. Fortsätt självklart att göra ”som vanligt” i Sverige, om ni inte är del av någon studie som säger annat. Som bekant kommer nytt utbildningsmaterial i maj 2026 från HLR-rådet, och då får alla se vad som står i detta 🙂
The impact of defibrillation current and pad position on return of spontaneous circulation during refractory ventricular fibrillation. Resuscitation 2026:111061. doi:10.1016/j.resuscitation.2026.111061Sammanfattning genererad av AI:Sekundär per-protokollanalys av DOSE VF (342 patienter, 849 chocker) undersökte samband mellan elektrodplacering, beräknad transthorakal ström och ROSC vid refraktär VF. Anteroposterior (AP) placering gav högre ström än anterolateral (AL). I GEE-modeller var AP oberoende kopplat till högre odds för ROSC (aOR 2,01), medan levererad ström inte var associerad med ROSC.
– AP-placering gav högre beräknad ström än AL vid VC och DSED.
– AP var oberoende associerad med ROSC jämfört med AL (aOR 2,01).
– Levererad transthorakal ström var inte associerad med ROSC.
– Resultaten talar för att extra AP-pad kan bidra mekanistiskt till nytta av VC/DSED.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).