Studietyp: Riktlinje / konsensus

  • European Resuscitation Council Guidelines 2025 Paediatric Life Support

    Prehospital pediatrik ligger mig oerhört varmt om hjärtat så när jag i måndags postade ERC:s vuxen-guidelines finns inget annat alternativ än att göra detsamma med barnriktlinjerna. 2025 års riktlinjer täcker åldrarna 0-18 år, men inte neonatal HLR direkt efter födseln. En nyhet är också att kedjan som räddar liv nu blivit universell och samma kedja gäller nu både barn och vuxna, även om behandlingen vid hjärtstopp naturligtvis till delar skiljer sig. I riktlinjerna trycker man ytterligare på att handfattningen med två tummar och händerna runt bröstkorgen ska användas på barn 0-1 år oavsett situation, och detta inkluderar även vid luftvägsstopp/misstanke om främmande kropp. En spännande nyhet med dessa guidelines är att speciella omständigheter nu fått ett eget kapitel även hos barn – tidigare har barn fått omfattas av vuxen-riktlinjerna vilket inte alltid varit optimalt. Säger samma som i måndags; obligatorisk läsning!

    PS. För mer info om de nya svenska riktlinjerna är det alltid hlr.nu som gäller! Vill du läsa mer av ERC:s guidelines? Då går du till https://cprguidelines.eu.

    Djakow, J.; Turner, N. M.; Skellett, S.; Buysse, C. M.; Cardona, F.; de Lucas, N.; Castillo, J. d.; Kiviranta, P.; Lauridsen, K. G.; Markel, F.; Martinez-Mejias, A.; Roggen, I.; Biarent, D.; Wren, J.; Tsoni, E. European Resuscitation Council Guidelines 2025 Paediatric Life Support. Resuscitation 2025;215:110767. doi:10.1016/j.resuscitation.2025.110767
  • Uppdaterade riktlinjer för hjärt-lungräddning: Ett vidgat perspektiv

    Äntligen dags! Som jag nämnde igår så släpps idag HLR-rådets utbildningsmaterial tillika riktlinjer för hjärt-lungräddning de närmaste 5 åren på HLR 2026 i Göteborg. För dig om inte har möjlighet att vara där men är omedelbart nyfiken på nyheterna finns en sammanfattande artikel publicerad i Läkartidningen, och det är naturligtvis dagens läsning. Om du läste ERC-artikeln igår så kommer du ha mycket god förståelse för det som står i läkartidningens artikel. För egen del har mitt hjärtebarn varit A-HLR vuxen-programmet, för vilket jag fått nöjet att vara redaktör, och jag har således hunnit vara involverad i en hel del diskussioner om de olika utbildningsprogrammen inom ramen för vår redaktörsgrupp. Ändå tycker jag det gav god behållning att läsa denna sammanfattning av Therese Djärv, Anette Nord, Ulrika Karlgren och Jacob Hollenberg. Obligatorisk läsning för all prehospital skulle jag vilja påstå, så får man en god överblick av vad som händer på HLR-området. Dock är det bara en sammanfattning, så dyk sedan djupare i de program som just du verkar inom, sannolikt S- och A-HLR vuxen samt barn för de flesta som läser här… 🙂

    Djärv, T.; Nord, A.; Karlgren, U.; Hollenberg, J. Uppdaterade riktlinjer för hjärt-lungräddning: Ett vidgat perspektiv. Läkartidningen 2026;123.
  • European Resuscitation Council Guidelines 2025 Adult Advanced Life Support

    Imorgon släpps HLR-rådets utbildningsmaterial 2026 och denna veckan får därför hjärt-lungräddning lite extra uppmärksamhet. För dig som vill vara väl förberedd kommer här en artikel jag läst otaliga gånger, nämligen ERC:s guidelines för avancerad hjärt-lungräddning till vuxna som släpptes i höstas och som HLR-rådets riktlinjer baseras på. Artikeln är alltså inte så ny som majoriteten av det som publicerats här brukar vara, men den är desto viktigare att ta del av och om du missat den tycker jag definitivt du ska läsa. Bland nyheterna från artikeln finns att tidigt A-HLR lyfts upp mer, betoning på HLR av god kvalitet med både högkvalitativa kompressioner men även god ventilation, möjlighet till vektorbyte vid refraktärt VF samt förladdning av defibrillator innan analys, ytterligare tryck på EtCO2-mätning med kontinuerlig kurva, fortsatt fokus på reversibla orsaker m.m. Dubbeldefibrillering, som det pratas en hel del om, rekommenderas endast i forskningskontext. Vill du ha en djupgående förståelse för de åtgärder vi kommer göra vid hjärtstopp på vuxna de kommande fem åren, då är detta obligatorisk läsning helt enkelt – för mycket detaljer här kommer du aldrig kunna läsa i det svenska utbildningsmaterialet.

    Soar, J.; Böttiger, B. W.; Carli, P.; Jiménez, F. C.; Cimpoesu, D.; Cole, G.; Couper, K.; D’Arrigo, S.; Deakin, C. D.; Ek, J. E.; Holmberg, M. J.; Magliocca, A.; Nikolaou, N.; Paal, P.; Pocock, H.; Sandroni, C.; Scquizzato, T.; Skrifvars, M. B.; Verginella, F.; Yeung, J.; Nolan, J. P. European Resuscitation Council Guidelines 2025 Adult Advanced Life Support. Resuscitation 2025;215:110769. doi:10.1016/j.resuscitation.2025.110769
  • Guidelines to reduce the risk of workplace violence in EMS: A Delphi study

    Idag har jag läst en intressant finsk Delphi-studie kring våld mot ambulanspersonal. Jag sprang faktiskt på den av en slump och den är ännu opublicerad och finns endast som pre-print. En delphi-studie handlar ju om att nå konsensus i en expertpanel kring ett antal påståenden, genom att panelen får svara i flera omgångar. I det här fallet handlade frågorna om åtgärder för att motverka hot och våld mot ambulanspersonal, och syftet var att skapa underlag för konsensusbaserade guidelines på området att förhålla sig till för ledningsansvariga.

    I panelen ingick 43 personer med olika slags expertis på området, framförallt från ambulanssjukvården men även juridiska experter, experter inom psykiatri, m.m. Utbildningsnivåerna varierade från gymnasium till disputerade personer. Men vad kom de fram till? I korthet identifierades tre huvudteman:

    1. Att man behöver definiera vilket beteende som är acceptabelt i ambulanssjukvården. Panelen var splittrade mellan total nolltolerans, och åsikten att det var omöjligt att helt undvika exempelvis verbala utfall men utan att för den sakens skull tolerera det.
    2. Att det behövdes träning kring psykiatriska patienter och de-eskalation.
    3. Att det behövdes nationella planer och riktlinjer för att förhindra våld i ambulanssjukvården. Här omnämndes bland annat samkörning med polisregister för att flagga högrisklarm och möjlighet att registrera hotfulla händelser i patientjournalen.

    Överlag diskuteras en rad intressanta saker, vissa av dem sådana som upplevs laddade i debatten. Här omnämns bland annat skyddsvästar, som inte uppfattades kontroversiellt/provokativt av mer än 4% av de svarande, men där författarna menar på att mer forskning behövs för att klarlägga de faktiska fördelarna i ambulanssjukvård. Även det här med registerhållning, samkörning av register och flaggning är ju kontroversiellt – iallafall i den svenska debatten. Författarnas slutsatser är att följande behöver prioriteras av beslutsfattare:

    1. Standardiserade träningsprogram med simuleringsträning, psykiatri och interdisciplinär samverkan.
    2. Pilottest av systematiska verktyg, såsom nationella policies och varningar i journalsystem, för att säkra att de fungerar utifrån kulturella, juridiska och operativa hänsyn.
    3. Kontinuerlig utvärdering av åtgärder såsom skyddsvästar och automatiska (AI-drivna) verktyg för att bedöma potentiella hot och deras potentiella fördelar kontra risker såsom falsklarm eller att patienten uppfattar situationer negativt.

    Det var mina kanske något snabbt och slarvigt översatta och tolkade medskick från studien. Jag tycker alla bör gå in och läsa fulltexten, inte minst om du är i en beslutsfattande position. Här får man ju en lite flygande start i vad man bör fundera kring i sin verksamhet…

    Hänninen, J.; Peltonen, L.; Riihimäki, H.; Saari, T. I.; Paulin, J. Guidelines to reduce the risk of workplace violence in EMS: A Delphi study. 2026. doi:10.21203/rs.3.rs-8833119/v1
  • Statement of the European EMS Leadership group concerning the organization of prehospital medical care in the event of a terrorist attack with an active shooter

    Vi firar påsk med en lite annorlunda läsning, som i sig inte är en studie, utan ett statement från ledare inom europeisk ambulanssjukvård rörande PDV-händelser. Uttalandet gjordes 2023 och har ett par år på nacken, men det är läsvärt och berör våra grundläggande utmaningar kring denna typ av händelser. Bland författarna finns Pierre Carli från SAMU i Paris, som jag själv hade nöjet att lyssna på kring samma tema i samband med EMS2025-kongressen, Stephen Sollid som har en ledande position inom norsk luftambulans och Freddy Lippert från Danmark som leder den europeiska EMS-organisationen. Så ingen studie som sagt, men definitivt människor som vet vad de pratar om.

    Bland det som diskuteras finns zonindelning och vilken typ av enheter som ska jobba var, THREAT-akronymen och förbättringspotentialer i dagens system såsom ledning och samverkan, ledarskap/prioritering i olika tidsmässiga faser av händelsen och överväganden kopplade till det faktum att konventionell ambulanssjukvård utan taktisk träning i många/de flesta fall kommer vara först på plats. För den som vill spinna vidare på skyddsväst-diskussionen finns här också ett tydligt statement från gruppen: ”Providing standard EMS teams with protective equipment (eg helmet, ballistic vest) without proper training is a false security”. Exakt vad ”proper training” är klargörs inte, men av tidigare text i dokumentet framgår ganska tydligt att det handlar om taktisk träning typ TECC och inte konventionell ambulanssjukvård utan sådan utbildning. Uttalandet är såklart fokuserat på just PDV-händelser och berör inte vardagen i ambulanssjukvården, men givet att tidigare inlägg vållat viss diskussion tänkte jag att detta kanske kan ge mer bränsle. Utan diskussion och reflektion kommer vi ju ingen vart… 🙂

    Sammantaget är dock det intressanta inte alls frågan om skyddsutrustning för mig, utan ställningstagandet till de grundläggande utmaningarna och vad ambulanssjukvården bör fokusera på. Läsvärt!

    Carli, P.; O’Donnell, C.; Moore, F.; Kuisma, M.; Corral, E.; Ward, J.; Smeekes, M.; Sollid, S.; Poloczek, S.; Lippert, F. Statement of the European EMS Leadership group concerning the organization of prehospital medical care in the event of a terrorist attack with an active shooter. Journal Européen des Urgences et de Réanimation 2023;35(1):28-31. doi:10.1016/j.jeurea.2023.04.005