Design: Delphi-studie

  • Identifying Themes for EMS Continued Competency That Are Acceptable and Improve Patient Care

    Idag har jag läst en fyra-rundors Delphi-studie från USA kring kontinuerlig kompetensutveckling/kompetenssäkring av ambulanspersonal, alltså: Hur man får ambulanspersonalen att bibehålla och utveckla sin kompetens även efter den initiala/grundläggande utbildningen. Jag uppfattar detta ämne som oerhört intressant, och något som grubblas över på varje ambulansstation runtom i landet. Deltagarna i studien enades om fem grundprinciper:

    • Kompetensutvecklingens innehåll ska vara evidensbaserat.
    • Kliniskt verksam ambulanspersonal måste ha en aktiv roll i att utveckla kompetensmodellen.
    • Kompetensutveckling bör styras av kvalitetssäkrings-/kvalitetsutvecklingsdata från verksamheten, indikerande att kompetensutvecklingen ska riktas in på områden med vanligt förekommande uppgifter/problem.
    • Bedömningen bör vara icke bestraffande och utvecklingsinriktad. Utbildningsinsatserna ska inte främst upplevas som kontroll eller sanktion.
    • Kompetensmodellen måste vara praktiskt genomförbar och skalbar.

    Utöver dessa grundprinciper identifierades fyra mer operativa strategier, som handlade om att använda simuleringsbaserade tillvägagångssätt, att se på kompetensutveckling som en process över tid, att använda sig av mikrolärande i vardagen och att använda sig av teknik i lärande.

    Jag tycker det finns några intressanta punkter i detta. Evidensbasering kan tyckas vara en självklarhet, men min personliga uppfattning är att vi är dåliga på detta i ambulanssjukvården. Ofta finns en evidensbaserad bas någonstans, men genom alla år jag jobbat med utbildning har jag ofta saknat ett evidensbaserat resonemang – inte främst i det som lärs ut, utan mer i planeringen av vad/hur/varför. Här kommer även delen om QA-/QI-data in, vilket är intressant. I min verksamhet görs en del utbildningsinsatser utifrån områden identifierade via avvikelser, men ska jag vara ärlig så tror jag inte detta ger hela bilden av var behov finns. Allt återspeglas inte i avvikelser, oavsett om det borde göra det eller inte. En viktig del för att på allvar grunda utbildningar i data är således att samla in data. Vi pratar ofta om detta i HLR-sammanhang, ”att mäta för att veta”, och att det är grunden till förbättring. Här finns enorm förbättringspotential i ambulans-Sverige, misstänker jag!

    Spännande studie med en del tänkvärda riktningar. Hur många ambulansorganisationer i Sverige har ens en väl genomarbetad utbildningsstrategi av det här slaget, där man snarare än att lista ett gäng konceptutbildningar diskuterar strategiska punkter såsom de presenterade ovan? Vad utbildning i verksamheten ska grundas på, vilken slags utbildningsfilosofi (lärande, ej bestraffande!) utbildningarna ska grunda sig på, osv? Här finns chanser att skapa något mer grundat, genomtänkt, skulle jag säga! Iallafall i den organisation där jag arbetar (och länge varit del av vår utbildningsgrupp, till relativt nyligen)…

    Glad midsommar, särskilt till er som jobbar! ☀️⛰️🌊🌸🌻🌳

    (Sjukt att jag har gjort detta VARJE dag sen nyår, för övrigt…! 🙈🚑☀️❄️)

    Panchal, A. R.; Riel, K. M.; Kamholz, J. C.; Gage, C. B.; van den Bergh, S. L.; Gugiu, M. R. Identifying Themes for EMS Continued Competency That Are Acceptable and Improve Patient Care. Prehospital Emergency Care 2026:1-8. doi:10.1080/10903127.2026.2674829
  • Guidelines to reduce the risk of workplace violence in EMS: A Delphi study

    Idag har jag läst en intressant finsk Delphi-studie kring våld mot ambulanspersonal. Jag sprang faktiskt på den av en slump och den är ännu opublicerad och finns endast som pre-print. En delphi-studie handlar ju om att nå konsensus i en expertpanel kring ett antal påståenden, genom att panelen får svara i flera omgångar. I det här fallet handlade frågorna om åtgärder för att motverka hot och våld mot ambulanspersonal, och syftet var att skapa underlag för konsensusbaserade guidelines på området att förhålla sig till för ledningsansvariga.

    I panelen ingick 43 personer med olika slags expertis på området, framförallt från ambulanssjukvården men även juridiska experter, experter inom psykiatri, m.m. Utbildningsnivåerna varierade från gymnasium till disputerade personer. Men vad kom de fram till? I korthet identifierades tre huvudteman:

    1. Att man behöver definiera vilket beteende som är acceptabelt i ambulanssjukvården. Panelen var splittrade mellan total nolltolerans, och åsikten att det var omöjligt att helt undvika exempelvis verbala utfall men utan att för den sakens skull tolerera det.
    2. Att det behövdes träning kring psykiatriska patienter och de-eskalation.
    3. Att det behövdes nationella planer och riktlinjer för att förhindra våld i ambulanssjukvården. Här omnämndes bland annat samkörning med polisregister för att flagga högrisklarm och möjlighet att registrera hotfulla händelser i patientjournalen.

    Överlag diskuteras en rad intressanta saker, vissa av dem sådana som upplevs laddade i debatten. Här omnämns bland annat skyddsvästar, som inte uppfattades kontroversiellt/provokativt av mer än 4% av de svarande, men där författarna menar på att mer forskning behövs för att klarlägga de faktiska fördelarna i ambulanssjukvård. Även det här med registerhållning, samkörning av register och flaggning är ju kontroversiellt – iallafall i den svenska debatten. Författarnas slutsatser är att följande behöver prioriteras av beslutsfattare:

    1. Standardiserade träningsprogram med simuleringsträning, psykiatri och interdisciplinär samverkan.
    2. Pilottest av systematiska verktyg, såsom nationella policies och varningar i journalsystem, för att säkra att de fungerar utifrån kulturella, juridiska och operativa hänsyn.
    3. Kontinuerlig utvärdering av åtgärder såsom skyddsvästar och automatiska (AI-drivna) verktyg för att bedöma potentiella hot och deras potentiella fördelar kontra risker såsom falsklarm eller att patienten uppfattar situationer negativt.

    Det var mina kanske något snabbt och slarvigt översatta och tolkade medskick från studien. Jag tycker alla bör gå in och läsa fulltexten, inte minst om du är i en beslutsfattande position. Här får man ju en lite flygande start i vad man bör fundera kring i sin verksamhet…

    Hänninen, J.; Peltonen, L.; Riihimäki, H.; Saari, T. I.; Paulin, J. Guidelines to reduce the risk of workplace violence in EMS: A Delphi study. 2026. doi:10.21203/rs.3.rs-8833119/v1
  • Prehospital assessment of perinatal patients by ambulance clinicians: development, implementation, review and national application

    Jag har tyvärr inte tid att skriva så lång text idag, pga lite mycket andra engagemang för stunden. Men det ska inte drabba dagens lästa artikel, som är en intressant studie med Delphi-approach (expert-konsensus) för att skapa en warning score syftande till att identifiera försämring hos gravida eller nyligen gravida kvinnor, där varningstecknen kan vara mer subtila än annars. Resultatet blev ett verktyg som testades på 251 patienter och jämfördes med NEWS2. Av dessa patienter fick 92.5% (n=172) NEWS2<5. Av de 172 hade dock 86% minst en röd flagga i det nyutvecklade verktyget. Sammantaget intressanta resultat, men betydligt mer forskning krävs naturligtvis för att validera verktyget. Jag har inte kommit i kontakt med ett dylikt verktyg tidigare, men kanske är det ett relevant sätt att kvalitetssäkra vården av denna grupp?

    Main, C.; Shaw, J.; Burgess, L.; Heys, S.; Rhind, S.; Kelly, T. Prehospital assessment of perinatal patients by ambulance clinicians: development, implementation, review and national application. International Journal of Emergency Medicine 2026;19(1). doi:10.1186/s12245-026-01158-5