Kan prehospital laktatmätning användas som stöd för att förutsäga tidens betydelse för mortalitet? Detta är författarna inne på i dagens prospektiva observationsstudie…
Dagens artikel blir en från grannlandet Norge, där författarna försökt validera ett NEWS2-baserat formulär för att på larmcentralen triagera patienters ambulansbehov i fall där de redan bedömts av sjukvårdspersonal. Det visade sig att högre NEWS2-score var assoicerad med högre mortalitet vid 1, 7 och 30 dagar. Jag är lite osäker på hur relevant studien är, men jag läste den och tyckte den var intressant… 🙂
Retrospektiv tvärsnittsstudie av 36 865 ambulansärenden vid Oslo EMCC (2018–2020) där NEWS2 i ett elektroniskt triageformulär kopplades till journal- och dödsorsaksdata. Högre NEWS2 var tydligt associerat med ökad 1-, 7- och 30-dagars mortalitet, starkast för 1 dag. 40% av ärenden uppgraderades; systemuppgraderingar fångade kritiskt sjuka, medan operatörsjusteringar hade liten effekt på mortalitet.
– Högre NEWS2-score hängde samman med högre mortalitet vid 1, 7 och 30 dagar.
– Sambandet var starkast för 1-dagars mortalitet.
– 40% av fallen uppgraderades i prioritet (system eller operatör).
– Systemets uppgraderingar identifierade kritiskt sjuka bättre än operatörsjusteringar utifrån mortalitet.
Intressant norsk studie om ISS, NISS, undertriage och traumalarm. Nu har ju inte vi exakt lika system i Sverige, men skalorna används ju och här finns nog saker att fundera på även för oss.
Retrospektiv genomgång av traumapatienter vid UNN Tromsø 2018 och 2023 (n=527) utvärderade undertriage som svårskadade utan traumateamaktivering (TTA) med ISS≥16 respektive NISS≥16. Undertriage var 15% med ISS och 18% med NISS. 63% uppfyllde nationella TTA-kriterier men fick ändå ingen TTA; lågenergifyllor dominerade. NISS fångade fler med organdysfunktion.
– Undertriage låg kvar över rekommenderad nivå (15–18% vs ≤5%).
– Många undertriagerade uppfyllde TTA-kriterier men systemet följde dem inte.
– Lågenergifyllor stod för majoriteten av undertriagefallen.
– NISS identifierade fler potentiellt undertriagerade, inkl. fler med organsvikt.
Laktat för att identifiera svårt skadade traumapatienter? Hög sensitivitet, men låg specificitet…
Prospektiv multicenterkohort med 108 vuxna traumapatienter med traumateamaktivering där prehospitalt POC-laktat mättes (utan att styra vården) för att identifiera svår skada. Svårt trauma (ISS≥16) sågs hos 24%. Laktat var högre vid svår skada men hade begränsad diskriminationsförmåga (AUC 0,636). Tröskel ≥2 mmol/L gav hög sensitivitet men låg specificitet. Slutsats: ej lämpligt ensamt, ev som komplement.
– Prehospitalt laktat var associerat med svår skada, men prediktionen var måttlig (AUC 0,636).
– Lågt tröskelvärde (≥2 mmol/L) gav hög sensitivitet men begränsad specificitet.
– Liknande begränsad träffsäkerhet sågs för AIS≥4 och IVA-vård ≥24 h.
– Laktat bör inte användas som ensam triageparameter, men kan ev komplettera multimodal bedömning.
I en prospektiv observationsstudie i glesbygd genomförde fem erfarna ambulanssjukvårdare 47 fokuserade prehospitala ultraljud (eFAST, lung- och hjärtstilleståndseko). 83% tolkades korrekt, 15% blev indeterminata p.g.a. otillräckliga fönster och 2% fel. Ultraljudet uppgavs oftast kunna stödja eller påverka beslut, särskilt vid lung- och eFAST-undersökningar.
– Hög tolkningsprecision för fokuserat prehospitalt ultraljud hos paramediker (83% korrekta).
– Vanligaste felkällan var ofullständiga bildfönster (15% indeterminata).
– Upplevd beslutsnytta var vanligare för lung- och eFAST än för hjärtundersökningar vid hjärtstopp.
Prehospital trombolys är väl numera relativt ovanligt förekommande i Sverige, även om det används på vissa håll i ”mitt” län och säkert andra glesbygdslän. Ändå tycker jag denna australiska studie är tämligen intressant och har bäring på beteenden och arbetssätt i vår kontext. Hur mycket påverkar symtompresentationen, ex stark/svag smärta, prioriteringar och vårdtempo? Och en annan sak är de olika arbetssätt vi tillämpar… Tar man EKG bedside redan hos patienten, eller väntar man tills man kommit ut i ambulansen? Kanske finns insikter i denna studie som kan bidra till att vi bättre kan studera och forma våra egna arbetssätt…
Retrospektiv kohortstudie i en australiensisk STEMI-nätverksregister (2018–2023) med 1440 vuxna som fick prehospital trombolys. Endast 32,5% behandlades inom 30 min från första medicinska kontakt (median 37 min). Fördröjning kopplades till lindrig smärta, efter kontorstid och klinisk konsultation, medan tidigt EKG (≤10 min) minskade risken. Tider förbättrades över åren.
– 32,5% nådde målet FMC–PHT ≤30 min; median 37 min.
– Lindrig smärta var starkast kopplad till fördröjd trombolys.
– Tidigt EKG (≤10 min) var associerat med kortare tider och lägre fördröjningsrisk.
– Efter kontorstid och klinisk konsultation var oberoende kopplade till längre tider; förbättring sågs över studieperioden
Idag har jag haft nöjet att läsa en intressant studie av Helena Johansson m.fl. kring trender i den prehospitala vården under 12 års tid. Studien är gjord i Östergötland, men det finns nog gott fog att tänka att stora delar av resultatet kan överföras på övriga Sveriges ambulanssjukvård.
Retrospektiv populationsbaserad analys av alla primära ambulansuppdrag i Region Östergötland 2011–2022. Bland 474 647 uppdrag transporterades 83% till akutmottagning. Triage enligt RETTS försköts mot högre akutgrad (nivå 1–2 från 32% till 57%). Icke-transport ökade 5%→25%. Inläggningsgrad bland transporterade var ~50% och korttidsmortalitet stabil.
– Triageakutitet ökade över tid (OR 1,08 per år för högre RETTS-nivå).
– Icke-transportdispositioner femfaldigades under perioden.
– Inläggningsandelen bland EMS-transporterade var stabil men deras andel av alla inläggningar från akuten ökade.
– Korttidsmortalitet var stabil; triageakutitet var starkaste prediktorn för död.
Oerhört intressant artikel idag. Om vitala parametrar stabiliseras under den prehospitala episoden, är det då rimligt att triagera ner patienterna? Dagens studie antyder, som jag tolkar det, att man kanske ska tillämpa en viss försiktighet med detta. Iallafall så visar studiens resultat att patienter som erhöll låg triage på akutmottagningen hade ökad risk för mortalitet om de haft avvikande/instabila vitala parametrar i den prehospitala fasen. In och läs!
Retrospektiv multicenterkohort av icke-traumapatienter transporterade med ambulans till 13 akutmottagningar i Seoul (2021–2024). Bland patienter med låg risk vid ED-triage (NEWS 0–4) ökade sjukhusmortaliteten med högre prehospital NEWS: 1,2% (låg) till 2,4% (medel) och 6,8% (hög). Justerade OR för mortalitet var 1,93 respektive 4,10.
– Prehospital fysiologisk instabilitet var kopplad till högre in-hospital mortalitet trots låg ED-triage.
– Risken ökade stegvis med prehospital NEWS även inom samma ED-triagekategori.
– Normaliserade vitalparametrar vid ankomst kan ändå innebära kvarstående risk.
– Sambandet sågs även för kombinerat utfall mortalitet/IVA-inläggning.
Scoping review som kartlägger alternativa vårdvägar för patienter som ringer ambulans för att minska transport till akutmottagning. 59 artiklar inkluderades. Fem typer av insatser identifierades: ”hear and treat/refer” samt ”see and treat/refer” och transport till annan enhet än ED. Särskilt låg-akuta, äldre, palliativa och psykiatriska patienter kan gynnas genom samarbete med andra professioner och alternativa destinationer.
– Identifierar fem alternativa vårdspår: telefonbaserad handläggning eller bedömning på plats med behandling/hänvisning, +
– alternativ transport till icke-ED-enhet.
– Målgrupper som kan gynnas inkluderar låg-akuta, äldre, palliativa, psykiatriska och patienter med kroniska försämringar.
– Samarbete mellan ambulanspersonal och t.ex. sjuksköterskor, socialarbetare samt rehabprofessioner beskrivs som centralt.