Det pratas mycket om hot och våld, och inte sällan i kombination med psykiatri. Alltför ofta blir diskussionen ganska onyanserad, för att inte säga oinsatt och driven av fördomar. Därför tycker jag dagens artikel har en given roll om man vill fundera och diskutera kring våldstendenser hos psykiatriskt sjuka patienter, exempelvis i kontexten ambulanssjukvård. Mycket intressant data från vårt västra grannland!
Tagg: Riskbedömning
-
Violent offending in severe mental illness: the role of psychiatric comorbidity and crime type – insights from the first nationwide Norwegian registry linkage
Violent offending in severe mental illness: the role of psychiatric comorbidity and crime type – insights from the first nationwide Norwegian registry linkage. doi:10.64898/2026.07.10.26357737Sammanfattning genererad av AI:Nationell norsk registerlänkning (2008–2022) följde 3,6 miljoner personer 15–79 år för att analysera våldsbrott vid schizofrenispektrum- och bipolär sjukdom samt samsjuklighet. Personer med SMI utgjorde en minoritet av våldsförövare, medan substanssyndrom var vanligt. Absolut och relativ risk ökade kraftigt med samsjuklighet och RRs för SMI dämpades tydligt efter justering, särskilt av SUD.
– SMI stod för en mindre andel av våldsförövare (SSD 8,7%; BD 4,6%) jämfört med SUD (36,8%).
– Våldsrisk ökade markant vid samsjuklighet: SSD ensamt 5,0% vs SSD+SUD+PD 43,9%.
– RR för SSD minskade från 6,58 till 2,0 efter justering för andra psykiska diagnoser; liknande mönster sågs per brottstyp
– För SUD kvarstod förhöjda risker efter full justering i de flesta våldsbrottskategorier.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Performance of the SVEAT (Symptoms, Vascular Disease History, Electrocardiography, Age, and Troponin) score for predicting 90-day major adverse cardiac events in patients with acute chest pain
Idag en artikel i akutmottagningskontext, men som berör prediktion av Major Adverse Cardiac Eventes (MACE), vilket omskrivits här ur prehospitalt fokus tidigare, och utifrån min bedömning högintressant även ur prehospitalt perspektiv.
Två grejer 100% vid sidan om ämnet är 1) att det är roligt att röra sig runt i Sverige. Fick ”ledighets-samverka” vid en liten incident på Willys i Kungälv med två glada kollegor från VGR. Så kul och härligt att se yrkestiteln ”Avancerad specialistsjuksköterska”! 💛💚 2) Desto dystrare är att jag läser i nyhetsmedia att det idag varit ett drunkningstillbud med mindre barn inblandat i min hemstad, som utifrån vad man kan utläsa av mediauppgifterna låter mycket allvarligt. Gårdagens budskap i finvädret kan inte nog understrykas – repetera HLR vid drunkning!
Nu tar jag ett dopp följt av en kall. Håll ut i värmen!
Performance of the SVEAT (Symptoms, Vascular Disease History, Electrocardiography, Age, and Troponin) score for predicting 90-day major adverse cardiac events in patients with acute chest pain. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01685-7Sammanfattning genererad av AI:Studien utvärderade SVEAT-score för att förutsäga 90-dagars MACE hos 348 akutmottagningspatienter med akut bröstsmärta. 7,2% fick MACE. Andra hs-troponin I efter 2 timmar var associerat med MACE. SVEAT hade högst diskriminationsförmåga (AUC 0,806) jämfört med HEART (0,756) och TIMI (0,753). Vid cut-off 4 gav SVEAT hög specificitet (0,86) men låg sensitivitet (0,56).
– 348 patienter med akut bröstsmärta följdes i 90 dagar; 7,2% fick MACE.
– SVEAT hade högre AUC än HEART och TIMI i denna kohort.
– Vid cut-off 4 fungerar SVEAT bättre för ”rule-in” (hög specificitet) än som screening (låg sensitivitet).
– Upprepad hs-troponin I (2-timmarsprov) var signifikant kopplad till MACE.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Biomarkers of long-term mortality in seizure patients treated by emergency medical services: Score development and validation
Biomarkers of long-term mortality in seizure patients treated by emergency medical services: Score development and validation. International Emergency Nursing 2026;87:101862. doi:10.1016/j.ienj.2026.101862Sammanfattning genererad av AI:Prospektiv multicenterstudie inom spansk ambulanssjukvård som utvecklade och validerade ett prediktivt poängsystem för 1-års mortalitet efter prehospitalt kramptillbud. Hos 198 vuxna registrerades vitalparametrar och POCT-blodprover; 33 avled. Riskfaktorer var ålder, GCS, hemoglobin, serum anjongap, INR och Charlsonindex. Modellen gav AUC 0,743.
– Prospektiv EMS-kohort med POCT-data för att förutsäga 1-års mortalitet efter prehospitala kramper.
– Hemoglobin, serum anjongap och INR identifierades som prehospitala biomarkörer kopplade till mortalitet.
– Prediktionsscore med ålder, GCS och komorbiditet hade måttlig diskriminationsförmåga (AUC 0,743).Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
AI-enhanced ECG for acute coronary syndrome triage: A state-of-the-art review
Jag har inte fått något hårt slag i huvudet även om man kan tro det, här kommer nämligen ännu en uppdatering kring AI i enlighet med gårdagens tema 🙂 Dagens studie är en review kring AI-baserad prehospital EKG-tolkning, och hur denna kan användas för att aktivera PCI-flöde samt utesluta akut hjärtinfarkt (det senare i kombination med högkänsligt troponin). Jag skriver ingen lång text om resultatet idag, men summan är iallafall att författarna ser AI-tolkning av EKG som en lämplig second opinion i klinisk verksamhet gällande inklusion till koronarangiografi samt för uteslutande av akut hjärtinfarkt – det senare om det kombineras med högkänsligt troponin för att uppnå tillräcklig sensitivitet (>99%). AI-tolkning av EKG bör dock enligt författarna även fortsatt ses som ett verktyg under utveckling, och stora randomiserade studier behövs för att säkerställa att sensitiviteten är tillräcklig i stora och heterogena populationer.
AI-enhanced ECG for acute coronary syndrome triage: A state-of-the-art review. Cardiovascular Revascularization Medicine 2026. doi:10.1016/j.carrev.2026.06.015Sammanfattning genererad av AI:Översikten sammanfattar ny evidens för AI-förstärkt EKG vid triage av akut koronart syndrom. Den betonar skillnaden mellan att upptäcka akut kranskärlsocklusion (OMI) för snabb kateterlabbaktivering och att utesluta akut hjärtinfarkt, vilket kräver seriella högkänsliga troponiner. AI-EKG kan öka sensitiviteten för OMI och minska falsklarm, samt fungera som ”second opinion” med viktiga implementeringsrisker.
– AI-EKG kan förbättra detektion av OMI jämfört med standardtriage och minska falska kateterlabbaktiveringar.
– EKG ensamt kan inte utesluta akut MI; AI kan vara ett stöd ihop med hs-troponin och riskskattning.
– Föreslår ett ”Second Opinion”-upplägg där AI är beslutsstöd till klinikern.
– Implementering kräver hantering av bias, alert fatigue, dokumentation och risk för ökad digital ojämlikhet.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Artificial intelligence in prehospital assessment of acute coronary syndrome: a scoping review
Mängden forskning om olika AI-tillämpningar har vuxit enormt de senaste åren, och olika artiklar på AI-temat är ständigt återkommande i mina sökningar. Dock har jag hittills i hög grad duckat dem (utöver ett undantag den 8 maj), då jag faktiskt sällan finner dem riktigt intressanta. Ofta handlar det om väldigt spetsiga use case, eller så ligger forskningen för långt från att kunna tillämpas kliniskt för att bli intressant för mig. I dagens artikel har författarna gjort en scoping review kring användningen av AI vid vård av patienter med misstänkt akut koronart syndrom (AKS), och det känns som att det kan ha framtiden för sig. Det första man tänker på då är väl ändå AI-stöd vid EKG-tolkning, och mycket riktigt är det ett av områdena som berörs i artikeln. Som det verkar finns god potential att låta AI tolka eller stötta i tolkningen av 12-avlednings-EKG med lika bra eller bättre prestanda som en mänsklig kliniker. Även i riskstratifiering för olika outcomes och diagnostik där inte bara EKG inkluderades visade AI potential.
Jag väljer att ta med denna studien eftersom jag bedömer att detta faktiskt är ett område där AI inom relativt snar framtid kan – och förmodligen bör – implementeras i ambulanssjukvården. Många apparater ger ju redan en bedömning av EKG till exempel, och att få denna bedömning gjord med bättre precision och lärande av AI låter väl högst rimligt. Som så ofta med AI återstår ju dock frågor och inte minst då: Vem ska ta ansvar för AI:s bedömning? Sånt här behöver klaras ut, men jag tror personligen att ambulanssjukvården med sin komplexitet, tidspress och risk för kognitiv overload har mycket att vinna på den nya tekniken i exempelvis sån här diagnostik, men också exempelvis som stöd i journalen… Varför skulle inte AI kunna föreslå undersökningar man missat, att man glömt utvärdera sin smärtlindring, tänkbara farliga diagnoser, osv. utifrån det man matat in? Löser vi ansvars och sekretessfrågor så erbjuder tekniken sannolikt mycket som kan gynna utfallet för våra patienter.
Artificial intelligence in prehospital assessment of acute coronary syndrome: a scoping review. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01636-2Sammanfattning genererad av AI:Scoping review som kartlade evidens för AI i prehospital bedömning av misstänkt akut koronart syndrom. Totalt 19 studier (3193709 patienter) visade lovande diagnostisk prestanda, särskilt EKG-baserad deep learning och multimodala modeller (AUC ca 0,81–0,99). Riskprediktion var mer varierande (AUC ca 0,71–0,95). Metodbegränsningar gör att prospektiva, multicenterstudier behövs innan klinisk implementering.
– EKG-baserade AI-modeller och multimodala lösningar presterade ofta högt för ACS-diagnostik.
– AI kan minska diagnostisk variation och förbättra triageeffektivitet i vissa miljöer.
– Riskstratifiering och beslutsstöd (t.ex. chock, revaskularisering) är växande tillämpningar.
– Nuvarande evidens begränsas av metodik; standardiserade, prospektiva multicenterstudier efterfrågas.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Threat, access and survivability: a comparative analysisof medical responses to civilian terrorism incidents in Australia, the United States and the United Kingdom/Europe
Idag blir det en lite kortare text, som handlar färsk artikel som jämför den medicinska insatsen efter terroristhändelser i Australien, USA och England. Approachen i USA uppges präglas av tidig tillgång till offer, begränsad vård i varm zon och en större kunskap om blödningskontroll hos allmänheten. Bilden i europa beskrivs som mer heterogen mellan olika länder, men där man i Storbritannien har en tydligare command-and-control – som dock inte nödvändigtvis ger tidigare tillgång till patienterna. Den australiska modellen beskrivs som mer säkerhetsmedveten, med risk att tillgång till patienterna också fördröjs. Författaren diskuterar hur den kanske viktigaste variabeln som skiljer sig åt i sjukvårdens svar på terrorism mellan olika länder/kulturer inte är typen av attack, bakomliggande ideologi eller sjukvårdssystemets kapacitet – utan snarare hur juridik, föreskrifter, rutiner och regler begränsar tidig tillgång till patienter och balansen mellan nytta och risk. Jag kan tycka ur ett källkritiskt perspektiv att det är en lite väl offensiv och långt dragen slutsats i förhållande till vad den komparativa analysen tycks visa, då denna inte med någon form av rimlig säkerhet värderar olika faktorer mot varandra. Mycket möjligt att det stämmer, men påståendet kan nog ses i lika hög grad som ett inlägg i debatten som ett objektivt resultat. Gå in och läs och avgör själv!
Threat, access and survivability: a comparative analysisof medical responses to civilian terrorism incidents in Australia, the United States and the United Kingdom/Europe. Journal of High Threat & Austere Medicine 2026;8(1). doi:10.33235/JHTAM.8.1.13-19Sammanfattning genererad av AI:Artikeln jämför hur USA, Storbritannien/utvalda Europa och Australien organiserar medicinsk respons vid civila terrorhändelser där hot, tillträde och säkerhet konkurrerar. Med TECC som ramverk betonas att utfallet ofta avgörs av om skadade nås tidigt. Skillnader i hur ”hot” tolkas styr timing för blödningskontroll, triage och extraktion. Australien föreslås utveckla tydligare hotanpassad doktrin, samverkansutbildning och AAR.
– Tidigt tillträde till skadade, inte bara klinisk förmåga, framhålls som avgörande för överlevnad.
– TECC beskriver hotanpassad vård i faser (direkt/indirekt hot och evakuering) och behov av integration med polis/räddning
– Systemens tolkning och operationalisering av hot påverkar när blödningskontroll, luftvägsstöd, triage och extraktion kan
– Australien bedöms behöva en mer explicit ram för hög-hot-respons, inklusive samverkansövning, AAR och sjukhus-surgeSammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Evaluation of Pre-hospital Point of Care Troponin Testing
Idag kör vi ett kliv bort från de vanliga tidskriftsartiklarna publicerade i tidsskrifter med peer review. Istället blir det en utvärderingsrapport från ett projekt i Manchester som utgör del av något de kallar Advanced Diagnostics Accelerator Programme. Projektet som utvärderas syftade till att utvärdera implementering och tänkbar impact av prehospital point-of-care-testning av högkänsligt troponin (POCTT), vilket ju är ett ämne som omskrivits på prehospital tidigare kring en review-studie.
I projektet användes testning av högkänsligt troponin i den prehospitala fasen som del i ett riskstratifieringsverktyg som kallas T-MACS. Vill man sätta sig in i T-MACS så kan man ex.vis hitta en kalkylator för T-MACS-score här. I den tidigare publicerade review:n återfanns inga studier med T-MACS, eftersom det saknades sådana där scoringen – inklusive troponin – utfördes av ambulanspersonal. Men nu tycks det alltså vara gjort, dock ej i syfte att validera scoringen prehospital alltså, utan mer ur implementeringsperspektiv…
Fynden i studien var iallafall att det var genomförbart att använda POCTT prehospitalt. Fall där testning användes tog i genomsnitt 9 minuter längre tid på hämtplatsen än motsvarande händelser utan testning. I den senare delen av studien gav 86% av testerna valida resultat, att jämföra med en något lägre siffra tidigare under testperioden. Författarna uppger att drygt 46.000 patienter söker för bröstsmärta i deras område varje år, och beräknar att om de olika gruppernas proportioner från studien projiceras på hela den populationen så skulle drygt 29.000 patienter kunna få en mer ändamålsenlig väg in i vården med POCTT och nästan 14.000, d.v.s. 30%, kvarstanna på hämtplats.
Jag tänker att det finns flera intressanta delar att vidare beforska här. En multi-centerstudie kring implementering i fler olika kontexter? En studie på sensistivitet och specificitet i den prehospitala kontexten? Framförallt är man nyfiken på falskt negativa, patienter som riskerar få försämrad/felaktig behandling. Sen vore som alltid patientperspektiv intressant. Oavsett vad, jag tycker det är en spännande rapport och det här är något jag verkligen förväntar mig på bredden i den prehospitala vården inom inte alltför lång tid. Med bröstsmärta som vanligaste sökorsak finns ju enorma vinster i mer ändamålsenlig vård för patienten och minskade belastning på akutsjukvården.
Evaluation of Pre-hospital Point of Care Troponin Testing. amber – ambulance research repository 2026. doi:20.500.12417/2162Sammanfattning genererad av AI:Projektet utvärderade införande och möjlig påverkan av prehospital point-of-care-troponintestning för patienter med bröstsmärta i tre ambulansstationer i Greater Manchester (juli 2024–dec 2025). 74 paramedicinare testade 638 patienter med kapillärprov och använde T‑MACS-kalkylator. Insatserna gav i snitt 9 min längre tid på plats, men 86% giltiga prov i senare fas; många skulle kunna undvika ED-transport.
– Mixed methods: register-/journaldata för statistik, flödes- och kostnadsanalys samt kvalitativ återkoppling.
– Prehospital troponin + T‑MACS gav längre tid på skadeplats (≈9 min) jämfört med liknande larm.
– Andelen giltiga testresultat nådde 86% i senare pilotfas; vanliga fel var provtagning och intern QC.
– Analysen uppskattar att många bröstsmärtepatienter kan få ändrad vårdväg och att en stor andel kan undvika transport.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Perceived stress and risky driving among emergency medical services personnel: parallel mediation effects of cognitive failures and emotional exhaustion
Idag kör vi – symboliskt men också nästan bokstavligt talat – en vända till på arbetsmiljötemat. Studien är en cross-sectional survey, kommer från Saudiarabien och undersöker hur stress påverkar riskfyllda förarbeteenden. Författarna sätter upp ett antal hypoteser om att stress påverkar förarbeteendet och att kognitiva och emotionella faktorer är del av detta. 400 deltagare från olika stationer och med olika yrkestitlar i ambulanssjukvården svarade. Resultatet blev att upplevd stress inte hade någon direkt effekt på riskfyllda förarbeteenden. Däremot var det förknippat med kognitiva misstag och emotionell utmattning, och dessa i sin tur hade starka effekter på riskfyllt förarbeteende. Så, det fanns ett indirekt samband som visade på att när stressen går så långt att det påverkar vår kognition, eller när våra coping-mekanismer blir otillräckliga så vi påverkas, eventuellt både mentalt och emotionellt – då riskerar också körningen påverkas till det sämre. Detta linjerar relativt väl med vad som är känt från tidigare studier och teoribildningar enligt författarna, men naturligtvis kan kontextuella skillnader finns och man får föreställa sig att det finns en del sådana mellan Sverige och Saudiarabien. Ändå blir min uppfattning att författarnas implications-diskussion torde hålla ganska väl i Sverige… På organisatorisk nivå bör man inte se riskbeteenden i trafiken endast som en fråga om regelföljsamhet eller teknisk förmåga, utan snarare som en arbetsmiljöfaktor som påverkas av belastningen, välmåendet på arbetsplatsen och de stödfunktioner som finns. Med de långa skift som trots allt fortfarande finns i ambulanssjukvården finns all anledning att fundera över hur man fångar upp såväl kortvarig som långvarig stress och beteenden som indikerar kognitiv eller emotionell utmattning hos personalen, samt funderar över vad som ska gälla när belastningen blir för hög. Med den organisatoriska press som hela sjukvårdssystemet i mitt tycke är utsatt för, finns ju också all anledning att fundera över hur mycket systemet går att pressa utan att det får risker för trafiksäkerheten och i förlängningen då patientsäkerheten. Det vore intressant att se svensk eller iallafall nordisk forskning på detta tema, för att erhålla data från kontexter mer lik vår egen.
Perceived stress and risky driving among emergency medical services personnel: parallel mediation effects of cognitive failures and emotional exhaustion. Frontiers in Public Health 2026;14. doi:10.3389/fpubh.2026.1827749Sammanfattning genererad av AI:En tvärsnittsenkät bland 400 ambulansförare/EMS-personal i Saudiarabien undersökte hur upplevd stress hänger ihop med riskfylld körning. Stress hade ingen direkt effekt på riskkörning, men ökade kognitiva missar och emotionell utmattning. Dessa två faktorer var starkt kopplade till riskkörning och medierade helt sambandet mellan stress och riskbeteende.
– Upplevd stress var inte direkt kopplad till riskfylld körning.
– Stress ökade både kognitiva missar och emotionell utmattning.
– Kognitiva missar och utmattning var starkt kopplade till riskkörning.
– Båda variablerna medierade fullt stress–riskkörning-sambandet (parallellt).Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
The Estimated Benefit of Lights and Sirens During Ambulance Transport
Hur mycket tjänar vi egentligen på att transportera patienter med blåljus och siren, kontra normal körning? Det är fokus i dagens studie, där författarna jämfört faktiska transporttider vid blåljuskörning med estimerade tider från Googles Distance Matrix model – en komplex modell där maskininlärning och stora mängder data från verkliga case används för att beräkna tiden som krävs för att ta sig från A till B. Baserat på 25.902 händelser, där 21% transporterades med blåljus och siren, kom författarna fram till att användning av blåljus och siren minskade den totala transporttiden med 3 minuter i median och tempot minskade med 0.3 min/km (=18 sekunder per km). Även i en modell där man justerade siffrorna för ytor med högre eller lägre koncentration av ambulansuppdrag bestod ungefär samma skillnader, men den totala transporttiden minskade med 3.3 minuter istället.
Författarna drar själva i studien slutsatsen att vinsterna är förhållandevis små, och att få patienter bör gynnas av tidsvinsten 3 minuter. Jag tänker att detta är kloka reflektioner och något vi nog bör fundera mer över – hur mycket vinner vi egentligen..? Samtidigt kan detta vara kontextuellt beroende och det kan finnas stora skillnader på USAs kontext jämfört med Sveriges. Det skiljer sig också rimligen utifrån befolkningstäthet, trafikintensitet, planering av vägnät m.m. Studien genomfördes till största delen i RUCA 1-2-områden. RUCA är ett slags mått på urbanisering och befolkningstäthet och i korthet innebär värdena 1-2 ”metropolitan area core” och ”metropolitan area high commuting”, dvs storstadsområden eller ytterkantsområden till storstad med hög grad av pendling till storstadsområdet. Så utifrån detta tänker jag att studien kanske är hypotesgenerande snarare än något annat, utifrån det svenska perspektivet. Fortfarande dock intressant och belysande en viktig fråga!
The Estimated Benefit of Lights and Sirens During Ambulance Transport. Prehospital Emergency Care 2026:1-9. doi:10.1080/10903127.2026.2659958Sammanfattning genererad av AI:Observationsstudie av 25 902 ambulansuppdrag i ett amerikanskt system som jämförde faktisk transporttid med Google-modellens prediktion för icke-akut körning. Ljussignal och siren användes i 21% och var kopplat till kortare restid och snabbare tempo: median 3,0–3,3 min per transport (≈18 s/km) och 0,3 min/km. Med hänsyn till krockrisk behövs bättre kriterier för när nyttan överväger risk.
– Ljussignal/siren gav i median ca 3,0–3,3 min tidsvinst per transport (≈18 s/km).
– Effekten sågs både i individanalys och i spatialt aggregerad analys (per 1 km område).
– Google-modellen predikterade icke-akuta tider relativt väl (R=0,78).
– Författarna betonar behov av att väga liten tidsvinst mot kända risker med utryckningskörning.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Collaboration among emergency first responders at major incidents – an explorative focus group study
Dagens studie är en kvalitativ sådan (fokusgrupper) och berör samverkan mellan ambulanssjukvården, räddningstjänsten och polisen vid särskild händelse. Fyra fokusgrupper med totalt 23 deltagare från de olika organisationerna ledde fram till ett resultat med tre huvudteman (fritt översatta av mig): Koordinerad kommunikation som grund för samverkan, Strukturerad interprofessionell samverkan genom ledarskap och delad förståelse samt Relationella förutsättningar för varaktig interprofessionell samverkan. Bland de företeelser som diskuteras mer konkret är vikten av tillförlitligt samband vad gäller utrustning och förmåga att hantera densamma, vikten av operativt ledarskap, ömsesidig förståelse för varandras professionella roller samt fördelarna med att rent fysiskt husera flera verksamheter ihop så personalen känner varandra mer och att reflektera efter händelse. Allt är såklart intressanta aspekter, och inte minst reflektionsdelen är ju på min favoritlista. Sen finns ju två sidor av myntet med samlokalisation, jag arbetar själv samlokaliserat med räddningstjänsten och uppskattar det, men visst – vi arbetar ju mycket mer gentemot kollegor inom sjukvården än räddningstjänsten. Jag upplever dock inte att en samlokalisation inom sjukhusets väggar (vilket jag också prövat) ger alls samma gemenskap med kollegor inom andra gebit på så sätt som samlokalisation med en annan blåljusmyndighet, vilket avses i studien, gör. Men det är min subjektiva uppfattning 🙂 Nöjer mig med kommentarer så, tänker att den som vill får gå in och läsa studien själv!
Collaboration among emergency first responders at major incidents – an explorative focus group study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01606-4Sammanfattning genererad av AI:Studien utforskar hur ambulanssjuksköterskor, brandmän och poliser upplever samverkan vid större olyckor. Fyra fokusgrupper analyserades med innehållsanalys. Tre huvudområden framkom: koordinerad kommunikation som grund, strukturerat ledarskap och gemensam förståelse för roller, samt relationella villkor för långsiktigt samarbete. Utmaningar gällde kommunikation, ledarskap och säkerhet; gemensam utbildning kan stärka beredskap.
– Koordinerad kommunikation beskrivs som central för fungerande samverkan.
– Ledarskap och tydlig rollförståelse möjliggör strukturerat interprofessionellt arbete.
– Komplexa händelser påverkas av kommunikationshinder, ledarskapskrav och säkerhetsaspekter.
– Gemensam övning och interprofessionell interaktion kan förbättra beredskap och samarbete.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).