Tagg: Stress

  • Burnout, Stress, and Moral Injury Among Emergency Medical Services Clinicians: A Systematic Review

    Dagens artikel är på arbetsmiljötema och är en systematisk review kring utbrändhet, stress och ”moral injury” (direktöversätter det hädanefter till moralisk skada) bland kliniker verksamma i ambulanssjukvården. Författarna har begränsat de inkluderade studierna (vilket är ett ganska stort antal) till att röra high income countries, för att öka överförbarheten till USA som kontext. Resultatet som presenteras är omfattande och jag skulle säga att det helst bör läsas i fulltext, men sammanfattningsvis är förekomsten av både utbrändhet och stress, både generellt och efter ”critical indicidents”, heterogen mellan studier men ter sig högre än hos befolkningen i stort. Förekomsten av moralisk skada var måttlig det vardagliga arbetet.

    Författarna analyserar fynden i förhållande till hur man vet att utbrändhet och stress påverkar bland annat nöjdheten med arbetet, personalomsättning och frånvaro – samt inte minst empati och förmågan att göra ett bra jobb för patienten. De resonerar vidare om att deras fynd bör omtolkas från att ses som ”kostnaden för att vårda” till att ses som arbetsmiljö- och säkerhetsrisker som kräver evidensbaserade interventioner för att minimeras. Även om resultaten som sagt är heterogena och kan förväntas variera mellan kontexter så tänker jag att det är en påminnelse om att ambulanssjukvården är ett annorlunda arbete med förhållandevis höga risker, inte bara för fysiska skador av trafik eller hot- och våld, utan även för negativa psykologiska och stressrelaterade arbetsmiljöfaktorer.

    Jenkins, J. L.; Everly, G. S.; Roemer, E. C.; Hsu, E. B.; Han, G.; Zhang, A.; Sharma, R.; Asenso, E.; Bidmead, D.; Bass, E. B.; Saldanha, I. J. Burnout, Stress, and Moral Injury Among Emergency Medical Services Clinicians: A Systematic Review. The Journal of Emergency Medicine 2026;85:146-176. doi:10.1016/j.jemermed.2026.02.034
  • Perceived stress and risky driving among emergency medical services personnel: parallel mediation effects of cognitive failures and emotional exhaustion

    Idag kör vi – symboliskt men också nästan bokstavligt talat – en vända till på arbetsmiljötemat. Studien är en cross-sectional survey, kommer från Saudiarabien och undersöker hur stress påverkar riskfyllda förarbeteenden. Författarna sätter upp ett antal hypoteser om att stress påverkar förarbeteendet och att kognitiva och emotionella faktorer är del av detta. 400 deltagare från olika stationer och med olika yrkestitlar i ambulanssjukvården svarade. Resultatet blev att upplevd stress inte hade någon direkt effekt på riskfyllda förarbeteenden. Däremot var det förknippat med kognitiva misstag och emotionell utmattning, och dessa i sin tur hade starka effekter på riskfyllt förarbeteende. Så, det fanns ett indirekt samband som visade på att när stressen går så långt att det påverkar vår kognition, eller när våra coping-mekanismer blir otillräckliga så vi påverkas, eventuellt både mentalt och emotionellt – då riskerar också körningen påverkas till det sämre. Detta linjerar relativt väl med vad som är känt från tidigare studier och teoribildningar enligt författarna, men naturligtvis kan kontextuella skillnader finns och man får föreställa sig att det finns en del sådana mellan Sverige och Saudiarabien. Ändå blir min uppfattning att författarnas implications-diskussion torde hålla ganska väl i Sverige… På organisatorisk nivå bör man inte se riskbeteenden i trafiken endast som en fråga om regelföljsamhet eller teknisk förmåga, utan snarare som en arbetsmiljöfaktor som påverkas av belastningen, välmåendet på arbetsplatsen och de stödfunktioner som finns. Med de långa skift som trots allt fortfarande finns i ambulanssjukvården finns all anledning att fundera över hur man fångar upp såväl kortvarig som långvarig stress och beteenden som indikerar kognitiv eller emotionell utmattning hos personalen, samt funderar över vad som ska gälla när belastningen blir för hög. Med den organisatoriska press som hela sjukvårdssystemet i mitt tycke är utsatt för, finns ju också all anledning att fundera över hur mycket systemet går att pressa utan att det får risker för trafiksäkerheten och i förlängningen då patientsäkerheten. Det vore intressant att se svensk eller iallafall nordisk forskning på detta tema, för att erhålla data från kontexter mer lik vår egen.

    Alasqah, W.; Noureldin, A. Perceived stress and risky driving among emergency medical services personnel: parallel mediation effects of cognitive failures and emotional exhaustion. Frontiers in Public Health 2026;14. doi:10.3389/fpubh.2026.1827749
  • Association between workload and support utilisation – a longitudinal study on emergency medical service personnel

    Det blir en lite kortare text idag pga fullt upp på min agenda idag. Jag har dock läst en ganska lång och inte desto mindre intressant artikel från Danmark. De tittade på hur nyttjandet av ”formal support” på arbetsplatsen (inkluderande formellt stöd såsom kamratstöd, formaliserat stöd från chef tränad på att tillhandahålla stöd, genom krispsykolog eller debriefing/defusing) påverkades av arbetsbelastning. Tidigare studier har antytt mindre nyttjande vid hög belastning, men här fann författarna precis tvärtom! En implikation som författarna föreslår kan vara att det understryker vikten av lättillgänligt stöd inte minst i områden med hög belastning, för att säkerställa välmåendet hos personalen. Tänkvärt, tycker jag!

    Melander-Nyboe, P.; Vang, M. L.; Lindekilde, N.; Andersen, L. P. S.; Elklit, A.; Pihl-Thingvad, J. Association between workload and support utilisation – a longitudinal study on emergency medical service personnel. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01569-w
  • Perceptions of registered nurses in the ambulance service in Sweden on their psychosocial work environment – A cross sectional study

    Idag har jag läst en intressant studie om den psykosociala arbetsmiljön i svensk ambulanssjukvård. Författarna har genom en webbaserad enkät fått sjuksköterskor på 42 olika stationer i 5 regioner att svara kring den psykosociala arbetsmiljön. Lite resultat:

    • 175 sjuksköterskor svarade. Medianålder var 42 år (spann 24-66 år), 56.8% var kvinnor och 72.2% hade en specialistutbildning, oftast i ambulanssjukvård (58.3%). Erfarenheten av arbetet var i median 13 år, med ett spann från 1-42.5 år. 44.9% jobbade i mindre städer/glesbygd, 33% i större städer och 22.2% i storstad med geografisk spridning över södra, mellersta och norra Sverige.
    • Occupational safety and health (OSH, jag avstår att översätta detta mått) ansågs av majoriteten vara god eller åtminstone okej, medan 24% svarade att det var dåligt. De som svarade ”dåligt” upplevde i högre grad mobbing och fysiskt våld än övriga.
    • Personal med mer än fem års erfarenhet rapporterade lägre möjligheter till professionell utveckling i arbetet. Äldre kollegor (50+) rapporterade att de fick mindre uppskattning för sitt arbete och de kände sig mindre rättvist behandlade i organisationen.
    • Mer än hälften av sjuksköterskorna (55.4%) hade utsatts för hot om våld under det senaste året – i princip uteslutande från patienter. Exponeringen för fysiskt våld var högre i storstäder (25.6%) och större städer (19%) än i mindre städer och glesbygd (7.7%).
    • Arbete i glesbygd/mindre stad var förknippat med mindre fysiskt våld, lägre kvantitativa krav och lägre tempo – än i större städer och storstad. Stress och utbrändhet var också vanligare i storstäder.
    • Mobbing rapporterades i 11.9% av fallen, främst från kollegor (81%) och i lägre grad från patienter eller i några fall chefer. 6.8% hade utsatts för sexuella trakasserier, mestadels från patienter (83.3%) och därefter från kollegor.

    Jag tycker studien var oerhört intressant att läsa, och här framkommer ju en del högaktuellt kring hot- och våldstemat och vår arbetsmiljö. Jag tycker dock inte det intressanta stannar där, utan insikterna kring mobbing och sexuella trakasserier har också högt värde. Särskilt intressant – utifrån kompetensfrågor, vilket intresserar mig – finner jag dock fyndet att personalen med fem års erfarenhet eller mer rapporterade låga möjligheter till professionell utveckling. Detta diskuteras också av författarna med konstaterandet att en utmaning för ledningen i ambulansorganisationer är att tillgodose professionell utveckling, så man inte förlorar erfarna medarbetare. Detta är ju knappast någon nyhet i svensk ambulanssjukvård 2026, men det är ändå nog så tänkvärt att detta också framkommer på forskningssidan.

    I slutändan får man se studien nyktert. Här presenteras viktiga problem såsom hot- och våldsfrågan, mobbing och professionell utveckling för erfarna, men man får även komma ihåg att många skattade faktorerna relativt högt i enkäten. Sen var svarsfrekvensen låg, så bias skulle kunna förekomma åt flera håll; både på så sätt att de mest missnöjda inte orkade svara – men också andra hållet att de mest missnöjda svarade för att uttrycka sitt missnöje..? Oavsett så är det en läsvärd studie för alla kollegor i ambulanssjukvården, och än mer för dig i chefs-/ledarposition!

    Glawing, C.; Kylin, C.; Karlsson, I.; Nilsson, J. Perceptions of registered nurses in the ambulance service in Sweden on their psychosocial work environment – A cross sectional study. International Emergency Nursing 2026;86:101798. doi:10.1016/j.ienj.2026.101798
  • Effect of cold environments on technical performance and perceived workload and stress during advanced medical procedures: a randomized controlled simulation study

    Det har varit några svinkalla dagar där jag bor med mer än 20 minusgrader, och även övriga Sverige har haft det ganska kallt har jag uppfattat. Så, vad passar bättre än en simuleringsstudie där deltagare av olika yrkeskategorier (läkare, paramedic, sjuksköterska) fick utföra olika avancerade procedurer (videolaryngoskopering, Front Of Neck Access och fingerthorakostomi) i vanlig rumstemperatur (+20 grader, ingen vind, låg luftfuktighet) respektive stark kyla (-20, ingen vind, högre luftfuktighet)? Tiderna för att utföra procedurerna var längre i kyla, men bara ganska marginellt. Däremot fann författarna att den upplevda arbetsbelastningen och stressen ökade i kall miljö. Extra tydligt var detta för mindre erfarna utförare.

    En relativt liten studie vars generaliserbarhet kanske är begränsad, men likväl en intressant studie som är tankeväckande. Tränar ni i den miljö ni arbetar, eller i en varm, upplyst och uppvärmd miljö? I eftermiddag och ikväll jobbar jag kliniskt, så om tid finns tar jag med mig kollegan ut i närmsta snödriva för att göra något krångligt! Vad väntar du på..? Ut i snön du också!

    Roveri, G.; Gamberini, L.; Borotto, E.; Eisendle, F.; Festi, L.; Brugger, H.; Strapazzon, G.; Rauch, S. Effect of cold environments on technical performance and perceived workload and stress during advanced medical procedures: a randomized controlled simulation study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2025;33(1). doi:10.1186/s13049-025-01373-8