Idag blir det en narrative review igen, och en riktigt bra sådan. Så sent som förra veckan gick en större lavin i Riksgränsen, med ett stort räddningspådrag som följd. Kanske var någon läsare där, rentav? Som jag förstått det är snötäcket instabilt i relativt stora delar av fjällkedjan, med hög lavinrisk som följd, på grund av torrare, sprödare snö i botten och tyngre skikt av blötare snö ovanpå (om jag förstått saken rätt). Oavsett vad så passar väl få saker så bra som en riktigt välskriven och nypublicerad översikt över lavinräddning, inkluderande såväl SAR, prehospital vård och intrahospital akutsjukvård. Här resoneras kring asfyxi, hypotermi och traumatiska skador, men även om critical burial (helkropp) vs partial burial (del av kroppen), initierande av resuscitering (samt när man kanske ska låta bli), utrustning för personal i lavinområde, betydelsen av luftfickor, m.m. Det är svårt att meningsfullt sammanfatta något från en sammanfattning, men jobbar ni i alpin miljö ska ni definitivt gå in och läsa! Kanske borde rentav även ni som jobbar i icke-alpin miljö göra det? Vi hade ju i mitt eget närområde en tragisk händelse i vintras där en skolpojke begravdes i en snödriva. Det är ju inte en lavin i sig, men alla omständigheter imiterar ju lavinens, så samma principer torde vara tillämpbara vid en sådan händelse. Och snödrivor finns ju faktiskt ända nere i Smygehuk, nån gång ibland 🙂
Tagg: Kyla
-
Emergency care for avalanche buried patients – a narrative review
Emergency care for avalanche buried patients – a narrative review. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01543-2Sammanfattning genererad av AI:Översikten beskriver akut omhändertagande av lavinbegravda patienter, där död orsakas av asfyxi, trauma och hypotermi. Överlevnad beror på snabb friläggning, avsaknad av trauma, fri luftväg och luftficka, tidig behandling i fält samt snabb transport till rätt sjukhus via SAR/EMS. Den diskuterar triage, transport och sjukhusvård samt möjliga förbättringar med HEMS, SOP/checklistor och drönare.
– Snabb extrikation och tidig prehospital behandling är avgörande för överlevnad.
– Fri luftväg/luftficka och frånvaro av trauma lyfts som centrala prognostiska faktorer.
– Organiserade SAR/EMS med checklistor/SOP och snabb transport till lämpligt sjukhus betonas.
– Teknik och resurser som HEMS, modern räddningsutrustning och drönare kan förbättra utfallet.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Effect of active external rewarming on esophageal temperature in simulated prehospital accidental hypothermia: a randomized crossover trial
Många teman återkommer här, och nu är hypotermi tillbaka. Denna gången med en ganska spännande, randomiserad crossover-studie där elva deltagare erhöll läkemedel som förhindrade huttring och kyldes sedan ner till 35 grader eller max två timmar, det som först uppnåddes. Därefter värmdes de i en timme. Hälften randomiserades till att värmas passivt, medan andra hälften randomiserades till aktiv, extern uppvärmning i kombination med passiv uppvärmning. Fem dagar senare fick de genomgå samma sak, men med motsatt uppvärmningsmetod mot vid första tillfället. Esofagustemperatur, hudtemperatur och vitala parametrar monitorerades, samt att deltagarna subjektivt fick bedöma sin upplevelse. Och resultatet då?
- Genomsnittlig temperaturförändring i aktiva gruppen var +0.15°C (-0.16°C – +0.45°C). I den passiva gruppen var förändringen -0.05°C (-0.33°C – +0.23°C). Uppvärmningstakten skiljde alltså med 0.2°C i timmen.
- I deltagarnas subjektiva upplevelse upplevdes den aktiva uppvärmningen bättre.
Det finns lite andra resultat kring hudtemperatur etc också, men jag tycker att kärntemperaturen är intressantast. Det vi ser är alltså att afterdrop-effekten är påtaglig även om man är mycket väl passivt isolerad under första timmen efter nedkylning till hypotermigränsen. Temperaturen steg under de första 10 minutrarna i båda grupperna, för att sedan stabiliseras i den aktiva gruppen men minska i den passiva. Dessa resultat gäller åtminstone om kroppens förmåga till huttring är utslagen, vilket den ju inte normalt är vid dessa temperaturer, men däremot om man går längre ner och under ca 32 grader eller ev. vid utmattning, sjukdom, osv. Man får ju också säga att uppvärmningshastigheten inte var sådär rasande snabb. Är man riktigt gravt hypoterm kan ju den saken vara av godo, men risken att accidentellt råka värma någon för fort ter sig utifrån resultatet inte direkt jättehög (iallafall med externa metoder) – och kanske skulle en del milt-måttligt hypoterma patienter gynnas av att kunna värmas snabbare, inte minst om man varit utsatt för trauma!? Här behövs uppfinnarjockar som kan komma på bättre grejer, som lämpar sig för prehospitalt bruk, helt enkelt 🙂
Effect of active external rewarming on esophageal temperature in simulated prehospital accidental hypothermia: a randomized crossover trial. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2025;34(1). doi:10.1186/s13049-025-01528-7Sammanfattning genererad av AI:I en randomiserad crossover‑fältstudie kyldes 11 friska, icke‑skakande volontärer i våta kläder i −2 °C till 35 °C esofagustemp. Därefter jämfördes 1 h passiv värmning med passiv + aktiv extern värmning. Aktiv värmning gav högre rewarming‑takt (skillnad 0,2 °C/h) och bättre komfort, och kan minska initial fortsatt temperaturfall i kyla.
– Randomiserad crossover i simulerad prehospital miljö med farmakologiskt hämmat frossbeteende.
– Aktiv extern värmning ökade esofageal uppvärmning jämfört med enbart passiv (skillnad 0,2 °C/h; osäkerhet inkluderar 0).
– Hudtemperatur steg snabbare och komforten var bättre med aktiv värmning.
– Resultaten stödjer att aktiv värmning kan motverka fortsatt temperatursänkning tidigt i behandling i kalla miljöer.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Temperature Monitoring in Prehospital Emergency Medical Vehicles – An Observational Study
Här kommer en lite småintressant studie där författarna helt sonika mätt temperaturen i ett antal Volvo-bilar (rapid response vehicles) och en ambulanshelikopter under ett års tid. Ganska nördigt kan tyckas, men många läkemedel har ju begränsningar i vilka temperaturer de får förvaras i. Detta kan vara ett reellt problem. Där jag själv arbetar har vi varma sommardagar haft temperaturer över 30 grader i garagen där bilarna står under längre tid, och faktiskt gjort diverse tillfälliga åtgärder för att begränsa problemen, då en del läkemedel vad jag minns hade 25 grader som övre temperaturgräns för förvaring. Fynden i studien visar iallafall att temperaturerna varierade mellan -9 till +46,8 grader – ett rejält intervall med andra ord. Detta är något som jag tänker att man måste förhålla sig till när man planerar både garage, fordon och kanske förvaringslösningar (temperaturlarm?). Sen är det såklart högst relevant att veta om/hur olika läkemedel faktiskt påverkas. Studien på läkemedel i kalla miljöer av Sohm et al (2025) som jag la ut den 18 januari antydde ju att påverkan inte var så stor, men det var ju effekter av kyla och dessutom under relativt begränsat tidsintervall… Undra hur det är med värme, och under en längre tid..?
Temperature Monitoring in Prehospital Emergency Medical Vehicles – An Observational Study. Prehospital and Disaster Medicine 2025;40(6):299-306. doi:10.1017/s1049023x25101581Sammanfattning genererad av AI:Prospektiv observationsstudie som under 12 månader mätte temperatur i fem ambulansbilar (Volvo XC90) och en AW169-helikopter inom HEMS i östra England, med sensorer som loggade var 30:e minut och larm vid >25°C eller <2°C. 102 524 mätningar visade spann från −9°C till 46,8°C. Temperaturer överskred ofta rekommenderade gränser; inomhusförvaring skyddade särskilt mot kyla, medan helikoptern hade sämst temperaturkontroll.
– Temperaturer i prehospitala fordon/luftfartyg varierade kraftigt (−9 till 46,8°C).
– Gränserna 2–25°C överskreds ofta, vilket kan påverka läkemedels hållbarhet/effekt.
– Inomhusförvaring av RRV minskade exponering för låga temperaturer.
– AW169-helikoptern uppvisade sämst temperaturkontroll och högsta toppar.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Stability of emergency medications during extreme cold: a controlled environmental study
Ni får inte tro att jag är besatt av hypotermi och köld, men det är absolut ett intressant område som jag nog ofta kikar lite extra på. Men sen bor vi ju också i ett förhållandevis kallt land? Dagens studie är ännu en från ”bergsgetterna” (skrivet med beundran, inte förakt) nere i Alperna. I samband med scenarioträning i en kontrollerad, kall simuleringsmiljö mätte de temperaturer i ryggsäckar där läkemedel förvarades, och i efterhand analyserades läkemedlens kemiska stabilitet. De läkemedel som kontrollerades var acetazolamide, amiodarone, dexamethason, adrenalin, ketamin, naloxon, noradrenalin och rocuronium. Trots kraftigt fluktuerande temperaturer i akutväskorna (32 graders diff) så upprätthöll alla de testade läkemedlen sin koncentration och kemiska stabilitet till minst 90%, samtidigt som inga tecken till frysning, spruckna ampuller eller annat noterades.
Att läkemedlen motstår kraftiga värmeskillnader och stark köld är såklart en relevant insikt för oss som jobbar i kalla miljöer. Vad jag hoppas på härnäst är en studie som undersöker effekten av läkemedlen i kall miljö vid olika administrationssätt. För egen del har jag exempelvis negativa erfarenheter av ketamin/esketamin intranasalt när det är kallt, vilket däremot brukar fungera utmärkt i varmare miljö (iv fungerar också bra trots kyla). Min tolkning är att detta beror på frysning och nedsatt cirkulation i nässlemhinnan snarare än förändringar i läkemedlets sammansättning, men det vore verkligen högintressant att få mer kunskap om hur själva effekten av läkemedlen påverkas mellan olika miljöer, temperaturer och administrationssätt!
Stability of emergency medications during extreme cold: a controlled environmental study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2025;34(1). doi:10.1186/s13049-025-01509-wSammanfattning genererad av AI:Kontrollerad miljöstudie i klimatsimuleringsanläggning där åtta akuta läkemedel (bl.a. adrenalin, noradrenalin, ketamin) förvarades förseglade i isolerad väska i räddningsryggsäck och utsattes för sex temperaturcykler: 45 min vid −15 °C följt av 15 min vid +18 °C. Ingen synlig förändring sågs och masspektrometri visade ≥90% kvarvarande halt, vilket talar för stabilitet vid extrem kyla med isolerad förvaring.
– Sex cykler mellan −15 °C och +18 °C simulerade upprepade fjällräddningsinsatser.
– Inga fysiska förändringar sågs vid visuell inspektion av ampuller.
– Kemisk analys visade att alla åtta läkemedel behöll minst 90% av märkt koncentration.
– Resultaten gäller för förseglade ampuller i isolerad packning; direkt exponering bör studeras vidare.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Effect of cold environments on technical performance and perceived workload and stress during advanced medical procedures: a randomized controlled simulation study
Det har varit några svinkalla dagar där jag bor med mer än 20 minusgrader, och även övriga Sverige har haft det ganska kallt har jag uppfattat. Så, vad passar bättre än en simuleringsstudie där deltagare av olika yrkeskategorier (läkare, paramedic, sjuksköterska) fick utföra olika avancerade procedurer (videolaryngoskopering, Front Of Neck Access och fingerthorakostomi) i vanlig rumstemperatur (+20 grader, ingen vind, låg luftfuktighet) respektive stark kyla (-20, ingen vind, högre luftfuktighet)? Tiderna för att utföra procedurerna var längre i kyla, men bara ganska marginellt. Däremot fann författarna att den upplevda arbetsbelastningen och stressen ökade i kall miljö. Extra tydligt var detta för mindre erfarna utförare.
En relativt liten studie vars generaliserbarhet kanske är begränsad, men likväl en intressant studie som är tankeväckande. Tränar ni i den miljö ni arbetar, eller i en varm, upplyst och uppvärmd miljö? I eftermiddag och ikväll jobbar jag kliniskt, så om tid finns tar jag med mig kollegan ut i närmsta snödriva för att göra något krångligt! Vad väntar du på..? Ut i snön du också!
Effect of cold environments on technical performance and perceived workload and stress during advanced medical procedures: a randomized controlled simulation study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2025;33(1). doi:10.1186/s13049-025-01373-8Sammanfattning genererad av AI:Randomiserad crossover-simulationsstudie med 36 alpinräddningsmedicinare som utförde videolaryngoskopisk intubation, mini-thorakostomi och FONA i −20 °C jämfört med +20 °C. Procedurtider var något längre i kyla (störst för intubation), men lyckandefrekvensen var >90% på första försöket i båda miljöer. Kyla ökade tydligt upplevd arbetsbelastning och stress, särskilt hos mindre erfarna.
– Kyla påverkade procedurtid marginellt men ökade upplevd workload och stress signifikant.
– Första-försöksframgång var hög (>90%) oavsett temperatur.
– Mindre erfarna rapporterade större stress/arbetsbelastning i kyla.
– Erfarenhet gav snabbare utförande och lägre stress/workload vid vissa procedurer.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).