Kan prehospital laktatmätning användas som stöd för att förutsäga tidens betydelse för mortalitet? Detta är författarna inne på i dagens prospektiva observationsstudie…
Laktat för att identifiera svårt skadade traumapatienter? Hög sensitivitet, men låg specificitet…
Prospektiv multicenterkohort med 108 vuxna traumapatienter med traumateamaktivering där prehospitalt POC-laktat mättes (utan att styra vården) för att identifiera svår skada. Svårt trauma (ISS≥16) sågs hos 24%. Laktat var högre vid svår skada men hade begränsad diskriminationsförmåga (AUC 0,636). Tröskel ≥2 mmol/L gav hög sensitivitet men låg specificitet. Slutsats: ej lämpligt ensamt, ev som komplement.
– Prehospitalt laktat var associerat med svår skada, men prediktionen var måttlig (AUC 0,636).
– Lågt tröskelvärde (≥2 mmol/L) gav hög sensitivitet men begränsad specificitet.
– Liknande begränsad träffsäkerhet sågs för AIS≥4 och IVA-vård ≥24 h.
– Laktat bör inte användas som ensam triageparameter, men kan ev komplettera multimodal bedömning.
Idag en artikel i akutmottagningskontext, men som berör prediktion av Major Adverse Cardiac Eventes (MACE), vilket omskrivits här ur prehospitalt fokus tidigare, och utifrån min bedömning högintressant även ur prehospitalt perspektiv.
Två grejer 100% vid sidan om ämnet är 1) att det är roligt att röra sig runt i Sverige. Fick ”ledighets-samverka” vid en liten incident på Willys i Kungälv med två glada kollegor från VGR. Så kul och härligt att se yrkestiteln ”Avancerad specialistsjuksköterska”! 💛💚 2) Desto dystrare är att jag läser i nyhetsmedia att det idag varit ett drunkningstillbud med mindre barn inblandat i min hemstad, som utifrån vad man kan utläsa av mediauppgifterna låter mycket allvarligt. Gårdagens budskap i finvädret kan inte nog understrykas – repetera HLR vid drunkning!
Nu tar jag ett dopp följt av en kall. Håll ut i värmen!
Studien utvärderade SVEAT-score för att förutsäga 90-dagars MACE hos 348 akutmottagningspatienter med akut bröstsmärta. 7,2% fick MACE. Andra hs-troponin I efter 2 timmar var associerat med MACE. SVEAT hade högst diskriminationsförmåga (AUC 0,806) jämfört med HEART (0,756) och TIMI (0,753). Vid cut-off 4 gav SVEAT hög specificitet (0,86) men låg sensitivitet (0,56).
– 348 patienter med akut bröstsmärta följdes i 90 dagar; 7,2% fick MACE.
– SVEAT hade högre AUC än HEART och TIMI i denna kohort.
– Vid cut-off 4 fungerar SVEAT bättre för ”rule-in” (hög specificitet) än som screening (låg sensitivitet).
– Upprepad hs-troponin I (2-timmarsprov) var signifikant kopplad till MACE.
Prospektiv multicenterstudie inom spansk ambulanssjukvård som utvecklade och validerade ett prediktivt poängsystem för 1-års mortalitet efter prehospitalt kramptillbud. Hos 198 vuxna registrerades vitalparametrar och POCT-blodprover; 33 avled. Riskfaktorer var ålder, GCS, hemoglobin, serum anjongap, INR och Charlsonindex. Modellen gav AUC 0,743.
– Prospektiv EMS-kohort med POCT-data för att förutsäga 1-års mortalitet efter prehospitala kramper.
– Hemoglobin, serum anjongap och INR identifierades som prehospitala biomarkörer kopplade till mortalitet.
– Prediktionsscore med ålder, GCS och komorbiditet hade måttlig diskriminationsförmåga (AUC 0,743).
Idag kör vi ett kliv bort från de vanliga tidskriftsartiklarna publicerade i tidsskrifter med peer review. Istället blir det en utvärderingsrapport från ett projekt i Manchester som utgör del av något de kallar Advanced Diagnostics Accelerator Programme. Projektet som utvärderas syftade till att utvärdera implementering och tänkbar impact av prehospital point-of-care-testning av högkänsligt troponin (POCTT), vilket ju är ett ämne som omskrivits på prehospital tidigare kring en review-studie.
I projektet användes testning av högkänsligt troponin i den prehospitala fasen som del i ett riskstratifieringsverktyg som kallas T-MACS. Vill man sätta sig in i T-MACS så kan man ex.vis hitta en kalkylator för T-MACS-score här. I den tidigare publicerade review:n återfanns inga studier med T-MACS, eftersom det saknades sådana där scoringen – inklusive troponin – utfördes av ambulanspersonal. Men nu tycks det alltså vara gjort, dock ej i syfte att validera scoringen prehospital alltså, utan mer ur implementeringsperspektiv…
Fynden i studien var iallafall att det var genomförbart att använda POCTT prehospitalt. Fall där testning användes tog i genomsnitt 9 minuter längre tid på hämtplatsen än motsvarande händelser utan testning. I den senare delen av studien gav 86% av testerna valida resultat, att jämföra med en något lägre siffra tidigare under testperioden. Författarna uppger att drygt 46.000 patienter söker för bröstsmärta i deras område varje år, och beräknar att om de olika gruppernas proportioner från studien projiceras på hela den populationen så skulle drygt 29.000 patienter kunna få en mer ändamålsenlig väg in i vården med POCTT och nästan 14.000, d.v.s. 30%, kvarstanna på hämtplats.
Jag tänker att det finns flera intressanta delar att vidare beforska här. En multi-centerstudie kring implementering i fler olika kontexter? En studie på sensistivitet och specificitet i den prehospitala kontexten? Framförallt är man nyfiken på falskt negativa, patienter som riskerar få försämrad/felaktig behandling. Sen vore som alltid patientperspektiv intressant. Oavsett vad, jag tycker det är en spännande rapport och det här är något jag verkligen förväntar mig på bredden i den prehospitala vården inom inte alltför lång tid. Med bröstsmärta som vanligaste sökorsak finns ju enorma vinster i mer ändamålsenlig vård för patienten och minskade belastning på akutsjukvården.
Projektet utvärderade införande och möjlig påverkan av prehospital point-of-care-troponintestning för patienter med bröstsmärta i tre ambulansstationer i Greater Manchester (juli 2024–dec 2025). 74 paramedicinare testade 638 patienter med kapillärprov och använde T‑MACS-kalkylator. Insatserna gav i snitt 9 min längre tid på plats, men 86% giltiga prov i senare fas; många skulle kunna undvika ED-transport.
– Mixed methods: register-/journaldata för statistik, flödes- och kostnadsanalys samt kvalitativ återkoppling.
– Prehospital troponin + T‑MACS gav längre tid på skadeplats (≈9 min) jämfört med liknande larm.
– Andelen giltiga testresultat nådde 86% i senare pilotfas; vanliga fel var provtagning och intern QC.
– Analysen uppskattar att många bröstsmärtepatienter kan få ändrad vårdväg och att en stor andel kan undvika transport.
Dagens artikel är en narrativ översikt och rör prehospital bedömning av traumatisk hjärnskada (TBI). På grund av de inkluderade studiernas (n=32) heterogenitet gjordes ingen systematisk metaanalys, utan endast narrativ syntetisering. Författarna fann 37 olika bedömningsverktyg för TBI, i ett spann med allt ifrån isolerad bedömning av Glasgow Coma Scale (GCS) till biomarkörer, Near Infrared Spectorscopy (NIRS), undersökningar med mikrovågor och verktyg baserade på maskininlärning. GCS var vanligast studerat, och denna skala visade brister i sensitivitet för identifiering av TBI, inte minst hos äldre och personer med antikoagulantiabehandling – vilket var de grupper där undertriage var vanligast. Annars var övertriage vanligt förekommande och sensitivitet tycktes värderas högre än specificitet. Bland algoritmer med maskininlärning och point-of-care-tester fanns lovande verktyg, som dock ej var tillräckligt validerade utifrån författarnas slutsatser. Summan av kardemumman så fann de att många vanliga verktyg riskerade missa signifikanta skador, inte minst i nyss nämnda grupper där undertriage var vanligt. Därför rekommenderade författarna en multimodal strategi med flera olika verktyg/indikatorer för att identifiera traumatisk hjärnskada.
Systematisk översikt av engelskspråkiga studier (2015–2024) om prehospitala verktyg/protokoll för att identifiera, prognosticera och triagera misstänkt/konstaterad traumatisk hjärnskada i ambulanssjukvård. 32 studier och 37 strategier ingick. GCS var vanligast men hade begränsningar, särskilt hos äldre och vid milda symtom. Nya ML‑algoritmer och point‑of‑care-enheter lovar men saknar bred validering; övertriage var vanligt, undertriage hos geriatriska/antikoagulerade.
– 32 studier identifierade 37 unika prehospitala TBI-verktyg/strategier.
– GCS användes oftast men presterade sämre hos äldre och vid mild TBI.
– Noggrannhet varierade stort; övertriage var vanligt och undertriage sågs särskilt hos äldre/antikoagulerade.
– Nya ML- och point-of-care-lösningar är lovande men behöver robust prospektiv validering.