Tagg: Diagnostik

  • Trauma undertriage at a University Hospital in North Norway: the need to look beyond mechanism of injury

    Intressant norsk studie om ISS, NISS, undertriage och traumalarm. Nu har ju inte vi exakt lika system i Sverige, men skalorna används ju och här finns nog saker att fundera på även för oss.

    Hønsi, S. F.; Dehli, T.; Lauritzen, H.; Skjesol, H.; Bakke, H. K. Trauma undertriage at a University Hospital in North Norway: the need to look beyond mechanism of injury. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s13049-026-01675-5
  • Prehospital point-of-care lactate for identification of severe injury in trauma team-activated patients: a prospective multicenter cohort study

    Laktat för att identifiera svårt skadade traumapatienter? Hög sensitivitet, men låg specificitet…

    Faul, P.; Hagebusch, P.; Bertram, E.; Naujoks, F.; Störmann, P.; Schweigkofler, U.; Koch, D. Prehospital point-of-care lactate for identification of severe injury in trauma team-activated patients: a prospective multicenter cohort study. European Journal of Trauma and Emergency Surgery 2026;52(1). doi:10.1007/s00068-026-03294-2
  • Interpretation Accuracy and Theoretical Decision Impact of Prehospital Ultrasound for Paramedics – Analysis of a Rural Pilot Program

    Pettit, A.; Plaitano, E. G.; Weiler, K.; Soucy, Z.; Zapata, I.; Seefeld, A.; Lundgreen Mason, N. Interpretation Accuracy and Theoretical Decision Impact of Prehospital Ultrasound for Paramedics – Analysis of a Rural Pilot Program. Prehospital Emergency Care 2025;30(6):931-939. doi:10.1080/10903127.2025.2585153
  • Determinants of Timely Prehospital Thrombolysis Administration within a Pharmacoinvasive STEMI Network in Victoria, Australia

    Prehospital trombolys är väl numera relativt ovanligt förekommande i Sverige, även om det används på vissa håll i ”mitt” län och säkert andra glesbygdslän. Ändå tycker jag denna australiska studie är tämligen intressant och har bäring på beteenden och arbetssätt i vår kontext. Hur mycket påverkar symtompresentationen, ex stark/svag smärta, prioriteringar och vårdtempo? Och en annan sak är de olika arbetssätt vi tillämpar… Tar man EKG bedside redan hos patienten, eller väntar man tills man kommit ut i ambulansen? Kanske finns insikter i denna studie som kan bidra till att vi bättre kan studera och forma våra egna arbetssätt…

    Bishop, A.; Nehme, Z.; Stub, D.; Murdoch, K.; Dantanarayana, A.; Wijaya, J.; Meadley, B. Determinants of Timely Prehospital Thrombolysis Administration within a Pharmacoinvasive STEMI Network in Victoria, Australia. Prehospital Emergency Care 2026:1-16. doi:10.1080/10903127.2026.2711274
  • Performance of the SVEAT (Symptoms, Vascular Disease History, Electrocardiography, Age, and Troponin) score for predicting 90-day major adverse cardiac events in patients with acute chest pain

    Idag en artikel i akutmottagningskontext, men som berör prediktion av Major Adverse Cardiac Eventes (MACE), vilket omskrivits här ur prehospitalt fokus tidigare, och utifrån min bedömning högintressant även ur prehospitalt perspektiv.

    Två grejer 100% vid sidan om ämnet är 1) att det är roligt att röra sig runt i Sverige. Fick ”ledighets-samverka” vid en liten incident på Willys i Kungälv med två glada kollegor från VGR. Så kul och härligt att se yrkestiteln ”Avancerad specialistsjuksköterska”! 💛💚 2) Desto dystrare är att jag läser i nyhetsmedia att det idag varit ett drunkningstillbud med mindre barn inblandat i min hemstad, som utifrån vad man kan utläsa av mediauppgifterna låter mycket allvarligt. Gårdagens budskap i finvädret kan inte nog understrykas – repetera HLR vid drunkning!

    Nu tar jag ett dopp följt av en kall. Håll ut i värmen!

    Ayvaz, A.; Avci, A.; Tugcan, M. O.; Can, M. M.; Urfalioglu, A. B.; Aksay, E.; Simsek, Y.; Seven, S. Y.; Avci, B. S.; Kaya, E. B.; Sancaktar, A.; Bankir, M.; Guven, R. Performance of the SVEAT (Symptoms, Vascular Disease History, Electrocardiography, Age, and Troponin) score for predicting 90-day major adverse cardiac events in patients with acute chest pain. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01685-7
  • Prehospital 12-lead ECG and outcomes in acute coronary syndrome

    Är det så även i Sverige att en inte oväsentlig andel av patienterna som vore betjänta av det inte får ett 12-avlednings-EKG avläst prehospitalt? Läs gärna dagens intressanta studie och reflektera själv!

    Prehospital 12-lead ECG and outcomes in acute coronary syndrome.
  • Prehospital Assessment and Treatment of Infants and Toddlers in Respiratory Distress: A Retrospective Analysis

    Idag har jag läst en intressant, retrospektiv studie från USA där mer än 1000 barn som senare diagnosticerats med olika andningsrelaterade ICD-10-diagnoser inkluderats. Den prehospitala bedömningen och behandlingen har utvärderats, med fokus på differentiering mellan övre och nedre luftvägssymtom. Det visade sig att det dokumenterade prehospitalt bedömda tillståndet sällan skilde på övre- respektive nedre luftvägsbesvär, utan mer generellt indikerade andnöd i de flesta fall. Mer besvärande så skilde sig behandlingarna också i alltför låg grad, och övre luftvägsbesvär behandlades med salbutamol i nästan lika hög grad som vid nedre besvär (28.3% vs 32.6%), trots att salbutamol saknar gott stöd vid övre luftvägsbesvär. Påfallande många patienter med hypoxemi, definierat som SpO2 under 90% vilket ju är en tämligen låg gräns, erhöll trots detta ingen syrgas och hos 12% av patienterna med initial hypoxemi och mer än ett SpO2-värde dokumenterat kvarstod hypoxemin vid sista noteringen. Av dessa hade 21% varken erhållit syrgas ensamt eller vid nebulisering, och vid narrativ genomläsning av journalerna framgick ingen dokumenterad orsak att neka patienterna syrgas.

    Sammantaget tänker jag att studien belyser ett problem som jag tror är ganska utbrett även i Sverige, i form av oförmåga eller obenägenhet att korrekt skilja på övre och nedre luftvägssymtom hos barn och behandla därefter. Besvär orsakade av t.ex. RS-virus är ju ett vanligt och potentiellt allvarligt tillstånd, och att optimera behandlingen prehospitalt bör kunna anses vara av stort värde. Det hade varit intressant med liknande kartläggning i svensk kontext, och interventioner för att förbättra handläggningen. I min egen organisation tänker jag att det finns en brist på prehospitalt bedömda tillstånd i den klassificering vi gör av patienten. Inte för att detta på något vis underlättar den kliniska bedömningen, hindrar korrekt behandling eller löser problemet, men om de olika PBT:erna var tydligare separerade vore det iallafall en påminnelse om de olika patofysiologierna.

    Ryan, J. F.; Cheng, T. A.; Crowe, R. P.; Donofrio-Odmann, J. J. Prehospital Assessment and Treatment of Infants and Toddlers in Respiratory Distress: A Retrospective Analysis. Prehospital Emergency Care 2026:1-7. doi:10.1080/10903127.2026.2659342
  • AI-enhanced ECG for acute coronary syndrome triage: A state-of-the-art review

    Jag har inte fått något hårt slag i huvudet även om man kan tro det, här kommer nämligen ännu en uppdatering kring AI i enlighet med gårdagens tema 🙂 Dagens studie är en review kring AI-baserad prehospital EKG-tolkning, och hur denna kan användas för att aktivera PCI-flöde samt utesluta akut hjärtinfarkt (det senare i kombination med högkänsligt troponin). Jag skriver ingen lång text om resultatet idag, men summan är iallafall att författarna ser AI-tolkning av EKG som en lämplig second opinion i klinisk verksamhet gällande inklusion till koronarangiografi samt för uteslutande av akut hjärtinfarkt – det senare om det kombineras med högkänsligt troponin för att uppnå tillräcklig sensitivitet (>99%). AI-tolkning av EKG bör dock enligt författarna även fortsatt ses som ett verktyg under utveckling, och stora randomiserade studier behövs för att säkerställa att sensitiviteten är tillräcklig i stora och heterogena populationer.

    Garg, K.; Bhanushali, V.; Gautam, N.; Sawalha, K.; Rana, A.; Agrawal, A.; Spraggins, R. F.; Bruich, L.; Alhwarat, B.; Almasri, M.; Saucedo, J. F.; AbuHalimeh, A.; Tayal, B.; Rahman, F.; Al'Aref, S. J. AI-enhanced ECG for acute coronary syndrome triage: A state-of-the-art review. Cardiovascular Revascularization Medicine 2026. doi:10.1016/j.carrev.2026.06.015
  • Comparative performance of manual triage systems and ML models in predicting clinical outcomes among patients transported to the emergency department by emergency medical services

    Jag har ju kanske varit lite AI-skeptiker i många avseenden här på prehospitalt (även om jag använder AI en del i vardagen och även driver mycket av funktionaliteten när jag lägger ut inlägg här med AI för att göra det tidseffektivt). Iallafall, idag kommer ändå en studie på maskinlärande och hur detta kan användas för triage och/eller förutsägande av kortsiktiga negativa outcomes (mortalitet eller intensivvårdsbehov) hos prehospitala patienter. Författarna triagerade patienter med tre olika triagesystem (Manchester Triage System, Emergency Severity Index och Turkish Ministry of Health Triage System) och jämförde med den prediktiva kapaciteten hos olika maskininlärningsmodeller baserade på Random Forest, Gradient Boosting Machine och CatBoost. Det senare är kanske grekiska, men det intressanta är att maskininlärningsmodellerna uppvisade bra prestanda med AUROC >0.8. Det gick inte att påvisa att maskininlärningen var signifikant bättre än den manuella triagens förmåga att identifiera negativ outcome, men inte heller sämre. Författarna argumenterar alltså för att maskininlärningsmodeller kan utgöra ett gott tillskott som ”second opinion” till vanlig triage. Detta är något jag själv definitivt tror på som framtiden, att integrera AI i våra ambulansjournalsystem för att föreslå tänkbara differentialdiagnoser och minska risken att något i patientens tillstånd förbises exempelvis i triage. Beslutet på klinikern, men med stöd av AI. Tekniken finns ju, så det är nästan förvånande att det inte redan är här!?

    Selvi, H.; Kalafat, U. M.; Fettahoğlu, S.; Fettahoğlu, S. T.; Yeniyurt, B.; Güner, M.; Bala, E. D.; Basa Kalafat, A. F.; Tapkan, R. B.; Doğan, S. Comparative performance of manual triage systems and ML models in predicting clinical outcomes among patients transported to the emergency department by emergency medical services. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01595-8
  • Pain has limited predictive value for fractures following falls in older people: insight from a retrospective study

    Idag har jag läst en studie om hur smärta i olika regioner, identifierat av undersökande läkar på akuten, korrelerar mot tecken på faktiska frakturer i området efter lågenergitrauma. I korthet kan man säga att smärta i ett område i hög grad korrelerade mot att patienten fick röntgenundersökning av aktuellt område, särskilt stark var denna korrelation för halsrygg (0.99). Som prediktor för fraktur var smärtan dock begränsad; i revben/thorax och bäcken var sensitiviteten hög (0.98) – indikerande att de flesta med fraktur hade dokumenterad smärta. I bröstrygg var siffran dock bara 0.78. Specificiteten var också låg, säsmst i bäcken med 0.09 till 0.47 i bröstryggen. Således hade alltså många utan fraktur också smärta, och några med fraktur i bröstryggen hade inte smärta… Uttryckt i likelihood ratio var sambandet mellan smärta och fraktur svagt och area under the curve (AUC) var mellan 0,51-0,62 – d.v.s. nära slump-värde. Frånvaro av smärta tycktes ha ett något starkare samband med frånvaro av fraktur, däremot finns en osäkerhet i detta eftersom det kan ha funnits patienter utan smärta som ej bilddiagnosticerats och därmed ej inkluderats i studien.

    Vad innebär detta för ambulanssjukvården? Jo, studien är som sagt från akuten och baseras på undersökningar av läkare samt bilddiagnostik, men jag tänker att den säger en del om att smärta är ett osäkert tecken, att vi behöver vara relativt inklusiva för att inte missa frakturer, och att vi därmed kommer inkludera många patienter med smärta men utan frakturer till vidare undersökningar… Särskilt bröstrygg tycks vara ett område att vara försiktig med, där risken att missa en fraktur pga avsaknad av smärta är högre. Kanske kan fynden i någon mån relateras lite till gårdagens studie om bäckengördel, i form av att den berör svårigheten med diagnostik av frakturer..?

    Pedersen, V.; Lampart, A.; Wania, R.; Arnold, I.; Maeder, N.; Niedermeier, S.; Stahl, R.; Trumm, C.; Kammerlander, C.; Boecker, W.; Nickel, C. H.; Bingisser, R.; Klein, M. Pain has limited predictive value for fractures following falls in older people: insight from a retrospective study. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01644-2