Tagg: Mekaniska bröstkompressioner

  • Cardiothoracic injuries and mechanical cardiopulmonary resuscitation – A forensic autopsy convenience control study on 436 cases

    Dygnets sista timme och det är i grevens tid att lägga upp en artikel så inte trenden bryts 🙂 Men var lugna, jag har läst…! Idag blev det en intressant artikel från vårt sydvästra grannland Danmark, där några patologer jämfört skador orsakade av mekaniska bröstkompressioner med de orsakade av manuell hjärt-lungräddning. Det är ju ingalunda den första studien på detta område, men då resultaten från olika studier är motstridiga behövs definitivt mer data. Den aktuela studien är retrospektiv och gjordes på 436 fall, där 75 av fallen fick mekaniska bröstkompressioner. Några resultat:

    • Sternumfraktur var 2-3 gånger så vanligt och multipla revbensfrakturer var 1,6-1,7 gånger vanligare i gruppen som fått mekaniska bröstkompressioner.
    • Antal revbensfrakturer i median var 1 i manuella gruppen vs 8(!) i gruppen som fått mekaniska bröstkompressioner. Ju äldre patienten var, desto fler revbensfrakturer hade man.
    • Det kanske mest iögonfallande resultatet (då det ej beskrivits tidigare) är att incidensen av myokardruptur var signifikant högre i gruppen som fått mekaniska bröstkompressioner (4% vs 0%, p=0.0049).

    Jag tänker att studien är retrospektiv, ganska liten, och dessutom begränsad till de fall som gick till rättsmedicinsk obduktion. Fyndet kring myokardruptur är intressant och skulle behöva studeras mer, det är ju en oerhört allvarlig biverkan som i sig är (potentiellt) dödlig. Det finns dock – vilket författarna påpekar – tidigare studier som tyder på att myokardruptur kan uppstå även vid vanlig HLR, så här skulle behövas prospektiva studier och större urval. Det som också skulle behöva göras, men som är oerhört svårt, är att ta ett riktigt helhetsgrepp om studier på mekaniska kompressioner vs manuella. Jag tänker att man prospektivt och randomiserat skulle behöva studera ROSC, överlevnad, HLR-kvalitet och biverkningar i båda grupperna och justera dessa (samt säkert en massa andra faktorer) mot varandra, för att bättre förstå samspelet mellan olika faktorer. Jag tänker exempelvis att vi vet från studier att man tröttnar vid manuell HLR och att en relativ hög procent av kompressionerna då inte blir korrekta. På så sätt kan det ju vara naturligt, om en apparat orkar trycka bröstkorgen ända ner i 100% av fallen jämfört med en lägre andel om vi gör kompressioner manuellt, så torde ju också förekomsten av skador riskera öka. Om vi kan förstå dessa samband bättre, kanske vi kan hitta sätt att maxa kvaliteten samtidigt som vi minimerar skadorna, med bättre utfall som följd..? Ja, detta är bara lösa tankar från mig, men det hade onekligen varit bra om vi kunde komma fram till ett något mer robust kunskapsläge kring mekaniska bröstkompressioner.

    Bidstrup, J. E.; Löchte, L.; Busch, J. R.; Banner, J. Cardiothoracic injuries and mechanical cardiopulmonary resuscitation – A forensic autopsy convenience control study on 436 cases. Forensic Science International 2025;370:112452. doi:10.1016/j.forsciint.2025.112452
  • A retrospective comparison of plunger-type andband-type mechanical chest compression devicesfor prehospital resuscitation

    Dagens studie är en retrospektiv och baserad på registerdata där apparater för mekaniska bröstkompressioner med pistong (ex. LUCAS) jämförs med liknande apparater av den typ som är som ett band runt thorax (ex. AutoPulse). Intressant nog finner författarna att band-drivna apparater gav lägre odds för prehospital ROSC, vilket är ett resultat som skiljer sig från tidigare studier. I en subgruppsanalys av överlevnaden till utskrivning från sjukhus hos de patienter som transporterats till sjukhus utan ROSC, i syfte att få någon slags uppfattning om huruvida apparattypen var förknippad med skillnad i resultat hos dessa patienter som får HLR hela vägen till sjukhus, så fanns däremot ingen signifikant skillnad.

    Studien har sina begränsningar, exempelvis finns massvis med confounders som måste justeras för i HLR-situationer, och det är svårt att fånga in alla. Med data insamlad från många organisationer kan också skillnader i arbetssätt, förändrade riktlinjer osv. påverka resultatet, samt många andra saker. Ett högst konkret frågetecken som höjde mina ögonbryn i resultatet var att mekanisk HLR initierades i median 4.8 minuter efter ankomst till platsen. Det låter för mig snabbt med tanke på att de amerikanska guidelinesen liksom de svenska enligt studiens beskrivning inte rekommenderade rutinmässiga mekaniska hjärtkompressioner, utan endast under transport eller då manuella kompressioner är svåra att genomföra. 4,8 minuter är mindre än tre behandlingsomgångar, vilket ter sig väldigt fort även taget i beaktande att det såklart är så att det är de patienter man vill satsa på och kanske snabbt transportera som i första hand ska erhålla transport och därmed mekaniska hjärtkompressioner.

    Nåväl, resultatet är likväl intressant, och även om det redan finns en hyfsad mängd forskning kring mekaniska hjärtkompressioner så bygger ju denna observationsstudie onekligen upp en nyfikenhet på en RCT där just olika typer av apparater genomförs. Mig veterligen har det bara varit sekundärt utfall i någon tidigare studie, och inte det primära syftet med någon studie.

    Smida, T.; Handyside, R.; Crowe, R.; Merrill, P.W.; Scheidler, J.; Bardes, J. A retrospective comparison of plunger-type andband-type mechanical chest compression devicesfor prehospital resuscitation. Prehospital Emergency Care 2026:1-12. doi:10.1080/10903127.2026.2637173
  • Mechanical chest compression versus manual chest compression for cardiopulmonary resuscitation for cardiac arrest patients: A systematic review and meta‐analysis

    Dagens artikel berör ett ämne som jag ofta upplever lite laddat, nämligen mekaniska bröstkompressioner vid hjärt-lungräddning. Detta är ju en fantastisk möjlighet för oss i ambulanssjukvården, inte minst av arbetsmiljöskäl, men också en möjlighet som iallafall utifrån det intryck jag har överanvänds. Redan för tiotalet år sedan när LUCAS infördes på bred front hade man ju misslyckats med att påvisa att systemet var bättre än manuell HLR, och på senare år har en hel del studier tillkommit, med stor heterogenitet både vad gäller mekaniska kompressioners effektivitet och förekomsten av skadliga bieffekter. Dagens studie är en systematisk review och metaanalys där författarna gått igenom 10 RCT:er och 14 kohortstudier, inkluderande 224.245 patienter, som jämfört mekaniska bröstkompressioner med manuella på vuxna. Det mest intressanta resultatet torde vara att manuella kompressioner visade sig vara bättre än mekaniska och alltså inte bara ”non-inferior” som många tidigare studier funnit. Manuella kompressioner gav mer ROSC samt bättre överlevnad till både inskrivning och utskrivning från sjukhus. Däremot fanns inga signifikanta skillnader i 30-dagarsöverlevnad, neurologisk outcome eller förekomsten av komplikationer. Vid subgruppsanalys hittade författarna bland annat att kontexten spelade roll, där den signifikanta skillnaden i ROSC till manuella kompressioners fördel fanns intrahospitalt, medan signifikans ej uppnåddes utanför sjukhus. Det fanns också skillnader utifrån vilket land studien var utförd i, vilket ev. skulle kunna bero på en skillnad i kvaliteten på den manuella HLR som utförs relaterat till hur guidelines och träning ser ut på nationell nivå.

    Min tolkning (eller spekulation?) är att skillnaden intrahospitalt vs. prehospitalt torde kunna tyda på att det finns faktorer prehospitalt som gör att mekaniska kompressioner ibland kan vara gynnsamt (eller iallafall inte ogynnsamt) för patientutfallet, ex.vis under transport. Men studien antyder ju också att det är helt korrekt så som guidelines idag är skrivna, att mekaniska kompressioner ska användas med återhållsamhet och på korrekt indikation – inte som en generell lösning vid hjärt-lungräddning. I slutändan är det nog så att den viktigaste slutsatsen är att det är komplext, och att stora, väldesignade och randomiserade multi-centerstudier med sajter vars förutsättningar skiljer behövs för att skapa någon form av riktig klarhet. Tills dess ska vi nog fortsätta att vara återhållsamma med mekaniska hjärtkompressioner, men använda dem på väl valda indikationer såsom transport.

    Pu, Y.; Hou, H.; You, Z.; Li, Q.; Yu, Z.; He, S.; Xue, C.; Wen, C.; Yang, B. Mechanical chest compression versus manual chest compression for cardiopulmonary resuscitation for cardiac arrest patients: A systematic review and meta‐analysis. Hong Kong Journal of Emergency Medicine 2025;32(6). doi:10.1002/hkj2.70067