Prehospital behandling av blödande patienter är ett ständigt hett ämne. Denna deskriptiva observationsstudie från svensk ambulanssjukvård ger några intressanta perspektiv. GI-blödning och trauma var vanligast, och 50% erhöll blodtransfusion vid ankomst till sjukus. Detta samtidigt som endast 28% fick tranexamsyra prehospitalt och 41% av patienterna hade koagulopati. Det kan såklart ha varit så att man i de flesta fall hade korta prehospitala tider där TXA hade fördröjt handläggningen (vilket motsägs lite av att en tredjedel av patienterna fått >1000 ml vätska), men man undrar ju ändå om ökad administration av TXA hade kunnat minska mängden koagulopati och kanske även förbättra outcome? Läsvärt!
Tagg: Tranexamsyra (TXA)
-
Bleeding resuscitation in the ambulance service, an observational study of standard care in Sweden
Bleeding resuscitation in the ambulance service, an observational study of standard care in Sweden. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2025;33(1). doi:10.1186/s13049-025-01439-7Sammanfattning genererad av AI:Prospektiv multicenter observationsstudie av 181 vuxna blödningspatienter där ambulansen startade kristalloid vätskebehandling. Vanligaste orsaker var gastrointestinal blödning (48%) och trauma (23%). Medelvolym kristalloider 626 mL; en tredjedel fick ≥1000 mL. 41% hade koagulopati vid ankomst. SI >1,3 förutsade transfusionsbehov; blödning ≥500 mL ökade 24 h-mortalitet (totalt 7,2%).
– GI-blödning och trauma var vanligaste orsakerna till prehospital svår blödning.
– Kristalloidvolymer varierade; cirka en tredjedel fick ≥1000 mL.
– Koagulopati vid ankomst var vanligt (41%).
– SI >1,3 och blödning ≥500 mL var kopplade till transfusionsbehov respektive högre 24 h-mortalitet.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Tranexamic Acid Timing and Mortality Impact After Trauma
På senare år har prehospital administration av tranexamsyra (TXA) blivit rutin vid större trauman med misstanke om icke komprimerbar blödning, om det kan göras utan att fördröja handläggningen. Tre timmar från trauma till administration av läkemedlet används ofta som tidsgräns, men det vetenskapliga underlaget för siffran är begränsat. I den här studien presenteras nya data, och resultaten pekar på osäker effekt av TXA om det administreras senare än 90 minuter efter traumat. Vem vet, kanske är författarna en ny standard på spåren..?
Tranexamic Acid Timing and Mortality Impact After Trauma. Annals of Emergency Medicine 2026;87(1):83-89. doi:10.1016/j.annemergmed.2025.06.609Sammanfattning genererad av AI:Explorativ analys av PATCH-Trauma, en randomiserad studie där vuxna med större trauma fick tranexamsyra (1 g bolus prehospitalt + 1 g infusion) eller placebo. Tid från skada till första dos analyserades mot 28-dagarsmortalitet. Dödlighetsrisken ökade med längre tid; tydligast nytta sågs upp till 90 minuter. TXA inom 90 min minskade mortalitet, men efter 90 min sågs ingen effekt.
– Tid till första TXA-dos var kopplad till 28-dagarsmortalitet; tidigare behandling gav större nytta.
– TXA inom 90 minuter minskade dödlighet jämfört med placebo (justerad RR 0,64).
– TXA efter 90 minuter minskade inte mortalitet (justerad RR 1,04).
– Resultaten antyder ett optimalt behandlingsfönster inom 90 minuter efter trauma.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).