Tranexamsyra seglar upp som ett väldigt populärt ämne här på prehospitalt, men det råkar komma en del intressanta studier på temat. Dagens dito är en sekundäranalys med bayesisk statistik av RCT:n som går under namnet prehospital TXA for TBI. En brasklapp är att den studien misslyckades med att uppnå signifikants för sina primära outcomes, d.v.s. samband mellan TXA-administration och 6-månaders neurologisk outcome vid TBI. Överlag var det sparsamt med relevanta signifikanser. Lite förenklat kan man säga att denna studie tittar på samma outcomes fast med bayesisk statistik, och i det ligger en del intressant… Författarna fann att en dos av 2g tranexamsyra var förknippat med hög sannolikhet för förbättrad neurologisk outcome efter 6 månader, lägre 28 dagars- och 6-månadersmortalitet, jämfört med både placebo och TXA i dosering 1g bolus + 1g infusion under 8h. Behandlingseffekten var dock låg eller måttlig, men författarna diskuterar att detta ändå givet det stora antalet TBI i ett globalt perspektiv kan vara viktigt i ett övergripande perspektiv samt givet läkemedlets låga riskprofil.
Intressant resultat, och det jag tar med mig är väl framförallt att studien talar för att om TXA nu ska ges vid TBI – då talar resultaten klart till fördel för 2g som bolusdos. Men, på det stora hela så får man ju vara oerhört försiktig – det blir ju en retrospektiv studie som inte alls har styrkan som en RCT, och om man vrider och vänder på ett resultat tillräckligt mycket så brukar man ju kunna hitta någon positiv infallsvinkel… 🙂 Hypotesgenererande, kanske..!?