Idag har jag läst en intressant, retrospektiv studie från USA där mer än 1000 barn som senare diagnosticerats med olika andningsrelaterade ICD-10-diagnoser inkluderats. Den prehospitala bedömningen och behandlingen har utvärderats, med fokus på differentiering mellan övre och nedre luftvägssymtom. Det visade sig att det dokumenterade prehospitalt bedömda tillståndet sällan skilde på övre- respektive nedre luftvägsbesvär, utan mer generellt indikerade andnöd i de flesta fall. Mer besvärande så skilde sig behandlingarna också i alltför låg grad, och övre luftvägsbesvär behandlades med salbutamol i nästan lika hög grad som vid nedre besvär (28.3% vs 32.6%), trots att salbutamol saknar gott stöd vid övre luftvägsbesvär. Påfallande många patienter med hypoxemi, definierat som SpO2 under 90% vilket ju är en tämligen låg gräns, erhöll trots detta ingen syrgas och hos 12% av patienterna med initial hypoxemi och mer än ett SpO2-värde dokumenterat kvarstod hypoxemin vid sista noteringen. Av dessa hade 21% varken erhållit syrgas ensamt eller vid nebulisering, och vid narrativ genomläsning av journalerna framgick ingen dokumenterad orsak att neka patienterna syrgas.

Sammantaget tänker jag att studien belyser ett problem som jag tror är ganska utbrett även i Sverige, i form av oförmåga eller obenägenhet att korrekt skilja på övre och nedre luftvägssymtom hos barn och behandla därefter. Besvär orsakade av t.ex. RS-virus är ju ett vanligt och potentiellt allvarligt tillstånd, och att optimera behandlingen prehospitalt bör kunna anses vara av stort värde. Det hade varit intressant med liknande kartläggning i svensk kontext, och interventioner för att förbättra handläggningen. I min egen organisation tänker jag att det finns en brist på prehospitalt bedömda tillstånd i den klassificering vi gör av patienten. Inte för att detta på något vis underlättar den kliniska bedömningen, hindrar korrekt behandling eller löser problemet, men om de olika PBT:erna var tydligare separerade vore det iallafall en påminnelse om de olika patofysiologierna.