Tagg: Syrgas

  • Comparison of automated and manual oxygen titration in emergency care: a systematic review and meta-analysis

    Dagens studie är en systematisk review om system för automatisk titrering av syrgas inom akutsjukvård. Ska jag vara ärlig så kände jag inte till att dessa system fanns ens, även om det låter naturligt då de inte borde vara särskilt svåra att bygga. I studien ingår flera RCT:er, och författarna konkluderar att automatisk syrgastitrering ger en högre procentuell andel av tiden inom målsaturations-intervallet för patienterna. Någon studie hade även tittat på mortalitet, men inte funnit någon skillnad.

    Att automatisk titrering kan ge bättre processutfall i form av tid inom målsaturation är såklart en intressant faktor. Här tänker jag dock att det även gäller att tänka lite kritiskt. Jag fördjupade mig en smula i hur systemen fungerar, och precis som jag anade så baserar de titreringen på perifer saturationsmätning. Här kommer ju det kliniska omdömet in, vilket jag tycker blir en svår begränsning av studierna. Eftersom man jämförde gruppen med automatiskt titrering med den som erhöll manuell, så är ju en starkt tänkbar felkälla att den manuella gruppen kanske innehöll fall där saturationen inte steg som förväntat, men där klinikern bedömde att det berodde på cirkulatoriska faktorer (såsom ett kallt finger) snarare än desaturation. Några dylika hänsyn kan ju knappast det automatiska systemet ta, vilket torde innebära att det kan blåsa på med stora mängder syrgas för att kompensera en dålig perifer cirkulation. Men, jag är inte maximalt insatt i hur systemet funkar och vill inte alls förkasta det. De potentiella värdena med att nå målsaturation på bättre sätt skulle ju kunna vara stora, men bottom line blir nog att det vore intressant att se större studier med kliniska utfall snarare än enbart processutfall. Läsvärt kring en teknik jag inte kände till, iallafall 🙂

    Choonara, L.; Vally, M.; Mahomed, A.; Laher, A. E. Comparison of automated and manual oxygen titration in emergency care: a systematic review and meta-analysis. Canadian Journal of Emergency Medicine 2026. doi:10.1007/s43678-026-01306-z
  • Conservative Oxygen for Unresponsive Patients after Cardiac Arrest

    Idag en intrahospital RCT med bäring på prehospital vård publicerad i New England. Det handlar om huruvida konservativ syrgasbehandling (SpO2 <=95%) hos ventilatorbehandlade, medvetslösa patienter efter hjärtstopp gav bättre utfall än mer generös behandling (standard). Så var inte fallet. Intressant!

    The LOGICAL Investigators and the Australian and New Zealand Intensive Care Society Clinical Trials Group. Conservative Oxygen for Unresponsive Patients after Cardiac Arrest. New England Journal of Medicine 2026;395(6):571-581. doi:10.1056/nejmoa2513814
  • Prehospital Assessment and Treatment of Infants and Toddlers in Respiratory Distress: A Retrospective Analysis

    Idag har jag läst en intressant, retrospektiv studie från USA där mer än 1000 barn som senare diagnosticerats med olika andningsrelaterade ICD-10-diagnoser inkluderats. Den prehospitala bedömningen och behandlingen har utvärderats, med fokus på differentiering mellan övre och nedre luftvägssymtom. Det visade sig att det dokumenterade prehospitalt bedömda tillståndet sällan skilde på övre- respektive nedre luftvägsbesvär, utan mer generellt indikerade andnöd i de flesta fall. Mer besvärande så skilde sig behandlingarna också i alltför låg grad, och övre luftvägsbesvär behandlades med salbutamol i nästan lika hög grad som vid nedre besvär (28.3% vs 32.6%), trots att salbutamol saknar gott stöd vid övre luftvägsbesvär. Påfallande många patienter med hypoxemi, definierat som SpO2 under 90% vilket ju är en tämligen låg gräns, erhöll trots detta ingen syrgas och hos 12% av patienterna med initial hypoxemi och mer än ett SpO2-värde dokumenterat kvarstod hypoxemin vid sista noteringen. Av dessa hade 21% varken erhållit syrgas ensamt eller vid nebulisering, och vid narrativ genomläsning av journalerna framgick ingen dokumenterad orsak att neka patienterna syrgas.

    Sammantaget tänker jag att studien belyser ett problem som jag tror är ganska utbrett även i Sverige, i form av oförmåga eller obenägenhet att korrekt skilja på övre och nedre luftvägssymtom hos barn och behandla därefter. Besvär orsakade av t.ex. RS-virus är ju ett vanligt och potentiellt allvarligt tillstånd, och att optimera behandlingen prehospitalt bör kunna anses vara av stort värde. Det hade varit intressant med liknande kartläggning i svensk kontext, och interventioner för att förbättra handläggningen. I min egen organisation tänker jag att det finns en brist på prehospitalt bedömda tillstånd i den klassificering vi gör av patienten. Inte för att detta på något vis underlättar den kliniska bedömningen, hindrar korrekt behandling eller löser problemet, men om de olika PBT:erna var tydligare separerade vore det iallafall en påminnelse om de olika patofysiologierna.

    Ryan, J. F.; Cheng, T. A.; Crowe, R. P.; Donofrio-Odmann, J. J. Prehospital Assessment and Treatment of Infants and Toddlers in Respiratory Distress: A Retrospective Analysis. Prehospital Emergency Care 2026:1-7. doi:10.1080/10903127.2026.2659342