Dagens studie är en systematisk review om system för automatisk titrering av syrgas inom akutsjukvård. Ska jag vara ärlig så kände jag inte till att dessa system fanns ens, även om det låter naturligt då de inte borde vara särskilt svåra att bygga. I studien ingår flera RCT:er, och författarna konkluderar att automatisk syrgastitrering ger en högre procentuell andel av tiden inom målsaturations-intervallet för patienterna. Någon studie hade även tittat på mortalitet, men inte funnit någon skillnad.
Att automatisk titrering kan ge bättre processutfall i form av tid inom målsaturation är såklart en intressant faktor. Här tänker jag dock att det även gäller att tänka lite kritiskt. Jag fördjupade mig en smula i hur systemen fungerar, och precis som jag anade så baserar de titreringen på perifer saturationsmätning. Här kommer ju det kliniska omdömet in, vilket jag tycker blir en svår begränsning av studierna. Eftersom man jämförde gruppen med automatiskt titrering med den som erhöll manuell, så är ju en starkt tänkbar felkälla att den manuella gruppen kanske innehöll fall där saturationen inte steg som förväntat, men där klinikern bedömde att det berodde på cirkulatoriska faktorer (såsom ett kallt finger) snarare än desaturation. Några dylika hänsyn kan ju knappast det automatiska systemet ta, vilket torde innebära att det kan blåsa på med stora mängder syrgas för att kompensera en dålig perifer cirkulation. Men, jag är inte maximalt insatt i hur systemet funkar och vill inte alls förkasta det. De potentiella värdena med att nå målsaturation på bättre sätt skulle ju kunna vara stora, men bottom line blir nog att det vore intressant att se större studier med kliniska utfall snarare än enbart processutfall. Läsvärt kring en teknik jag inte kände till, iallafall 🙂