Tagg: Bäckenfraktur

  • Pain has limited predictive value for fractures following falls in older people: insight from a retrospective study

    Idag har jag läst en studie om hur smärta i olika regioner, identifierat av undersökande läkar på akuten, korrelerar mot tecken på faktiska frakturer i området efter lågenergitrauma. I korthet kan man säga att smärta i ett område i hög grad korrelerade mot att patienten fick röntgenundersökning av aktuellt område, särskilt stark var denna korrelation för halsrygg (0.99). Som prediktor för fraktur var smärtan dock begränsad; i revben/thorax och bäcken var sensitiviteten hög (0.98) – indikerande att de flesta med fraktur hade dokumenterad smärta. I bröstrygg var siffran dock bara 0.78. Specificiteten var också låg, säsmst i bäcken med 0.09 till 0.47 i bröstryggen. Således hade alltså många utan fraktur också smärta, och några med fraktur i bröstryggen hade inte smärta… Uttryckt i likelihood ratio var sambandet mellan smärta och fraktur svagt och area under the curve (AUC) var mellan 0,51-0,62 – d.v.s. nära slump-värde. Frånvaro av smärta tycktes ha ett något starkare samband med frånvaro av fraktur, däremot finns en osäkerhet i detta eftersom det kan ha funnits patienter utan smärta som ej bilddiagnosticerats och därmed ej inkluderats i studien.

    Vad innebär detta för ambulanssjukvården? Jo, studien är som sagt från akuten och baseras på undersökningar av läkare samt bilddiagnostik, men jag tänker att den säger en del om att smärta är ett osäkert tecken, att vi behöver vara relativt inklusiva för att inte missa frakturer, och att vi därmed kommer inkludera många patienter med smärta men utan frakturer till vidare undersökningar… Särskilt bröstrygg tycks vara ett område att vara försiktig med, där risken att missa en fraktur pga avsaknad av smärta är högre. Kanske kan fynden i någon mån relateras lite till gårdagens studie om bäckengördel, i form av att den berör svårigheten med diagnostik av frakturer..?

    Pedersen, V.; Lampart, A.; Wania, R.; Arnold, I.; Maeder, N.; Niedermeier, S.; Stahl, R.; Trumm, C.; Kammerlander, C.; Boecker, W.; Nickel, C. H.; Bingisser, R.; Klein, M. Pain has limited predictive value for fractures following falls in older people: insight from a retrospective study. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01644-2
  • Prehospital application of pelvic binders for suspected pelvic ring injuries: a retrospective cohort study

    Dagens studie är retrospektiv och handlar om i vilken grad bäckengördel använts vid konstaterade bäckenfrakturer. Studien kommer från Kanada och ett enda traumacenter, vilket gör den tämligen kontext-känslig och med tveksam generaliserbarhet. Det finns dock en del intressanta data att plocka ur…

    Några intressanta resultat:

    • 319 patienter inkluderades, medianåldern var 42 år, 61% var män och median injury severity score 17.
    • 73% av bäckenfrakturerna var stabila, 27% instabila.
    • 9.4% av bäckenfrakturerna totalt erhöll stabilisering med gördel eller motsvarande, 17% av de instabila frakturerna.
    • Efter justering för confounders så var GCS-score, smärta vid prehospital undersökning och lågt blodtryck associerat med högre odds för instabil bäckenfraktur.

    Kort och gott så fick få av de konstaterade bäckenfrakturerna prehospital stabilisering av sin fraktur – mindre än en av fem av de instabila frakturerna, som är de som verkligen skulle kunna ha nytta av det. Dock måste man ju ta med i denna ekvation att evidensstödet för stabilisering av bäckenet på detta vis är tämligen svagt, vilket författarna också tar upp i slutet av diskussionen. Samtidigt är det känt att bäckenstabilisering kan ha negativa effekter, i värsta fall genom ökad blödning snarare än minskad, och därutöver på andra sätt såsom trycksår m.m. vilket författarna också nämner. Här vore det intressant att se en kompletterande studie där också samtliga patienter som fått bäckenstabilisering inkluderades – oavsett om de visade sig ha fraktur eller inte – för att se andelen falskt respektive sant positiva och negativa misstankar om fraktur. Jag tänker att utifrån det begränsade evidensstödet, där bäckenstabilisering som jag uppfattat det är en lite ifrågasatt åtgärd, är det ganska svårt att avgöra hur resultatet gällande andelen appliceringar ska tolkas. Däremot är ju siffrorna kring andelen stabila vs. instabila frakturer intressanta, och även de faktorer som var förknippade med ökad risk för instabil fraktur.

    Maclean, L.; Friedman, D.; Nazir, A.; Hiller, M.; McGowan, M.; Drennan, I. R.; Nolan, B. Prehospital application of pelvic binders for suspected pelvic ring injuries: a retrospective cohort study. Prehospital Emergency Care 2026:1-10. doi:10.1080/10903127.2026.2686790