Dagens artikel är en integrative review som handlar om compassion fatigue hos ambulanspersonal. Den som hängt med här vet att jag varit i närheten av begreppet några gånger under året, men dagens studie tar lite mer ett helhetsgrepp och gör en ansats att beskriva faktorer som påverkar compassion fatigue och konsekvenser av fenomenet. I studien beskrivs fem övergripande teman kring compassion fatigue i form av traumatiska upplevelser, jobbrelaterade stressorer, självkritik, en ackumulerad emotionell börda och arbetsmiljö. Samtidigt sammanfattar författarna konsekvenser relaterade till fenomenet som dåligt psykologiskt välbefinnande, otillfredsställelse, sänkning av vårdkvaliteten, en ökad risk för utbrändhet och distansering från arbetet.
Min övertygelse är att föreståelse för fenomenet compassion fatigue samt relaterade begrepp är viktigt inom ambulanssjukvården, och något man bör beakta både ur arbetsmiljö-/personalperspektiv och ur patientsäkerhetsperspektiv. Det finns också särskilt intressanta aspekter i den aktuella forskningen, där t.ex. en hög grad av självkritik lyfts fram som en av de starkast kopplade faktorerna till compassion fatigue. Kanske finns det anledning att till del omvärdera bilden av den luttrade och kanske rentav arroganta ambulansarbetaren som bara ”jobbat för länge”, och tänka att personens förhållningssätt på allvar är kopplade till en långvarig exponering för stressorer i jobbet..? Det är såklart inte ett helt nytt perspektiv, men något vi kanske diskuterar för lite och framförallt inte med fokus på relevanta åtgärder. Här borde finnas ett intresse från ambulansarbetsgivarna att bevaka medarbetarnas välmående och fundera över hur man kan minska saker som emotionell belastning på medarbetarna, både utifrån arbetsmiljö och patientsäkerhet. Läsvärt och tankeväckande tycker jag.