Idag en oerhört intressant studie på det pedagogiska området som jag fått tips om (TACK!). Studien berör två av mina favoritområden i form av pedagogik/utbildning och HLR. Det författarna har studerat är hur LDHF (low-dose, high frequency)-träning påverkar prestanda på ett sammansatt kvalitetsmått för följsamhet till guidelines och prestanda vid hjärt-lungräddning, jämfört med en mer traditionell årlig heldagskurs såsom de rekommenderas av ERC (observera här att vi i Sverige använder lite annan pedagogik än ERC, men resultatet är fortfarande intressant). Intressant nog – men inte helt förvånande – fann författarna att utfallet av LDHF-träningen var bättre än den traditionella! Tydligast var effekten på non-technical skills, alltså saker såsom teamarbete och kommunikation. Det är en ganska komplex studie som inkluderar tolkningar, proxymått etc så det finns många observandum – men jag skulle säga att den är läsvärd och tänkvärd för så mycket mer än bara HLR-träning. Jag är övertygad att det ena inte riktigt utesluter det andra, utan min övertygelse är att vi behöver hitta denna typ av low dose high frequency-träning i vardagen i ambulanssjukvården, kompletterat med större – exempelvis årliga – uppfräschningar samt träning av vissa kunskaper. Skulle kunna skriva hur långt som helst om det här, men nöjer mig där och säger: Läs artikeln!

Nu tar jag helg 🙂