Tagg: Närstående

  • What works well for children and young people suffering acute pain attended by ambulance? A realist evaluation

    Om det var ett litet hallelujah-moment igår, så kommer ännu ett idag. Dagens författare har utforskat ett enormt angeläget ämne, nämligen vilken behandling, bemötande osv. som fungerar bra för barn med smärta när de behandlas av ambulanssjukvården. Som bekant underbehandlar vi barn rent farmakologiskt, men vi underbeforskar dem också och om forskningen kring vuxna med smärta i ambulanssjukvård är eftersatt så är situationen ännu värre på barnområdet. Detta gör dagens studie superintressant. Författarna har också använt en intressant metod, som jag får medge är ny för mig: ”realist evaluation”. I utförandet av studien har de mött 9 barn, 14 vårdnadshavare och 21 ambulanskliniker, vilket genererat 41 intervjuer/transkriptioner, två teckningar och en dagbok. De har också granskat ett stort antal journaler. De kom fram till att klinikerns roll var central, där utbildning och erfarenhet spelade stor roll, samt hur detta kunde omsättas i ett bemötande präglat av integritet, lugn, trygghet, humor och tillit. Det var också viktigt att förstå konsekvenserna av obehandlad smärta. Vårdnadshavarens roll belystes som viktig för att underlätta vården och bidra till tryggheten. Vad gäller själva smärtbehandlingen så berördes bland annat distraktion och betydelsen av katastrofiering, vilket är föga oväntat men mycket intressant. Jag tycker studien är mycket intressant och klart läsvärd för alla som som arbetar prehospitalt.

    Whitley, G. A.; Nicholls, G.; Baliousis, M.; Bujor, T.; Eaton, G.; Fryer, C.; Glassford, B.; Hepburn, S.; Hodgson, J.; Hutchinson, D.; Leighton, P.; Lord, B.; O’Shea, B.; Pilbery, R.; Redsell, S.; Nair, G. S.; Squires, G.; Sumera, K.; Siriwardena, A. N. What works well for children and young people suffering acute pain attended by ambulance? A realist evaluation. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s13049-026-01712-3
  • When prehospital resuscitation attempts are unsuccessful: care for the relatives following termination of treatment in out-of-hospital cardiac arrest

    Idag en för mig mycket intressant och efterlängtad (fast jag visste inte att den var på väg) dansk artikel där författarna undersökt närståendes upplevelser vid prehospitalt hjärtstopp, där återupplivningen sedemera avbröts. Det finns så oerhört mycket intressant i denna artikel, som identifierar tre faser; den första ”ensamma” fasen när larmcentralen och hjälp med telefon-HLR blir av stor betydelse, den andra fasen när någon slags personal eller utlarmade frivilliga anlänt och den tredje fasen när återupplivningen avbryts och det som följer därefter. För oss som arbetar prehospitalt är ju detta något som jag föreställer mig att de flesta, likt jag, har väldigt stark relation till och upplever mycket konkret. Vi hamnar ju i de här situationerna och får såklart ofta en bild av vad närstående tycker, men att läsa dessa saker i skrift när de har undersökts i efterhand – med perspektiv – var för mig mycket värdefullt. Jag gläds dessutom extra av att studien delvis berör de kvalitativa och mellanmänskliga värdena av frivilliga livräddarinsatser (community first responders, CFR), d.v.s. ”smslivräddare”. Bara för någon dag sedan i samband med HLR-rådets årsmöte pratade jag själv just om vikten av att vi studerar CFR inte bara utifrån överlevnad och kvantitativa mått, utan även utifrån vad den frivilliga livräddaren tillför för en kanske ensam, kanske panikslagen och med stor säkerhet förtvivlad närstående. Detta blir extra påtagligt i glesbygd, där tiden som ensam och utlämnad kan vara väldigt lång. Jag hade då ingen aning om den här studien, men är mycket tacksam att den nu dök upp som en skänk från ovan, och jag hoppas fler kvalitativa studier görs som är helt inriktade på frivilliga livräddare. Jag är övertygad att värdet inte bara ligger i överlevnad för patienten, utan i att någon – vem som helst – kommer till den anhörige…

    Skovbo, A.; Jørck, C. L.; Huniche, L.; Binderup, L. G.; Smith, M. A.; Mikkelsen, S.; Bruun, H. When prehospital resuscitation attempts are unsuccessful: care for the relatives following termination of treatment in out-of-hospital cardiac arrest. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s13049-026-01689-z