Mångringare till ambulanssjukvården har berörts vid ett antal tillfällen tidigare här på prehospitalt. Dagens studie är en registerstudie som jag upplever ganska komplex och rörig att ta till sig, men som diskuterar den intressanta frågan om hur begreppet mångringare (”frequent caller”) ska definieras. Författarnas fann att olika definitioner fångar upp olika grupper, vilket gör det väsentligt att hitta en enad definition. Inte minst blir detta viktigt eftersom mångringarna utgjorde en liten grupp men som stod för en stor andel larmsamtal, och forskning på gruppen underlättas av konsensus kring en definition. I aktuell studie föreslås att definitionen topp 1% av inringarna används. Jag tycker mig ha sett definitionsfrågan återkomma några gånger nu, och frågan blir ju: Hur tar vi steget mot att enas mot en internationell definition? Kan det vara något för organisationen EMS Europe att ta tag i, exempelvis?
Tagg: Prehospital forskning
-
How to Define a Frequent Caller to the Prehospital Emergency Medical Services? Literature-Based vs. Data-Driven Approach
How to Define a Frequent Caller to the Prehospital Emergency Medical Services? Literature-Based vs. Data-Driven Approach. Prehospital Emergency Care 2025;30(4):474-483. doi:10.1080/10903127.2025.2517863Sammanfattning genererad av AI:Studien använde ett tvärsnitt av registerdata från larmcentralen i Centraldanska regionen (2022) för att testa hur ”frequent callers” till prehospital akutsjukvård kan definieras. Tre trösklar jämfördes: litteraturbaserad (≥43 samtal/år) samt datadrivna topp 1% (≥5) och 0,5% (≥8). Grupperna skilde sig tydligt; frekventa uppringare var få men stod för många samtal.
– Tre definitioner gav mycket olika trösklar och fångade olika grupper.
– Frekventa uppringare var en liten andel personer men stod för en stor andel samtal.
– Författarna föreslår topp 1%-definitionen (≥5/år) som mest användbar och jämförbar.
– Mönster hos frekventa uppringare: låg brådskandegrad, återkontakt inom 24 h och fler beteende-/psykologiska/oklara orsакSammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Prehospital Emergency Nurse competence and pain management in patients with acute abdominal pain: a retrospective observational study
När jag ändå la ut min första delstudie i veckan är det väl lika bra att brassa på med nästa studie (?), som nu är publicerad! I denna sekundäranalys av samma population har vi kikat på olika faktorer associerade med smärtskattning, smärtlindring och re-evaluering av smärta, samt hur dessa faktorer var associerade med mild smärta vid sista smärtbedömningen. Huvudfyndet är att patienter som vårdades av en specialistutbildad ambulanssjuksköterska i högre grad erhöll smärtbedömning, smärtlindrande läkemedel och re-evaluering samt i högre grad hade mild smärta vid sista dokumenterade bedömning. Viktigt att betona att vi inte har undersökt orsakssamband, men jag tänker ändå att denna studie med sina kvantitativa data kanske kan utgöra lite tändved i kompetensdiskussionen i svensk ambulanssjukvård!?
Prehospital Emergency Nurse competence and pain management in patients with acute abdominal pain: a retrospective observational study. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01707-4Sammanfattning genererad av AI:Retrospektiv genomgång av 816 prehospitala journaler för vuxna med akut buksmärta. Smärtbedömning, analgesi och ombedömning dokumenterades oftare när vården gavs av specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård (PEN) jämfört med icke‑PEN. Vid måttlig–svår smärta gavs analgesi oftare i PEN‑möten och mild smärta vid sista dokumenterade bedömning var vanligare. Skillnader sågs även med ålder och längre insatstid främst i processmått.
– PEN var kopplat till högre dokumenterad smärtbedömning, analgesi och ombedömning.
– Vid måttlig–svår smärta gavs analgesi oftare i PEN‑möten.
– Mild smärta vid sista dokumenterade bedömning var vanligare efter PEN‑insats.
– Yngre ålder och längre prehospital tid gav mer dokumenterade processer, men inte mer mild smärta vid slutet.Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2). -
Reporting of Utstein-recommended variables in prehospital traumatic cardiac arrest: a scoping review
Idag bjuds det på en intressant studie som jag tror blir en av de första här på prehospitalt att vara inriktad på forskning mer än klinisk tillämpning. Ett av de övergripande syftena med sajten är ju att tillgängliggöra forskning lite mer för klinisk användning, men ibland är det också viktigt att resonera kring forskningsbiten som underbygger legitimitet i allt det vi håller på med. Författarna av dagens studie har gjort en scoping review kring studier på traumatiskt hjärtstopp, och kollat i vilken grad dessa rapporterar de variabler som rekommenderas enligt den så kallade Utstein-mallen. Totalt 50 studier inkluderades, och även om många variabler frekvent rapporterades så saknades också väsentliga data, exempelvis fanns stora brister i rapportering av tider såsom ularmningstider, men även tid till första defibrillering (0%) och tid till HLR (2%).
Varför är då detta intressant? Traumatiskt hjärtstopp är relativt svårt att forska på, bland annat då det händer förhållandevis sällan, men också pga etiska aspekter, tidsnöd i den akuta situationen, osv. Det är dock naturligtvis inte omöjligt. Men om man ska kunna dra relevanta slutsatser av studier, då gäller det att kunna beakta alla confounders – variabler för faktorer som kan påverka resultatet – och dessa blir också väldigt viktiga för jämförbarhet. Således… Eftersom en studie aldrig kommer ge säkra svar på de frågor vi behöver, så behöver man kunna beakta ett större antal studier. Om rapporteringen då är för spretig, kommer man aldrig kunna förstå om skillnader i resultat beror på confounding eller på faktiska skillnader. Så… Låt oss hoppas att forskningen på temat utvecklas, vilket jag naturligtvis tror, så vi kan lära oss mer och bygga framtidens riktlinjer på säkrare grunder än vad som är fallet idag!
När ämnet väl är på tal så vill jag göra ett medskick på liknande tema till den läsare som ev. har något ansvar kopplat till registrering i Svenska HLR-registret och traumaregistret (SweTrau) är att jobba stenhårt för att den rapporteringen ska vara korrekt och komplett. När jag skulle föreläsa om traumatiskt hjärtstopp i min egen region nyligen ville jag ge en översiktlig bild av hur det såg ut här, men fick ge upp då vår registrering visade sig vara för hetereogen och inkomplett.
Reporting of Utstein-recommended variables in prehospital traumatic cardiac arrest: a scoping review. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01609-5Sammanfattning genererad av AI:Scoping review av engelskspråkiga primärstudier (2020–2025) om prehospitalt traumatiskt hjärtstopp som kartlade rapportering av Utstein-rekommenderade variabler. 50 studier inkluderades. Kärnvariabler rapporterades oftare än tilläggsvariabler, men rapporteringen var ojämn. Demografi och etiologi angavs nästan alltid, medan larm- och tidsintervall (t.ex. tid till HLR/defibrillering) nästan saknades.
– 50 studier granskades med fokus på Utstein-variabler vid prehospitalt traumatiskt hjärtstopp.
– Kärnelement rapporterades betydligt oftare än supplementära (72% vs 12% med ≥50% täckning).
– Tids- och dispatchvariabler var starkt underrapporterade (tid till första chock 0%, tid till HLR 2%).
– Författarna efterlyser bättre följsamhet till minsta Utstein-anpassade dataset, ev. kompletterat med traumaspecifika måtSammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).