Tagg: Taktisk ambulanssjukvård (Tactical EMS, TEMS)

  • How to stop the dying, as well as the killing, in a terrorist attack

    Det traumatologiska temat fortsätter (även om det inte var planerat) och idag har jag läst en artikel som jag fick tips om (tack Daniel!). Det handlar om en kortare och diskuterande artikel kring PDV, och mer specifikt då den återkommande frågan om hur vi kan minska det terapeutiska vaacumet tidigt i en händelseutveckling. Artikeln fokuserar särskilt på het zon, och diskuterar behovet av att integrera medicinsk personal och kompetens i den polisiära insatsen i het zon, i högre grad än vad som görs idag i många länder (inkl definitivt Sverige). Inte minst handlar detta enligt författaren om att ha en högre medicinsk kompetens som går in med polisen för att triagera.

    Detta kan ju verka svåruppnåeligt i svensk kontext för stunden och definitivt inget som ambulanssjukvården löser själva så som organisationerna ser ut idag, men är naturligtvis något som vi bör diskutera även i Sverige. För den som vill ha mer vardagsnära PDV-perspektiv innehåller artikeln intressanta saker även där tycker jag, som exempelvis tankar om att åtgärder såsom hantering av pneumothorax samt manuell ventilation kanske behöver flytta in i varm zon (från den kalla). Sammantaget kan man säga att artikeln diskuterar en hel del intressanta saker just kring strävan att tidigt ge patienterna tillgång till adekvata åtgärder, så… Helt klart rekommenderad läsning!

    Park, C. L.; Langlois, M.; Smith, E. R.; Pepper, M.; Christian, M. D.; Davies, G. E.; Grier, G. R. How to stop the dying, as well as the killing, in a terrorist attack. BMJ 2020:m298. doi:10.1136/bmj.m298
  • Resuscitative thoracotomy for combat traumatic cardiac arrest: a retrospective cohort study from the Role 2 and Role 3 deployed hospitals in Russia‑Ukraine war

    Jag har inte skrivit mycket på prehospitalt direkt relaterat till krigssjukvård, men idag blir det en studie på traumatiskt hjärtstopp och resuscitativ thorakotomi (RT) i Ukraina-kriget. Författarna har i denna retrospektiva analys tittat på nyttan, indikationer och outcomes vid RT i nämnda krig. Totalt inkluderades 406 patienter, alla män. 14.5% av patienterna genomgick RT enligt ATLS och bland skadorna fanns penetrerande skada på hjärtat (55.9%), bröstkorgs-/lungskador (15.3%), organskada i buken (20.3%) och kärl- eller skelettskador i extremiteter (8.5%). Alla patienter uppvisade någon slags tecken på liv initialt. HLR-gruppen, d.v.s. den grupp som ej genomgick RT, hade en överlevnad på 27.7% att jämföra med RT-gruppen som hade 36%. Skillnaden var ej statistiskt signifikant, men det var däremot skillnaden i 3-dagarsöverlevnad som var 48% vs. 8.3% till RT-gruppens fördel. Effektiviteten i interventionen thorakotomi var starkt korrelerad med tiden till intervention, och överlevnaden sjönk från 85.3% till 3.1% under de första 60 minutrarna.

    Jag tänker att resultatet av studien är ganska svårt att värdera. Det är en – utefter omständigheterna och svårigheten att studera en sån här intervention – relativt stor grupp, men den är i stridskontexten och överförbarheten till civil kontext är inte självklar. Medelåldern var också tämligen låg (42.3 år) och patienterna hade naturligtvis svåra skador där de även var beroende av andra interventioner, t.ex. erhöll många tourniquet, 100% fick blodprodukter, osv. Det är också så att indikationerna för resuscitativ thorakotomi är snäv, och störst nytta kan det förväntas ha på patienter med penetrerande skada på eller precis vid hjärtat. Således är referensgruppen som fick bara HLR sannolikt en annan grupp, där man på grund av skadornas natur valde att inte göra RT. Jämförelser gör sig således inte alls enkelt. Det man ändå kan ta med sig är att åtgärden faktiskt kan vara framgångsrik, att selektion bör ske tämligen snävt utifrån skadelokalisation och -typ samt att ett snävt tidsfönster för inklusion sannolikt är rimligt om interventionen ska vara ”välinvesterad”. Författarna har goda resonemang om detta i artikeln, så för den intresserade kan jag rekommendera vidare läsning…

    Lurin, I.; Khoroshun, E.; Panasenko, S.; Nehoduiko, V.; Shypilov, S.; Bunin, Y.; Dinets, A. Resuscitative thoracotomy for combat traumatic cardiac arrest: a retrospective cohort study from the Role 2 and Role 3 deployed hospitals in Russia‑Ukraine war. Critical Care 2026. doi:10.1186/s13054-026-06375-1
  • The role of tactical police medics in the prehospital environment: results from an interview study

    Vad tycker taktiska sjukvårdare hos polisen om sin utbildning, roll och samarbetet med den icke-polisiära prehospitala vården? Lite av det svarar dagens intervjustudie på. Kanske är den lite ”i prehospitalts utkant”, men jag tänker att Sverige har en resa att göra kring hur vi hanterar händelser där taktisk sjukvård är aktuell såsom ex.vis de högaktuella skoldåden i Fagersta och Örebro. Därför är det intressant att börja fundera kring vilka yrkesroller som finns, vilka organisationer som är inblandade, och hur gränssnitten däremellan behöver vara. Denna artikel kommer inte direkt besvara några av dessa frågor, men om du som jag är intresserad av området tänker jag att den är en bra kontext-givande artikel som kanske kan bidra till större helhetsförståelse..? In och läs om du är intresserad!

    Widman, L.; Hagiwara, M. A.; Lindell, F.; Wildar, C.; Bäckström, D. The role of tactical police medics in the prehospital environment: results from an interview study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01621-5