PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

  • Om Prehospitalt
  • Kontakt
  • 28 mars 2026
    Kvalitativ studieIntervjuer (individuella)
    Pediatrik • #Barn #Delaktighet #Etik #Kommunikation #Pediatrik #Personcentrerad vård (PCV)

    Parental perspectives on child participation in prehospital emergency care: A rights-based analysis using Shier’s pathways to participation

    Vi fortsätter på barntemat..! På Samverkanskongressen i veckan hade jag nöjet att växla några ord med Mathias Näsström, forskare vid Mittuniversitetet med intresse för prehospital pediatrik. Det intresset delar vi, och därför kändes det passande och roligt att läsa en färsk studie av honom idag. I studien har han undersökt föräldrarnas perspektiv på hur barnpatienter görs delaktiga i sin prehospitala vård. Detta har han gjort genom intervjuer som han sedan analyserat med innehållsanalys, utgående från Shier’s Pathways to participation, som är en slags strukturerad modell i fem nivåer ämnad att stärka barns delaktighet i enlighet med Barnkonventionen.

    Glädjande nog målar studien upp en relativt ljus bild av hur föräldrarna beskrev ambulanskliniker som lyssnade på barnen, aktivt engagerade sig aktivt för att involvera dem, mötte barnen på deras nivå med exempelvis språkliga anpassningar, att möta barnen på deras (fysiska) höjd, involvera leksaker och undersökningsutrustning, etc. Det beskrivs också hur barnens tankar och åsikter inte bara fick uttryckas, utan faktiskt också beaktades. Vad som däremot saknades var delaktighet på modellens högre nivåer (4-5), som handlar om att dela makt och vara aktiv del i beslutsfattandet. Flera tänkbara orsaker finns såklart bakom det fyndet, där studien dels inte fokuserade på detta, men där det också kan vara så att denna nivå av delaktighet är svår eller orimlig att uppfylla i prehospital vård. Mer tänkvärda medskick från studien är kanske i så fall att nivån varierade mellan olika kliniker, och att det eventuellt skulle vara gynnsamt med strukturerade stöd och systeminterventioner för att understödja barns medverkan, men också .

    Barnen är det viktigaste vi har – in och läs! 🙂 Jag vet förresten från vårt lilla snack att Mathias med flera har andra intressanta projekt på gång, så ser verkligen fram emot vad som komma skall här!

    Näsström, M.; Junehag, L.; Holmström-Rising, M.; Häggström, M. Parental perspectives on child participation in prehospital emergency care: A rights-based analysis using Shier’s pathways to participation. Paramedicine 2026. doi:10.1177/27536386261433195
    Sammanfattning genererad av AI:

    Kvalitativ intervjustudie med 12 föräldrar i Sverige om hur barns delaktighet sker i ambulanssjukvård, analyserad med Shiers fem nivåer. Delaktighet sågs främst på de lägre nivåerna: att bli lyssnad på, få stöd att uttrycka sig och att åsikter beaktas via åldersanpassad kommunikation. Högre nivåer saknades och delaktighet var ojämn, ofta beroende av tid och enskild clinicians kommunikationsstil.

    – Delaktighet förekom främst som lyssnande, stöd i uttryck och att barnets synpunkter beaktades.
    – Åldersanpassat språk, ton och kroppsspråk samt meningsfulla anpassningar underlättade delaktighet.
    – Preverbala barn inkluderades via icke-verbal interaktion och emotionell närvaro.
    – Högre nivåer av delaktighet var frånvarande och praktiken varierade med tidspress och individberoende; behov av rutiner/

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 27 mars 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Pediatrik • #Barn #Hjärtstopp #Intensivvård #Komplexa medicinska tillstånd hos barn #Kramper #Mortalitet #Pediatrik

    Use of Emergency Medical Services for Children With Medical Complexity

    Dagens artikel är en mycket högintressant sådan på pediatriskt tema. Närmare bestämt så har författarna tittat på barn med komplexa medicinska tillstånd (CMC), identifierat med hjälp av en algoritm för complex chronic conditions. Algoritmen syftar till att identifiera barn med tillstånd som förväntas föreligga i minst 12 månader (om inte patienten avlider innan) och som antingen påverkar flera organsystem, eller påverkar ett organsystem så svårt att det kräver specialiserad pediatrisk vård och förmodligen inläggning på högspecialiserad vårdinrättning. Det kan alltså handla om barn med komplexa sjukdomar, beroende av medicinsk teknik och/eller trach och ventilationsstöd. Syftet var att beskriva hur denna patientgrupp använder ambulanssjukvården, prehospitala och hospitala outcomes för gruppen samt att identifiera faktorer förknippat med prehospitalt hjärtstopp och in-hospital mortalitet.

    68.890 pediatrisk uppdrag totalt inkluderades, av vilka 20% berörde patienter med CMC. Vanligast var neuromuskulära tillstånd (30%), följt av respiratoriska (24%) och metabola (23%). I 67% av fallen förelåg ett komplext tillstånd, men i 18% förelåg två och i 16% tre komplexa tillstånd, där man alltså exempelvis kunde ha en komplex neurologisk sjukdom och vara trach- och ventilatorberoende samtidigt – såklart… Barn med CMC hade i högre grad neurologisk anledning bakom transporten, och hjärtstopp var dubbelt så vanligt (1% vs 0.5%). Olika typer av prehospitala interventioner var vanligare, sjukhusmortaliteten var högre (0.7 vs 0.3%) och fler skrevs in i intensivvård (7.2 vs 1.3%). Kramper var vanligaste diagnosen.

    Betydligt mer resultat finns att läsa, men då får man kika in på studien själv. Jag tycker den var intressant, då barn med olika grundsjukdomar är en relativt väsentlig del av den pediatriska populationen vi möter i ambulanssjukvården, precis som studien visar. Samtidigt är det en utsatt grupp, där vi ju ser att mortaliteten är högre, behovet av avancerad vård större och där den prehospitala handläggningen såklart behöver vara oerhört skarp. Dessa barn har i 100 fall av 100 större erfarenheter än de borde ha av vården redan innan, och att vi i ambulanssjukvården kan hjälpa dem så adekvat som möjligt är såklart oerhört mycket värt. Rekommenderad helgläsning, helt enkelt!

    Ramgopal, S.; Foster, C.; Macy, M. L.; Horvat, C. M.; Cash, R. E.; Heneghan, J. A.; Joseph, A. M.; Janofsky, S.; Martin-Gill, C. Use of Emergency Medical Services for Children With Medical Complexity. Pediatrics 2026. doi:10.1542/peds.2025-074802
    Sammanfattning genererad av AI:

    Multicenterstudie av 68000+ pediatriska EMS-transporter till 17 sjukhus i ett integrerat system. Barn med medicinsk komplexitet (CMC) utgjorde 19,9% av uppdragen, ofta neuromuskulära tillstånd. 33% lades in och 7,2% krävde intensivvård. Hjärtstopp prehospitalt inträffade i 1,0% och sjukhusmortalitet var 0,7%. CMC var starkt kopplat till ökad mortalitet och motiverar riktad EMS-träning och protokoll.

    – CMC stod för cirka en femtedel av pediatriska EMS-transporter till sjukhus.
    – En tredjedel av CMC-uppdragen ledde till inläggning och 7,2% till kritisk vård.
    – Prehospitalt hjärtstopp vid CMC var associerat med kardiovaskulära, neuromuskulära och neonatala tillstånd.
    – Medicinsk komplexitet var associerad med kraftigt ökade odds för sjukhusmortalitet.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 26 mars 2026
    Randomiserad studie (RCT)Randomiserad kontrollerad studie (RCT)
    Trauma • #Hemodynamik #Hypotension #Hypovolemi #Kapillär återfyllnad #Trauma

    Capillary refill time paradoxically decreases in a blood loss shock model

    Dagens artikel kommer på tips av en läsare (stort tack!) och är riktigt högintressant. Studien utgör en av delstudierna i Frida Meyers avhandling om kapillär återfyllnad som hon relativt nyligen har försvarat – forskning som jag helt hade missat. I aktuell studie har hon utsatt friska vuxna personer för en intervention som heter lower body negative pressure (LBNP), som i korthet innebär att man utsätter nedre delen av kroppen för ett undertryck i syfte att skapa ett sjunkande blodtryck på ett sätt som imiterar en blodförlust med hypovolemi. Detta har hon gjort på två olika sätt, och under tiden kontrollerat kapillära återfyllnadstiden. Huvudresultatet kan sammanfattas rätt lätt (läs rubriken!) och visar helt enkelt på att den kapillära återfyllnadstiden förkortades när blodtrycket sjönk, istället för att stiga som man ju rimligen kunde tro!

    Detta resultat sätter ju värdet av kapillär återfyllnad som kliniskt mätvärde i en ganska ny dager för min del, inte minst i kombination med att kapillär ÅF som undersökning är förknippat med brister såsom stora inter-rater skillnader, d.v.s. att olika personer bedömer olika. Nu bör nämnas att det såklart finns beaktansvärda begränsningar i studien, såsom att barn exkluderades, att nagelbädden användes (ger sternum mer tillförlitligt resultat?) och att interventionen inte var en faktiskt utan istället simulerad blodförlust. Jag har inte läst Fridas avhandling i sin helhet ännu, men kommer göra detta med stort intresse.

    Gustavsson, H.; Meyer, F.; Fahlander, S.; Ölwegård, B.; Jonasson, H.; Toll, R.; Henricson, J.; Wilhelms, D. Capillary refill time paradoxically decreases in a blood loss shock model. Intensive Care Medicine Experimental 2025;13(1). doi:10.1186/s40635-025-00714-2
    Sammanfattning genererad av AI:

    I en human modell av blodförlust (lower body negative pressure) undersöktes om kapillär återfyllnadstid (CRT) ändras före makrovaskulära tecken på försämring. 42 friska vuxna randomiserades till stegvis eller direkt provokation. Trots presynkope och blodtrycksfall fick cirka två tredjedelar kortare CRT vid maximal provokation; median CRT minskade 0,2 s. Kortare CRT kopplades till högre systemvaskulärt motstånd och lägre cardiac output.

    – CRT kan paradoxalt minska vid simulerad blodförlust hos friska.
    – Blodtrycket föll och presynkope utlöstes, men CRT följde inte ”klassisk” tolkning.
    – Kortare CRT var associerat med större ökning i systemvaskulärt motstånd och mer sänkt cardiac output.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 25 mars 2026
    Annan / oklarNarrativ översikt
    Neurologi • #Endtidal koldioxid (EtCO2) #Hjärnskador #Hjärtstopp #Hyperoxemi #Hypoxi #Intensivvård #Säkerhet & biverkningar #Skallskador #Ventilation

    Hyperoxaemia in acute brain injured patients: too much of a good thing?

    Idag har jag läst en artikel som nog får sägas vara i utkanten av vad jag hittills inkluderat på Prehospitalt. Men, det är ju jag som bestämmer vad som får plats och mantrat har ju varit att artikeln ska ha ”bäring” på Prehospital vård. Texten för dagen handlar om hyperoxemi hos hjärnskadade patienter och är tämligen inriktad på intensivvård, men ämnet är såklart högst relevant även för oss prehospitala kliniker. För, vad innebär egentligen för mycket syrgasleverans till skadade celler i hjärnan?

    Artikeln är resonerande och någon slags editorial eller summering av kunskapsläget (någon läsare kanske kan kategorisera den mer korrekt?), och därför kan inte heller något resultat sägas finnas. Men författarna för intressanta resonemang om hur kunskapen mer och mer pekar mot de skadliga effekter av alltför frikostig syrgasbehandling som finns, exempelvis vid hypoxisk ischemisk encefalopati efter hjärtstopp. Samtidigt måste risken för att hyperoxygenera patienten och därigenom skapa sekundär hjärnskada såklart vägas mot riskerna för hypoxemi i andra änden, vilket också riskerar förvärra outcomes (minst lika mycket eller mer). Inom intensivvården finns som bekant goda möjligheter till monitorering med ex.vis täta blodgaser, medan vi i ambulanssjukvården är mer begränsade och sannolikt kommer få förhålla oss till ”målsaturation 94-98%” ett tag till i de flesta situationer. Som jag flaggade redan från början är texten kanske lite ute i tassemarken för scopet här på Prehospitalt, men jag fann den intressant och rekommenderar den för alla som vill öka sin förståelse för frågans komplexitet. Svunna tiders ”syrgas till (nästan) allt” känns väldigt, väldigt långt borta.

    Sekhon, M. S.; Robba, C.; Young, P. J. Hyperoxaemia in acute brain injured patients: too much of a good thing?. Intensive Care Medicine 2026. doi:10.1007/s00134-026-08334-4
    Sammanfattning genererad av AI:

    Akut hjärnskada kräver god syresättning, men för höga syrgasnivåer kan vara skadliga. Hyperoxi kan ge cerebral vasokonstriktion, ökad oxidativ stress, mitokondrieskada och endoteldysfunktion. Observationsdata kopplar hyperoxi till sämre utfall vid flera hjärnskador, medan RCT-resultat är blandade. Pågående stora RCT:er väntas klargöra om konservativa mål i ICU förbättrar prognosen.

    – Hyperoxi kan paradoxalt minska cerebral O2-leverans och öka oxidativ vävnadsskada.
    – Observationsstudier länkar hyperoxi till mortalitet och sämre neurologiskt utfall vid flera diagnoser.
    – RCT:er i ICU visar blandade resultat, delvis p.g.a. begränsad separation mellan syremål.
    – Stora pågående studier kan avgöra om konservativ syrgasstrategi är säkrare än liberal.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 24 mars 2026
    Kvalitativ studieKvalitativ innehållsanalys
    Geriatrik & skörhet Utbildning & kompetens • #Äldre #Etik #Kognition #Kommunikation #Kompetens #Patientsäkerhet #Reflektion

    Ethical challenges and action alternatives: Case reflections in ambulance care

    Idag kommer posten i sista minuten, och det beror på att jag ägnat dagen åt föreläsningar och diskussion kring forskningsetik, som del av mina studier. Så, vad passar väl bättre än en artikel kring etiska utmaningar i ambulanssjukvård? Inget tänker jag, så dagens artikel är en där författarna har utforskat olika handlingsalternativ i en etiskt utmanande omvårdnadssituation i ambulanssjukvården. Detta gjorde de genom att genomföra ett antal Ethics Case Reflection (ECR)-sessioner med ambulanspersonal utifrån metoden 6SM (6-step model), där de utgick från ett videoinspelat case (med skådespelare).

    Den trogne läsaren vet att jag tycker det är vanskligt att sammanfatta resultat från kvalitativa studier, och jag kan meddela att det i särskilt hög grad gäller en studie som tar sig an etiska dilemman och handlingsalternativ. Jag tänker därför inte göra detta med någon nämnvärd detaljnivå. Det som kan nämnas är att deltagarna uppfattade det etiska dilemmat i caset som framförallt rörande den äldre personens autonomi, och de identifierade ett ganska stort antal handlingsalternativ – som också var tämligen heterogena. Jag skulle säga att studien belyser hur etiskt komplex ambulanssjukvård ofta är, där man kommer in i en kritisk fas av människors liv, i vitt skilda situationer, och med bristande information ska fatta ett beslut där man samtidigt ofta är en ”spindel i nätet” som på något vis ska koordinera patientens väg in i alternativt vidare i vårdapparaten. Ofta behövs inte en enskild strategi för att göra detta, utan man behöver kombinera olika arbetssätt, strategier och idéer i ett komplext samspel där patientens vilja, närstående och vårdapparatens begränsningar alla på något sätt behöver beaktas för att resultatet ska bli bra. För egen del blev jag också nyfiken på ECR-konceptet. Jag är som tidigare omnämnts här på Prehospitalt en stark anhängare av strukturerad reflektion, och att tillämpa det på temat etiska dilemman ter sig både intressant och prioriterat med tanke på vårt arbetes komplexitet. Jag ser fram emot att läsa mer på etiktemat framöver!

    Bennesved, A.; Bremer, A.; Svensson, A.; Rantala, A.; Holmberg, M.; Björk, J. Ethical challenges and action alternatives: Case reflections in ambulance care. Nursing Ethics 2025. doi:10.1177/09697330251403138
    Sammanfattning genererad av AI:

    Studien undersökte vilka handlingsalternativ ambulanskliniker diskuterar i etikfallsreflektioner vid vårdutmaningar som inte följer standardiserade akutflöden. 78 kliniker i 14 grupper reflekterade efter att ha sett en filmad patientkontakt. Innehållsanalys visade en stor bredd av möjliga åtgärder och pekade på både stort professionellt handlingsutrymme och tysta kompetenser. Etikreflektion kan fördjupa beslut om autonomi och främja holistisk, vårdande ansats.

    – Etikfallsreflektioner genererade många konkreta handlingsalternativ i komplexa vårdsituationer.
    – Formatet tycks lämpa sig för etiska frågor som avviker från ”typiska” akutlarm.
    – Resultaten antyder professionellt handlingsutrymme och implicit/tyst kunnande hos ambulanskliniker.
    – Potentiell nytta: stärkt etiskt beslutsfattande med fokus på autonomi och helhetssyn.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 23 mars 2026
    ObservationsstudieTvärsnittsstudie
    Organisation & styrning • #Arbetsmiljö #Erfarenhet #Geografi #Glesbygd #Hot- och våld #Jämställdhet #Kompetens #Patientsäkerhet #Sjuksköterskor i ambulans #Stress #Urban miljö

    Perceptions of registered nurses in the ambulance service in Sweden on their psychosocial work environment – A cross sectional study

    Idag har jag läst en intressant studie om den psykosociala arbetsmiljön i svensk ambulanssjukvård. Författarna har genom en webbaserad enkät fått sjuksköterskor på 42 olika stationer i 5 regioner att svara kring den psykosociala arbetsmiljön. Lite resultat:

    • 175 sjuksköterskor svarade. Medianålder var 42 år (spann 24-66 år), 56.8% var kvinnor och 72.2% hade en specialistutbildning, oftast i ambulanssjukvård (58.3%). Erfarenheten av arbetet var i median 13 år, med ett spann från 1-42.5 år. 44.9% jobbade i mindre städer/glesbygd, 33% i större städer och 22.2% i storstad med geografisk spridning över södra, mellersta och norra Sverige.
    • Occupational safety and health (OSH, jag avstår att översätta detta mått) ansågs av majoriteten vara god eller åtminstone okej, medan 24% svarade att det var dåligt. De som svarade ”dåligt” upplevde i högre grad mobbing och fysiskt våld än övriga.
    • Personal med mer än fem års erfarenhet rapporterade lägre möjligheter till professionell utveckling i arbetet. Äldre kollegor (50+) rapporterade att de fick mindre uppskattning för sitt arbete och de kände sig mindre rättvist behandlade i organisationen.
    • Mer än hälften av sjuksköterskorna (55.4%) hade utsatts för hot om våld under det senaste året – i princip uteslutande från patienter. Exponeringen för fysiskt våld var högre i storstäder (25.6%) och större städer (19%) än i mindre städer och glesbygd (7.7%).
    • Arbete i glesbygd/mindre stad var förknippat med mindre fysiskt våld, lägre kvantitativa krav och lägre tempo – än i större städer och storstad. Stress och utbrändhet var också vanligare i storstäder.
    • Mobbing rapporterades i 11.9% av fallen, främst från kollegor (81%) och i lägre grad från patienter eller i några fall chefer. 6.8% hade utsatts för sexuella trakasserier, mestadels från patienter (83.3%) och därefter från kollegor.

    Jag tycker studien var oerhört intressant att läsa, och här framkommer ju en del högaktuellt kring hot- och våldstemat och vår arbetsmiljö. Jag tycker dock inte det intressanta stannar där, utan insikterna kring mobbing och sexuella trakasserier har också högt värde. Särskilt intressant – utifrån kompetensfrågor, vilket intresserar mig – finner jag dock fyndet att personalen med fem års erfarenhet eller mer rapporterade låga möjligheter till professionell utveckling. Detta diskuteras också av författarna med konstaterandet att en utmaning för ledningen i ambulansorganisationer är att tillgodose professionell utveckling, så man inte förlorar erfarna medarbetare. Detta är ju knappast någon nyhet i svensk ambulanssjukvård 2026, men det är ändå nog så tänkvärt att detta också framkommer på forskningssidan.

    I slutändan får man se studien nyktert. Här presenteras viktiga problem såsom hot- och våldsfrågan, mobbing och professionell utveckling för erfarna, men man får även komma ihåg att många skattade faktorerna relativt högt i enkäten. Sen var svarsfrekvensen låg, så bias skulle kunna förekomma åt flera håll; både på så sätt att de mest missnöjda inte orkade svara – men också andra hållet att de mest missnöjda svarade för att uttrycka sitt missnöje..? Oavsett så är det en läsvärd studie för alla kollegor i ambulanssjukvården, och än mer för dig i chefs-/ledarposition!

    Glawing, C.; Kylin, C.; Karlsson, I.; Nilsson, J. Perceptions of registered nurses in the ambulance service in Sweden on their psychosocial work environment – A cross sectional study. International Emergency Nursing 2026;86:101798. doi:10.1016/j.ienj.2026.101798
    Sammanfattning genererad av AI:

    Studien undersökte sjuksköterskors självrapporterade psykosociala arbetsmiljö i svensk ambulansverksamhet via webbenkät (n=176, 42 stationer) med COPSOQ och Psychosocial Safety Climate Scale. Resultaten visar måttlig risk för arbetsbelastning och psykisk stress, höga emotionella krav och hot om våld. Samtidigt upplevdes arbetet meningsfullt, med starkt kollegialt stöd, variation och generellt god hälsa samt låg rapporterad stress/burnout.

    – Måttlig psykosocial säkerhetsklimatnivå kopplad till risk för job strain/psykologisk belastning.
    – Höga emotionella krav och exponering för hot/våld rapporterades.
    – Starka resurser: meningsfullhet, kollegialt stöd och hög variation i arbetet.
    – Organisationen bör stärka riskhantering och socialt stöd i arbetsmiljön.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 22 mars 2026
    RegisterstudieRetrospektiv kohort
    Trauma • #Kinematik #Mortalitet #Skadelokalisation #Skademekanism #Trafikolyckor #Trauma #Triage

    An analysis of mechanism and site of injury associated with emergency procedures and mortality using a Japanese nationwide trauma registry

    Dagens läsning är en retrospektiv studie på vuxna patienter utsatta för trubbigt våld och registrerade i det japanska traumaregistret mellan 2019-2021. Syftet var att undersöka associationen mellan skademekanism (mechanism of injury, MOI) samt anatomisk lokalisation av skador och behövet av akuta åtgärder vid ankomst till sjukhus samt sjukhusmortalitet. Skademekanismerna klassades inom sex kategorier med trafikrelaterade skador (motorfordon, cykel, fotgängare), fall (från höjd eller i eget plan), ”maskin-relaterat trauma” (min direktöversättning), kross-skador, järnvägsrelaterade skador och övriga trubbiga mekanismer. Anatomisk lokalisation klassificerades utifrån regionerna huvud, nacke, bröstkorg, buk/bäcken, ryggrad, övre extremitet, nedre extremitet eller multipla skador (AIS≥3 i två eller fler regioner). Akuta åtgärder inkluderade luftvägshantering, cirkulatoriska åtgärder, hemostatisk eller angiografisk intervention och blodtransfusion inom en timme från ankomst. Lite av resultatet:

    • Totalt 42.124 patienter inkluderades. Totala sjukhusmortaliteten var 8.6%.
    • I 39.3% av fallen utfördes akuta åtgärder vid ankomst. Dessa var äldre och hade i högre grad lågt blodtryck, högre hjärtfrekvens och påverkat medvetande.
    • Genomsnittlig Injury Severity Score (ISS) var 17 i gruppen som fick intervention och 9 i icke interventionsgruppen.
    • Sambandet mellan skademekanism och akuta åtgärder var starkt i grupperna med järnvägsrelaterat trauma (aOR 5.50) och krosskador (aOR2.03). AUC för skademekanism som prediktor för behov av akuta åtgärder var 0.569, d.v.s. rejält svagt.
    • Om man istället tittade på anatomisk lokalisation så var sambandet starkare. Starkast var det för huvudskada (aOR 4.35) och bukskada (aOR 20.06), men även thorax- och bäckenskador visade signifikanta samband. AUC var här 0.716, d.v.s. en hyfsat god prediktor för intervention.
    • Liknande tendens sågs för sjukhusmortalitet där skademekanism hade en AUC på 0.531 medan anatomisk lokalisation visade på AUG 0.768.

    Jag tycker studien var intressant att läsa, och den tyder ju på att LÖFs team som jobbat med nationella traumalarmskriterier varit rätt ute när man lägger tung vikt vid anatomiska och fysiologiska kriterier, och lite mindre vid skademekanismer. Ett problem är dock att skademekanismerna är svåra att helt exkludera, då de i vissa fall såklart kan vara viktiga för att bidra till att identifiera potentiellt dolda skador. Här vore det såklart intressant att se en studie med där ett lite mer ”högupplöst” perspektiv på skademekanismerna beaktades, då de ju i denna studie är väldigt grova. I den prehospitala bedömningen kan man ju inte sällan bedöma skademekanismen betydligt mer detaljerat än exempelvis ”fotgängare påkörd av bil”, och med mer detaljerade mekanismer torde det också gå att bättre förutsäga både behov av åtgärder och mortalitet.

    Furusho, N.; Kitano, S.; Suzuki, K.; Tanaka, C.; Tagami, T. An analysis of mechanism and site of injury associated with emergency procedures and mortality using a Japanese nationwide trauma registry. Injury 2026;57(4):113156. doi:10.1016/j.injury.2026.113156
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv kohortstudie i Japan Trauma Data Bank (2019–2021) med 42 124 vuxna traumapatienter direkt från skadeplats. Utfallet var akuta åtgärder vid ankomst och in-hospital mortalitet. Skademekanism hade låg prediktionsförmåga (AUC 0,57/0,53), medan anatomiska skadelokalisationer var bättre (0,72/0,77). Buk- och huvudskador var starkt kopplade till akutåtgärder.

    – 39,3% fick akuta åtgärder vid ankomst.
    – Anatomiska skadelokalisationer predicerade åtgärder och mortalitet bättre än skademekanism.
    – Bukskador (OR ~20) och huvudskador (OR ~4,4) var starkt associerade med akutåtgärder.
    – Resultaten talar för begränsningar i mekanismbaserad triage och värdet av anatomisk bedömning.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 21 mars 2026
    RegisterstudieRetrospektiv kohort
    Neurologi • #Direktinläggning #Fokala symtom #Kliniskt beslutsfattande #Mortalitet #Prioritering #Stroke #Strokeflöde / Rädda Hjärnan #TIA #Triage

    Factors associated with missed stroke diagnosis in prehospital triage: a single-center cohort study

    Dagens artikel är åter en från grannlandet Danmark, där författarna har tittat på karaktäristika och symtombild hos patienter där diagnosen stroke missas i den prehospitala fasen. Studien är en registerstudie på nästan 20k patienter mellan 2018-2022. Här kommer några resultat:

    • 8.361 patienter bekräftades ha stroke, de flesta en ischemisk sådan (87%) och övriga med hemorragisk dito (13%). Totalt inkluderades dock 19.372 patienter under perioden, då 38.7% fick olika andra diagnoser som liknar stroke, 12.9% hade en TIA och 5.3% andra cerebrovaskulära sjukdomar.
    • En femtedel (19.7%) av patienterna med bekräftad stroke missades initialt, och remitterades först senare till strokeenhet/strokeflöde.
    • De patienter som missades var äldre, i högre grad av kvinnligt kön, bodde ensamma och färre hade känd tid för symtomdebut.
    • Symtommässigt så hade de missade patienterna i lägre grad fokalneurologiska bortfall och istället oftare icke-motoriska symtom såsom påverkad medvetandegrad, synfältsbortfall och afasi.
    • Hos patienter med ischemisk stroke var reperfusionsterapi (trombolys eller endovaskulär sådan) mer än tre gånger så vanligt (36% vs 10%) för patienter som skrevs in direkt på strokeenhet.

    Studien är intressant och kan i någon mån visa på tänkbara fallgropar i strokebedömningen, där det också känns logiskt att exempelvis påverkad medvetandegrad – som ju är relativt ospecifikt – i högre grad är associerat med missad stroke. I sammanhanget tänker jag att det bör beaktas att inklusion till strokeflöde i studien skedde via telekonferens mellan den prehospitala klinikern och en neurolog, vilket jag tänker skiljer sig en del från det vanliga förloppet i Sverige där man väl vanligen som prehospital kliniker aktiverar Rädda Hjärnan-larm baserat på ett bedömningsverktyg (som kan variera lite beroende på vilken region man arbetar i). Min spontana tanke/spekulation är att den danska modellen kanske ger högre precision, men potentiellt kanske också det blir ett smalare spektrum av patienter som inkluderas – kanske rentav för smalt? Med det inte sagt att strokar inte missas i Sverige, för det vet vi ju att det gör. Lika lätt som det ofta är att bedöma patienter med uppenbara fokalneurologiska symtom – lika svårt kan det ju vara att pricksäkert bedöma de med mindre uttalade/karaktäristiska symtom. Studien innehåller f.ö. massor av data – mycket rikare än jag kan presentera här naturligtvis – så gå in och läs själv!

    Gude, M. F.; Nisgaard, L. B.; Damgaard, D.; Iversen, A. B.; Lisby, M.; Diedrichsen, T.; Hougaard, K. D.; Simonsen, C. Z.; Blauenfeldt, R. A. Factors associated with missed stroke diagnosis in prehospital triage: a single-center cohort study. BMC Neurology 2026;26(1). doi:10.1186/s12883-026-04688-w
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv kohortstudie från ett danskt stroke­centrum (2018–2022) av 861 bekräftade stroke. 19,7% missades prehospitalt och lades först in på akuten. Missad stroke var vanligare hos äldre, kvinnor och personer som bodde ensamma (OR 1,51), samt vid okänd insjuknandetid. Dessa patienter hade oftare icke-motoriska symtom (medvetandepåverkan, synfältsbortfall, afasi) och fick mer sällan reperfusionsbehandling.

    – Nästan var femte stroke missades i prehospital triage och omhändertogs initialt på akuten.
    – Att bo ensam var oberoende kopplat till missad stroke; kvinnor var också överrepresenterade.
    – Missade fall hade mindre klassiska motoriska bortfall och mer icke-motoriska symtom.
    – Reperfusionsbehandling var betydligt vanligare vid direktinläggning på strokeenhet än vid missad triage.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 20 mars 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Infektion & sepsis • #Covid-19 #Non-conveyance #Prehospital läkare #Psykiatri #Tidsintervall / prehospital tid

    Health care system resilience – Evaluating the effect of the COVID-19 pandemic on emergency medical service demand in Germany: A case study from the city of Jena

    Idag har jag läst en case study från Tyskland på hur sjukvården påverkades under covid-19. Jag har inte fördjupat mig så mycket i covid-19-studier, men en lite allmän känsla (som mycket väl kan vara felaktig) är väl att man kanske inte tagit ur alla de lärdomar man skulle kunna ur pandemin. Därför är det roligt att se prehospitala studier, tycker jag. Författarna har jämfört lockdownperioder under pandemin med perioder före pandemin vad gäller uppdragsvolym, sökorsaker och tider. Några resultat:

    • Det totala antalet ambulansuppdrag minskade under lockdown, med vissa variationer mellan olika lockdownperioder.
    • Den genomsnittliga patientåldern var högre under lockdown (62.2 år) jämfört med tidigare (58.9 år).
    • Fler patienter behandlades på plats (29.6% vs 23%).
    • Färre patienter med hjärt-kärlsjukdom sökte ambulanssjukvård under pandemin, medan psykiatriuppdragen ökade.
    • Både tider på plats och överrapporteringstider ökade.

    Jag tänker att stora variationer i covid-19:s påverkan kan finnas mellan länder, beroende på vilken strategi länderna tillämpade för att begränsa smittspridningen. För mig är dock resultaten förknippade med stor igenkänning. Jag minns hur vi försökte bedriva introutbildning i början av pandemin, men vi hade nästan inga patienter – för alla de vanliga patienterna var på något vis puts väck. Och alla de patienter vi hade var covid-relaterade. Det där normaliserades delvis efter ett tag, men samtliga mönster i studien överensstämmer med min uppfattning. Jag tänker att det vore intressant med djupare analyser av vad som hände med exempelvis hjärt-kärlpatienterna, som tycks ha sökt vård i lägre utsträckning. En rimlig hypotes torde ju vara att deras habituella sjukdomstillstånd inte påverkades så jättemycket av pandemin, utan att det som återspeglas snarare var en rädsla att söka vård av smittskäl, eller för risken att tränga ut någon annan. Även ökningen i psykiatriuppdrag är intressanta, den får väl sägas vara förståelig och förväntad då en andel patienter med psykiatriska besvär tenderar få mer problem i samband med stora händelser, men att få mer förståelse för mekanismerna bakom skulle ändå kunna bidra till att öka vår beredskap för ev. kommande pandemier.

    Brock, J.; Lux, H.; Lang, S.; Winning, J.; Gratzias, A.; Lewejohann, J.; Bauer, M.; Dickmann, P. Health care system resilience – Evaluating the effect of the COVID-19 pandemic on emergency medical service demand in Germany: A case study from the city of Jena. PLOS One 2026;21(3):e0344992. doi:10.1371/journal.pone.0344992
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv observationsstudie av ambulansuppdrag i Jena 2018–2021 som jämförde nedstängningar med motsvarande perioder före pandemin. Under första och andra lockdown minskade uppdragen med 16% respektive 10% och medelåldern ökade. Fler patienter behandlades på plats utan transport. Kardiovaskulära ärenden minskade medan psykiatriska ökade. Insats- och överlämningstider blev längre.

    – Ambulansuppdrag minskade under lockdown men missionstiderna ökade.
    – Patienter var äldre och fler behandlades på plats utan sjukhustransport.
    – Skifte i ärendemix: färre kardiovaskulära, fler psykiatriska/psykosociala.
    – Förlängda scene- och handover-tider bidrog till längre total insatstid.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 19 mars 2026
    Kvalitativ studieTematisk analys
    Utbildning & kompetens • #Handledning #Introduktion #Kompetens #Pedagogik #Peer learning #Reflektion #Sjuksköterskor i ambulans

    Learning the role together: experiences of using peer learning in the introductory training of newly employed nurses in the ambulance service

    Idag kommer en artikel på ett riktigt favoritämne: introduktion av nya kollegor i ambulanssjukvården. Detta är något jag varit mer eller mindre djupt insyltad i under minst 10 års tid, och något jag brinner varmt för. Författarna har med en kvalitativ intervjustudie (individuella intervjuer och fokusgrupper) beskrivit hur peer learning (PL – dvs. ”kamratlärande”) används och upplevs av såväl de nya kollegorna samt handledare vid introduktionsutbildning i ambulanssjukvården.

    Med kvalitativa studier finns vanligen ett djup som är svårt att förmedla i några enstaka punkter här, så liksom med lite tidigare sådana vill jag först och främst uppmana att läsa studien. Jag kan dock samtidigt konstatera att upplevelserna av PL framförallt tycks ha varit positiv, även om funderingar bl.a. kring ojämnheter i paren tycks ha kunnat vara en faktor ibland. Genom peer learning fick de nya kollegorna bygga sitt självförtroende successivt och jag tolkar det som att de fick en mycket mer aktivt lärande roll, jämfört med individuellt lärande med ex.vis lärlingsmodell.

    För egen del har jag en del egna erfarenheter av PL i ambulanssjukvård, då vi arbetat en del med det på min arbetsplats med mestadels goda resultat. Jag har då främst varit den som planerat introduktionen, men även deltagit i mindre grad som handledare. Det är därför intressant att läsa författarnas diskussion om hur handledarnas roll blev helt annorlunda, som facilitatorer (är det ett svenskt ord..? ni förstår nog!), stöd, bollplank i reflektion, garant för patientsäkerheten, m.m. PL är inte heller bara en handledningsmodell, utan den kräver utifrån mina erfarenheter mycket mer av handledare och av planeringen runt – samtidigt som vinsterna om man lyckas kan vara väldigt stora. Det framgår också av artikeln, att man behöver arbeta mycket mer strukturerat, medvetet pedagogiskt och bl.a. skapa utrymme för strukturerad reflektion. Sammantaget är min erfarenhet, vilket jag litegrann tycker bekräftas av artikeln, att PL kan vara framgångsrikt – men att det också kräver hög handledarkompetens (tänk handledarutbildning och erfarenhet!) och en helt annan medvetenhet i planering. Modellen är egentligen perfekt för ambulanssjukvård, där vi är vana att jobba i par (det är ju vår vardag, så passar perfekt att lära sig i par) och där man hela tiden kan ha en stöttande handledare i ryggen – till skillnad från på vårdavdelning där handledaren kanske inte är närvarande i situationerna. För er som inte testat detta i ambulanssjukvården tycker jag definitivt att det är värt att överväga, men underskatta inte vad det kräver av er organisation. Hög potential och en metod som kan ge trygghet, utveckling och bygga goda kulturer, men också förknippat med höga krav.

    Slutsvamlat av mig. Läs artikeln! 🙂

    Jepsen, K.; Falk, A.; Alm, A.; Wihlborg, J.; Lindström, V. Learning the role together: experiences of using peer learning in the introductory training of newly employed nurses in the ambulance service. BMC Medical Education 2026. doi:10.1186/s12909-026-08992-4
    Sammanfattning genererad av AI:

    Kvalitativ intervjustudie av peer learning (PL) i introduktionsutbildning för nyanställda sjuksköterskor i ambulansverksamhet. Nyanställda och handledare upplevde att PL gav en trygg struktur för gemensam reflektion och återkoppling, stärkte rolltydlighet och självtillit samt stödde en gradvis övergång till mer självständigt arbete. Handledarrollen beskrevs som en balans mellan att släppa fram och finnas nära.

    – PL upplevdes underlätta övergången till självständigt kliniskt ansvar i en komplex ambulanskontext.
    – Tryggt samarbete med kollega gav emotionellt och professionellt stöd samt tydligare rollförståelse.
    – Återkoppling och reflektion var centrala lärandemekanismer genom hela introduktionen.
    – Handledare behövde balansera att främja självständighet med att vara lätt tillgängliga för stöd.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
Föregående sida
1 … 3 4 5 6 7 … 13
Nästa sida
Prehospitalt (RSS)
PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

Cookie-policy Integritetspolicy

  • LinkedIn
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål. Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
  • Hantera alternativ
  • Hantera tjänster
  • Hantera {vendor_count}-leverantörer
  • Läs mer om dessa syften
Visa preferenser
  • {title}
  • {title}
  • {title}