PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

  • Om Prehospitalt
  • Kontakt
  • 7 maj 2026
    Annan / oklarIcke-randomiserad intervention (non-randomized)
    Teknik & utrustning Trauma • #Hemodynamik #Lyckandegrad #Nåldekompression #Thorakostomi #Trauma #Traumatiskt hjärtstopp (TCA) #Tryckpneumothorax

    Comparison of needle decompression to simple (finger) thoracostomy in non-perfused cadaveric models with theoretical tension pneumothorax

    Dagens artikel kommer från USA och är en jämförelse av fingerthorakostomi vs. nåldekompression för tryckpneumothorax. Författarna har använt 21 mänskliga kroppar (avlidna dito) och på dessa skapat en teoretisk övertryckspneumothorax samt etablerat tryckmätning i pleura. Därefter har de försökt lösa tryckpneumothoraxen med nåldekompression användande en SPEAR-nål. Denna liknar till viss del de TPAK-nålar som jag föreställer mig är mer utbredda i Sverige, men med vissa viktiga skillnader: nålen är fenestrad, längre, har en annan spets och är 10G istället för 14G (d.v.s. större lumen). Sedan har de gjort en fingerthorakostomi, och jämfört tryckmätningarna med varandra.

    Resultaten i korthet är att fingerthorakostomin löste 92.1% av fallen, jämfört med nåldekompression som löste 76.3%. Det gick också fortare att avlasta med fingerthorakostomi, och trycket sjönk mer och blev i högre glad en ”komplett” avlastning – oklart dock den kliniska relevansen av detta. Som svagheter diskuteras bland annat att försöket gjordes på icke levande kroppar som därmed saknade effektiv cirkulation, och själva tillståndet med övertryckspneumothorax var därför i någon mån teoretisk snarare än ett verifierat och kliniskt symtomgivande tillstånd. Författarna spekulerar även att de misslyckade fingerthorakostomierna berodde på faktorer kopplade till icke levande vävnad.

    För svensk del tänker jag att detta ger en indikation om att fingerthorakostomi är en säkrare metod, men också att det finns en potential att lyckas med en stor del av nåldekompressionerna – men då med reservationen att den nål som använts i försöket är mer avancerad och med vidare lumen än de vanligt förekommande TPAK-nålarna, och att dessa potentiellt kan ha sämre effekt. Vad man kanske bör ta med sig i sammanhanget traumatiskt hjärtstopp, där avlastning av trycknpneumothorax ju är en del, är att det stärker intrycket att nåldekompression inte bör betraktas som en säker åtgärd av problemet – och författarna diskuterar detta i termer av att man som kliniker bör bibehålla en misstanke på rimlig nivå om att man eventuellt inte lyckats avlasta övertryckspneumothoraxen helt…

    Ausman, J. A.; Achay, J. A.; Smith, V. C.; Rahm, S. J.; Bolleter, D. S. Comparison of needle decompression to simple (finger) thoracostomy in non-perfused cadaveric models with theoretical tension pneumothorax. Prehospital Emergency Care 2026:1-8. doi:10.1080/10903127.2026.2661803
    Sammanfattning genererad av AI:

    Prospektiv simuleringsstudie på färska human­kadaver med en teoretisk tryckpneumothorax där nåldekompression jämfördes med enkel (finger)torakostomi. Torakostomi lyckades oftare sänka pleuratrycket <4 mmHg (92,1% vs 76,3%) och gav oftare full trycknormalisering till 0 mmHg (60,5% vs 28,9%). Den var också snabbare till upphörd luftavgång.

    – Enkel torakostomi hade högre lyckandefrekvens än nåldekompression i modellen.
    – Fullständig trycknormalisering (0 mmHg) uppnåddes oftare med torakostomi.
    – Tiden till upphörd luftavgång var kortare med torakostomi.
    – Efter nåldekompression bör kliniker ha misstanke om kvarstående tryckpneumothorax.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 6 maj 2026
    Riktlinje / konsensusDelphi-studie
    Arbetsmiljö Organisation & styrning • #Arbetsmiljö #Avvikelser #Flaggning #Hot- och våld #Patientjournal #Polis #Psykiatri #Situationsmedvetenhet

    Guidelines to reduce the risk of workplace violence in EMS: A Delphi study

    Idag har jag läst en intressant finsk Delphi-studie kring våld mot ambulanspersonal. Jag sprang faktiskt på den av en slump och den är ännu opublicerad och finns endast som pre-print. En delphi-studie handlar ju om att nå konsensus i en expertpanel kring ett antal påståenden, genom att panelen får svara i flera omgångar. I det här fallet handlade frågorna om åtgärder för att motverka hot och våld mot ambulanspersonal, och syftet var att skapa underlag för konsensusbaserade guidelines på området att förhålla sig till för ledningsansvariga.

    I panelen ingick 43 personer med olika slags expertis på området, framförallt från ambulanssjukvården men även juridiska experter, experter inom psykiatri, m.m. Utbildningsnivåerna varierade från gymnasium till disputerade personer. Men vad kom de fram till? I korthet identifierades tre huvudteman:

    1. Att man behöver definiera vilket beteende som är acceptabelt i ambulanssjukvården. Panelen var splittrade mellan total nolltolerans, och åsikten att det var omöjligt att helt undvika exempelvis verbala utfall men utan att för den sakens skull tolerera det.
    2. Att det behövdes träning kring psykiatriska patienter och de-eskalation.
    3. Att det behövdes nationella planer och riktlinjer för att förhindra våld i ambulanssjukvården. Här omnämndes bland annat samkörning med polisregister för att flagga högrisklarm och möjlighet att registrera hotfulla händelser i patientjournalen.

    Överlag diskuteras en rad intressanta saker, vissa av dem sådana som upplevs laddade i debatten. Här omnämns bland annat skyddsvästar, som inte uppfattades kontroversiellt/provokativt av mer än 4% av de svarande, men där författarna menar på att mer forskning behövs för att klarlägga de faktiska fördelarna i ambulanssjukvård. Även det här med registerhållning, samkörning av register och flaggning är ju kontroversiellt – iallafall i den svenska debatten. Författarnas slutsatser är att följande behöver prioriteras av beslutsfattare:

    1. Standardiserade träningsprogram med simuleringsträning, psykiatri och interdisciplinär samverkan.
    2. Pilottest av systematiska verktyg, såsom nationella policies och varningar i journalsystem, för att säkra att de fungerar utifrån kulturella, juridiska och operativa hänsyn.
    3. Kontinuerlig utvärdering av åtgärder såsom skyddsvästar och automatiska (AI-drivna) verktyg för att bedöma potentiella hot och deras potentiella fördelar kontra risker såsom falsklarm eller att patienten uppfattar situationer negativt.

    Det var mina kanske något snabbt och slarvigt översatta och tolkade medskick från studien. Jag tycker alla bör gå in och läsa fulltexten, inte minst om du är i en beslutsfattande position. Här får man ju en lite flygande start i vad man bör fundera kring i sin verksamhet…

    Hänninen, J.; Peltonen, L.; Riihimäki, H.; Saari, T. I.; Paulin, J. Guidelines to reduce the risk of workplace violence in EMS: A Delphi study. 2026. doi:10.21203/rs.3.rs-8833119/v1
    Sammanfattning genererad av AI:

    En multiprofessionell expertpanel (n=43) deltog i en tvåomgångars webbaserad Delphi för att ta fram konsensusbaserade riktlinjer för att minska risk för våld på arbetet mot ambulanspersonal. Konsensus (≥80%) nåddes för 19 av 25 påståenden. Tre prioriteringar identifierades: definiera acceptabelt beteende, satsa på mental hälsa/de-eskalering samt nationella systemmodeller och teknik. Nolltolerans bedöms opraktiskt.

    – Två Delphi-rundor med 43 experter gav konsensus för 19/25 rekommendationer (≥80%).
    – Tre huvudprioriteringar: acceptabla beteenden, de-eskalering/mentalt stöd, samt system/teknik på nationell nivå.
    – Nolltoleranspolicyer bedöms svåra att genomföra i praktiken; fokus bör vara på pragmatisk standardiserad utbildning och/
    – Behov av systemverktyg och kontinuerlig utvärdering av insatser för att minska våldsrisker i EMS.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 5 maj 2026
    MetaanalysMetaanalys
    Bedömning & triage Infektion & sepsis Teknik & utrustning • #Diagnostik #Early Warning Scores (EWS) #Laktat #Metabola rubbningar #Patientnära analyser #Prioritering

    Impact of point-of-care biomarkers improve the predictive capacity of early warning scores in prehospital care: a systematic review and meta-analysis

    Dagens studie är en systematisk review och metaanalys där olika prehospitala early warning scores (EWS) använda ensamt jämförs med användning av EWS + point-of-care-testning (POCT) av biomarkörer, framförallt laktat men i en studie värderades även kreatinin och pCO2-värde. Slutsatsen blev att skalor där POCT ingick hade ett högre prediktivt värde, framförallt i kraft av en högre specificitet, än de utan. Den huvudsakliga styrkan låg i att identifiera ”true negatives”, tolkat som patienter som inte löper hög risk för mortalitet i närtid – lågriskpatienter. Detta är såklart ett intressant fynd, men studierna är tämligen heterogena, få till antalet (varav de flesta patienter dessutom kom från endast två studier) och evidensvärdet relativt lågt. Jag tänker att mer forskning måste till, gärna RCT:er, för att kunna göra något säkert på området. Utöver det skulle jag gärna höra författarna utveckla tankarna om vilka patientgrupper och tillstånd som gynnas av deras forskning. Sepsis nämns och är ju det självklara som dyker upp, men jag saknar ändå detta lite i introduktionen; man introducerar POCT-testning, men jag skulle gärna sett att man var mer konkret kring vilka patienter som faktiskt gynnas av forskningen – inte för att de inte finns eller för att jag helt saknar idé om det, men jag känner ändå att det skulle stärka artikelns case ganska väsentligt…

    Díaz-González, S.; Martín-Conty, J. L.; del Pozo Vegas, C.; López-Izquierdo, R.; Martín-Rodríguez, F.; Sanz-García, A. Impact of point-of-care biomarkers improve the predictive capacity of early warning scores in prehospital care: a systematic review and meta-analysis. Emergencias 2025. doi:10.55633/s3me/069.2025
    Sammanfattning genererad av AI:

    Systematisk översikt och metaanalys av nio studier som jämförde tidiga varningsskalor i prehospital vård med och utan point-of-care-blodbiomarkörer för att förutsäga korttidsmortalitet. Sensitiviteten var likartad, men specificiteten var högre med biomarkörer. Detta tyder på bättre identifiering av patienter som inte kommer avlida på kort sikt.

    – 9 studier ingick i metaanalysen om korttidsmortalitet.
    – Biomarkörer gav ingen tydlig förbättring i sensitivitet jämfört med enbart vitalparametrar.
    – Specificiteten var signifikant högre när biomarkörer inkluderades (p≤0,001).
    – Tillägg av point-of-care-analys kan minska falskt positiva riskbedömningar prehospitalt.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 4 maj 2026
    Annan / oklarAnnan / oklar
    Hjärtstopp & HLR • #Avancerad luftväg #Defibrillering #Endotrakeal intubation (ETI) #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Kliniskt beslutsfattande #Prioritering

    Early resuscitation priorities in two-provider EMS crews: an interpretive commentary

    Jag tänker att vi förlänger hjärtstoppshelgen lite och stoppar in en udda fågel i artikel-flödet, nämligen en ”interpretive commentary”. Så vad är det? I det här fallet handlar det om en artikel där författarna ger underlag för hur våra A-HLR-guidelines kan tolkas i prehospitala situationer där endast två personer finns tillgängliga, och vilka fysiologiska implikationer olika prioriteringar/avsteg/kompromisser riskerar medföra. De kan således vägleda något i prioriteringen i en situation där tillräckligt antal händer helt enkelt saknas för att göra alla åtgärder så snabbt som man hade önskat.

    Artikeln är för mig intressant då författarna sätter fingret på något som jag kanske inte vill kalla för en svaghet, givet svårigheten att i utbildningsmaterial och riktlinjer ta höjd för alla slags teamkonstellationer, men däremot kanske en otydlighet – inte minst för de kollegor som kommer nya till A-HLR-situationer och/eller den prehospitala vårdmiljön… Har man djupare bakgrundskunskaper så kan man själv reda ut dessa prioriteringar, men för nyare kollegor tror jag att artikeln kan vara en god vägledning i hur prioriteringar kan göras. Den kan också vara ett bra underlag för reflektion hos mer erfarna kollegor. En bra grej att diskutera vid något utbildningstillfälle på stationen, eller liknande. Jag nöjer mig så och avstår från att redogöra för innehållet, utan lämnar det till fortsatt läsning för den intresserade…

    Sýkora, R.; Chvojka, J.; Kukačková, N.; Šimečková, V.; Smetana, J. Early resuscitation priorities in two-provider EMS crews: an interpretive commentary. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01549-0
    Sammanfattning genererad av AI:

    Kommentaren belyser hur tidiga ALS-insatser vid vuxet icke-traumatiskt hjärtstopp utanför sjukhus påverkas när endast två ambulanspersonal arbetar ensamma initialt, vilket gör parallella åtgärder omöjliga. Ett tolkningsramverk föreslås som rangordnar åtgärder efter kortsiktig fysiologisk ”straffkostnad” vid fördröjning, för att bevara riktlinjernas intention och minska variation och kognitiv belastning.

    – Riktlinjer antar ofta bemanning som möjliggör parallella moment; tvåpersonsteam kan tvingas avvika i sekvensering.
    – Åtgärder kategoriseras efter hur skadligt avbrott/fördröjning är: perfusionskritiska, mindre tidskänsliga och osäkra dom
    – Avvikelser ses som systemskapade kapacitetsbegränsningar snarare än individfel.
    – Syftet är att tolka och bevara riktlinjers fysiologiska intent i den tidiga, övergångsfasen tills fler resurser anländer

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 3 maj 2026
    RegisterstudieRegisterstudie
    Hjärtstopp & HLR • #Bystanders #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Överlevnad #Responstid #Tidsintervall / prehospital tid

    Logistic regression and simulation modelling to evaluate survival effects of EMS response time in suspected cardiac arrest

    Hjärtstoppshelgen fortsätter med en slovakisk observationsstudie med högintressanta resultat kring hur ambulansens responstid påverkar överlevnaden fall som av operatören på larmcentralen bedömts som hjärtstopp. Baserat på två års data från hela Slovakien (n=13712 inkluderade fall) har författarna med bl.a. regressionsanalys dragit slutsatser om responstidens betydelse. Huvudresultatet är att varje minut förlängd responstid var förknippad med minskad överlevnad med en OR på 0.951 (95% CI 0.942-0.960), d.v.s. för varje minuts längre responstid minskade överlevnaden med ca 5% (kompenserat för ålder, kön och förekomst av bystander-HLR). Sambandet var än starkare när orsaken var misstänkt kardiell, och bystander-HLR var också en stark faktor förknippat med överlevnad. Författarna har vidare applicerat sin modell på den slovakiska kontexten och även modellerat fram hur den slovakiska ambulansflottan skulle kunna distribueras annorlunda för att öka överlevnaden.

    Det sistnämnda är såklart av begränsat värde för den svenska kontexten och för egen del hade jag nog ärligt talat valt att publicera den delen separat. Sambandet mellan responstid och överlevnad är ju däremot oerhört relevant även för oss. De senaste åren har överlevnaden vid hjärtstopp i Sverige ökat något, men utöver det har vi de senaste 10+ åren i princip befunnit oss på en platå efter många års ökning under 90-00-talet. Orsakerna till detta är inte utredda, men jag uppfattar det ganska allmänt accepterat att ambulanssjukvårdens ökade responstider är en faktor i sammanhanget. Trots SALSA, SAMS, frivilliga livräddare (smslivräddare) etc har vi troligen inte lyckats mitigera denna tidsfaktor fullt ut, så här vore det intressant med mer forskning och inte minst en politisk medvetenhet om vad utvecklingen innebär.

    Med detta sagt måste jag flika in, som reservation, att jag är lite trött på responstid som mer eller mindre enda kvalitetsmått för ambulanssjukvården, så som det ofta låter i olika sammanhang. Vi skulle behöva en omfattande utveckling av kvalitetsmått kring vilken kompetens som möter patienten, vilka åtgärder man får, utfallsmått såsom överlevnad, smärtreduktion, förekomst av komplikationer m.m. Så, uppfatta mig inte som responstid-fixerad, men just i hjärtstoppssammanhanget är det en solklar och viktig faktor!

    Jánošíková, Ľ.; Jankovič, P.; Gonda, D.; Karaš, J.; Holod, J.; Kvet, M. Logistic regression and simulation modelling to evaluate survival effects of EMS response time in suspected cardiac arrest. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01596-7
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv nationell analys av 13 712 EMS-uppdrag i Slovakien där larmoperatör misstänkte hjärtstopp (april 2022–mars 2024). Överlevnad definierades som levande vid avslutad prehospital insats. Logistisk regression visade att längre responstid minskade överlevnaden (OR 0,951 per minut). Simulering antydde att åtgärder kan korta responstiden ~3 min och ge ca 125 fler överlevande/år.

    – Responstid var signifikant negativt kopplad till prehospital överlevnad vid misstänkt hjärtstopp.
    – Överlevnad minskade med cirka 5% för varje extra minuts fördröjning (OR 0,951).
    – Simulering pekade på möjlig responstidsminskning genom fordonsmix, larmrutiner och stationsplacering.
    – Beräknad effekt: upp till ~125 fler överlevande per år bland misstänkta hjärtstopp.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 2 maj 2026
    Systematisk översiktSystematisk översikt
    Hjärtstopp & HLR • #Defibrillering #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Överlevnad #ROSC

    Anticipatory charging of the defibrillator: a systematic review

    Hjärtstoppslördag och en spännande pre-print från Resuscitation Plus på temat anticipatory charging, d.v.s. att förladda defibrillatorn innan det är dags för analys i syfte att minska uppehåll i bröstkompressioner. ERC skriver ju om detta i sina guidelines 2025, så ett högintressant ämne att lära sig mer om. Frågan som ställdes var huruvida förladdning förbättrade outcomes för patienterna eller parametrar (performance) i återupplivningssituationen, och detta utforskades med en systematisk review. Elva studier inkluderades, i form av fem (kliniska) observationsstudier och sex simuleringsstudier. Dessvärre var certainty of evidence mycket låg för samtliga outcomes, delvis baserat på att drygt hälften alltså var simuleringsstudier – samt såklart att övriga var observationsbaserade. I de senare sågs iallafall vissa kopplingar till bättre outcomes, dock svaga sådana. Exempelvis visade en studie att oddsen för CPC1-2 (god neurologisk outcome) vid 30 dagar eller utskrivning från sjukhus var något bättre om förladdning användes, dock i paket med andra åtgärder. Två studier visade också högre överlevnad (återigen när förladdning ”i paket” med andra åtgärder användes), medan tre stycken inte visade på detta samband. Minst sagt heterogent med andra ord. Vad som däremot mer konsekvent syntes i de inkluderade studierna var att förladdning minskade avbrotten i bröstkompressioner och gjorde analys- och defibrilleringsavbrotten kortare. Sen finns en del ”finstilt” att läsa kring detta, då det bl.a. skiljer sig lite om man använder sig av det författarna klassar som ”vanlig” defibrillering med paus för analys+uppladdning+defibrillering eller om man använder sig av vad de kallar ERC/AHA 2010-metoden, där man pausar för analys och sedan gör kompressioner under uppladdning, vilket jag såklart hoppas de flesta i den här sidans målgrupp tillämpar. 🙂

    Ja, det är en läsvärd studie helt enkelt, även om den kanske inte river några kiosker… Sen återstår att se vad som står i det svenska materialet, och det får vi se på HLR-kongressen om några veckor. Ha nu en fin lördagkväll!

    Nehme, Z.; Pocock, H.; Norii, T.; Olasveengen, T.; Drennan, I.R.; Bray, J.E. Anticipatory charging of the defibrillator: a systematic review. Resuscitation Plus(Pre-print). doi:10.1016/j.resplu.2026.101349
    Sammanfattning genererad av AI:

    Systematisk översikt av studier som jämför att ladda defibrillatorn före rytmanalys (anticipatory charging) med laddning efter analys. Elva studier (5 kliniska observationsstudier, 6 simuleringsförsök) inkluderades. Evidensen var mycket låg. Anticipatory charging minskade konsekvent pre‑ och peri‑shock‑pauser, men effekter på ROSC/överlevnad var blandade och osäkra och kan vara likvärdiga med 2010 års metod.

    – 11 studier inkluderades; ingen metaanalys p.g.a. heterogenitet.
    – Mycket låg evidens för alla utfall (bias/indirekthet).
    – Kortare kompressionsavbrott med anticipatory charging jämfört med standard efter analys.
    – Påverkan på ROSC, överlevnad och neurologiskt utfall är fortsatt oklar.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 1 maj 2026
    Scoping reviewScoping review
    Bedömning & triage Organisation & styrning Utbildning & kompetens • #Akademisk kunskap #EMS #Geriatrik #Hänvisning #Kliniska färdigheter #Kliniskt beslutsfattande #Kompetens #Non-conveyance #Paramedics #Patientsäkerhet #Personcentrerad vård (PCV) #Samverkan #Sjuksköterskor i ambulans

    Barriers and facilitators to paramedics use of referral pathways as alternatives to emergency department presentation: A scoping review

    Idag har jag läst denna artikel om faktorer som underlättar eller motverkar hänvisning till andra vårdnivåer i ambulanssjukvården. Studien är australisk och talar om paramedic referral, men detta är kanske lite missvisande då studierna inkluderats brett och bl.a. inkluderar fyra från svensk kontext. Det finns alltså goda skäl att inte låsa in sig på paramedics. I studien identifieras ett antal faciliterare och barriärer, bland annat så visar sig tillgången till definierade alternativa ”spår” (istället för transport till akutmottagning) vara en viktig faktor, och andra saker som påverkar är adekvat tillgång till information om patienten (journaler, tidigare EKG, etc), kunskap, guidelines och uppmuntran att använda dylika spår, snarare än en skuldbeläggande kultur där man letar fel i dylika bedömningar, så som jag tolkar det. Det finns ett antal olika underlättande samt motverkande faktorer listade, så det finns goda skäl att gå in och läsa fulltexten.

    När jag läser snurrar tankarna framförallt kring en begränsad del av innehållet, och det handlar om systemfaktorer och dess påverkan. I bakgrunden redogör författarna för att mindre än 1% av alla patienter i australien som inte transporteras till akutmottagning dokumenteras ha hänvisats till en annan vårdnivå (egenvård exkluderat), i jämförelse med >40% i en nederländsk studie. De tar upp brist på kompetens om icke akuta patienter som en barriär till hänvisning, där mer kunskap om icke akuta tillstånd presenteras som nyckel för att kunna ge patienter potentiellt aktuella för hänvisning god vård. De tar även upp ”role perception” – syftande på en uppfattning om yrkesrollen och att uppgiften är att ta hand om akut sjuka patienter. När jag läser allt detta kan jag inte låta bli att knyta det till diskussioner om vem som ska jobba i ambulanssjukvården. Internationellt sett så har vi paramedic-baserade system vs. vårt svenska sjuksköterske-baserade, i Sverige hör man ibland diskussioner om olika specialiseringar, etc. Allt detta kokar för mig ner i att man måste fundera över vad man vill ha ambulanssjukvården till, och styra bemanningen utifrån detta. Jag har absolut inget emot paramedic-baserade system (tvärtom ser jag många fördelar). Dock, samtidigt som naturligtvis många faktorer spelar in, så är jag inte helt säker på att det är en slump att paramedic-baserade australien ligger på <1% när sjuksköterske-baserade nederländerna ligger på >40% hänvisningar. Med den åldrande befolkningen, större behov att vårda patienter i hemmiljön osv. så är det rimligt att tro att kraven på ambulanssjukvården att bedöma icke akuta eller subakuta tillstånd kommer att öka snarare än minska. Och då tänker jag att en bred och solid kunskapsgrund som är rotad i sjukvården generellt och inte högspecialiserad till enbart akutsjukvård, sannolikt kan vara en fördel, om man vill främja hänvisningar. Det jag vill ha sagt är nog ungefär att även om paramedic-system kan ha stora fördelar, så tror jag att sjuksköterske-kompetens kan vara en styrka när det kommer just till bedömning av patienter aktuella för hänvisning. Och för att slänga in ett vedträ i specialiseringsdiskussionen så torde samma hänsyn gynna breddutbildningar snarare än spets-dito. Sen behöver ambulanssjukvården självklart besitta spetskompetens kring de akuta tillstånden också – så bottom line i denna spretiga diskussion blir väl på något vis att behovet att bedöma och hänvisa patienter i stor skala har ökat kompetenskraven ganska rejält. Frågan blir… Har kompetensen i svensk ambulanssjukvård ökat i samma takt, och hur ser det ut framåt?

    Gray, B.; Gupta, M.; King, R. Barriers and facilitators to paramedics use of referral pathways as alternatives to emergency department presentation: A scoping review. Australasian Emergency Care 2026. doi:10.1016/j.auec.2026.03.002
    Sammanfattning genererad av AI:

    En scoping review enligt JBI kartlade litteraturen om varför ambulanspersonal använder eller inte använder remiss-/hänvisningsvägar som alternativ till akutmottagning. 35 studier (främst kvalitativa) från sex länder inkluderades. Hinder var bristande tillgång till vägar, rädsla för konsekvenser, ingen åtkomst till journaler samt rolluppfattning och tidspress. Underlättande faktorer var utbildning, positiv feedback och ökad tillfredsställelse av personcentrerad vård.

    – Viktiga hinder: begränsad tillgång till remissvägar, oro för konsekvenser och brist på journalåtkomst.
    – Rollkultur och upplevd tidspress påverkar benägenheten att hänvisa.
    – Underlättas av utbildning om icke-akuta tillstånd och stödjande (icke-bestraffande) återkoppling.
    – Behov av lokal samverkan och fler/remissvägar; mer forskning på systemnivå krävs p.g.a. heterogenitet.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 30 april 2026
    Kvalitativ studieFokusgrupper
    Dokumentation & kvalitet Smärta • #Bedömningsbil #Fentanyl #Följsamhet #Kliniskt beslutsfattande #Kompetens #Kronisk smärta #Morfin #Opioider #Säkerhet & biverkningar #Tidsintervall / prehospital tid

    Fentanyl or Morphine? a qualitative investigation of solo responding paramedics´ decision-making in prehospital care

    Hur väljer ambulanspersonal på single responders mellan fentanyl och morfin? Den frågan ställde sig de norska forskarna bakom dagens studie. I en kvalitativ studie baserad på fokusgrupper utforskade de saken, och jag tycker de kom fram till oerhört mycket intressant – inte bara kring själva smärtlindringsfrågan utan också kring införande av nya riktlinjer, lärande och kunskapsdelning i ambulanssjukvården.

    Fentanyl valdes framförallt vid behov av snabbt tillslag och kort duration, t.ex. vid traumatisk smärta eller korta transporter. Morfin valdes istället i högre grad vid längre transporter eller till äldre/sköra patienter. Så långt tycks ju hänsynen framförallt farmakologiskt motiverade. Vad som dock också framkom var:

    • Att den initiala utbildningen på fentanyl uppfattades som en ”skrämselkampanj” utifrån biverkningsprofilen, ledande till en obalanserad bild där läkemedlet ev. underanvändes.
    • Att strukturerade sätt att dela erfarenheter saknades, ledande till att var och en riskerar bygga sina egna, anekdotiska erfarenheter och sanningar, som kanske inte är förankrade i guidelines eller aktuell evidens.
    • Att administrativa hänsyn (utökad dokumentation vid användning av fentanyl) riskerade påverka valet av läkemedel.

    Dessa tre punkter är ett icke komplett urval av faktorer som påverkade. Men jag tycker detta är oerhört intressant, inte bara ur smärtlindringsperspektiv. I avsaknad av strukturerade sätt att fånga upp erfarenheter skapas ofrånkomligen informella sätt, som riskerar skapa långlivade ”sanningar” som inte är förankrade i evidens och i värsta fall direkt felaktiga eller fördomsbaserade. Författarna använder benämningen ”ambulance truths”, vilket jag tycker är ganska illustrerande. De beskriver detta som: ”locally shared, experience-based understandings articulated by participants, reflecting collectively constructed beliefs that emerge in the absence of formal feedback or structured knowledge exchange”. Problematiken återspeglas också träffsäkert i ett av citaten: ”Since there is no exchange of experiences, you build all your competence on your own calls, and in that way, it takes a lot of time to improve” (urban paramedic 3 FG 1).”

    Huvudfynden i studien kring beslutsfattande i just smärtlindringsfrågan är intressant. Men jag tycker också det är ett bra läge för alla oss i ambulanssjukvården, och inte minst de av er som sitter i ledande positioner eller arbetar med kompetens/utbildning/utveckling, att reflektera över ovan två citat. Jag tror näst intill alla känner igen sig i dessa beskrivningar, och tänker att de medför risker som sträcker sig långt utanför smärtlindringsfältet.

    Gustavsen, A.; Simensen, R. Fentanyl or Morphine? a qualitative investigation of solo responding paramedics´ decision-making in prehospital care. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01608-2
    Sammanfattning genererad av AI:

    Kvalitativ fokusgruppsstudie med 11 soloarbetande ambulanssjukvårdare vid OUH som utforskar hur de väljer fentanyl eller morfin vid prehospital smärtlindring. Valen påverkades av farmakologiskt resonemang, transporttid och patientfaktorer, men också av personlig erfarenhet och lokala ”ambulanssanningar” när formellt stöd saknades. Strukturerad utbildning och återkoppling kan öka konsekvensen.

    – Fentanyl uppfattades passa vid akut traumatisk smärta och korta transporter p.g.a. snabb effekt.
    – Morfin valdes ofta vid längre transporter och hos sköra patienter p.g.a. längre duration.
    – Informella, stationsspecifika normer styrde beslut när riktlinjer/återkoppling var begränsade.
    – Förbättringar föreslås i form av utbildning, förenklad dokumentation och strukturerad feedback.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 29 april 2026
    MetaanalysMetaanalys
    Trauma • #Blodprodukter #Hemodynamik #Hypotension #Hypovolemi #Intensivvård #Mortalitet #Tidsintervall / prehospital tid #Trafikolyckor #Trauma #Vätskebehandling

    Effectiveness of plasma versus crystalloids in pre-hospital hemorrhagic shock: systematic review and meta-analysis

    I dagens artikel har författarna gjort en systematisk review och metaanalys och försökt jämföra plasma med kristalloid vätska vid prehospital hemorragisk chock. Totalt inkluderades fem studier varav tre RCT:er och två retrospektiva kohortstudier. Det totala antalet patienter i metaanalysen var 1.129 st, samtliga uppfyllande kriterier för ”major trauma” som författarna definierade som ISS>=15, SBP<90 mmHg och/eller HR >120bpm, samt RTS<=10.

    Resultatet var kort och gott att det inte gick att påvisa någon signifikant skillnad på 28-30-dagarsmortalitet, vilket var primärt utfall, och inte heller på övriga utfall som handlade om saker såsom längd på intensivvård, sepsis, behov av protokoll för massiv infusion, hemostatiska parametrar m.m. Sammanfattningsvis uppvisade dock de inkluderade studierna låg certainty of evidence pga studiedesign, lågt antal patienter och stora konfidensintervall. Det är alltså svårt att utifrån studien egentligen säga så mycket om saken. Jag tänker att det också beror på många karaktäristika hos kontrollgruppen, såsom hur mycket vätska de fick, om de t.ex. fick blodprodukter snabbt efter ambulanstransporten (vilket skulle kunna jämna ut en del skillnader), m.m. Det mest säkra man kan säga utifrån studien är nog att plasma inte visats fördelaktigt, men inte att det är dåligt – och framförallt inte i vissa sammanhang med ex.vis lång transport, stor blödning, osv. – där man nog kan tänka sig att det ändå kunde vara positivt. Ja, det låter ju kanske som ett icke-resultat utifrån mina kommentarer, men man får nog bara nöja sig med att ännu mer forskning behövs 🙂 (hört den förut?)

    Gorla, R.; Zito, L.; Sciara, R. V.; Sarpini, V. M.; Lombardo, C.; Crocco, P.; Sarpini, M. Effectiveness of plasma versus crystalloids in pre-hospital hemorrhagic shock: systematic review and meta-analysis. Emergency Care Journal 2026;22(1). doi:10.4081/ecj.2026.14597
    Sammanfattning genererad av AI:

    Systematisk översikt och meta-analys av studier om prehospital plasmagivning vid hemorragisk chock efter större trauma jämfört med kristalloider. Tre RCT (n=760) och två observationskohorter ingick. Ingen skillnad i 28–30-dagars mortalitet sågs (OR 0,92; 95% KI 0,49–1,72). 24-timmars mortalitet kunde ej poolas pga heterogenitet. Evidensens säkerhet var låg–mycket låg.

    – Ingen påvisad överlevnadsvinst av prehospital plasma jämfört med kristalloider vid 28–30 dagar.
    – 24-timmars mortalitet kunde inte sammanvägas på grund av heterogenitet mellan studier.
    – Evidensen bedömdes som låg till mycket låg (imprecision och inkonsistens).
    – Rutinvård med plasma prehospitalt bör främst ske i forskning/strukturerade traumasystem; kristalloider kvarstår som prag

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 28 april 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Trauma • #Extremitetsskador #Pågående Dödligt Våld #Polis #Säkerhet & biverkningar #Tourniquet #Trauma

    Law Enforcement Officer Placed Tourniquets, An Important Tool with Opportunities to Improve – A Multi-center, Multicity Study

    Dagens studie berör tourniqueter applicerade av polis vs dito applicerade av ambulanspersonal i USA. Studien är retrospektiv över 11 år och inkluderar 956 patienter. I korthet visade det sig att de flesta tourniqueter oavsett vem som satt dem avlägsnades i traumarummet, men att de som satts av polis i betydligt lägre grad ledde till en förnyad blödning vid borttagningen. Dessa patienter hade också i lägre grad en kärlskada. Injury Severity Score och Abbreviated Injury Scale var också högre för patienter som fick tourniquet av ambulanssjukvården (och överlag relativt låga, vilket de såklart kan vara med relativt isolerade skador som ändå kräver tourniquet). Vidare rapporterades inga avvikelser eller negativa utfall för patienterna pga tourniqueter satta av polis, bör noteras.

    Jag tänker att väsentliga skillnader kan finnas mellan kontexter här, men att det ändå är ett intressant resultat som understryker att touniqueter generellt sett bör utvärderas sett till nödvändighet i ett ”lugnare läge”, och inte minst då de som satts av icke sjukvårdspersonal. Spännande läsning, gå in och läs fulltexten!

    Shukla, D.; Buzzetta, A.; Lehmann, A.; Matecki, M.; Zwemer, C.; Edwards, K.; Leichtle, S.; Shapiro, G.; Smith, E. R.; Varga, S.; Teicher, E.; Ferrada, P.; Vercruysse, M.; Retz, W.; Faustin, V.; Bedrin, N.; Dellonte, K.; Gestring, M.; Sarani, B.; Dailey, M. W. Law Enforcement Officer Placed Tourniquets, An Important Tool with Opportunities to Improve – A Multi-center, Multicity Study. Prehospital Emergency Care 2026:1-8. doi:10.1080/10903127.2026.2646950
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv multicenterstudie (11 år) av 956 vuxna med prehospitala stastourniqueter satta av polis (35%) eller ambulans (65%). Ambulansteam mötte något svårare skador. Polisens tourniqueter var mer sällan kopplade till större namngiven kärlskada och hade mer sällan återblödning vid borttagning. Inga tydliga TQ-komplikationer sågs. EMS-konvertering kan minska övertriage.

    – 956 fall med tourniquet; flest på lår.
    – EMS-patienter hade högre ISS och AIS-extremitet.
    – LEO-TQ var mer sällan vid större (namngiven) kärlskada och återblödde mer sällan vid borttagning.
    – Inga komplikationer tydligt kopplade till tourniquet rapporterades; protokoll för EMS-konvertering kan minska resursutny

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
1 2 3 … 13
Nästa sida
Prehospitalt (RSS)
PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

Cookie-policy Integritetspolicy

  • LinkedIn
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål. Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
  • Hantera alternativ
  • Hantera tjänster
  • Hantera {vendor_count}-leverantörer
  • Läs mer om dessa syften
Visa preferenser
  • {title}
  • {title}
  • {title}