PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

  • Om Prehospitalt
  • Kontakt
  • 23 april 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Arbetsmiljö Organisation & styrning • #Arbetsmiljö #Geografi #Patientsäkerhet #Prioritering #Responstid #Riskbedömning #Säkerhet & biverkningar #Tidsintervall / prehospital tid #Trafiksäkerhet #Transport #Urban miljö #Utryckningskörning

    The Estimated Benefit of Lights and Sirens During Ambulance Transport

    Hur mycket tjänar vi egentligen på att transportera patienter med blåljus och siren, kontra normal körning? Det är fokus i dagens studie, där författarna jämfört faktiska transporttider vid blåljuskörning med estimerade tider från Googles Distance Matrix model – en komplex modell där maskininlärning och stora mängder data från verkliga case används för att beräkna tiden som krävs för att ta sig från A till B. Baserat på 25.902 händelser, där 21% transporterades med blåljus och siren, kom författarna fram till att användning av blåljus och siren minskade den totala transporttiden med 3 minuter i median och tempot minskade med 0.3 min/km (=18 sekunder per km). Även i en modell där man justerade siffrorna för ytor med högre eller lägre koncentration av ambulansuppdrag bestod ungefär samma skillnader, men den totala transporttiden minskade med 3.3 minuter istället.

    Författarna drar själva i studien slutsatsen att vinsterna är förhållandevis små, och att få patienter bör gynnas av tidsvinsten 3 minuter. Jag tänker att detta är kloka reflektioner och något vi nog bör fundera mer över – hur mycket vinner vi egentligen..? Samtidigt kan detta vara kontextuellt beroende och det kan finnas stora skillnader på USAs kontext jämfört med Sveriges. Det skiljer sig också rimligen utifrån befolkningstäthet, trafikintensitet, planering av vägnät m.m. Studien genomfördes till största delen i RUCA 1-2-områden. RUCA är ett slags mått på urbanisering och befolkningstäthet och i korthet innebär värdena 1-2 ”metropolitan area core” och ”metropolitan area high commuting”, dvs storstadsområden eller ytterkantsområden till storstad med hög grad av pendling till storstadsområdet. Så utifrån detta tänker jag att studien kanske är hypotesgenerande snarare än något annat, utifrån det svenska perspektivet. Fortfarande dock intressant och belysande en viktig fråga!

    Spigner, M. F.; Gussick, M.; Shah, M. N. The Estimated Benefit of Lights and Sirens During Ambulance Transport. Prehospital Emergency Care 2026:1-9. doi:10.1080/10903127.2026.2659958
    Sammanfattning genererad av AI:

    Observationsstudie av 25 902 ambulansuppdrag i ett amerikanskt system som jämförde faktisk transporttid med Google-modellens prediktion för icke-akut körning. Ljussignal och siren användes i 21% och var kopplat till kortare restid och snabbare tempo: median 3,0–3,3 min per transport (≈18 s/km) och 0,3 min/km. Med hänsyn till krockrisk behövs bättre kriterier för när nyttan överväger risk.

    – Ljussignal/siren gav i median ca 3,0–3,3 min tidsvinst per transport (≈18 s/km).
    – Effekten sågs både i individanalys och i spatialt aggregerad analys (per 1 km område).
    – Google-modellen predikterade icke-akuta tider relativt väl (R=0,78).
    – Författarna betonar behov av att väga liten tidsvinst mot kända risker med utryckningskörning.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 22 april 2026
    MetaanalysMetaanalys
    Neurologi Pediatrik • #Barn #Intranasal behandling #Kramper #Läkemedel generellt #Midazolam #Pediatrik

    Intranasal Versus Intramuscular Midazolam in Pediatric Seizure Control: A Systematic Review and Meta-Analysis

    Här kommer dagens studie innan jag ruschar till jobbet för ett kvällspass på bil. Idag har jag läst om olika administrationsvägar för midazolam i kramplösande syfte till pediatriska patienter. För att precisera så jämfördes i denna metaanalys intranasal behandling med intramuskulär, och det primära utfallet var huruvida ytterligare läkemedelsdoser behövdes (”rescue therapy”) och sekundärt tittade författarna på hur lång tid det tog till kramperna upphörde samt huruvida tre eller fler doser behövdes.

    Totalt inkluderades 3.933 patienter, varav 97.9% i prehospital miljö. Intressant nog så var intramuskulär administration förknippat med lägre sannolikhet att behöva ytterligare doser (RR 1.29 95% CI 1.15-1.45). Det var också förknippat med kortare tid till krampfrihet (23.60 sekunder 95% CI 2.31-44.89). I det senare ligger ju konfidensintervallet rätt nära att passera nollan, så den kliniska relevansen kan ju kanske diskuteras – men överlag ger ju studien intryck att intramuskulär administration ter sig bättre än intranasal, vilket var en nyhet för mig som är van vid intranasal administration. Här finns anledning för mig att ta en funderare… De riktlinjer jag jobbar under medger intramuskulär administration, men jag har aldrig använt det utan brukar köra nasalt då jag haft intrycket att detta var bättre. Nu uppstår givetvis nyfikenhet kring hur saken förhåller sig till vuxna patienter… Är det lika? Här finns ju tänkbara skillnader såsom att den tratt el. liknande (vi använder MAD) som man för in i näsan kan vara bättre eller sämre lämpad för näsborrarnas storlek. Även nässlemhinnans yta torde ju skilja väsentligt, vilket också skulle kunna ge direkta skillnader kopplat till den nasala administrationens resultat. Om någon har tips på studier kring vuxna på området, använd gärna kontakt-sidan och tipsa!

    Nu mot jobbet…

    Mohnkern, J. D.; Khalid, A.; Ibrahim, M.; Dave, V.; Chierighini, P. P.; Riaño, A. S.; Ajibade, T.; Shehan, T. S. M. Intranasal Versus Intramuscular Midazolam in Pediatric Seizure Control: A Systematic Review and Meta-Analysis. Prehospital Emergency Care 2026:1-12. doi:10.1080/10903127.2026.2658592
    Sammanfattning genererad av AI:

    Systematisk översikt och metaanalys som jämför intranasal (IN) och intramuskulär (IM) midazolam för akut anfallskontroll hos barn när IV-access saknas. Fem studier (n=3 933), nästan enbart prehospitalt. IM gav lägre behov av räddningsbehandling (RR 1,29) och kortare tid till anfallsstopp (MD 23,6 s) än IN, även vid 0,2 mg/kg.

    – 5 studier med totalt 3 933 barn, 97,9% i prehospital miljö.
    – IM midazolam minskade behovet av räddningsbehandling jämfört med IN.
    – IM gav snabbare anfallsupphörande (ca 24 sek kortare).
    – Effekten kvarstod i analyser med rekommenderad dos 0,2 mg/kg.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 21 april 2026
    Kvalitativ studieEtnografi
    Organisation & styrning Patientsäkerhet • #Bedömningsbil #Non-conveyance #Patientupplevelse #Personcentrerad vård (PCV) #Prioritering #Single responder

    ”I just needed help”: a qualitative study of patients’ experiences with a single responder ambulance

    Idag berör studien single responders, ”bedömningsbilar”, från ambulanssjukvården. I denna danska studie har författarna både observerat patientmöten med deltagande observation och sedan intervjuat patienter med semistrukturerade intervjuer. Frågan de undersökte var vad patienterna förväntade sig när de ringde efter hjälp, och hur de uppfattade det att erhålla hjälp av en single responder/bedömningsbil snarare än en ambulans.

    Det visade sig att resultatet präglades av no drama! Patienterna upplevde att de helt enkelt ”bara behövde hjälp”, och tog som jag uppfattar det ingen större notis om vad för slags enhet som kom och hjälpte dem – bara de fick hjälp. Ganska förväntat egentligen utifrån patientens utsatthet, och jag tror ofta vi i ambulanssjukvården har mycket mer förutfattade meningar om hur hjälpen ska se ut än patienterna. Vi jobbar ju med detta dagligen, medan patienterna förhoppningsvis möter oss endast några gånger i livet… Huvudteman var helt enkelt ”Just needing help” och ”No drama”.

    Uppfattningarna om single responders varierar ju litegrann, och det finns ju olika aspekter av denna typ av enheter man kan diskutera. Utifrån den aktuella studien tycks oro för patienternas reaktioner iallafall vara ganska obefogad. Detta tål dock att utforskas djupare, kanske med kvantativa metoder, enkäter och större urval. Sen behöver ju de övriga aspekterna utforskas mer. Jag kan tänka att denna kvalitativa studie utför en bra grund för just detta…

    Engholm, E. L.; Laursen, C. B.; Jensen, P. H. K.; Gehrt, T. B.; Væggemose, U. ”I just needed help”: a qualitative study of patients’ experiences with a single responder ambulance. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s13049-026-01605-5
    Sammanfattning genererad av AI:

    Kvalitativ studie i Region Midtjylland som utforskade patienters förväntningar vid samtal till EMS och erfarenheter av en enpersonsambulans (PVU) med paramedic. Observationer av 12 arbetspass och 22 telefonintervjuer visade hög nöjdhet och uppskattning av behandling på plats. Patienterna ville främst ”bara få hjälp” och var mindre fokuserade på resurstyp. Lugnt bemötande och tydlig kommunikation ökade tryggheten.

    – Patienter var främst ute efter hjälp, inte vilken resurs som skickades eller antal personal.
    – PVU upplevdes som mindre dramatisk och mer lugnande än traditionell ambulans.
    – Behandling på plats uppskattades och kopplades till hög patientnöjdhet.
    – Paramedicens kommunikation och lugn skapade trygghet och säkerhetskänsla.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 20 april 2026
    ObservationsstudieDiagnostisk träffsäkerhet (diagnostic accuracy)
    Bedömning & triage Teknik & utrustning • #Beslutsstöd #Diagnostik #eFAST #Kliniska färdigheter #Kompetens #Point-Of-Care Ultrasound (POCUS) #Ultraljud

    Feasibility and diagnostic accuracy of paramedic-performed prehospital point-of-care ultrasound: a retrospective observational study

    Dagens studie är en väldigt spännande sådan på temat POCUS, alltså ultraljud (point-of-care ultrasound) i prehospital miljö och med icke-läkare som utförare. Författarna gav paramedics i Tyskland en strukturerad utbildning inkl. både teoretisk och praktisk träning. Sedan följde de upp användningen av ultraljud i två år, där klinikerna fick ha med sig ultraljudsapparaten i sitt prehospitala dagliga arbete och använda den där de bedömde det indicerat. De protokoll som inkluderades i träningen var lungultraljud (LUS), eFAST vid trauma, ultraljud av hjärtat (FoCUS), ultraljud vid chock och hypotension (RUSH), ultraljud för intravenös nålsättning (USGIV) och ekokardiografi vid avancerad hjärt-lungräddning (ELS). Sammanfattningsvis visade sig POCUS vara fullt möjligt att lära paramedics med en rimlig nivå av diagnostisk säkerhet (sensitivitet 88% och specificitet 93% om man ser till alla undersökningar). Personalens inställning till ultraljud blev också betydligt mer positiv i och med träningen.

    Alla får läsa studien och värdera siffrorna för egen del, där finns siffror och diskussion kring varje respektive undersökning. Jag är själv inte särskilt kompetent på området, men är ganska övertygad sedan ett antal år att ultraljud är något som kommer finnas i varje ALS-ambulans i framtiden. Känner att det börjar bli hög tid att lära sig detta på något vis, så ska nog försöka fördjupa mig på ämnet i framtiden… Mer forskning behövs naturligtvis här såsom på många områden, så vi vet hur vi kan implementera kunskaperna bäst.

    Boehm, A.; Bexten, T.; Stanley, M.; Westphal, D.; Buder, R.; Konrad-Borgstaedt, F.; Benoehr, P. Feasibility and diagnostic accuracy of paramedic-performed prehospital point-of-care ultrasound: a retrospective observational study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01595-4
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv observationsstudie av 21 ambulanssjukvårdare som efter strukturerad utbildning använde handhållen POCUS i prehospital vård under 24 månader. 169 undersökningar på 144 patienter gav total sensitivitet 87,9% och specificitet 92,7% mot sjukhusdiagnos. Bäst för lungultraljud och eFAST. Fynd påverkade transportbrådska (36,1%) och sjukhusval (18,1%).

    – Paramediker kan genomföra prehospital POCUS med hög diagnostisk träffsäkerhet efter utbildning.
    – Högst prestanda sågs för lungultraljud (spec 100%) och eFAST (sens 100%).
    – POCUS påverkade logistik/kliniska beslut, bl.a. transportbrådska och destination.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 19 april 2026
    Annan / oklarAnnan / oklar
    Organisation & styrning Utbildning & kompetens • #EMS #Erfarenhet #Handledning #Introduktion #Jämställdhet #Kompetens #Ledning och ledarskap #Reflektion

    Hidden in plain sight: exploring the paramedic’s secret curriculum

    Flitiga läsare vet att någon gång ibland kommer det ju artiklar här som inte riktigt passar in i den vanliga ”vetenskaplig artikel”-mallen. Idag är en sådan dag… Här skriver Joe Frankland om ”the hidden curriculum”, om hur olika organisatoriska och arbetsplatskulturella strukturer och normer samt även till inte så liten del traditioner formar uppfattningen om vad som värderas respektive inte värderas i ambulanssjukvården. Artikeln har fokus på ”paramedic practice”, men i många avseenden (inte alla) är nog innehållet översättbart på svensk ambulanssjukvård, skulle jag vilja säga. Jag läste artikeln och även om den i sak inte innehåller något nytt så tycker jag den fungerade bra som en liten påminnelse om att tänka kritiskt kring det arbete vi utför och inte minst de värderingar vi överför på nya kollegor. Det är någonting som jag upplever behövs, där jag beklagligtvis än idag hör exempel på gamla stofiler som försöker trycka ner nya kollegor som försöker etablera sig i yrket. This one is for you 🙂 Och jag lovar att vi kommer tillbaka till gammalt hederligt, vetenskapligt stoff redan imorgon…!

    Frankland, J Hidden in plain sight: exploring the paramedic’s secret curriculum. Journal of Paramedic Practice 2026. doi:10.12968/jpar.2026.18.4.CPD1
    Sammanfattning genererad av AI:

    Artikeln introducerar begreppet ”hidden curriculum” i paramedicinutbildning och -praktik och beskriver hur informella normer, organisationsstrukturer och professionell socialisering påverkar beteenden, identitet och beslut. Särskilt lyfts hur historiskt rotad betoning på biomedicinsk kunskap och teknisk kompetens styr vad som värderas. Läsaren uppmanas reflektera över konsekvenser för etik, välmående och patientvård.

    – Osynliga kulturella normer och strukturer formar hur ambulanssjukvårdare agerar och fattar beslut.
    – Biomedicinsk och teknisk kompetens kan prioriteras på bekostnad av andra värden i professionen.
    – Kritisk reflektion och ökad medvetenhet kan stödja etisk praktik, välmående och bättre vård.
    – Ses som grund för professionell utveckling och förändring på systemnivå.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 18 april 2026
    Kvalitativ studieFenomenologi
    Smärta • #Extremitetsskador #Ketamin / esketamin #Läkemedel generellt #Patientrapporterade utfall #Säkerhet & biverkningar #Trauma

    Experiences of trauma patients given subanaesthetic doses of ketamine

    Dagens studie är en oerhört intressant sådan på temat smärtlindring, och specifikt då ketamin. Som bekant kan bieffekt av detta läkemedel vara hallucinationer, och det medför även amnesi och förhoppningsvis analgesi. Författaren har kvalitativt utforskat patienternas upplevelse av att få ketamin i analgetisk och sub-anestetisk dos, medelst intervjuer och tematisk analys. Det ger för mig ett perspektiv som är extremt viktigt men föga utforskat tidigare.

    Några punkter från resultatet:

    • Amnesi (minnesförlust) sågs mestadels positivt av patienterna. De var i hög grad glada att slippa minnen som de antog vara traumatiska, och led inte av att ha en minneslucka.
    • De drömde inte mardrömmar i någon hög utsträckning, men det förekom i något enstaka fall livliga upplevelser i drömmarna och till viss del obehag.
    • En väsentlig andel patienter upplevde hallucinationer, inklusive känslan av att vikas ihop som origami (kanske orsakat av paketering i filtar etc?). En del patienter upplevde också obehagliga delar, såsom värmesensationer och panikkänsla.
    • En viktig del handlade om att vi ambulanskliniker som administrerar läkemedlet kan förmedla trygghet, säkerhet och en känsla av att vi har kontroll, vilket patienterna i studien upplevde hjälpte dem mycket. I detta ingick att förbereda på upplevelsen av ketamin, så patienterna vet vad de kan förvänta sig. Detta upplevdes fördelaktigt av de som fick denna information, och saknat av de som inte fick den.

    Jag tänker att detta ger oss goda insikter i vad som är viktigt för patienter som får ketamin (eller liknande analgetika), och inte minst vad vi kan förvänta oss av deras upplevelser så vi bättre kan hantera dem både före, under och efter administrationen. Exempelvis tänker jag utifrån origami-liknelsen, att vi nog bör betänka att vi med våra handlingar absolut kan påverka patienternas upplevelser trots att vi kanske upplever dem sederade (vilket kanske inte är en nyhet, men en bra påminnelse). Vi som givit ketamin är nog också i hög grad bekanta med läkemedelets bieffekter, men vad jag däremot inte kan säga att jag vet massor om är hur dessa upplevs av patienterna när de ser på händelsen i perspektiv. Jag tycker på många sätt studien är obligatorisk läsning för oss som använder läkemedlet. Man bör dock bära med sig att urvalet är litet och ganska homogent, vilket innebär att viktiga upplevelser kan ha uteslutits genom selektionsbias, där man kan spekulera att de patienter som haft värst upplevelser kanske inte ställer upp i samma grad…? Oavsett, in och läs!

    Barker, J. Experiences of trauma patients given subanaesthetic doses of ketamine. Journal of Paramedic Practice 2026;18(4):150-158. doi:10.12968/jpar.2025.0021
    Sammanfattning genererad av AI:

    Studien undersökte hur traumapatienter upplever prehospital ketamin i subanestetiska doser. Åtta patienter intervjuades med fenomenologisk ansats och tematisk analys. Fyra teman framkom: amnesi upplevdes gynnsam för psykisk återhämtning; förändrad verklighetsupplevelse var oftast behaglig men ibland dysforisk vid in/utträde; klinikers kommunikation påverkade upplevelsen; rörelse uppfattades tydligt.

    – Amnesi av ketamin beskrevs som hjälpsam genom att minska obehagliga minnen.
    – Förändrad verklighet var oftast positiv, men vissa upplevde dysfori vid övergångar.
    – Klinikerns information och förberedelse kan påverka patientens upplevelse.
    – Författarna efterlyser mer forskning om patientupplevelser av ketamin.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 17 april 2026
    Kvalitativ studieIntervjuer (individuella)
    Hjärtstopp & HLR Patientsäkerhet • #Äldre #Ej HLR-beslut #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Jämställdhet #Patientsäkerhet #Reflektion

    Equal cardiac arrest care — a qualitative study of healthcare professionals’ experiences

    Vad passar väl bättre än att kicka igång helgen med en artikel på hjärtstoppstemat? Återigen är det kvalitativt, och denna gång berör studien jämlik hjärtstoppsvård, där författarna intervjuat (semi-strukturerat) 12 läkare och sjuksköterskor om ämnet, för att sedan använda tematisk analys.

    Hjärtstoppsvården uppfattades i stora delar jämlik, där den algoritm-/protokolldrivna vården vid hjärtstopp som jag tolkar det gav en fördel i att man gjorde lika för alla. Vad som däremot också diskuterades var en etisk problematik främst kopplad till ålder, där osäkerheten (kring patientens möjlighet att tillgodogöra sig behandlingen?) kunde skapa frågetecken. Även i denna studie nämns strukturerad reflektion efter händelsen, vilket respondenterna tyckte var viktigt men vilket också sällan förekom. Detta är i mitt tycke en stor brist, men föga oväntad och det är knappast lokalt bundet utan förekommer nog i väldigt många kontexter. Hjärtstoppsvård är ett kvalificerat teamarbete, och det borde vara rutin och mer eller mindre obligatoriskt att inom verksamheten ha rutiner för strukturerad reflektion och erfarenhetsinhämtning efteråt. Det behöver inte vara omfattande tidsmässigt alltid, men det bör inte förbises. Med detta välkomnar jag helgen och rekommenderar läsning av denna fina, svenska artikel!

    Årestedt, L.; Israelsson, J.; Agerström, J.; Årestedt, K.; Bremer, A. Equal cardiac arrest care — a qualitative study of healthcare professionals’ experiences. BMC Medical Ethics 2026;27(1). doi:10.1186/s12910-026-01428-0
    Sammanfattning genererad av AI:

    Kvalitativ intervjustudie med 12 svenska läkare och sjuksköterskor om jämlikhet i hjärtstoppvård. HLR upplevdes som i grunden jämlik och protokollstyrd utan tydlig diskriminering kopplad till kön, etnicitet eller socioekonomi. Samtidigt kunde ålder, prognososäkerhet, känslomässiga faktorer, teamkompetens och kontext (plats/säkerhet/kultur) påverka beslut och fördröja insatser. Behov av DNAR-tydlighet och strukturerad reflektion lyftes.

    – HLR beskrevs som automatiserad och likvärdig för de flesta patienter.
    – Äldre ålder påverkade beslut mest och kan innebära risk för ålderism.
    – Teamets kompetens och kontextuella faktorer kan skapa sårbarheter i jämlik vård.
    – Strukturerad reflektion och tydligare DNAR-kriterier/kommunikation efterfrågades.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 16 april 2026
    Metodstudie / valideringDelphi-studie
    Bedömning & triage Obstetrik & neonatalt • #Beslutsstöd #Early Warning Scores (EWS) #Graviditet #Kliniskt beslutsfattande #Patientsäkerhet #Skattningsskalor #Triage

    Prehospital assessment of perinatal patients by ambulance clinicians: development, implementation, review and national application

    Jag har tyvärr inte tid att skriva så lång text idag, pga lite mycket andra engagemang för stunden. Men det ska inte drabba dagens lästa artikel, som är en intressant studie med Delphi-approach (expert-konsensus) för att skapa en warning score syftande till att identifiera försämring hos gravida eller nyligen gravida kvinnor, där varningstecknen kan vara mer subtila än annars. Resultatet blev ett verktyg som testades på 251 patienter och jämfördes med NEWS2. Av dessa patienter fick 92.5% (n=172) NEWS2<5. Av de 172 hade dock 86% minst en röd flagga i det nyutvecklade verktyget. Sammantaget intressanta resultat, men betydligt mer forskning krävs naturligtvis för att validera verktyget. Jag har inte kommit i kontakt med ett dylikt verktyg tidigare, men kanske är det ett relevant sätt att kvalitetssäkra vården av denna grupp?

    Main, C.; Shaw, J.; Burgess, L.; Heys, S.; Rhind, S.; Kelly, T. Prehospital assessment of perinatal patients by ambulance clinicians: development, implementation, review and national application. International Journal of Emergency Medicine 2026;19(1). doi:10.1186/s12245-026-01158-5
    Sammanfattning genererad av AI:

    Studien beskriver utveckling och nationell implementering av ett prehospitalt bedömningsverktyg för gravida/nyligen gravida som tar hänsyn till förändrad fysiologi. Med modifierad Delphi (expertfokusgrupper) togs parametrar och röda flaggor fram. Verktyget testades retrospektivt på 251 ambulansjournaler och identifierade avvikelser som NEWS2 skulle missa. Verktyget reviderades för nationell användning; validering återstår.

    – Modifierad Delphi gav konsensus om MEWS-parametrar och tidskritiska röda flaggor prehospitalt.
    – Retrospektiv genomgång av 251 ambulansjournaler tydde på att NEWS2 missar många avvikelser hos perinatala patienter.
    – En nationellt applicerbar version togs fram med nationella MEWS-parametrar plus extra röda flaggor.
    – Formell validering och effektstudier behövs innan säker användning kan bedömas fullt ut.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 15 april 2026
    Kvalitativ studieFokusgrupper
    Katastrof & major incident Teamarbete & human factors • #Kommunikation #Ledning och ledarskap #Masskadesituationer (MCI) #Pågående Dödligt Våld #Polis #Räddningstjänst #Riskbedömning #Samverkan #Särskild händelse och katastrof #Terrorism

    Collaboration among emergency first responders at major incidents – an explorative focus group study

    Dagens studie är en kvalitativ sådan (fokusgrupper) och berör samverkan mellan ambulanssjukvården, räddningstjänsten och polisen vid särskild händelse. Fyra fokusgrupper med totalt 23 deltagare från de olika organisationerna ledde fram till ett resultat med tre huvudteman (fritt översatta av mig): Koordinerad kommunikation som grund för samverkan, Strukturerad interprofessionell samverkan genom ledarskap och delad förståelse samt Relationella förutsättningar för varaktig interprofessionell samverkan. Bland de företeelser som diskuteras mer konkret är vikten av tillförlitligt samband vad gäller utrustning och förmåga att hantera densamma, vikten av operativt ledarskap, ömsesidig förståelse för varandras professionella roller samt fördelarna med att rent fysiskt husera flera verksamheter ihop så personalen känner varandra mer och att reflektera efter händelse. Allt är såklart intressanta aspekter, och inte minst reflektionsdelen är ju på min favoritlista. Sen finns ju två sidor av myntet med samlokalisation, jag arbetar själv samlokaliserat med räddningstjänsten och uppskattar det, men visst – vi arbetar ju mycket mer gentemot kollegor inom sjukvården än räddningstjänsten. Jag upplever dock inte att en samlokalisation inom sjukhusets väggar (vilket jag också prövat) ger alls samma gemenskap med kollegor inom andra gebit på så sätt som samlokalisation med en annan blåljusmyndighet, vilket avses i studien, gör. Men det är min subjektiva uppfattning 🙂 Nöjer mig med kommentarer så, tänker att den som vill får gå in och läsa studien själv!

    Rantala, A.; Conradsson, A.; Adamsson, J.; Forsell, L.; Wihlborg, J. Collaboration among emergency first responders at major incidents – an explorative focus group study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01606-4
    Sammanfattning genererad av AI:

    Studien utforskar hur ambulanssjuksköterskor, brandmän och poliser upplever samverkan vid större olyckor. Fyra fokusgrupper analyserades med innehållsanalys. Tre huvudområden framkom: koordinerad kommunikation som grund, strukturerat ledarskap och gemensam förståelse för roller, samt relationella villkor för långsiktigt samarbete. Utmaningar gällde kommunikation, ledarskap och säkerhet; gemensam utbildning kan stärka beredskap.

    – Koordinerad kommunikation beskrivs som central för fungerande samverkan.
    – Ledarskap och tydlig rollförståelse möjliggör strukturerat interprofessionellt arbete.
    – Komplexa händelser påverkas av kommunikationshinder, ledarskapskrav och säkerhetsaspekter.
    – Gemensam övning och interprofessionell interaktion kan förbättra beredskap och samarbete.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 14 april 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Bedömning & triage Patientsäkerhet • #Äldre #Barn #Beslutsstöd #Geografi #Geriatrik #Kliniskt beslutsfattande #Kompetens #Mortalitet #Non-conveyance #Patientsäkerhet #Prioritering #Riskbedömning #Tidsintervall / prehospital tid #Triage

    Patient safety and predictors for subsequent healthcare contact after self-care referral from Swedish ambulance services: a retrospective cohort study

    Dagens studie är en ganska tung men mycket intressant retrospektiv kohort från Sverige där patientsäkerhetsaspekter vid hänvisning till egenvård följs upp, mer specifikt då i form av nya vårdkontakt inom 72 timmar eller mortalitet inom 72h/30 dgr.

    Författarna fann att 30% av de vuxna och 25% av barnen hade en ny vårdkontakt inom intervallet, oftast inom primärvård (55% resp. 60%) men även inom till ambulanssjukvården (40% resp. 15%), akutmottagning (30% resp. 33%) och inläggning på sjukhus (15% resp. 10%). 0.4% av de vuxna avled inom 72 timmar, medan 1.8% avled inom 30 dagar. Inga barn avled. Högre ålder, längre tid på plats, avståndet till sjukhus och användning av ett anvisat beslutsstödssystem var prediktorer för ny vårdkontakt. Massor av mer data finns i studien, så jag rekommenderar varmt att läsa den och ta del av hela resultatet.

    En kommentar får väl bli, vilket författarna också understryker, att varken ny vårdkontakt eller död nödvändigtvis måste vara en avvikande händelse. I studien kan finnas patienter inom exempelvis palliativ vård, där död i hemmet är förväntat och i någon mån önskat, och nya vårdkontakter kan också vara en indikator på att systemet fungerar som det ska med ”guldrådet” om att söka ny hjälp om problem tillstöter. Den höga ålderns påverkan på nya vårdkontakter och mortalitet är däremot en tydlig brasklapp, att detta också kan vara en svårbedömd patientgrupp vi ska vara försiktiga med – vilket förvisso inte är okänt sedan tidigare men nog så värt att påminnas om. Författarnas diskussion om vikten av en utförlig klinisk bedömning, inte minst för våra äldre patienter, är intressant och här seglar för mig frågan om vikten av hög kompetens i ambulanssjukvården upp. Detta illustreras ganska väl av en studie av Paulin et al som nämns i diskussionen, där högre utbildningsnivå i samband med non-conveyance var förknippat med fler uppföljande primärvårdsbesök (resultatet av adekvat styrning?), medan lägre utbildningsnivå var förknippat med fler besök på akutmottagning (resultat av felbedömning?). Texten inom parentes är spekulativ och kanske provocerar, men jag kan uppleva att kompetensdiskussionen i ambulanssjukvården tappat fart på senare år, ev. i regionernas desperation att sätta fler personer på schemarader. Min övertygelse är att detta missgynnar våra patienter – särskilt de mest sköra.

    Nåväl, det bästa av allt nu, det är att jag vet att författarna planerar kvalitativ uppföljning på det här området, med patienters och närståendes perspektiv på hänvisningen av ambulanssjukvården. Jag är övertygad om att det där finns kanske ännu fler insikter att hämta, så det är något jag ser enormt mycket fram emot!

    Fager, C.; Johansson, H.; Rantala, A.; Svensson, A.; Holmberg, M.; Wibring, K.; Bremer, A. Patient safety and predictors for subsequent healthcare contact after self-care referral from Swedish ambulance services: a retrospective cohort study. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01561-4
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv kohortstudie av 6 452 ambulansuppdrag i tre svenska regioner (2023) där patienter hänvisades till egenvård. Utfallet var efterföljande vårdkontakt och mortalitet inom 72 h och 30 dagar. Cirka 30% av vuxna och 25% av barn sökte ny vård, oftast primärvård. Mortalitet var ≤2% inom 30 dagar (inga dödsfall hos barn). Prediktorer var högre ålder, längre tid på plats, ADSS‑användning och avstånd till sjukhus.

    – Omkring en tredjedel sökte vård igen inom 72 h efter egenvårdshänvisning, främst primärvård.
    – Dödlighet inom 30 dagar var låg (≤2%) och inga dödsfall sågs bland barn.
    – Högre ålder, längre on‑scene‑tid, ADSS‑användning och längre avstånd till sjukhus ökade sannolikheten för ny vårdkontakt
    – Egenvårdsbeslut för patienter ≥80 år bör hanteras med särskild försiktighet p.g.a. potentiella risker och ojämlikhet.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
1 2 3 … 12
Nästa sida
Prehospitalt (RSS)
PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

Cookie-policy Integritetspolicy

  • LinkedIn
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål. Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
  • Hantera alternativ
  • Hantera tjänster
  • Hantera {vendor_count}-leverantörer
  • Läs mer om dessa syften
Visa preferenser
  • {title}
  • {title}
  • {title}