PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

  • Om Prehospitalt
  • Kontakt
  • 25 april 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Dokumentation & kvalitet Hjärtstopp & HLR Trauma • #Ej HLR-beslut #Hjärnskador #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Kliniskt beslutsfattande #Obduktion #Skadelokalisation #Skallskador #Termination of Resucitation (TOR) #Trauma #Traumatiskt hjärtstopp (TCA) #Tryckpneumothorax

    Paramedics’ decisions to withhold resuscitation in traumatic cardiac arrest: accuracy of paramedic assessments compared with autopsy findings

    Idag blev det en cappuchino och lite läsning kring paramedic-beslut om att avstå återupplivning vid traumatiskt hjärtstopp (TCA). Studien är utförd i Kanada och utgår naturligtvis från deras guidelines kring att avstå HLR och säkra dödstecken. Metodiken går ut på att de tittat både obduktionsrapporter och ambulansjournaler, och enkelt beskrivet jämfört de dokumenterade besluten i ambulansjournalen med utfallet av obduktionen. Oberoende av kontextuella skillnader finner jag många intressanta delar!

    Författarna inkluderade 90 fall av TCA där återupplivning avstods under tidsintervallet 2018-2022. I 55% av fallen innehöll ambulansjournalen dokumenterade skador oförenliga med liv såsom dekapitering, öppen skalle med hjärnsubstans eller motsvarande med öppen buk, alternativt rigor mortis osv. I 89% av fallen stämde detta överens med obduktionsrapporten. I övriga fall avstods HLR pga lång förfluten tid efter hjärtstoppet, andra svåra skador som bedömdes oförenliga med liv eller avsevärd blodförlust. I de flesta av dessa fall fattades beslutet i samråd med läkare, och hos en majoritet fanns skador post-mortem som bedömdes oförenliga med möjlighet att återuppliva patienten.

    Summa summarum så tycktes det som att paramedic-besluten, ibland stödda av läkarkontakt, var adekvata och rimliga till i princip 100%. Detta är såklart ett oerhört glädjande fynd och indikerar att det är såväl rimligt som etiskt försvarbart att fatta dessa beslut prehospitalt, även på icke läkarnivå i de fall det bedöms görbart. Den stora frågan blir väl då mer var man lägger gränserna i guidelines för att icke återuppliva? Med en mycket konservativ/försiktig riktlinje blir det ju inte svårt att få hög grad ”sant positiva” eller vad man ska kalla det vad gäller adekvata beslut. Det vore intressant att se även andra sidan av myntet, hur många av de man försökte men misslyckades med att återuppliva som möjligen kunde ha bedömts meningslösa att försöka på redan på hämtplatsen. Missförstå mig rätt här, det är alltid bättre att försöka om man är tveksam, SJÄLVKLART, men TCA är ju en resurskrävande verksamhet och en utmaning är ju ändå att hitta en nivå där vi utnyttjar resurserna som bäst, på ett etiskt försvarbart sätt. Denna analys är nog betydligt svårare, men hade varit intressant att se någon försöka sig på den.

    Måste också nämna ett intressant ”bifynd” i studien och det är vilka skador som identifierades post-mortem som bidragande till död, vilket kan bidra med lite TCA-relaterade insikter på ett fält där vi idag förlitar oss mycket på en tysk studie av Kleber et al. från 2014. Denna analyserade också skador post-mortem, och används bl.a. som referens i ERC:s guidelines, men vad få kanske noterat är att den bara inkluderar strax över 50 patienter och således torde utgöra ett väldigt svagt underlag. I innevarande studie, som ju också är liten, sågs traumatisk hjärnskada i 66% av fallen (i många fall öppna skador), hemothorax i 31%, skador på hjärtat i 22%, skador på ryggrad/ryggmärg i 20% och pneumothorax i 14%.

    Ja, ni hör ju…!? In och läs nu! 🙂 Trevlig helg på er!

    Koyya, R.; O’Brien, C.; Drennan, I. R.; Cheskes, S.; von Vopelius-Feldt, J. Paramedics’ decisions to withhold resuscitation in traumatic cardiac arrest: accuracy of paramedic assessments compared with autopsy findings. Prehospital Emergency Care 2026:1-9. doi:10.1080/10903127.2026.2655289
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv journal- och rättsmedicinsk granskning av 90 traumatiska hjärtstopp i Ontario (2018–2022) där ambulanspersonal avstod HLR. I 61% fanns dokumenterade tecken oförenliga med liv/irreversibel död, bekräftade vid obduktion i 89%. I övriga fall baserades beslut på tidsförlopp, skadans svårighetsgrad, blodförlust och ofta läkarstöd; 83% hade irreversibla skador vid obduktion.

    – 90 fall av traumatiskt hjärtstopp utan HLR analyserades mot obduktionsfynd.
    – När tydliga tecken oförenliga med liv fanns stämde dokumentationen ofta med obduktion.
    – Utan sådana tecken vägdes tidsintervall, skadegrad och blodförlust in, ofta med fjärrläkarkontakt.
    – Obduktion visade i majoriteten anatomiska skador som gjorde tillståndet irreversibelt.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 24 april 2026
    ObservationsstudieProspektiv kohort
    Arbetsmiljö Organisation & styrning • #Arbetsbelastning / beläggning #Arbetsmiljö #Kamratstöd #Ledning och ledarskap #Stress

    Association between workload and support utilisation – a longitudinal study on emergency medical service personnel

    Det blir en lite kortare text idag pga fullt upp på min agenda idag. Jag har dock läst en ganska lång och inte desto mindre intressant artikel från Danmark. De tittade på hur nyttjandet av ”formal support” på arbetsplatsen (inkluderande formellt stöd såsom kamratstöd, formaliserat stöd från chef tränad på att tillhandahålla stöd, genom krispsykolog eller debriefing/defusing) påverkades av arbetsbelastning. Tidigare studier har antytt mindre nyttjande vid hög belastning, men här fann författarna precis tvärtom! En implikation som författarna föreslår kan vara att det understryker vikten av lättillgänligt stöd inte minst i områden med hög belastning, för att säkerställa välmåendet hos personalen. Tänkvärt, tycker jag!

    Melander-Nyboe, P.; Vang, M. L.; Lindekilde, N.; Andersen, L. P. S.; Elklit, A.; Pihl-Thingvad, J. Association between workload and support utilisation – a longitudinal study on emergency medical service personnel. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01569-w
    Sammanfattning genererad av AI:

    Studien undersökte om arbetsbelastning hänger ihop med utnyttjande av arbetsplatsens formella stöd bland ambulanspersonal. En dansk EMS-organisation följdes med fem enkätrundor 2022–2023 (341 deltagare) kopplat till stationsnivådata om antal larm. Personal vid stationer med högre belastning använde oftare stöd (justerad OR 1,93), även efter kontroll för bl.a. ålder, kön, socialt kapital och PTSD-symtom.

    – Longitudinell enkätstudie kopplad till organisationsdata om antal utryckningar per station.
    – Högre arbetsbelastning var associerad med större användning av formellt stöd.
    – Sambandet kvarstod efter justering för demografi, arbetsplatsens sociala kapital, PTSD-symtom och tid.
    – Resultaten går emot tidigare kvalitativa fynd och stödjer behov av lättillgängligt stöd i högbelastade miljöer.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 23 april 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Arbetsmiljö Organisation & styrning • #Arbetsmiljö #Geografi #Patientsäkerhet #Prioritering #Responstid #Riskbedömning #Säkerhet & biverkningar #Tidsintervall / prehospital tid #Trafiksäkerhet #Transport #Urban miljö #Utryckningskörning

    The Estimated Benefit of Lights and Sirens During Ambulance Transport

    Hur mycket tjänar vi egentligen på att transportera patienter med blåljus och siren, kontra normal körning? Det är fokus i dagens studie, där författarna jämfört faktiska transporttider vid blåljuskörning med estimerade tider från Googles Distance Matrix model – en komplex modell där maskininlärning och stora mängder data från verkliga case används för att beräkna tiden som krävs för att ta sig från A till B. Baserat på 25.902 händelser, där 21% transporterades med blåljus och siren, kom författarna fram till att användning av blåljus och siren minskade den totala transporttiden med 3 minuter i median och tempot minskade med 0.3 min/km (=18 sekunder per km). Även i en modell där man justerade siffrorna för ytor med högre eller lägre koncentration av ambulansuppdrag bestod ungefär samma skillnader, men den totala transporttiden minskade med 3.3 minuter istället.

    Författarna drar själva i studien slutsatsen att vinsterna är förhållandevis små, och att få patienter bör gynnas av tidsvinsten 3 minuter. Jag tänker att detta är kloka reflektioner och något vi nog bör fundera mer över – hur mycket vinner vi egentligen..? Samtidigt kan detta vara kontextuellt beroende och det kan finnas stora skillnader på USAs kontext jämfört med Sveriges. Det skiljer sig också rimligen utifrån befolkningstäthet, trafikintensitet, planering av vägnät m.m. Studien genomfördes till största delen i RUCA 1-2-områden. RUCA är ett slags mått på urbanisering och befolkningstäthet och i korthet innebär värdena 1-2 ”metropolitan area core” och ”metropolitan area high commuting”, dvs storstadsområden eller ytterkantsområden till storstad med hög grad av pendling till storstadsområdet. Så utifrån detta tänker jag att studien kanske är hypotesgenerande snarare än något annat, utifrån det svenska perspektivet. Fortfarande dock intressant och belysande en viktig fråga!

    Spigner, M. F.; Gussick, M.; Shah, M. N. The Estimated Benefit of Lights and Sirens During Ambulance Transport. Prehospital Emergency Care 2026:1-9. doi:10.1080/10903127.2026.2659958
    Sammanfattning genererad av AI:

    Observationsstudie av 25 902 ambulansuppdrag i ett amerikanskt system som jämförde faktisk transporttid med Google-modellens prediktion för icke-akut körning. Ljussignal och siren användes i 21% och var kopplat till kortare restid och snabbare tempo: median 3,0–3,3 min per transport (≈18 s/km) och 0,3 min/km. Med hänsyn till krockrisk behövs bättre kriterier för när nyttan överväger risk.

    – Ljussignal/siren gav i median ca 3,0–3,3 min tidsvinst per transport (≈18 s/km).
    – Effekten sågs både i individanalys och i spatialt aggregerad analys (per 1 km område).
    – Google-modellen predikterade icke-akuta tider relativt väl (R=0,78).
    – Författarna betonar behov av att väga liten tidsvinst mot kända risker med utryckningskörning.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 22 april 2026
    MetaanalysMetaanalys
    Neurologi Pediatrik • #Barn #Intranasal behandling #Kramper #Läkemedel generellt #Midazolam #Pediatrik

    Intranasal Versus Intramuscular Midazolam in Pediatric Seizure Control: A Systematic Review and Meta-Analysis

    Här kommer dagens studie innan jag ruschar till jobbet för ett kvällspass på bil. Idag har jag läst om olika administrationsvägar för midazolam i kramplösande syfte till pediatriska patienter. För att precisera så jämfördes i denna metaanalys intranasal behandling med intramuskulär, och det primära utfallet var huruvida ytterligare läkemedelsdoser behövdes (”rescue therapy”) och sekundärt tittade författarna på hur lång tid det tog till kramperna upphörde samt huruvida tre eller fler doser behövdes.

    Totalt inkluderades 3.933 patienter, varav 97.9% i prehospital miljö. Intressant nog så var intramuskulär administration förknippat med lägre sannolikhet att behöva ytterligare doser (RR 1.29 95% CI 1.15-1.45). Det var också förknippat med kortare tid till krampfrihet (23.60 sekunder 95% CI 2.31-44.89). I det senare ligger ju konfidensintervallet rätt nära att passera nollan, så den kliniska relevansen kan ju kanske diskuteras – men överlag ger ju studien intryck att intramuskulär administration ter sig bättre än intranasal, vilket var en nyhet för mig som är van vid intranasal administration. Här finns anledning för mig att ta en funderare… De riktlinjer jag jobbar under medger intramuskulär administration, men jag har aldrig använt det utan brukar köra nasalt då jag haft intrycket att detta var bättre. Nu uppstår givetvis nyfikenhet kring hur saken förhåller sig till vuxna patienter… Är det lika? Här finns ju tänkbara skillnader såsom att den tratt el. liknande (vi använder MAD) som man för in i näsan kan vara bättre eller sämre lämpad för näsborrarnas storlek. Även nässlemhinnans yta torde ju skilja väsentligt, vilket också skulle kunna ge direkta skillnader kopplat till den nasala administrationens resultat. Om någon har tips på studier kring vuxna på området, använd gärna kontakt-sidan och tipsa!

    Nu mot jobbet…

    Mohnkern, J. D.; Khalid, A.; Ibrahim, M.; Dave, V.; Chierighini, P. P.; Riaño, A. S.; Ajibade, T.; Shehan, T. S. M. Intranasal Versus Intramuscular Midazolam in Pediatric Seizure Control: A Systematic Review and Meta-Analysis. Prehospital Emergency Care 2026:1-12. doi:10.1080/10903127.2026.2658592
    Sammanfattning genererad av AI:

    Systematisk översikt och metaanalys som jämför intranasal (IN) och intramuskulär (IM) midazolam för akut anfallskontroll hos barn när IV-access saknas. Fem studier (n=3 933), nästan enbart prehospitalt. IM gav lägre behov av räddningsbehandling (RR 1,29) och kortare tid till anfallsstopp (MD 23,6 s) än IN, även vid 0,2 mg/kg.

    – 5 studier med totalt 3 933 barn, 97,9% i prehospital miljö.
    – IM midazolam minskade behovet av räddningsbehandling jämfört med IN.
    – IM gav snabbare anfallsupphörande (ca 24 sek kortare).
    – Effekten kvarstod i analyser med rekommenderad dos 0,2 mg/kg.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 21 april 2026
    Kvalitativ studieEtnografi
    Organisation & styrning Patientsäkerhet • #Bedömningsbil #Non-conveyance #Patientupplevelse #Personcentrerad vård (PCV) #Prioritering #Single responder

    ”I just needed help”: a qualitative study of patients’ experiences with a single responder ambulance

    Idag berör studien single responders, ”bedömningsbilar”, från ambulanssjukvården. I denna danska studie har författarna både observerat patientmöten med deltagande observation och sedan intervjuat patienter med semistrukturerade intervjuer. Frågan de undersökte var vad patienterna förväntade sig när de ringde efter hjälp, och hur de uppfattade det att erhålla hjälp av en single responder/bedömningsbil snarare än en ambulans.

    Det visade sig att resultatet präglades av no drama! Patienterna upplevde att de helt enkelt ”bara behövde hjälp”, och tog som jag uppfattar det ingen större notis om vad för slags enhet som kom och hjälpte dem – bara de fick hjälp. Ganska förväntat egentligen utifrån patientens utsatthet, och jag tror ofta vi i ambulanssjukvården har mycket mer förutfattade meningar om hur hjälpen ska se ut än patienterna. Vi jobbar ju med detta dagligen, medan patienterna förhoppningsvis möter oss endast några gånger i livet… Huvudteman var helt enkelt ”Just needing help” och ”No drama”.

    Uppfattningarna om single responders varierar ju litegrann, och det finns ju olika aspekter av denna typ av enheter man kan diskutera. Utifrån den aktuella studien tycks oro för patienternas reaktioner iallafall vara ganska obefogad. Detta tål dock att utforskas djupare, kanske med kvantativa metoder, enkäter och större urval. Sen behöver ju de övriga aspekterna utforskas mer. Jag kan tänka att denna kvalitativa studie utför en bra grund för just detta…

    Engholm, E. L.; Laursen, C. B.; Jensen, P. H. K.; Gehrt, T. B.; Væggemose, U. ”I just needed help”: a qualitative study of patients’ experiences with a single responder ambulance. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s13049-026-01605-5
    Sammanfattning genererad av AI:

    Kvalitativ studie i Region Midtjylland som utforskade patienters förväntningar vid samtal till EMS och erfarenheter av en enpersonsambulans (PVU) med paramedic. Observationer av 12 arbetspass och 22 telefonintervjuer visade hög nöjdhet och uppskattning av behandling på plats. Patienterna ville främst ”bara få hjälp” och var mindre fokuserade på resurstyp. Lugnt bemötande och tydlig kommunikation ökade tryggheten.

    – Patienter var främst ute efter hjälp, inte vilken resurs som skickades eller antal personal.
    – PVU upplevdes som mindre dramatisk och mer lugnande än traditionell ambulans.
    – Behandling på plats uppskattades och kopplades till hög patientnöjdhet.
    – Paramedicens kommunikation och lugn skapade trygghet och säkerhetskänsla.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 20 april 2026
    ObservationsstudieDiagnostisk träffsäkerhet (diagnostic accuracy)
    Bedömning & triage Teknik & utrustning • #Beslutsstöd #Diagnostik #eFAST #Kliniska färdigheter #Kompetens #Point-Of-Care Ultrasound (POCUS) #Ultraljud

    Feasibility and diagnostic accuracy of paramedic-performed prehospital point-of-care ultrasound: a retrospective observational study

    Dagens studie är en väldigt spännande sådan på temat POCUS, alltså ultraljud (point-of-care ultrasound) i prehospital miljö och med icke-läkare som utförare. Författarna gav paramedics i Tyskland en strukturerad utbildning inkl. både teoretisk och praktisk träning. Sedan följde de upp användningen av ultraljud i två år, där klinikerna fick ha med sig ultraljudsapparaten i sitt prehospitala dagliga arbete och använda den där de bedömde det indicerat. De protokoll som inkluderades i träningen var lungultraljud (LUS), eFAST vid trauma, ultraljud av hjärtat (FoCUS), ultraljud vid chock och hypotension (RUSH), ultraljud för intravenös nålsättning (USGIV) och ekokardiografi vid avancerad hjärt-lungräddning (ELS). Sammanfattningsvis visade sig POCUS vara fullt möjligt att lära paramedics med en rimlig nivå av diagnostisk säkerhet (sensitivitet 88% och specificitet 93% om man ser till alla undersökningar). Personalens inställning till ultraljud blev också betydligt mer positiv i och med träningen.

    Alla får läsa studien och värdera siffrorna för egen del, där finns siffror och diskussion kring varje respektive undersökning. Jag är själv inte särskilt kompetent på området, men är ganska övertygad sedan ett antal år att ultraljud är något som kommer finnas i varje ALS-ambulans i framtiden. Känner att det börjar bli hög tid att lära sig detta på något vis, så ska nog försöka fördjupa mig på ämnet i framtiden… Mer forskning behövs naturligtvis här såsom på många områden, så vi vet hur vi kan implementera kunskaperna bäst.

    Boehm, A.; Bexten, T.; Stanley, M.; Westphal, D.; Buder, R.; Konrad-Borgstaedt, F.; Benoehr, P. Feasibility and diagnostic accuracy of paramedic-performed prehospital point-of-care ultrasound: a retrospective observational study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01595-4
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv observationsstudie av 21 ambulanssjukvårdare som efter strukturerad utbildning använde handhållen POCUS i prehospital vård under 24 månader. 169 undersökningar på 144 patienter gav total sensitivitet 87,9% och specificitet 92,7% mot sjukhusdiagnos. Bäst för lungultraljud och eFAST. Fynd påverkade transportbrådska (36,1%) och sjukhusval (18,1%).

    – Paramediker kan genomföra prehospital POCUS med hög diagnostisk träffsäkerhet efter utbildning.
    – Högst prestanda sågs för lungultraljud (spec 100%) och eFAST (sens 100%).
    – POCUS påverkade logistik/kliniska beslut, bl.a. transportbrådska och destination.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 19 april 2026
    Annan / oklarAnnan / oklar
    Organisation & styrning Utbildning & kompetens • #EMS #Erfarenhet #Handledning #Introduktion #Jämställdhet #Kompetens #Ledning och ledarskap #Reflektion

    Hidden in plain sight: exploring the paramedic’s secret curriculum

    Flitiga läsare vet att någon gång ibland kommer det ju artiklar här som inte riktigt passar in i den vanliga ”vetenskaplig artikel”-mallen. Idag är en sådan dag… Här skriver Joe Frankland om ”the hidden curriculum”, om hur olika organisatoriska och arbetsplatskulturella strukturer och normer samt även till inte så liten del traditioner formar uppfattningen om vad som värderas respektive inte värderas i ambulanssjukvården. Artikeln har fokus på ”paramedic practice”, men i många avseenden (inte alla) är nog innehållet översättbart på svensk ambulanssjukvård, skulle jag vilja säga. Jag läste artikeln och även om den i sak inte innehåller något nytt så tycker jag den fungerade bra som en liten påminnelse om att tänka kritiskt kring det arbete vi utför och inte minst de värderingar vi överför på nya kollegor. Det är någonting som jag upplever behövs, där jag beklagligtvis än idag hör exempel på gamla stofiler som försöker trycka ner nya kollegor som försöker etablera sig i yrket. This one is for you 🙂 Och jag lovar att vi kommer tillbaka till gammalt hederligt, vetenskapligt stoff redan imorgon…!

    Frankland, J Hidden in plain sight: exploring the paramedic’s secret curriculum. Journal of Paramedic Practice 2026. doi:10.12968/jpar.2026.18.4.CPD1
    Sammanfattning genererad av AI:

    Artikeln introducerar begreppet ”hidden curriculum” i paramedicinutbildning och -praktik och beskriver hur informella normer, organisationsstrukturer och professionell socialisering påverkar beteenden, identitet och beslut. Särskilt lyfts hur historiskt rotad betoning på biomedicinsk kunskap och teknisk kompetens styr vad som värderas. Läsaren uppmanas reflektera över konsekvenser för etik, välmående och patientvård.

    – Osynliga kulturella normer och strukturer formar hur ambulanssjukvårdare agerar och fattar beslut.
    – Biomedicinsk och teknisk kompetens kan prioriteras på bekostnad av andra värden i professionen.
    – Kritisk reflektion och ökad medvetenhet kan stödja etisk praktik, välmående och bättre vård.
    – Ses som grund för professionell utveckling och förändring på systemnivå.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 18 april 2026
    Kvalitativ studieFenomenologi
    Smärta • #Extremitetsskador #Ketamin / esketamin #Läkemedel generellt #Patientrapporterade utfall #Säkerhet & biverkningar #Trauma

    Experiences of trauma patients given subanaesthetic doses of ketamine

    Dagens studie är en oerhört intressant sådan på temat smärtlindring, och specifikt då ketamin. Som bekant kan bieffekt av detta läkemedel vara hallucinationer, och det medför även amnesi och förhoppningsvis analgesi. Författaren har kvalitativt utforskat patienternas upplevelse av att få ketamin i analgetisk och sub-anestetisk dos, medelst intervjuer och tematisk analys. Det ger för mig ett perspektiv som är extremt viktigt men föga utforskat tidigare.

    Några punkter från resultatet:

    • Amnesi (minnesförlust) sågs mestadels positivt av patienterna. De var i hög grad glada att slippa minnen som de antog vara traumatiska, och led inte av att ha en minneslucka.
    • De drömde inte mardrömmar i någon hög utsträckning, men det förekom i något enstaka fall livliga upplevelser i drömmarna och till viss del obehag.
    • En väsentlig andel patienter upplevde hallucinationer, inklusive känslan av att vikas ihop som origami (kanske orsakat av paketering i filtar etc?). En del patienter upplevde också obehagliga delar, såsom värmesensationer och panikkänsla.
    • En viktig del handlade om att vi ambulanskliniker som administrerar läkemedlet kan förmedla trygghet, säkerhet och en känsla av att vi har kontroll, vilket patienterna i studien upplevde hjälpte dem mycket. I detta ingick att förbereda på upplevelsen av ketamin, så patienterna vet vad de kan förvänta sig. Detta upplevdes fördelaktigt av de som fick denna information, och saknat av de som inte fick den.

    Jag tänker att detta ger oss goda insikter i vad som är viktigt för patienter som får ketamin (eller liknande analgetika), och inte minst vad vi kan förvänta oss av deras upplevelser så vi bättre kan hantera dem både före, under och efter administrationen. Exempelvis tänker jag utifrån origami-liknelsen, att vi nog bör betänka att vi med våra handlingar absolut kan påverka patienternas upplevelser trots att vi kanske upplever dem sederade (vilket kanske inte är en nyhet, men en bra påminnelse). Vi som givit ketamin är nog också i hög grad bekanta med läkemedelets bieffekter, men vad jag däremot inte kan säga att jag vet massor om är hur dessa upplevs av patienterna när de ser på händelsen i perspektiv. Jag tycker på många sätt studien är obligatorisk läsning för oss som använder läkemedlet. Man bör dock bära med sig att urvalet är litet och ganska homogent, vilket innebär att viktiga upplevelser kan ha uteslutits genom selektionsbias, där man kan spekulera att de patienter som haft värst upplevelser kanske inte ställer upp i samma grad…? Oavsett, in och läs!

    Barker, J. Experiences of trauma patients given subanaesthetic doses of ketamine. Journal of Paramedic Practice 2026;18(4):150-158. doi:10.12968/jpar.2025.0021
    Sammanfattning genererad av AI:

    Studien undersökte hur traumapatienter upplever prehospital ketamin i subanestetiska doser. Åtta patienter intervjuades med fenomenologisk ansats och tematisk analys. Fyra teman framkom: amnesi upplevdes gynnsam för psykisk återhämtning; förändrad verklighetsupplevelse var oftast behaglig men ibland dysforisk vid in/utträde; klinikers kommunikation påverkade upplevelsen; rörelse uppfattades tydligt.

    – Amnesi av ketamin beskrevs som hjälpsam genom att minska obehagliga minnen.
    – Förändrad verklighet var oftast positiv, men vissa upplevde dysfori vid övergångar.
    – Klinikerns information och förberedelse kan påverka patientens upplevelse.
    – Författarna efterlyser mer forskning om patientupplevelser av ketamin.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 17 april 2026
    Kvalitativ studieIntervjuer (individuella)
    Hjärtstopp & HLR Patientsäkerhet • #Äldre #Ej HLR-beslut #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Jämställdhet #Patientsäkerhet #Reflektion

    Equal cardiac arrest care — a qualitative study of healthcare professionals’ experiences

    Vad passar väl bättre än att kicka igång helgen med en artikel på hjärtstoppstemat? Återigen är det kvalitativt, och denna gång berör studien jämlik hjärtstoppsvård, där författarna intervjuat (semi-strukturerat) 12 läkare och sjuksköterskor om ämnet, för att sedan använda tematisk analys.

    Hjärtstoppsvården uppfattades i stora delar jämlik, där den algoritm-/protokolldrivna vården vid hjärtstopp som jag tolkar det gav en fördel i att man gjorde lika för alla. Vad som däremot också diskuterades var en etisk problematik främst kopplad till ålder, där osäkerheten (kring patientens möjlighet att tillgodogöra sig behandlingen?) kunde skapa frågetecken. Även i denna studie nämns strukturerad reflektion efter händelsen, vilket respondenterna tyckte var viktigt men vilket också sällan förekom. Detta är i mitt tycke en stor brist, men föga oväntad och det är knappast lokalt bundet utan förekommer nog i väldigt många kontexter. Hjärtstoppsvård är ett kvalificerat teamarbete, och det borde vara rutin och mer eller mindre obligatoriskt att inom verksamheten ha rutiner för strukturerad reflektion och erfarenhetsinhämtning efteråt. Det behöver inte vara omfattande tidsmässigt alltid, men det bör inte förbises. Med detta välkomnar jag helgen och rekommenderar läsning av denna fina, svenska artikel!

    Årestedt, L.; Israelsson, J.; Agerström, J.; Årestedt, K.; Bremer, A. Equal cardiac arrest care — a qualitative study of healthcare professionals’ experiences. BMC Medical Ethics 2026;27(1). doi:10.1186/s12910-026-01428-0
    Sammanfattning genererad av AI:

    Kvalitativ intervjustudie med 12 svenska läkare och sjuksköterskor om jämlikhet i hjärtstoppvård. HLR upplevdes som i grunden jämlik och protokollstyrd utan tydlig diskriminering kopplad till kön, etnicitet eller socioekonomi. Samtidigt kunde ålder, prognososäkerhet, känslomässiga faktorer, teamkompetens och kontext (plats/säkerhet/kultur) påverka beslut och fördröja insatser. Behov av DNAR-tydlighet och strukturerad reflektion lyftes.

    – HLR beskrevs som automatiserad och likvärdig för de flesta patienter.
    – Äldre ålder påverkade beslut mest och kan innebära risk för ålderism.
    – Teamets kompetens och kontextuella faktorer kan skapa sårbarheter i jämlik vård.
    – Strukturerad reflektion och tydligare DNAR-kriterier/kommunikation efterfrågades.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 16 april 2026
    Metodstudie / valideringDelphi-studie
    Bedömning & triage Obstetrik & neonatalt • #Beslutsstöd #Early Warning Scores (EWS) #Graviditet #Kliniskt beslutsfattande #Patientsäkerhet #Skattningsskalor #Triage

    Prehospital assessment of perinatal patients by ambulance clinicians: development, implementation, review and national application

    Jag har tyvärr inte tid att skriva så lång text idag, pga lite mycket andra engagemang för stunden. Men det ska inte drabba dagens lästa artikel, som är en intressant studie med Delphi-approach (expert-konsensus) för att skapa en warning score syftande till att identifiera försämring hos gravida eller nyligen gravida kvinnor, där varningstecknen kan vara mer subtila än annars. Resultatet blev ett verktyg som testades på 251 patienter och jämfördes med NEWS2. Av dessa patienter fick 92.5% (n=172) NEWS2<5. Av de 172 hade dock 86% minst en röd flagga i det nyutvecklade verktyget. Sammantaget intressanta resultat, men betydligt mer forskning krävs naturligtvis för att validera verktyget. Jag har inte kommit i kontakt med ett dylikt verktyg tidigare, men kanske är det ett relevant sätt att kvalitetssäkra vården av denna grupp?

    Main, C.; Shaw, J.; Burgess, L.; Heys, S.; Rhind, S.; Kelly, T. Prehospital assessment of perinatal patients by ambulance clinicians: development, implementation, review and national application. International Journal of Emergency Medicine 2026;19(1). doi:10.1186/s12245-026-01158-5
    Sammanfattning genererad av AI:

    Studien beskriver utveckling och nationell implementering av ett prehospitalt bedömningsverktyg för gravida/nyligen gravida som tar hänsyn till förändrad fysiologi. Med modifierad Delphi (expertfokusgrupper) togs parametrar och röda flaggor fram. Verktyget testades retrospektivt på 251 ambulansjournaler och identifierade avvikelser som NEWS2 skulle missa. Verktyget reviderades för nationell användning; validering återstår.

    – Modifierad Delphi gav konsensus om MEWS-parametrar och tidskritiska röda flaggor prehospitalt.
    – Retrospektiv genomgång av 251 ambulansjournaler tydde på att NEWS2 missar många avvikelser hos perinatala patienter.
    – En nationellt applicerbar version togs fram med nationella MEWS-parametrar plus extra röda flaggor.
    – Formell validering och effektstudier behövs innan säker användning kan bedömas fullt ut.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
1 2 3 … 12
Nästa sida
Prehospitalt (RSS)
PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

Cookie-policy Integritetspolicy

  • LinkedIn
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål. Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
  • Hantera alternativ
  • Hantera tjänster
  • Hantera {vendor_count}-leverantörer
  • Läs mer om dessa syften
Visa preferenser
  • {title}
  • {title}
  • {title}