Vi inleder veckan på TOPP från Grekland med en italiensk scoping review som berör kompetens och teamsammansättning i ambulanssjukvården i förhållande till mortalitet. Totalt inkluderades 25 studier berörande EMS-system i Asien, Europa, USA och Oceanien. Det visade sig att mortaliteten som outcome varierade betydligt beroende på klinisk allvarlighetsgrad, systemets mognad, precision i utalarmeringen och den prehospitala tiden. Läkarbemannade system hade vissa fördelar gällande svåra trauman och traumatiskt hjärtstopp, medan system bemannade med sjuksköterskor, paramedics och avancerade paramedics i övrigt ofta hade jämförbara siffror, så länge standardiserade riktlinjer och robust träning fanns. Författarna konkluderar att akut-/ambulanssjuksköterskor (”emergency nurses”) bidrog substantiellt till tidig bedömning, stabilisering, kliniskt beslutsfattande och säkerhet. Stor heterogenitet sågs dock och föga förvånande så var ingen specifik modell överlägsen någon annan i alla kontexter. Istället sågs hur samspelet mellan system/organisation och teamets kompetens påverkade mortaliteten. Min slutsats? Ja, dels att kompetens inte är en prestigefråga. Ambulanssjukvården har plats för många kompetensnivåer, det gäller istället att se till att rätt kompetens kommer till rätt situation och rätt patient. Sen borde vi bli bättre på att mäta våra system, så vi vet var förbättringspotentialerna finns. På så vis kan vi också optimera kompetensen för den uppgift vi är satta att utföra!