PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

  • Om Prehospitalt
  • Utforska artiklar
  • Kontakt
  • 18 maj 2026
    Systematisk översiktSystematisk översikt
    Arbetsmiljö Organisation & styrning • #Arbetsbelastning / beläggning #Arbetsmiljö #Arbetsskador #Compassion fatigue #Stress

    Burnout, Stress, and Moral Injury Among Emergency Medical Services Clinicians: A Systematic Review

    Dagens artikel är på arbetsmiljötema och är en systematisk review kring utbrändhet, stress och ”moral injury” (direktöversätter det hädanefter till moralisk skada) bland kliniker verksamma i ambulanssjukvården. Författarna har begränsat de inkluderade studierna (vilket är ett ganska stort antal) till att röra high income countries, för att öka överförbarheten till USA som kontext. Resultatet som presenteras är omfattande och jag skulle säga att det helst bör läsas i fulltext, men sammanfattningsvis är förekomsten av både utbrändhet och stress, både generellt och efter ”critical indicidents”, heterogen mellan studier men ter sig högre än hos befolkningen i stort. Förekomsten av moralisk skada var måttlig det vardagliga arbetet.

    Författarna analyserar fynden i förhållande till hur man vet att utbrändhet och stress påverkar bland annat nöjdheten med arbetet, personalomsättning och frånvaro – samt inte minst empati och förmågan att göra ett bra jobb för patienten. De resonerar vidare om att deras fynd bör omtolkas från att ses som ”kostnaden för att vårda” till att ses som arbetsmiljö- och säkerhetsrisker som kräver evidensbaserade interventioner för att minimeras. Även om resultaten som sagt är heterogena och kan förväntas variera mellan kontexter så tänker jag att det är en påminnelse om att ambulanssjukvården är ett annorlunda arbete med förhållandevis höga risker, inte bara för fysiska skador av trafik eller hot- och våld, utan även för negativa psykologiska och stressrelaterade arbetsmiljöfaktorer.

    Jenkins, J. L.; Everly, G. S.; Roemer, E. C.; Hsu, E. B.; Han, G.; Zhang, A.; Sharma, R.; Asenso, E.; Bidmead, D.; Bass, E. B.; Saldanha, I. J. Burnout, Stress, and Moral Injury Among Emergency Medical Services Clinicians: A Systematic Review. The Journal of Emergency Medicine 2026;85:146-176. doi:10.1016/j.jemermed.2026.02.034
    Sammanfattning genererad av AI:

    Systematisk översikt av 92 studier (88 tvärsnitt, 4 kohort) om arbetsrelaterad psykisk ohälsa hos ambulans-/EMS-kliniker i höginkomstländer (2001–2024). Organisatorisk stress var i snitt mild–måttlig; utbrändhet och generell stress mild–svår; sekundär traumatisk stress mild. Stor heterogenitet mellan länder och mätmetoder. Ingen studie rapporterade incidens. Vissa faktorer kan öka risk (mer traumaexponering, fler arbetstimmar, högre larmvolymer).

    – 92 inkluderade studier; inga data om incidens, endast prevalens/svårighetsgrad.
    – Genomsnittligt mild–måttlig organisatorisk stress men ibland svår utbrändhet/allmän stress.
    – Stor variation mellan kontexter och mätinstrument; jämförelser är svåra.
    – Potentiella riskmodifierare: traumaexponering, arbetstid per vecka och larmvolymer.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 17 maj 2026
    Annan / oklarNarrativ översikt
    Katastrof & major incident Organisation & styrning • #Bystanders #Etik #Geografi #Hot- och våld #Masskadesituationer (MCI) #Pågående Dödligt Våld #Riskbedömning #Särskild händelse och katastrof #Situationsmedvetenhet #Terrorism #Trauma

    Threat, access and survivability: a comparative analysisof medical responses to civilian terrorism incidents in Australia, the United States and the United Kingdom/Europe

    Idag blir det en lite kortare text, som handlar färsk artikel som jämför den medicinska insatsen efter terroristhändelser i Australien, USA och England. Approachen i USA uppges präglas av tidig tillgång till offer, begränsad vård i varm zon och en större kunskap om blödningskontroll hos allmänheten. Bilden i europa beskrivs som mer heterogen mellan olika länder, men där man i Storbritannien har en tydligare command-and-control – som dock inte nödvändigtvis ger tidigare tillgång till patienterna. Den australiska modellen beskrivs som mer säkerhetsmedveten, med risk att tillgång till patienterna också fördröjs. Författaren diskuterar hur den kanske viktigaste variabeln som skiljer sig åt i sjukvårdens svar på terrorism mellan olika länder/kulturer inte är typen av attack, bakomliggande ideologi eller sjukvårdssystemets kapacitet – utan snarare hur juridik, föreskrifter, rutiner och regler begränsar tidig tillgång till patienter och balansen mellan nytta och risk. Jag kan tycka ur ett källkritiskt perspektiv att det är en lite väl offensiv och långt dragen slutsats i förhållande till vad den komparativa analysen tycks visa, då denna inte med någon form av rimlig säkerhet värderar olika faktorer mot varandra. Mycket möjligt att det stämmer, men påståendet kan nog ses i lika hög grad som ett inlägg i debatten som ett objektivt resultat. Gå in och läs och avgör själv!

    Richardson, M. Threat, access and survivability: a comparative analysisof medical responses to civilian terrorism incidents in Australia, the United States and the United Kingdom/Europe. Journal of High Threat & Austere Medicine 2026;8(1). doi:10.33235/JHTAM.8.1.13-19
    Sammanfattning genererad av AI:

    Artikeln jämför hur USA, Storbritannien/utvalda Europa och Australien organiserar medicinsk respons vid civila terrorhändelser där hot, tillträde och säkerhet konkurrerar. Med TECC som ramverk betonas att utfallet ofta avgörs av om skadade nås tidigt. Skillnader i hur ”hot” tolkas styr timing för blödningskontroll, triage och extraktion. Australien föreslås utveckla tydligare hotanpassad doktrin, samverkansutbildning och AAR.

    – Tidigt tillträde till skadade, inte bara klinisk förmåga, framhålls som avgörande för överlevnad.
    – TECC beskriver hotanpassad vård i faser (direkt/indirekt hot och evakuering) och behov av integration med polis/räddning
    – Systemens tolkning och operationalisering av hot påverkar när blödningskontroll, luftvägsstöd, triage och extraktion kan
    – Australien bedöms behöva en mer explicit ram för hög-hot-respons, inklusive samverkansövning, AAR och sjukhus-surge

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 16 maj 2026
    ObservationsstudieKohort – retrospektiv
    Bedömning & triage Pediatrik Trauma • #Akutmottagning #Barn #Kinematik #Kliniskt beslutsfattande #Mortalitet #Pediatrik #Prioritering #Skademekanism #Trauma #Triage

    Trauma team activation for pediatric patients in Denmark: a multicenter study of criteria, organization, and injury severity

    Dagens artikel är dansk och är en retrospektiv studie som undersöker traumateamsaktivering för pediatriskt trauma vid Danmarks fyra level 1 trauma centers under 10 års tid. Primär outcome var graden av övertriage, vilket författarna definierade som en ISS < 15. De fann också att andelen övertriage var mycket hög, men också variabel, mellan 81-95% beroende på vilket center – 14% av patienterna hade ISS >= 15. Här finns också en intressant iakttagelse, att de fyra centren hade olika kriterier för traumalarmsaktivering, där vissa använde poängsystem där avvikelser/skador alltså summerades i en poäng för aktivering, medan andra center hade system där ett ensamt kriterie kunde generera traumalarmsaktivering. Vid vissa center var skademekanism en faktor, medan det inte var det vid andra. Mortaliteten i studien var låg (2.2%) och ökade inte helt oväntat med ISS där ISS >= 25 hade 20% mortalitet.

    Det finns en del intressanta resultat i studien, och en tanke blir att Danmark kanske skulle tjäna på att göra ett arbete likt de svenska nationella traumalarmskriterierna. Sen är det inte mitt hemområde direkt, men jag känner mig inte helt säker på att de max 25-50% övertriage som American College of Surgeons Committe on Trauma rekommenderar är lika applicerbart på traumatiskt skadade barn som på vuxna..? Barn har ju en tendens att kompensera längre, kan vara svårare att undersöka adekvat samt få adekvata svar från (beroende på åldersgrupp – det kan ju även vara tvärtom) och har en tendens att orsaka mer osäkerhet hos både prehospital och intrahospital personal. De utgör dessutom en relativt liten andel av den totala helheten traumapatienter, och jag kan se ett antal skäl att man kanske ska ha en lite högre toleransnivå än på vuxna. Men, framförallt så är det svårt att värdera hur adekvat triagen är som helhet när inte mängden undertriage kan värderas. Inget av detta är dock någon kritik mot studien, som ter sig välgjord, utan mer resonemang kring helheten… 🙂 Läsvärt, tycker jag, särskilt om man är intresserad av pediatrik och/eller trauma.

    Nordestgaard, C. H.; Gude, M. F.; Leth, S. V.; Raaber, N. Trauma team activation for pediatric patients in Denmark: a multicenter study of criteria, organization, and injury severity. European Journal of Trauma and Emergency Surgery 2026;52(1). doi:10.1007/s00068-026-03208-2
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv multicenterkohort vid fyra danska level I-traumacentra (2014–2024) med 3 452 barn (≤18 år) som togs emot via traumalarm. Två aktiveringsmodeller och fyra organisationsstrukturer identifierades. Endast 14% hade ISS ≥15; övertriage var mycket hög (81–95%), högst vid poängbaserade kriterier. Mortaliteten var låg utan skillnader mellan centra. Svårast skadade hade främst huvud- och thoraxskador.

    – Stor variation i kriterier och organisation för pediatrisk traumalarm mellan centra.
    – Hög övertriage i alla centra; 81–95% hade ISS ≤15.
    – Poängbaserade aktiveringsmodeller var kopplade till högst övertriage.
    – Behov av bättre anpassning av pediatriska triagekriterier till skadetyngd och resursutnyttjande.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 15 maj 2026
    ObservationsstudieRetrospektiv kohort
    Bedömning & triage Buksmärta / gastro Dokumentation & kvalitet Smärtbehandling & läkemedel • #Akademisk kunskap #Ambulanssjuksköterska #Behandlingsriktlinjer #Blodsocker #Buksmärta #Diagnostik #Följsamhet #Kliniskt beslutsfattande #Kompetens #Laktat #NRS #Patientsäkerhet #Sjuksköterskor i ambulans #Specialistsjuksköterskor

    Prehospital nurse adherence to abdominal pain guidelines in Sweden and possible association with educational level

    Idag en fantastiskt fin studie på ett ämne väldigt närliggande mitt eget forskningsområde, nämligen den prehospitala behandlingen av akut buksmärta. Det är en studie som väcker mycket tankar, och jag tar mig friheten att brodera ut texten och resonemangen lite.

    Författarna har undersökt sjuksköterskors följsamhet till behandlingsriktlinjer för buksmärta och huruvida denna är associerad med utbildningsnivå. Totalt 600 fall inkluderades och fynden är onekligen intressanta:

    • Sjuksköterskorna som inkluderades hade i genomsnitt 13 års sjuksköterskeerfarenhet. 61% hade en specialistutbildning, ambulanssjuksköterska var (överlägset) vanligast.
    • 71% av uppdragen inträffade mellan 07-22, d.v.s. dagtid. 31% var prio 1 ut, men endast 3% prio 1 in. Prio 2 ut var vanligast; 67%. 85% transporterades till akutmottagning. 19% av patienterna diagnosticerades med ett tidskritiskt tillstånd.
    • Följsamheten till riktlinker var icke-optimal i flera avseenden:
      • Smärtintensitet dokumenterades i 36% av fallen.
      • 72% av patienterna med smärta NRS >= 4 erhöll farmakologisk smärtlindring.
      • Bukpalpation utfördes i 70% av fallen.
      • Auskultation av buken utfördes i 31% av fallen.
      • Avföringsanamnes dokumenterades i 70% av fallen, miktion 48%.
      • Blodsocker mättes i 60% av fallen, laktat i 9% av fallen.
    • Sjuksköterskor med specialistutbildning gav i högre grad smärtlindring och i högre dos men utförde också viktiga undersökningar såsom bukpalpation, glukosmätning och laktatmätning i högre grad.

    I studien finns mycket intressant kring följsamhet till riktlinjer och behandling av buksmärta i ambulanssjukvården. Det viktigaste intrycket för min del är dock kompetensens betydelse för den vårdkvalitet som levereras. I dagens tider av svår personalbrist upplever jag detta som bortglömt i den svenska debatten. Ambulanssjukvård handlar inte bara om att få fram en ambulans till patienten, utan vilken vård som levereras. Studien inkluderar ju erfarna sjuksköterskor (13 år snitt-erfarenhet), så ett rimligt antagande torde vara att en stor del av deltagarna torde ha adekvata förutsättningar att göra rätt. Innevarande studie ger en ganska tydlig fingervisning att erfarenhet ensamt kanske inte alltid räcker, utan att specialistkompetens också kan vara en faktor i att säkra adekvat omhändertagande. Ändå finns regioner som inte har varken mål eller krav på specialistsjuksköterskekompetens i ambulanssjukvården. Min egen region exempelvis ligger tyvärr överlägset längst ner i den statistiken, om man tittar på siffror i en studie av Wallin m.fl. från 2022. Här finns tydlig förbättringspotential, och för att säkra hög vårdkvalitet till patienterna borde politiken gå in och kravställa tydligt inte bara kring responstider och annat, utan även kring vilken kompetens som patienter ska möta i den prehospitala vården. I den vägledning för omhändertagande av den tidskritiskt sjuka eller skadade patienten som Kunskapsstyrning vård (vilket ju drivs av Sveriges regioner i samverkan) släppte förra året sattes målbilden till att denne patient ska få tillgång till två specialistutbildade sjuksköterskor, och att varje ambulans ska bemannas med minst en dito. Kloka människor har skrivit denna vägledning, och dagens studie tyder ju på att målbilden inte på något vis är tagen ur luften. Detaljerna kan man diskutera, men jag måste säga att jag saknar detta perspektiv i debatten..? De få gånger jag hör det debatteras på arbetsplatser upplever jag alltför ofta att debatten tolkas personligt som kritik mot kollegor utan specialistkompetens, vilket det naturligtvis inte handlar om. För mig är det sandlådenivå, och fokus ska vara på patienternas bästa. Specialistkompetens är en faktor på systemnivå, där vi har potential att höja kvaliteten på den vård som når fram till patienterna med positiva effekter för patient, närstående och med all sannolikhet samhällsekonomi som följd.

    Dannvall, C.; Öhman, H.; Herlitz, J.; Hagiwara, M. A.; Magnusson, C. Prehospital nurse adherence to abdominal pain guidelines in Sweden and possible association with educational level. Australasian Emergency Care 2025;28(4):314-321. doi:10.1016/j.auec.2025.06.007
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv granskning av 600 ambulansjournaler i Sverige för patienter med buksmärta (ESS 6) undersökte följsamhet till regionala riktlinjer och koppling till sjuksköterskors utbildningsnivå. Följsamheten var bristfällig, särskilt dokumentation av smärtintensitet (36%) och bukpalpation (70%). Specialistsjuksköterskor följde oftare riktlinjer som smärtlindring, palpation och glukosmätning.

    – Följsamhet till riktlinjer vid buksmärta i ambulanssjukvård var överlag begränsad.
    – Smärtintensitet dokumenterades sällan (36%) och bukpalpation gjordes i 70% av fallen.
    – Specialiserad utbildning var associerad med högre sannolikhet för smärtlindring, bukpalpation och blodglukosmätning.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 14 maj 2026
    RegisterstudieRetrospektiv kohort
    Ambulanssjukvård Bedömning & triage • #Kemisk exponering #Ögonskador #Patientjournal #Prioritering #Skadelokalisation #Skademekanism #Stroke #Synstörningar #TIA #Trauma

    Eye-related emergency calls and prehospital management in region Zealand, Danmark: a register-based cohort study

    Dagens studie kommer från Danmark och rör ett lite udda ämne: ögon-relaterade larm. Författarna har gått igenom patientjournaler för samtliga patienter som sökte för ögon-relaterade symtom i en dansk region under åren 2017-2025. Totalt inkluderades 376 patienter med en medelålder av 50 år och 62% män. Vanligast var prio 2 (eller B som det heter i Danmark) och problemen var i 32% av fallen relaterade till kemisk exponering, 26% synförlust och 18% trauma mot ögat. Synstörning var det vanligaste dokumenterade symtomet i ambulansjournalen (54%). I 27% av fallen genomfördes ögonsköljning. Intressant och tänkvärt är att 7.4% av patienterna fick en TIA eller stroke-diagnos, vilket – även om det inte i ren numerär är många patienter – understryker att man såklart bör beakta detta vid synrelaterade symtom. Något som förvånade mig lite var att främmande kropp endast stod för 7.8% av diagnoserna – en siffra som jag nog tänkte skulle vara högre av någon anledning. Bra läsning för lite överblick av ett ovanligt område, blir sammanfattningen!

    Jensen, N.; Blomberg, S. N. F.; Sørensen, T. L.; Thiele-Nygaard, A. E.; Møller, T. P.; Rafner, M.; Blomberg, A. M.; Christensen, H. C. Eye-related emergency calls and prehospital management in region Zealand, Danmark: a register-based cohort study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s13049-026-01618-0
    Sammanfattning genererad av AI:

    Retrospektiv registerbaserad kohort av 1-1-2-samtal i Region Själland (2017–2025) med ögonsymtom (n=340). Medianålder 49,5 år, 62% män, oftast prioritet B. Vanligaste problem var kemisk exponering, synförlust och trauma; åtgärder dokumenterades sällan (sköljning vanligast). 11,5% misstänktes stroke prehospitalt och 7,4% av inlagda fick TIA/stroke.

    – Kemisk exponering, synförlust och trauma dominerade bland ögonrelaterade 1-1-2-samtal.
    – De flesta ärenden triagerades som prioritet B och vårdtiderna var ofta korta.
    – Prehospitala insatser noterades sällan; sköljning var vanligast vid dokumentation.
    – En andel av fallen visade sig vara TIA/stroke, vilket pekar på behov av bättre igenkänning av visuella strokesymtom vid

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 13 maj 2026
    Implementering / förbättringMixed methods – konvergent
    Akut kardiologi Dokumentation & kvalitet Teknik & utrustning • #Akut koronart syndrom #Beslutsstöd #Bröstsmärta #EKG #Hänvisning #Kliniskt beslutsfattande #Patientnära analyser #Riskbedömning #Tidsintervall / prehospital tid #Triage #Troponin

    Evaluation of Pre-hospital Point of Care Troponin Testing

    Idag kör vi ett kliv bort från de vanliga tidskriftsartiklarna publicerade i tidsskrifter med peer review. Istället blir det en utvärderingsrapport från ett projekt i Manchester som utgör del av något de kallar Advanced Diagnostics Accelerator Programme. Projektet som utvärderas syftade till att utvärdera implementering och tänkbar impact av prehospital point-of-care-testning av högkänsligt troponin (POCTT), vilket ju är ett ämne som omskrivits på prehospital tidigare kring en review-studie.

    I projektet användes testning av högkänsligt troponin i den prehospitala fasen som del i ett riskstratifieringsverktyg som kallas T-MACS. Vill man sätta sig in i T-MACS så kan man ex.vis hitta en kalkylator för T-MACS-score här. I den tidigare publicerade review:n återfanns inga studier med T-MACS, eftersom det saknades sådana där scoringen – inklusive troponin – utfördes av ambulanspersonal. Men nu tycks det alltså vara gjort, dock ej i syfte att validera scoringen prehospital alltså, utan mer ur implementeringsperspektiv…

    Fynden i studien var iallafall att det var genomförbart att använda POCTT prehospitalt. Fall där testning användes tog i genomsnitt 9 minuter längre tid på hämtplatsen än motsvarande händelser utan testning. I den senare delen av studien gav 86% av testerna valida resultat, att jämföra med en något lägre siffra tidigare under testperioden. Författarna uppger att drygt 46.000 patienter söker för bröstsmärta i deras område varje år, och beräknar att om de olika gruppernas proportioner från studien projiceras på hela den populationen så skulle drygt 29.000 patienter kunna få en mer ändamålsenlig väg in i vården med POCTT och nästan 14.000, d.v.s. 30%, kvarstanna på hämtplats.

    Jag tänker att det finns flera intressanta delar att vidare beforska här. En multi-centerstudie kring implementering i fler olika kontexter? En studie på sensistivitet och specificitet i den prehospitala kontexten? Framförallt är man nyfiken på falskt negativa, patienter som riskerar få försämrad/felaktig behandling. Sen vore som alltid patientperspektiv intressant. Oavsett vad, jag tycker det är en spännande rapport och det här är något jag verkligen förväntar mig på bredden i den prehospitala vården inom inte alltför lång tid. Med bröstsmärta som vanligaste sökorsak finns ju enorma vinster i mer ändamålsenlig vård för patienten och minskade belastning på akutsjukvården.

    Williams, R.; Jones, P.; Body, R.; Chikumbanje, M. Evaluation of Pre-hospital Point of Care Troponin Testing. amber – ambulance research repository 2026. doi:20.500.12417/2162
    Sammanfattning genererad av AI:

    Projektet utvärderade införande och möjlig påverkan av prehospital point-of-care-troponintestning för patienter med bröstsmärta i tre ambulansstationer i Greater Manchester (juli 2024–dec 2025). 74 paramedicinare testade 638 patienter med kapillärprov och använde T‑MACS-kalkylator. Insatserna gav i snitt 9 min längre tid på plats, men 86% giltiga prov i senare fas; många skulle kunna undvika ED-transport.

    – Mixed methods: register-/journaldata för statistik, flödes- och kostnadsanalys samt kvalitativ återkoppling.
    – Prehospital troponin + T‑MACS gav längre tid på skadeplats (≈9 min) jämfört med liknande larm.
    – Andelen giltiga testresultat nådde 86% i senare pilotfas; vanliga fel var provtagning och intern QC.
    – Analysen uppskattar att många bröstsmärtepatienter kan få ändrad vårdväg och att en stor andel kan undvika transport.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 12 maj 2026
    MetaanalysMetaanalys
    Smärta Smärtbehandling & läkemedel • #Avvikelser #Felhändelser #Fentanyl #Ketamin / esketamin #Läkemedel generellt #Morfin #Opioider #Säkerhet & biverkningar #Trauma

    Analgesic and Physiologic Effects of Ketamine Compared with Opioids in Prehospital Trauma Care: A Systematic Review and Meta-Analysis

    Här kommer en intressant metaanalys av studier som jämför ketamin med opioider vid trauma. Trots att ketamin känns relativt välstuderat så är det inget jätteunderlag som studien baseras på. 18 studier inkluderades varav 4 RCT:er och 14 observationsstudier. Endast 3 av dessa var lämpliga för metaanalys av monoterapi med ketamin jämfört med monoterapi med opioider. Huvudfyndet var iallafall att ingen signifikant skillnad i smärtlindrande effekt (NRS-förändring) fanns mellan ketamin och opioider, vilket får tolkas som att det tyder på att effekten är jämförbar av båda preparaten/-grupperna. Dock baseras ju detta resultat på få studier och med hög heterogenitet, så man får nog betrakta detta ur ett ganska försiktigt perspektiv. Sekundära fynd var att ketamin ledde till viss ökning av hjärtfrekvensen relativt opioider, medan ingen påverkan på andningsfrekvensen jämfört med opioider fanns. Förekomsten av avvikande händelser var jämförbar mellan grupperna, men rapporteringen spretig och författarna diskuterar att underrapportering var trolig.

    Mitt spontana intryck är att jag är lite förvånad, då jag nog hade förväntat mig bättre smärtlindrande resultat av ketamin. Dock är ju detta beroende av flera faktorer, såsom dos, när utvärdering sker m.m. så man får som sagt vara försiktig med slutsatserna. Just det här med när i tiden utvärdering sker är ju också intressant. En av ketaminets stora fördelar, utöver att det har en gynnsam hemodynamisk effekt, är ju anslagstiden – vilket förvisso kan vändas till en nackdel vad avser halveringstiden och att läkemedlet går ur (för) fort. Det tycks helt enkelt utifrån innevarande studie som att mer forskning behövs även på detta område 🙂 Om man fick drömma lite skulle en stor prehospital RCT där flera olika alternativ för smärtlindring vid flera olika typer av smärta stå högt på min önskelista. Typ PreMeFen fast i större multi-center-form och med fler preparat!?

    Meyer, A. C.; Kuo, M.; Duriancik, D.M. Analgesic and Physiologic Effects of Ketamine Compared with Opioids in Prehospital Trauma Care: A Systematic Review and Meta-Analysis. Journal of Emergency Medicine 2026;85:28-44. doi:10.1016/j.jemermed.2026.02.032
    Sammanfattning genererad av AI:

    Systematisk översikt och metaanalys av ketamin jämfört med opioider för smärtlindring vid prehospital traumavård hos vuxna (sökning 2013–2024). 18 studier inkluderades, varav 3 kunde metaanalyseras för monoterapi. Ketamin gav ingen skillnad i smärtreduktion. Pulsen ökade något, men systoliskt blodtryck och andningsfrekvens skilde sig inte. Biverkningar var ovanliga och oftast milda.

    – Ingen signifikant skillnad i smärtreduktion mellan ketamin och opioidmonoterapi i metaanalysen.
    – Ketamin var associerat med en liten ökning av hjärtfrekvens; övriga fysiologiska mått var jämförbara.
    – Allvarliga biverkningar rapporterades sällan; emergence-reaktioner var vanligast bland rapporterade händelser.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 11 maj 2026
    ObservationsstudieTvärsnittsstudie
    Arbetsmiljö Organisation & styrning Patientsäkerhet • #Arbetsbelastning / beläggning #Arbetsmiljö #Compassion fatigue #Felhändelser #Kognition #Patientsäkerhet #Riskbedömning #Säkerhet & biverkningar #Stress #Trafiksäkerhet #Transport #Utryckningskörning

    Perceived stress and risky driving among emergency medical services personnel: parallel mediation effects of cognitive failures and emotional exhaustion

    Idag kör vi – symboliskt men också nästan bokstavligt talat – en vända till på arbetsmiljötemat. Studien är en cross-sectional survey, kommer från Saudiarabien och undersöker hur stress påverkar riskfyllda förarbeteenden. Författarna sätter upp ett antal hypoteser om att stress påverkar förarbeteendet och att kognitiva och emotionella faktorer är del av detta. 400 deltagare från olika stationer och med olika yrkestitlar i ambulanssjukvården svarade. Resultatet blev att upplevd stress inte hade någon direkt effekt på riskfyllda förarbeteenden. Däremot var det förknippat med kognitiva misstag och emotionell utmattning, och dessa i sin tur hade starka effekter på riskfyllt förarbeteende. Så, det fanns ett indirekt samband som visade på att när stressen går så långt att det påverkar vår kognition, eller när våra coping-mekanismer blir otillräckliga så vi påverkas, eventuellt både mentalt och emotionellt – då riskerar också körningen påverkas till det sämre. Detta linjerar relativt väl med vad som är känt från tidigare studier och teoribildningar enligt författarna, men naturligtvis kan kontextuella skillnader finns och man får föreställa sig att det finns en del sådana mellan Sverige och Saudiarabien. Ändå blir min uppfattning att författarnas implications-diskussion torde hålla ganska väl i Sverige… På organisatorisk nivå bör man inte se riskbeteenden i trafiken endast som en fråga om regelföljsamhet eller teknisk förmåga, utan snarare som en arbetsmiljöfaktor som påverkas av belastningen, välmåendet på arbetsplatsen och de stödfunktioner som finns. Med de långa skift som trots allt fortfarande finns i ambulanssjukvården finns all anledning att fundera över hur man fångar upp såväl kortvarig som långvarig stress och beteenden som indikerar kognitiv eller emotionell utmattning hos personalen, samt funderar över vad som ska gälla när belastningen blir för hög. Med den organisatoriska press som hela sjukvårdssystemet i mitt tycke är utsatt för, finns ju också all anledning att fundera över hur mycket systemet går att pressa utan att det får risker för trafiksäkerheten och i förlängningen då patientsäkerheten. Det vore intressant att se svensk eller iallafall nordisk forskning på detta tema, för att erhålla data från kontexter mer lik vår egen.

    Alasqah, W.; Noureldin, A. Perceived stress and risky driving among emergency medical services personnel: parallel mediation effects of cognitive failures and emotional exhaustion. Frontiers in Public Health 2026;14. doi:10.3389/fpubh.2026.1827749
    Sammanfattning genererad av AI:

    En tvärsnittsenkät bland 400 ambulansförare/EMS-personal i Saudiarabien undersökte hur upplevd stress hänger ihop med riskfylld körning. Stress hade ingen direkt effekt på riskkörning, men ökade kognitiva missar och emotionell utmattning. Dessa två faktorer var starkt kopplade till riskkörning och medierade helt sambandet mellan stress och riskbeteende.

    – Upplevd stress var inte direkt kopplad till riskfylld körning.
    – Stress ökade både kognitiva missar och emotionell utmattning.
    – Kognitiva missar och utmattning var starkt kopplade till riskkörning.
    – Båda variablerna medierade fullt stress–riskkörning-sambandet (parallellt).

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 10 maj 2026
    Kvasiexperimentell studieKvasiexperimentell
    Smärtbehandling & läkemedel Trauma • #Antiemetika #Fentanyl #HEMS #Icke-farmakologisk behandling #Illamående #Isopropanol #Ketamin / esketamin #Läkemedel generellt #Morfin #NRS #Obehag #Ondansetron #Opioider #Patientrapporterade utfall #Patientupplevelse

    Prophylaxis of opioid-induced nausea in helicopter emergency medical service: a prospective quasi-experimental study

    Idag en studie med i mitt tycke väldigt hög och konkret klinisk relevans. De schweiziska författarna har undersökt effekten av ondansetron iv samt inhalation av isopropanol (desinfektionsmedel) i profylaktiskt syfte mot opioid-inducerat illamående hos traumapatienter i en ambulanshelikopterverksamhet. Båda metoderna har i vissa icke prehospitala studier visat sig effektiva mot illamående, men studier på profylaktisk effekt och i den prehospitala miljön saknas väsentligen. Genomförandet skedde på så vis att man hade ett vecko-schema där man ena veckan inte gav någon profylax alls, nästa vecka gav ondansetron och tredje veckan isopropanol – sedan jämförde man grupperna. Totalt inkluderades 205 patienter med en fördelning 85/65/55 (ingen profylax/ondansetron/isopropanol). Opioiden som användes var fentanyl iv och mediandos 100 ug – hos 15% av patienterna kombinerades detta med ketamin. 94% av patienterna var utsatta för monotrauma. De fick skatta sitt illamående på en NRS-skala 0-10 precis före opioid-administration och vid ankomst till vårdinrättning.

    Det visade sig att varken ondansetron eller isopropanol hade någon signifikant profylaktisk effekt – medianförändringen i NRS var 0 (IQR 0-0) i alla grupper. Fyra patienter i grupperna utan profylax eller med isopropanol fick terapeutisk administration av ondansetron som ”rescue treatment”, men för ingen av dessa blev illamåendet bättre och tre av dem kräktes efter administration av ondansetron.

    Jag tänker lite självkritiskt att vi (och jag) här sitter och ganska rutinmässigt ger ett läkemedel utanför dess tänkta användningsområde (profylax ingår som indikation endast för postoperativt illamående, och indikationer för behandling rör postoperativt illamående eller illamående orsakat av kemoterapi och strålbehandling) som här visar sig mycket tveksamt om det faktiskt har effekt. Innevarande studie har flera begränsningar i form av sin storlek samt att man exempelvis inte kunde skilja ur grupper med tendens att bli åksjuka. Sen rör det ju i sig också en utvald patientgrupp utsatta för trauma. Ändå tänker jag att den väcker stora tveksamheter, med tanke på att indikationen som sagt inte ens finns, och vid användning ”off label” torde kraven på tydlig effekt ställas ganska högt för att motivera avsteget. Här är såklart prioriterat med större studier, och detta är ju faktiskt ett oerhört intressant ämne att göra en prehospital RCT på, helst då med patienter som får såväl profylaktiskt samt terapeutiskt ondansetron oavsett indikation och med ett relativt stort urval där man kan justera utifrån exempelvis sökorsak m.m. I avsaknad av det kommer jag inte lägga om min praxis totalt, men jag kommer tänka en gång extra innan jag använder ondansetron i just profylaktiskt syfte.

    Knapp, J.; Strohm, R.; Huber, M.; Albrecht, R.; Pietsch, U. Prophylaxis of opioid-induced nausea in helicopter emergency medical service: a prospective quasi-experimental study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s13049-026-01626-0
    Sammanfattning genererad av AI:

    I en prospektiv kvasiexperimentell studie i helikopter-EMS inkluderades 205 traumapatienter >16 år som fick opioider. Nauseaprofylax roterades veckovis: ingen profylax, ondansetron 4 mg iv eller isopropanol-inhalation. Median förändring i illamående (NRS 0–10) var 0 i alla grupper. Andel NRS≥3 var 14% utan profylax och 11% med ondansetron/aromaterapi; ingen tydlig nytta sågs.

    – 205 patienter; tre grupper via roterande 7-dagars schema (ingen, ondansetron, isopropanol).
    – Ingen skillnad i förändring av illamående (median NRS-förändring 0) mellan grupperna.
    – Måttligt/svårt illamående (NRS≥3) var likartat (14% vs 11%).
    – Varken profylaktiskt ondansetron eller aromaterapi verkade förebygga opioidinducerat illamående prehospitalt.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 9 maj 2026
    RegisterstudieRegisterstudie
    Hjärtstopp & HLR Teknik & utrustning • #Defibrillering #Dubbeldefibrillering #ECLS #ECMO #EKG #Elektrodplacering #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #ROSC #Vektorbyte #Ventrikelflimmer

    Prediction of Shock-refractory Ventricular Fibrillation in Patients with Out-of-Hospital Cardiac Arrest: External Validation of an ECG-based Approach

    Lördag och hjärtstoppstema. I dagens studie, utförd i Sydkorea, försöker författarna validera en modell för att förutsäga refraktärt VF utifrån EKG-karaktäristika från Zoll-defibrillatorer. Det visar sig också fungera relativt bra och de lyckas uppnå en AUC på 0.782 för att förutsäga behov av ≥3 defibrilleringar och 0.805 för att förutsäga behov av ≥3 på varandra följande defibrilleringar. Framförallt var EKG-data från minuten efter den första defibrilleringen användbart, men modellen använde också data från före defibrillering.

    Vad skulle då en dylik prediktionsmodell kunna användas till? Jag tänker att detta i framtiden skulle kunna vara intressant för att ex.vis överväga antiarytmikum tidigare än efter tredje defibrilleringen, men även saker såsom vektorbyte eller dubbeldefibrillering kan ju potentiellt användas tidigt i processen – samt ej att förglömma snabb transport till sjukhus för ev. andra åtgärder såsom PCI eller rentav ECPR. Detta blir såklart spekulativt än så länge, då både prediktionsmodellen och tekniker som DSED ännu är otillräckligt beforskade, men att tidigare förstå karaktäristika kring den hjärtstoppspatient vi har framför oss torde kunna ge oss viktiga fördelar för att möjligen kunna pressa upp överlevnaden lite extra.

    Park, J. H.; Coult, J.; Choi, D. H.; Hong, K. J.; Song, K. J.; Rea, T. D.; Sayre, M.; Shin, S. D. Prediction of Shock-refractory Ventricular Fibrillation in Patients with Out-of-Hospital Cardiac Arrest: External Validation of an ECG-based Approach. Resuscitation 2026:111114. doi:10.1016/j.resuscitation.2026.111114
    Sammanfattning genererad av AI:

    Studien validerade externt en tidigare ECG-baserad metod för att förutsäga chockrefraktärt ventrikelflimmer vid hjärtstopp utanför sjukhus i en asiatisk kohort. I en retrospektiv analys av Seoul OHCA-register (2020–2023) användes 3-sekunders ECG före/efter första chocken och 25 scalogram-funktioner i logistisk modell. AUC var 0,782–0,805 och liknade originalstudien.

    – Retrospektiv kohort från Seoul OHCA-register med initialt chockbar rytm (n=428).
    – Chockrefraktärt VF definierades som ≥3 chocker totalt eller ≥3 i följd.
    – Logistisk modell med 25 ECG-funktioner gav god prediktion (AUC ~0,78–0,81).
    – Prestandan skilde sig inte signifikant från den ursprungliga studiens rapporterade AUC.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
Föregående sida
1 2 3 4 5 6 … 17
Nästa sida
Prehospitalt (RSS)
PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

Cookie-policy Integritetspolicy

  • LinkedIn
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål. Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
  • Hantera alternativ
  • Hantera tjänster
  • Hantera {vendor_count}-leverantörer
  • Läs mer om dessa syften
Visa preferenser
  • {title}
  • {title}
  • {title}