Område: Prehospitalt arbetssätt / system

  • Documentation of Weight in Pediatric 9-1-1 Responses with Administration of Weight-Based Medications

    Dagens studie handlar om följsamheten till att dokumentera vikt – i enlighet med gällande protokoll – hos pediatriska patienter. Då administrationen av läkemedel är viktbaserad, bli det ju viktigt både för att kunna kvalitetssäkra vårt eget arbete men även som hjälp till senare instanser, att dokumentera en vikt.

    Jag tänker också osökt på en annan aspekt, som inte riktigt omfattas av studien och följande får därför ses som off-topic (men intressant): Det handlar om huruvida SOS redan i utlarmningen frågar efter en vikt. Jag är inte fullt uppdaterad på hur deras rutiner ser ut idag, men iallafall för några år sedan var det inte en självklar del av SOS Alarms frågebatteri att ta reda på vikten vid barnlarm. Självklart kan det ibland vara så att man inte kan få uppgiften, men ofta visade det sig att frågan inte ställts, och att SOS efter en ny uppringning lätt kunde få fram vikten. Vi hade en del kommunikation om detta med SOS då. Kanske vet någon hur det ser ut idag? Min upplevelse från kliniken är iallafall fortfarande att man ibland, men inte alltid, får en viktangivelse. Som sagt, detta är off-topic vad gäller studien, men något jag gärna skulle se förbättrat i SOS beslutsstöd. 🙂

    Burnett, S. J.; Schwartz, B.; Eisenhauer, A. M.; Moore, S.; Powell, J. R.; Leslie Salewon, M.; Clemency, B. M. Documentation of Weight in Pediatric 9-1-1 Responses with Administration of Weight-Based Medications. Prehospital Emergency Care 2026:1-8. doi:10.1080/10903127.2026.2719957
  • Prehospital lactate, transfer time, and early mortality across emergency diagnostic categories

    Kan prehospital laktatmätning användas som stöd för att förutsäga tidens betydelse för mortalitet? Detta är författarna inne på i dagens prospektiva observationsstudie…

    Sebastian-Valles, F.; Sampedro-Nuñez, M. A.; Arranz-Martin, J. A.; Navas-Moreno, V.; Marazuela, M.; López-Izquierdo, R.; del Pozo Vegas, C.; Dueñas-Ruiz, J.; Sanz-García, A.; Martín-Rodríguez, F. Prehospital lactate, transfer time, and early mortality across emergency diagnostic categories. Critical Care 2026;30(1). doi:10.1186/s13054-026-06175-7
  • Cross-sectional study of workplace violence prevention training among emergency medical services personnel and students

    Om en vecka från imorgon är det ett år sedan vi förlorade Helena, så även om det av och till blir mycket hot- och våld här så fortsätter jag på det temat en dag till med gott samvete. Idag en studie där finsk ambulanspersonal (samt -studenter) fått svara på vilken träning de fått i att hantera hot- och våld. Det tycks som att välstrukturerad träning finns, men att den ändå är otillräcklig i omfattning samt heterogen. Hur skulle motsvarande resultat sett ut i Sverige? Tål att tänkas på…

    Windahl, T.; Hämäläinen, J.; Venesoja, A. Cross-sectional study of workplace violence prevention training among emergency medical services personnel and students. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01592-x
  • Impact of Workplace Violence Against Emergency Medical Services (EMS)

    Vad innebär hot och våld på arbetsplatsen för personalen i ambulanssjukvården, och vilka konsekvenser får det? Denna studie, förvisso från en USA-kontext, ger en dyster bild där informanterna uttrycker hur samhället och patienter/anhöriga tappat respekten för ambulanssjukvården, och beskrev hur de inte ens tänkt på verbalt våld som våld, eftersom det var så vanligt. Jag hoppas vi inte riktigt är där i Sverige än, och upplever det inte själv så, men tyvärr tror jag denna artikel är läsvärd och något vi absolut måste fundera över.

    McGuire, S. S.; Lampman, M. A.; Smith, O. A.; Clements, C. M. Impact of Workplace Violence Against Emergency Medical Services (EMS). Prehospital Emergency Care 2024;29(2):129-137. doi:10.1080/10903127.2024.2381218
  • The role of tactical police medics in the prehospital environment: results from an interview study

    Vad tycker taktiska sjukvårdare hos polisen om sin utbildning, roll och samarbetet med den icke-polisiära prehospitala vården? Lite av det svarar dagens intervjustudie på. Kanske är den lite ”i prehospitalts utkant”, men jag tänker att Sverige har en resa att göra kring hur vi hanterar händelser där taktisk sjukvård är aktuell såsom ex.vis de högaktuella skoldåden i Fagersta och Örebro. Därför är det intressant att börja fundera kring vilka yrkesroller som finns, vilka organisationer som är inblandade, och hur gränssnitten däremellan behöver vara. Denna artikel kommer inte direkt besvara några av dessa frågor, men om du som jag är intresserad av området tänker jag att den är en bra kontext-givande artikel som kanske kan bidra till större helhetsförståelse..? In och läs om du är intresserad!

    Widman, L.; Hagiwara, M. A.; Lindell, F.; Wildar, C.; Bäckström, D. The role of tactical police medics in the prehospital environment: results from an interview study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01621-5
  • Validation of NEWS2 as a triage tool for ambulance transport requests for patients assessed by healthcare professionals

    Dagens artikel blir en från grannlandet Norge, där författarna försökt validera ett NEWS2-baserat formulär för att på larmcentralen triagera patienters ambulansbehov i fall där de redan bedömts av sjukvårdspersonal. Det visade sig att högre NEWS2-score var assoicerad med högre mortalitet vid 1, 7 och 30 dagar. Jag är lite osäker på hur relevant studien är, men jag läste den och tyckte den var intressant… 🙂

    Græsli, O.; Christensen, T.; Toussaint, P. J. Validation of NEWS2 as a triage tool for ambulance transport requests for patients assessed by healthcare professionals. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01626-4
  • Workplace violence from the ambulance personnel’s perspective, a qualitative study

    Ojoj, idag kommer en studie på våldstema (det var ett tag sen nu!) som jag tycker är högintressant, men som jag också tror kan provocera en del kollegor rejält. Det handlar om ett gäng Örebro-forskare (tror jag) som i fokusgrupper undersökt ambulanspersonalens uppfattning om varför våldsincidenter uppstår. Deltagarna skulle ha jobbat i ambulanssjukvården minst två år, och själv ha varit utsatta för våld i arbetet någon form. Resultatet är tre teman som handlar om att brist på kompetens och vilja kan leda till våld, att oförmåga att hantera sina egna känslor hos ambulanspersonalen kan leda till våld och att begränsad kontroll i oförutsägbara situationer kan leda till våld. Flera av huvudfynden handlar alltså om hur vårt eget beteende faktiskt riskerar leda till våld och att detta kan mötas med bl.a. kompetens. För egen del så är jag helt övertygad om att detta stämmer och att vi måste reflektera över det, men misstänker att det kanske inte faller i lika god jord hos andra. Sen ska man såklart komma ihåg, vilket är viktigt på hot- och våldstemat, att det är en komplex sak där inte ett ensamt svar finns eller en sak löser hela problemet. Jag följer mediedebatten dagligen och kan inte låta bli att förundras över hur många – inte minst egna kollegor – som verkar tycka detta är en skitenkel grej. Hallå? Om det var skitenkelt hade saken redan varit löst, såklart. Jag tycker definitivt att vår arbetsmiljö är av högsta prioritet, men jag är mycket ödmjuk över att ambulanssjukvård nog inte kan bli helt riskfri, och att detta är svåra problem att lösa. För att återkoppla till artikeln så menar jag att det såklart finns oberäkneliga patienter och miljöer, de som ryms i tredje kategorin, där det kanske inte spelar någon roll alls hur vi som ambulanspersonal bemöter eller agerar mot patienten, vi blir utsatta ändå. Detta är såklart den farligaste delen och den svåraste att lösa, även om delar av det kan lösas med situationsmedvetenhet. Det begreppet diskuteras av författarna och man relaterar till hur situationsmedvetenhet faktiskt är kompetensrelaterat och något man kan förbättra med relativt små utbildningsinsatser. Dock… Studiens första och andra kategori är för mig kanske än mer intressanta då de sannolikt ännu enklare kan påverkas av oss själva, som individer och ambulanspersonal. Kanske borde vi fundera lite mer på detta..? Att det sedan finns enstaka hot- och våldssituationer där vårt agerande, vår kompetens, etc. inte räcker oavsett hur hög den kan vara, utan där andra delar av systemet måste skydda oss, det är nog bara så det är. Där gäller det nu att det prehospitala systemet och arbetsgivarna i framtiden erbjuder lösningar som minimerar riskerna. Men det uppfattar jag utanför artikelns fokus, så nog med mitt svamlande. Gå nu in och läs artikeln istället! 🙂

    Viking, M.; Hugelius, K.; Höglund, E.; Kurland, L. Workplace violence from the ambulance personnel’s perspective, a qualitative study. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01680-8
  • Fear of Being Judged: A Phenomenological Hermeneutical Study of Encountering Ambulance Staff When Living in Stigmatized Neighbourhoods

    Idag en ny artikel från Sara Björklunds forskning om stigmatisering och människor i utsatta områden, samt hur de upplever ambulanssjukvården. I detta fallet en kvalitativ undersökning som belyser att människor i dessa områden utöver en oro/rädsla för sin hälsa också tvingas hantera en oro att symtomen inte ska tas på allvar och att man ska dömas utifrån sin etnicitet, kultur eller helt enkelt området där man bor. Studien belyser också hur ett empatiskt agerande från ambulanspersonalen kan minska dessa negativa upplevelser, och istället skapa ett tryggt vårdmöte. Mycket intressant, relevant och beklagligt får väl bli sammanfattningen.

    Björklund, S.; Hagell, P.; Hagell, P. L.; Holmberg, M. Fear of Being Judged: A Phenomenological Hermeneutical Study of Encountering Ambulance Staff When Living in Stigmatized Neighbourhoods. Scandinavian Journal of Caring Sciences 2026;40(3). doi:10.1111/scs.70311
  • Empathy towards the older person in paramedic-led out-of-hospital healthcare: A scoping review

    Vad vet vi om empati i den prehospitala vården av den äldre patienten? Det frågade sig dessa australiska forskare och gjorde en scoping review. Ämnet har delvis berörts här innan och kanske framkommer inget supernytt, men jag lyfter artikeln då jag tror ämnet förtjänar mer forskningsfokus. Här finns också tydliga potentiella barriärer i resursslimmade organisationer, då exempelvis tid identifieras som viktig faktor för empatisk vård. Viktigt tänker jag att vi identifierar hur vi kan göra / bibehålla(?) vården effektiv och empatisk – inte det ena eller det andra.

    Tunks Leach, K. J.; Devenish, S.; Gupta, M.; Krygger, D.; Levett-Jones, T.; King, R. Empathy towards the older person in paramedic-led out-of-hospital healthcare: A scoping review. Australasian Emergency Care 2026. doi:10.1016/j.auec.2026.05.003
  • Travel time to hospitals and mortality patterns: A multidimensional analysis by age, sex and cause of death

    Idag en artikel från det geovetenskapliga fältet som jag tycker är intressant, inte minst givet de senaste decenniernas centralisering av svensk vård. Högspecialisering har såklart många fördelar, men var går skiljelinjen där nackdelarna överväger? Här finns såklart oerhört många aspekter att väga in, och jag tänker att det för oss i ambulanssjukvården blir oerhört konkret när tiderna till sjukhus ökar…

    Pérez, V.; Pavía, J. M.; Lledó, J. Travel time to hospitals and mortality patterns: A multidimensional analysis by age, sex and cause of death. Applied Geography 2026;196:104154. doi:10.1016/j.apgeog.2026.104154