PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

  • Om Prehospitalt
  • Utforska artiklar
  • Kontakt
  • 15 juni 2026
    RegisterstudieRetrospektiv kohort
    Infektion & sepsis • #Etik #Geografi #Infektion #Mortalitet #Sepsis #Socioekonomisk status (SES) #Utsatta områden

    Socioeconomic disparities and mortality among acute patients with sepsis: a retrospective Danish cohort study

    I lördags läste jag ju en studie om hur socioekonomisk status påverkade utfallet vid pediatriskt hjärtstopp i västra Australien. Jag tycker socioekonomiska skillnader är intressanta, så även om det inte på något vis är ett nytt, bestående tema för prehospitalt kunde jag inte låta bli när jag idag sprang på en annan studie på temat. I dagens studie, som kommer från Danmark, handlar det om hur socioekonomisk status påverkar mortaliteten vid sepsis. Intressant nog fann författarna att mortaliteten (efter justering för confounders) var högre vid 90- och 365-dagarsuppföljning om man jämförde den svagaste jämfört med starkaste socioekonomiska gruppen. I rena siffror var skillnaden en 16% högre hazard ratio (HR) vid 90 dagar och 24% högre vid 365 dagar. Vid 7-dagarsuppföljning fanns däremot ingen statistiskt signifikant skillnad.

    Jag tänker att detta är intressant och åter sätter fingret på hur socioekonomisk status lite förenklat uttryckt innebär en slags riskfaktor för sjukdom eller mortalitet. Att ingen signifikans uppnåddes vid sjudagarsuppföljningen kan nog tolkas som att i det akuta skedet spelar själva den akuta sjukdomens förlopp större roll, medan på sikt så kommer socioekonomiska faktorer i högre grad in och påverkar utfallet. Jag är lite osäker på vad detta rent konkret kan innebära för våra förhållningssätt i ambulanssjukvården, men jag tycker studien är relevant för oss utifrån att jag ser en slags etisk skyldighet för oss att känna till och beakta svaga grupper eller riskgrupper i samhället. Sepsis är ju dessutom en av vår tids stora sjukdomstillstånd, med en mortalitet i nivå med eller rentav över de vid hjärtinfarkt och stroke, så området är minst sagt prioriterat. In och läs! 🙂

    Schade Skov, C.; Brabrand, M.; de Groot, B.; Rosenvinge, F. S.; Skjøt-Arkil, H.; Mogensen, C. B.; Johansen, I. S.; Lassen, A. T. Socioeconomic disparities and mortality among acute patients with sepsis: a retrospective Danish cohort study. BMJ Open 2026;16(5):e112451. doi:10.1136/bmjopen-2025-112451
    Sammanfattning genererad av AI:

    Registerbaserad retrospektiv kohortstudie i Region Syddanmark (2016–2018) med 7813 vuxna med samhällsförvärvad sepsis (SOFA≥2); 11,3% lades in på IVA. Lägsta inkomstkvartilen hade högre 90-dagarsmortalitet än högsta (HR 1,16) och tydligare skillnad vid 365 dagar (HR 1,24), men ingen skillnad vid 7 dagar. Sambandet sågs inte bland IVA-patienter.

    – Låg inkomst var kopplad till ökad mortalitet efter sepsis, särskilt på längre sikt.
    – Ingen tydlig skillnad i 7-dagarsmortalitet mellan inkomstgrupper.
    – Inkomstrelaterade skillnader sågs vid vård på avdelning, men inte bland patienter som lades in på IVA.
    – Analysen baserades på Cox-modeller och inkomstkvartiler i en regional registerkohort.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 14 juni 2026
    Metodstudie / valideringReliabilitetsstudie
    Bedömning & triage • #Beslutsstöd #Early Warning Scores (EWS) #Prioritering #Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS) #South African Triage Scale (SATS) #Triage

    An inter-rater reliability study of a modified version of SATS as a prehospital triage tool

    Med stor glädje har jag idag läst en mycket intressant studie från min doktorandkollega Louise i Region Gävleborg samt medförfattare. Hon har i en prospektiv studie undersökt inter-rater-reliabiliteten i triagesystemet South African Triage Scale (SATS) i den implementation som används i vår region. Totalt 34 sjuksköterskor svarade på ett rejält, digitalt frågebatteri där uppgiften var att triagera 30 prehospitala patientfall beskrivna i text. I SATS-triage ingår dels ett antal vitalparametrar som är numerära, men även bedömningar om mobilitet, en ja/nej-fråga huruvida patienten varit utsatt för trauma, en möjlighet att knyta en diskriminator till patienten som då höjer triageprioriteten (ex.vis ofri luftväg, fraktur i central led/extremitet, bröstsmärta med stark misstanke om AKS m.m.) samt till sist en möjlighet att manuellt triagera upp patienten på vårdarens kliniska bedömning. Således är relativt tydliga bedömningsaspekter med tänkbar subjektivitet införda på ett antal ställen i triagesystemet, i syfte att öka sensitiviteten för tidskritisk sjukdom.

    Vad fann då författarna? Jo, dessvärre var inter-rater-reliabiliteten rejält svag med en Krippendorff alpha på 0.60. Det kan nog enklast översättas till icke godkänt utifrån att >0.8 anses indikera tillförlitlig överensstämmelse som går att dra slutsatser utifrån, 0.67-0.79 måttlig överensstämmelse och <0.67 dålig överensstämmelse. När triagen delades in två kategorier med bara akut (röd, orange) och icke akut (gul, grön), vilket är ett intressant experiment utifrån att det grovt indikerar hur väl triagesystemet kan skilja ut akuta patienter, blev värdet än sämre, 0.47.

    Vad reflekterar man kring det här då? Jo, till att börja med tycker jag det är en mycket ambitiös och läsvärd studie. Möjligen nästan för ambitiös. Jag är faktiskt själv deltagare i studien, och det var ett digert arbete att gå igenom alla fall, som tog mig nånstans runt 2 timmar. Kanske har utmattning hos deltagarna bidragit till ett svagt resultat? Detta resonerar författarna själva kring. Sen är det ju omöjligt att säga något annat än att det är ett gravt bekymmersamt resultat. Jag ska väl börja med att på något vis ange lite bias. Jag har nämligen själv inte varit särskilt övertygad om den här implementationen av SATS-triage, som jag upplevde gjordes på ganska lösa grunder för ett antal år sedan (det är beklagligt att saken inte studerats förrän nu) och som jag varit en flitig kritiker av. Detta ska dock inte missförstås som att jag menar att något annat triagesystem nödvändigtvis är så mycket bättre, och det ska även sägas att systemet förbättrats en hel del sedan det infördes. Med detta sagt så handlade ju min kritik dock initialt mycket om detta. Systemet motiverades vid införande med att RETTS (som vi hade innan) gav för många röda patienter, utan att detta kvantifierats i någon objektiv mätning av under- och övertriage. SATS upplevdes av mig som betydligt mer återhållsamt än RETTS vad gäller hög prioritet, och i den initiala utbildningen uppmanades vi användare också att manuellt prioritera upp patienter – det presenterades som en styrka att man som sjuksköterska därmed fick chans att göra egna bedömningar, som svar på bland annat kritik mot just inter-rater-reliabiliteten. För egen del tänker jag alltså att detta kan vara en bidragande faktor – att vi som använder systemet faktiskt uppmanats att subjektivt triagera upp patienter betydligt mer friskt än med tidigare triagesystem. I slutändan så har dock även konkurrerande system stora brister, så gräset är säkert inte särskilt mycket grönare på andra sidan. Det behövs väl helt enkelt avsevärt mycket mer forskning på de triagesystem som används (stödet för att alls använda dylika verktyg i prehospital vård är ju generellt sett mycket svagt), och särskilt när man väljer att som här implementera ett system med rejält mycket lokala anpassningar. Därför är det oerhört glada nyheter att forskning såsom i denna artikel bedrivs, och jag vet ju att Louise m.fl. har mer forskning på väg på ämnet, vilket är det bästa som kan hända! Jag tycker nu det vore väldigt intressant om de ville kvantifiera graden av över- och undertriage med SATS – och allra helst då om det kunde göras i en jämförelse mot RETTS utifrån att det sistnämnda är så dominerande i Sverige. För som sagt… Gräset är kanske inte så mycket grönare, och alla system har sina svagheter. Patientfallen i aktuell studie var krävande, och jag tolkade dem som utvalda just för att de kunde visa på svagheter och diskrepanser, så med enklare fall (läs: en lite mer tillrättalagd studie) kunde resultatet säkert varit mer positivt… Ser fram emot kommande studier från detta forskargäng!

    Deshayes, L.; Hagiwara, M. A.; Wladis, A.; Bäckström, D. An inter-rater reliability study of a modified version of SATS as a prehospital triage tool. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2026;34(1). doi:10.1186/s13049-026-01648-8
    Sammanfattning genererad av AI:

    Prospektiv tvärsnittsstudie av interbedömarreliabilitet där 34 sjuksköterskor i svensk ambulanssjukvård triagerade 30 fallvinjetter (1 010 bedömningar) med en modifierad SATS. Överensstämmelsen var otillräcklig (Krippendorffs alfa 0,60) och varierade stort mellan scenarier (32–94%). Manuell upptriage var vanlig. Ingen koppling sågs till kön, erfarenhet eller specialistutbildning.

    – Modifierad SATS gav låg interbedömarreliabilitet i prehospital miljö (α=0,60).
    – Överensstämmelsen skilde mycket mellan patientfall, särskilt vid ospecifika symtom och nära normala vitalparametrar.
    – Manuell upptriage förekom i de flesta vinjetter (25/30).
    – Ingen association mellan triagenivå och sjuksköterskans kön, erfarenhet eller specialistutbildning.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 13 juni 2026
    ObservationsstudieKohort – retrospektiv
    Hjärtstopp & HLR Pediatrik • #Barn #Defibrillering #Drunkning #Etik #Geografi #Hjärt-lungräddning #Hjärtstopp #Överlevnad #Pediatrik #ROSC #Socioekonomisk status (SES) #Utsatta områden #Ventrikelflimmer

    The impact of socioeconomic status on paediatric out-of-hospital cardiac arrest incidence and outcomes in Western Australia: a population-based cohort study

    Dagens studie är lite extra viktig, detta eftersom den rör barn. Sjuka barn är såklart ömmande i sig, men anledningen att jag pekar ut den som extra viktig är det faktum att barn i hög grad diskrimineras i forskningen. Det måste vi som håller på med forskning vara självkritiska kring, anser jag. Vi exkluderar dem ur de flesta studier, ofta förvisso av goda skäl ex.vis för att resultaten ska vara jämförbara och pga skillnader mellan grupperna vuxna och barn. Då är det dock viktigt att vi gör motsvarande studier på barn och de hälsoproblem som är relevanta för dem. Och helt ärligt… Hur stora skillnader är det inte på 25-åringar och 89-åringar, men ändå buntar vi allt som oftast ihop vuxna som en grupp?

    Nåväl, studien har undersökt hur socioekonomisk status i det område som barnet bor i påverkar incidens och utfall vid pediatriskt hjärtstopp utanför sjukhus (pOHCA) i västra Australien, med ”pediatriskt” definierat som barn <15 år. Vi vet från tidigare studier att socioekonomisk status brukar vara en faktor, men det aktuell studie tillför är bland annat andra mått för att mäta socioekonomisk status samt att den pediatriska gruppen delats upp i spädbarn (<1 år), yngre barn (1-5 år) och äldre barn (6-14 år). Totalt inkluderades 411 fall av pOHCA, vilket utgjorde 1.5% av alla hjärtstopp i området under åren 2015-2024. Spädbarn var tydligt överrepresenterade med 37.5% av fallen (n=154), d.v.s. grovt räknat ungefär lika många som i de betydligt större åldersspannen ovanför (yngre barn 37.5%, äldre barn 30.7%). Medicinsk etiologi var vanligast, med plötslig spädbarnsdöd (SIDS) dominerande bland spädbarnen. Överlevnaden var låg (7.8% 30-dagarsöverlevnad, 11.7% ROSC) och intressant nog hade endast 3.7% av fallen defibrillerbar rytm, vilket är betydligt lägre än de siffror runt 10% som annars brukar cirkulera.

    Kopplingen till socioekonomisk status var tydlig och nästan hälften av fallen inträffade i områden med låg socioekonomisk status. Spädbarn var tydligt mer utsatta i dessa områden (43% av fallen vs 22% i områden med hög socioekonomisk status), och drunkning var vanligare som etiologi, eventuellt relaterat till brister i simkunnighet (även om studien inte berör detta)?! Studien indikerar att styrkan i kopplingen till socioekonomisk status är som starkast ju yngre man är, och incidensen av pOHCA hos spädbarn i områden med hög socioekonomisk status var 80% lägre än i de med låg socioekonomisk status.

    Resultatet från studien är ju överlag ganska beklämmande, och här finns ett enormt arbete att göra i samhället. Vad kan vi i ambulanssjukvården plocka med oss? Ja, kanske att sannolikheten att möta en defibrillerbar rytm vid pOHCA eventuellt är ännu lägre än tidigare rapporterat och att preventiva åtgärder behövs. Jag tycker att vi i ambulanssjukvården har ett ansvar att reflektera kring den typ av skillnader som beskrivs i artikeln. Ska barn växa upp med sämre förutsättningar att överleva baserat på föräldrarnas socioekonomiska status? Vad kan vi göra åt saken? Många av oss verkar ju i utanförskapsområden, och jag tänker att det finns all anledning att reflektera kring hur vi kan påverka. Och som vanligt… Mer forskning behövs, och extra mycket gäller det prehospital forskning på barn!

    Harris, S. A.; Ball, S.; Majewski, D.; Belcher, J.; Acworth, J.; Finn, J. The impact of socioeconomic status on paediatric out-of-hospital cardiac arrest incidence and outcomes in Western Australia: a population-based cohort study. Resuscitation Plus 2026;30:101375. doi:10.1016/j.resplu.2026.101375
    Sammanfattning genererad av AI:

    Populationsbaserad kohort i Västra Australien 2015–2024 med 411 pediatriska hjärtstopp utanför sjukhus (≤15 år) som behandlats av ambulans. Socioekonomisk status (tertiler) kopplades via bostadsadress. Incidensen var 9,03/100 000/år och var högst i låg SES, med tydlig gradient som var starkast hos spädbarn. ROSC vid ankomst var 11,7% och 30-dagarsöverlevnad 7,8% utan konsekventa SES-skillnader.

    – Nästan hälften av fallen inträffade i områden med låg socioekonomisk status.
    – Incidensen minskade med ökande socioekonomisk fördel; störst skillnader sågs i spädbarnsålder.
    – Överlevnadsutfall (ROSC och 30-dagarsöverlevnad) visade inga tydliga, konsekventa SES-skillnader.
    – Resultaten pekar på behov av att förstå mekanismer bakom socioekonomiska skillnader i tidig barndom.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 12 juni 2026
    Scoping reviewScoping review
    Akut kardiologi Teknik & utrustning • #Akut koronart syndrom #Artificiell intelligens (AI) #Beslutsstöd #Bröstsmärta #Diagnostik #Kliniskt beslutsfattande #Kognition #NSTEMI #Riskbedömning #STEMI #Troponin

    Artificial intelligence in prehospital assessment of acute coronary syndrome: a scoping review

    Mängden forskning om olika AI-tillämpningar har vuxit enormt de senaste åren, och olika artiklar på AI-temat är ständigt återkommande i mina sökningar. Dock har jag hittills i hög grad duckat dem (utöver ett undantag den 8 maj), då jag faktiskt sällan finner dem riktigt intressanta. Ofta handlar det om väldigt spetsiga use case, eller så ligger forskningen för långt från att kunna tillämpas kliniskt för att bli intressant för mig. I dagens artikel har författarna gjort en scoping review kring användningen av AI vid vård av patienter med misstänkt akut koronart syndrom (AKS), och det känns som att det kan ha framtiden för sig. Det första man tänker på då är väl ändå AI-stöd vid EKG-tolkning, och mycket riktigt är det ett av områdena som berörs i artikeln. Som det verkar finns god potential att låta AI tolka eller stötta i tolkningen av 12-avlednings-EKG med lika bra eller bättre prestanda som en mänsklig kliniker. Även i riskstratifiering för olika outcomes och diagnostik där inte bara EKG inkluderades visade AI potential.

    Jag väljer att ta med denna studien eftersom jag bedömer att detta faktiskt är ett område där AI inom relativt snar framtid kan – och förmodligen bör – implementeras i ambulanssjukvården. Många apparater ger ju redan en bedömning av EKG till exempel, och att få denna bedömning gjord med bättre precision och lärande av AI låter väl högst rimligt. Som så ofta med AI återstår ju dock frågor och inte minst då: Vem ska ta ansvar för AI:s bedömning? Sånt här behöver klaras ut, men jag tror personligen att ambulanssjukvården med sin komplexitet, tidspress och risk för kognitiv overload har mycket att vinna på den nya tekniken i exempelvis sån här diagnostik, men också exempelvis som stöd i journalen… Varför skulle inte AI kunna föreslå undersökningar man missat, att man glömt utvärdera sin smärtlindring, tänkbara farliga diagnoser, osv. utifrån det man matat in? Löser vi ansvars och sekretessfrågor så erbjuder tekniken sannolikt mycket som kan gynna utfallet för våra patienter.

    Khonakdar, K.; Faghani, R. S.; Keyhanian, F.; Ramezanian, S.; Ganji, H. Z. Artificial intelligence in prehospital assessment of acute coronary syndrome: a scoping review. BMC Emergency Medicine 2026. doi:10.1186/s12873-026-01636-2
    Sammanfattning genererad av AI:

    Scoping review som kartlade evidens för AI i prehospital bedömning av misstänkt akut koronart syndrom. Totalt 19 studier (3193709 patienter) visade lovande diagnostisk prestanda, särskilt EKG-baserad deep learning och multimodala modeller (AUC ca 0,81–0,99). Riskprediktion var mer varierande (AUC ca 0,71–0,95). Metodbegränsningar gör att prospektiva, multicenterstudier behövs innan klinisk implementering.

    – EKG-baserade AI-modeller och multimodala lösningar presterade ofta högt för ACS-diagnostik.
    – AI kan minska diagnostisk variation och förbättra triageeffektivitet i vissa miljöer.
    – Riskstratifiering och beslutsstöd (t.ex. chock, revaskularisering) är växande tillämpningar.
    – Nuvarande evidens begränsas av metodik; standardiserade, prospektiva multicenterstudier efterfrågas.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 11 juni 2026
    Randomiserad studie (RCT)Randomiserad kontrollerad studie (RCT)
    Teknik & utrustning • #Förbandsmaterial #Infektion #Kostnadseffektivitet #Perifer venkateter (PVK) #Tromboflebit

    Dislodgement forces and cost effectiveness of prehospital securement of peripheral intravenous catheters on moist skin: a randomized controlled clinical trial in healthy volunteers

    Dagens studie rör ett smalt ämne, som dock är relevant för ambulanssjukvården. För vem har inte varit med om svårigheter att fixera PVK:n r/t fuktig hud, eller kanske rentav pga att en plockig patient gärna vill riva bort den? Författarna av dagens RCT har undersökt vilken typ av PVK-fixering som står emot mest kraft och är mest kostnadseffektiv, framförallt i situationer där det är svårt att fixera en PVK. Bakgrundsdata som kan vara värt att känna till är att en chochrane-review rekommenderar ett genomskinligt och hög-permeabelt självhäftande förband som förstahandsval vid PVK-fixering. Detta tänker jag att man sannolikt bör hålla sig till i normalfallet för att väga tromboflebit-risk, möjlighet att inspektera och god fixeringsgrad mot varandra. Innevarande studie är dock relevant just för de där situationerna när PVK:n behövs och det är svårt att få den att sitta kvar. En PVK som rör sig fram och tillbaka eller upprepade stick pga att den faller bort, utgör ju uppenbara infektionsrisker (samt ev. en plåga för patienten).

    Nåväl, i studien randomiserades 180 frivilliga, friska individer till olika typer av fixeringar av en PVK applicerad på armen, som preparerats med artificiell svett. De fixeringar som användes var vanlig gasbinda, självhäftande gasbinda, vanlig plastfolie (10 cm bred) och en kardborre-baserad PVK-fixering ”Raptor IV Securing device”. Det visade sig att plastfolie uppvisade högst förmåga att stå emot kraft för att rubba PVK:n (72 N), följt av självhäftande gasbinda (61 N). Sämst var vanlig gasbinda. Ur kostnadsperspektiv var den specialgjorda kardborrefixeringen 25 gånger dyrare än elastiskt bandage, och plastfolie var mest kostnadseffektiv. Författarnas slutsats blev att plastfolie eller självhäftande gasbinda utgör de bästa och mest kostnadseffektiva valen att fixera PVK:er i situationer där fixeringen kan förväntas vara utmanande, såsom våt hud, vid konfusoriska patienter och i tuff terräng.

    För egen del har jag faktiskt aldrig testat plastfolie och hade inte ens hört om det, men det låter ju onekligen som en enkel och bra lösning för undantagsfallen. Permeabiliteten lär ju inte vara på topp, men om det rör undantagsfall och en begränsad tid (det prehospitala skedet) kan det kanske accepteras. Fördelen med plastfolie är ju iallafall att man ser igenom och kan inspektera insticksstället… Spännande insikter, som jag helt saknade innan!

    Vogeler, J.; Schumann, S.; Heinrich, S.; Hell, J.; Schmutz, A. Dislodgement forces and cost effectiveness of prehospital securement of peripheral intravenous catheters on moist skin: a randomized controlled clinical trial in healthy volunteers. European Journal of Trauma and Emergency Surgery 2026;52(1). doi:10.1007/s00068-026-03227-z
    Sammanfattning genererad av AI:

    I en randomiserad studie på 180 friska frivilliga applicerades artificiell svett på huden och PVK säkrades med elastisk gasbinda, kohesiv binda, plastfilm (clingfilm) eller kardborreenhet. Dragkraft ökades tills förbandet lossnade. Plastfilm gav högst motstånd, kohesiv binda nästan lika bra; kardborre var bra vid låg kraft men tappade vid hög. Plastfilm var billigast och elastisk binda sämst.

    – Plastfilm (clingfilm) krävde högst dragkraft för att lossa PVK på fuktig hud.
    – Kohesiv binda presterade nästan lika bra; elastisk binda var svagast.
    – Kardborreenheten stod emot låg kraft men föll av vid högre belastning.
    – Plastfilm var mest kostnadseffektivt (lägst kostnad per säkring).

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 10 juni 2026
    RegisterstudieRegisterstudie
    Geriatrik & skörhet Organisation & styrning • #Alarmering #Äldre #Geriatrik #Mångringare #Prioritering

    Differences in emergency ambulance use between older and younger individuals in Denmark: a nationwide register-based study

    Idag blickar vi mot Danmark igen och en studie på hur användandet av ambulanssjukvården skiljer sig mellan äldre (≥ 65 år) och yngre (< 65 år) patienter. Totalt inkluderades drygt 3 miljoner ärenden, varav 48% var yngre och 52% äldre. Äldre använde i högre grad ambulans upprepade gånger (28% vs 15% hade flera ärenden) och hade en 4x så hög incidens av ambulansbehov per 1000 invåndare som yngre. Hos yngre var bröstsmärta en vanlig kontaktorsak, medan äldre oftare sökte för medvetandesänkning, förlamning eller yrsel. De yngre fick i högre grad en hög prioritet. Jag tänker att de danska trenderna torde likna de vi har i Sverige och att det inte är några stora nyheter. Skillnaderna i sökorsaker och även i prioritet gör dock att mer forskning behövs, kring hur vi ev. kan förbättra handläggningen utifrån åldersbaserade hänsyn men också för att säkerställa att skillnaderna i prioritetsgrad motsvaras av att behoven faktiskt är mer icke akuta, snarare än exempelvis svårigheter att uttrycka sig i larmsamtalet, kognitiva svårigheter eller annat.

    Ibsen, S.; Lindskou, T.; Zakariassen, E.; Riis, A.; Nickel, C. H.; Søvsø, M. B. Differences in emergency ambulance use between older and younger individuals in Denmark: a nationwide register-based study. Scientific Reports 2026. doi:10.1038/s41598-026-53513-4
    Sammanfattning genererad av AI:

    Nationell registerstudie av alla ambulansutryckningar i Danmark 2018–2024 jämförde kontakter från äldre (≥65 år) och yngre (≤65 år). Äldre stod för över hälften av alla larm och hade över fyra gånger högre ambulansanvändning, men triagerades mer sällan till högsta prioritet. De hade oftare symtom som sänkt medvetande, förlamning eller yrsel, och återkommande användning var vanligare.

    – Äldre utgjorde mer än hälften av alla ambulanskontakter och hade klart högre användning.
    – Trots högre behov fick äldre mer sällan högsta brådskandeprioritet.
    – Symtombilden skilde sig: sänkt medvetande/förlamning/yrsel vanligare hos äldre; bröstsmärta vanligare hos yngre.
    – Upprepade ambulanskontakter var betydligt vanligare bland äldre.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 9 juni 2026
    ObservationsstudieKohort – retrospektiv
    Trauma • #Mortalitet #Skademekanism #Tidsintervall / prehospital tid #Trauma

    Association between prehospital time and trauma outcomes: A multicenter cohort study from the Pan-Asian Trauma Outcomes Study (PATOS)

    Dagens studie belyser associationen mellan olika prehospitala tider och utfall vid trauma. Totalt inkluderades 8.968 patienter från Taiwan, Malaysia, Korea och Thailand. De tider som berördes var responstid (RT), tid på plats (OST), transporttid (TT) och total prehospital tid (TPT). De outcomes som värderades var mortalitet på sjukhus och dåligt funktionellt outcome, definierat som Glasgow Outcome Scale <=4. Det visade sig att längre responstid och tid på plats var associerat med ökad mortalitet, medan transporttiden inte var det. Längre tid på plats och transporttid var associerat med sämre funktionell outcome. Mer data och beskrivningar utifrån de aktuella tidsintervallen finns såklart att läsa i studien, men håller texten lite kort idag pga sent på kvällen 🙂 Iallafall… Vad gäller mina reflektioner så justerades analysen för ett antal confounders såsom skademekanism, allvarlighetsgrad (RTS, ISS), osv. Men jag kan ju ändå inte låta bli att undra om det kan finnas kvarvarande confounders som spelar in och är viktiga? Data kommer ju från relativt olika system, och skulle man överföra dem till svensk kontext så skiljer systemet än mer. Det här med tidens betydelse tycker jag man läser studier på i tid och otid, och resultaten varierar. Denna blir väl på något vis ytterligare en på högen, vilket indikerar tidsfrågans komplexitet. Take-home-message till svensk kontext är väl att det är ohållbart att, som alltför ofta i debatten, bara förhålla sig till responstider när vi mäter kvalitet i ambulanssjukvård. Det är en viktig fråga, inte minst vid hjärtstopp som jag brinner för, men arbetet som sker inom bland annat AmbuReg med att utöka med fler kvalitetsmått är av oerhört stor vikt, och där behöver mer göras.

    Usawasuraiin, P.; Angkurawaranon, C.; Tangsuwanaruk, T.; Aramrat, C.; Meelarp, N.; Wiwatkunupakarn, N.; Sairai, R.; Shin, S. D.; Chiang, W. C.; Tianwibool, P. Association between prehospital time and trauma outcomes: A multicenter cohort study from the Pan-Asian Trauma Outcomes Study (PATOS). The American Journal of Emergency Medicine 2026;106:115-123. doi:10.1016/j.ajem.2026.05.013
    Sammanfattning genererad av AI:

    Multicenter retrospektiv kohortstudie i PATOS med 8 968 traumapatienter (Taiwan, Malaysia, Korea, Thailand) transporterade med ambulans 2019–2022. Prehospital tid delades i responstid, tid på plats, transporttid och total tid. Längre responstid och tid på plats var associerade med högre sjukhusmortalitet, medan transporttid inte var det. Förlängd tid på plats och transporttid var kopplade till sämre funktion.

    – Responstid och tid på skadeplats var oberoende associerade med högre in-hospital mortalitet.
    – Transporttid var inte associerad med mortalitet, men längre tid på plats och transporttid sågs vid sämre funktionellt ut
    – Sambanden kan delvis spegla att svårt sjuka/skadade kräver mer vård prehospitalt.
    – Mönster i prehospital tid varierade mellan länder/EMS-system.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 8 juni 2026
    Kvalitativ studieFenomenologi
    Psykiatri & suicid • #Behandlingsriktlinjer #Etik #Kompetens #Psykiatri #Självskadebeteende #Suicid #Vårdarperspektiv

    Ambulance clinicians’ responsibility when encountering patients in a suicidal process

    Idag har jag läst en svensk artikel från 2023 som rör ambulanspersonalens ansvar kring patienter kopplat till den suicidala processen. Intervjuer genomfördes med 27 ambulanspersonal. I resultatet identifierades tre kategorier av hur ansvaret beskrevs av ambulanspersonalen, på ett kontinuum från ”konventionellt ansvar” via ”konditionellt ansvar” och till ”etiskt ansvar” i andra änden av kontinuumet. Konventionellt ansvar beskrevs som att ansvaret var att följa rutiner och riktlinjer, där fokus var vård av somatiska besvär, och att besvär relaterade till psykiatri och mående i hög grad var någon annans ansvar som ambulanspersonalen saknade kompetens för. Det konditionella ansvaret beskrevs som att ambulanspersonalen upplevde ett begränsat ansvar för det psykiska måendet, kopplat till vissa situationer där särskilda villkor var uppfyllda. Här beskrevs bland annat hur man ibland undvek att fråga om måendet, grundat i att man var orolig för vad svaret skulle bli och vad man skulle göra utifrån detta. I det etiska ansvaret beskrevs istället hur ambulanspersonalen såg ett ansvar för relationen med patienten, och att det var personalens ansvar att skapa trygghet så patienten kunde öppna sig och berätta sin historia. I detta förlopp beskrevs hur ambulanspersonalen själv upplevde sig sårbar i konversationen.

    Som så många kvalitativa studier är det svårt att förmedla en bra helhet, och jag föreslår såklart att studien läses i sin helhet. Vad som förvånade mig var i hur hög utsträckning många av citaten i ena änden av kontinuumet distanserade sig från patienten. Absolut vet jag att vi i ambulanssjukvården har varierande inställning och arbetssätt gentemot patienter med psykisk sjukdom eller dåligt mående, men att man helt antyder att det inte alls skulle ingå i ambulanssjukvårdens ansvar att ta hand om de psykiska bitarna, eller det faktum att man tyckte att man inte kan ge vissa (återkommande) patienter för mycket uppmärksamhet, för då ringer de bara igen, känns tråkigt. Jag är kanske naiv, men jag hoppades vi kommit längre än att dessa inställningar skulle skina igenom så tydligt i en studie… Det förvånar mig också lite att man i så pass hög utsträckning anser att vi inte har kompetens nog att ta hand om patientgruppen. Absolut, jag har massor jag vill lära mig om psykiatri och jag vet mina begränsningar, men att ta hand om suicidnära personer fick relativt mycket plats i min specialistsjuksköterskeutbildning och för mig är det helt främmande att avsäga mig ansvaret för dessa grundat i kompetensbrist. Om jag upplevde mig ha sådana skulle jag göra något åt det snarast. Inte menat på något dömande sätt, men med tanke på hur pass stor andel av patienterna i ambulanssjukvården som söker pga psykiatri, så är det ju ett problem ungefär lika stort som om man skulle uppleva sig sakna kompetens att ta hand om traumapatienter, huvudvärk, ryggsmärta eller liknande.

    Hammarbäck, S.; Holmberg, M.; Wiklund Gustin, L.; Bremer, A. Ambulance clinicians’ responsibility when encountering patients in a suicidal process. Nursing Ethics 2023;30(6):857-870. doi:10.1177/09697330221149102
    Sammanfattning genererad av AI:

    Kvalitativ fenomenografisk intervjustudie med 27 ambulanskliniker i södra Sverige om ansvar vid möten med patienter i suicidprocess. Tre ansvarsbegrepp framkom: konventionellt (akut somatisk vård), villkorat (psykisk ohälsa beaktas endast under vissa villkor) och etiskt (fokus på mötet och att lyssna till patientens livsberättelse). Etiskt ansvar bedöms gynna suicidprevention; kompetens i psykisk ohälsa och samtal efterfrågas.

    – Tre sätt att förstå ansvar: konventionellt, villkorat och etiskt.
    – Rörelse från att bemöta en biologisk till en social varelse.
    – Etiskt ansvar betonar samtal och lyssnande till patientens berättelse.
    – Kompetensutveckling i psykisk ohälsa och samtalsfärdigheter kan stödja suicidprevention.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 7 juni 2026
    Kvalitativ studieTematisk analys
    Arbetsmiljö Luftväg & ventilation Respiratoriskt • #Andningsbesvär #Arbetsmiljö #Behandlingsriktlinjer #Hypoxi #Kliniska färdigheter #Kliniskt beslutsfattande #Non-conveyance #Vårdarperspektiv #Ventilation

    “We need to accept our limited resources”: a qualitative study exploring ambulance clinicians’ experiences of working conditions when caring for patients with breathlessness

    Dagens artikel är kvalitativ, svensk och utgör en sekundäranalys av en tidigare insamlad datamängd. Fokuset ligger på vårdarnas upplevelse av arbetsförhållandena vid vårdande av patienter med andnöd. Jag skriver på telefonen, så det blir en kort text här, men det finns en del intressanta fynd. Särskilt spännande tycker jag diskussionen är kring hur begränsningarna i organisation och vårdmiljö både medför att man ibland behöver kompromissa med den egna säkerheten, men även hur detta kan utgöra en etisk stress där kreativitet, improvisation och tänkande utanför boxen blir nödvändigt för att leverera bra vård. Detta är för mig en del av kärnan i jobbet, och att då samtidigt ha förmågan att synka denna improvisation på ett professionellt sätt mot riktlinjer, evidens och beprövad kunskap. Läsvärt!

    Kauppi, W.; Hedman, K.; Söderholm, H. M.; Hagiwara, M. A. “We need to accept our limited resources”: a qualitative study exploring ambulance clinicians’ experiences of working conditions when caring for patients with breathlessness. BMC Emergency Medicine 2026;26(1). doi:10.1186/s12873-026-01620-w
    Sammanfattning genererad av AI:

    Kvalitativ studie med 16 ambulanskliniker i sydvästra Sverige som genom dyadiska semistrukturerade intervjuer efter simulering utforskade arbetsvillkor vid vård av patienter med andnöd. Teman rörde begränsningar i vårdmiljön, professionellt omdöme inom organisatoriska ramar och ansvar i osäkra situationer. Riktlinjer hjälper men kan bli snäva; beslut om att inte transportera upplevs särskilt betungande.

    – Ambulansvård vid andnöd sker ofta under brådska, osäkerhet och resursbegränsningar, ibland med bristande säkerhet för AC
    – Kliniska riktlinjer stödjer beslut men kan upplevas restriktiva när patienten inte passar standardrekommendationer
    – AC utvecklar adaptiva strategier för att hantera miljö- och organisationsbegränsningar
    – Icke-transportbeslut vid andnöd beskrivs som särskilt komplexa och etiskt belastande

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
  • 6 juni 2026
    Systematisk översiktSystematisk översikt
    Organisation & styrning Patientsäkerhet • #Akutmottagning #Närakut #Patientsäkerhet #Primärvård #Triage

    Clinical benefits and risks of emergency departments with or without co-located primary care-driven urgent care centers: A systematic review

    Dagens studie är svensk och rör akutmottagningar. Dessa existerar ju dock i relativt nära symbios med ambulanssjukvården, så jag tänker att berättigandet att ta upp studien här på prehospitalt är stort. Den aktuella studien är en systematisk översikt som undersöker kliniska nyttor och risker med att samlokalisera akutmottagningar med primärvårdsdrivna alternativ, typ närakut/familjeläkarjour, där alla patienter triageras i samma triagefunktion och sedan hänvisas till respektive enhet. Författarna har valt att endast inkludera studier med kontrollgrupp, och de viktigaste utfallen var mortalitet och allvarliga negativa händelser. Andra utfall var vistelsetid på akuten, tid till läkare, patientnöjdhet, resursanvändning, oplanerade återbesök m.m. Dessvärre visade sig evidensläget vara mycket begränsat. Trots en bred sökning i ett antal databaser uppfyllde endast en studie inklusionskriterie. Detta var en studie från barnakuten i Malmö, där jämförelser före- och efter implementering av en primärvårdsenhet gjorts. I den studien minskade vistelsetiden på akuten efter införande av närakut, inte fullt en halvering men närapå… Evidensstyrkan bedöms dock som mycket låg, och de mest centrala utfallen rörande säkerhet i form av mortalitet och allvarliga negativa händelser saknades i studien. Sammantaget så skiljer sig de studier som finns på området väldigt mycket åt, och håller varierande kvalitet. Det tycks finnas en tydlig kunskapslucka kring vilka kliniska fördelar och risker som finns med att samlokalisera primärvårdsdriven närakut med akutmottagningar. Mer studier tycks behövas. Jag tänker att en design med interrupted time series där man jämför upprepade mätpunkter (så trender kan identifieras) före och efter ett införande, kanske är ett alternativ…? Eller klusterrandomisering? Även författarna diskuterar såklart detta, ska sägas, och det som är solklart är att mer kunskap behövs. Detta är ju ändå ett vanligt förekommande fenomen, så rent samhällsekonomiskt är det lite sjukt att det inte är mer beforskat…

    Wennman, I.; Habbouche, S.; Holmqvist, L.; Lindkvist, B.; Lindman, I.; Magnusson, C.; Svensson, P.; Wartenberg, C. Clinical benefits and risks of emergency departments with or without co-located primary care-driven urgent care centers: A systematic review. International Emergency Nursing 2026;86:101794. doi:10.1016/j.ienj.2026.101794
    Sammanfattning genererad av AI:

    Systematisk översikt som jämför akutmottagningar med möjlighet att triagera patienter till en samlokaliserad primärvårdsdriven närakut (UCC) med akuter utan sådan funktion. Inga data fanns om mortalitet eller allvarliga vårdskador. Baserat på en relevant retrospektiv studie är det osäkert om vårdtiden (LOS) skiljer sig. Kostnadseffektivitet saknar underlag; fler prospektiva studier behövs.

    – Inga evidensdata identifierades för mortalitet eller allvarliga negativa händelser.
    – Osäkert om samlokaliserad UCC med delad triage påverkar vårdtid (LOS) i akuten.
    – Heterogena interventioner/utfall i litteraturen gav tydliga kunskapsluckor.
    – Inga data om kostnadseffektivitet; behov av prospektiva studier.

    ⚠️ Sammanfattningen är automatiskt genererad med en språkmodell från OpenAI (GPT 5.2).
    Visa AI-sammanfattning >> | Gå till artikel >>
1 2 3 … 17
Nästa sida
Prehospitalt (RSS)
PREHOSPITALT

PREHOSPITALT

Cookie-policy Integritetspolicy

  • LinkedIn
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål. Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
  • Hantera alternativ
  • Hantera tjänster
  • Hantera {vendor_count}-leverantörer
  • Läs mer om dessa syften
Visa preferenser
  • {title}
  • {title}
  • {title}